Contemporary transnational literature presents a unique interpretive problem, due to new methods of language and culture negotiation in the information age. The resulting condition, transnational compositionality, is evidenced by specific linguistic artifacts; to illustrate this I use three American novels as a case study: Nowhere Man by Aleksandar Hemon, Absurdistan by Gary Shteyngart, and The Brief Wondrous Life of Oscar Wao by Junot Díaz. By extension, many conventional literary elements are changed in the transnational since modernity: satire is no longer a lampooning of cultures but a questioning of the methods by which humans blend cultures together; similarly, complex symbolic constructions may no longer be taken at face value, for they now communicate more about cultural identity processes than static ideologies. If scholars are to achieve adequate interpretations of these elements, we must consider the global framework that has so intimately shaped them in the twenty-first century.

No description available.

No description available.

Avec l’avènement de la sexologie à la fin du XIXe siècle, le discours médico-juridique sur les déviances sexuelles et la psychiatrie s’impose dans les sociétés européennes, devenant ainsi la référence en matière de normalité non seulement sexuelle et identitaire, mais aussi, en parallèle, culturelle et morale. Investiguant le domaine littéraire à la recherche de perversions sexuelles, la discipline médico-légale s’empare des personnages et leurs auteurs, désormais tous analysés et critiqués par ce regard « pathologisant ». Sous cet angle, les dandys décadents Paul-Eric de Fertzen dans Les Hors nature (1897) de Rachilde et Dorian Gray dans Le Portrait de Dorian Gray (1890) d’Oscar Wilde sont deux « cas » médicaux exemplaires de déviance androgyne, « homosexuelle » et dégénérescente, car ils ne performent pas (ou mal) la norme hétéronormative et virile en vigueur à l’époque. À l’aide de la théorie queer envisagée comme processus de « “déterritorialisation” de l’hétérosexualité » (Preciado, 2003), ce mémoire remet en question les présupposés historiographiques du « contrat social » (Wittig, 1992) implicite et décloisonne les personnages (et les auteurs) de leurs multiples diagnostics. En relevant dans les trajectoires narratives des protagonistes les ratés initiatiques qui empêchent leur agrégation à la société, dans une perspective ethnocritique, nous nous intéresserons à ce qui construit une identité à la fin du XIXe siècle. Une question principale guide ce travail : comment ces dandys, en étant monstrueux, anormaux, marginaux, mal initiés, se posent-ils en figures queer et « liminaires » (Scarpa, 2009) au sein du récit? / With the advent of sexology at the end of the 19th century, the medico-legal discourse on sexual deviance and psychiatry impose itself in European societies, thus becoming the reference in matters of not only sexual normality and identity, but also, in parallel, in cultural and moral discourse. Investigating the literary field in search of sexual perversions, the forensic discipline seizes the characters and their authors, now all analyzed and criticized by this “pathologizing” gaze. From this angle, the decadent dandies Paul-Eric de Fertzen in Les Hors nature (1897) by Rachilde and Dorian Gray in The Picture of Dorian Gray (1890) by Oscar Wilde are two exemplary medical “cases” of androgynous, “homosexual” and degenerate deviance, because they do not perform (or poorly) the heteronormative and virile norm in force at the time. Using queer theory seen as a process of “‘deterritorialization’ of heterosexuality” (Preciado, 2003), this thesis questions the historiographical presuppositions of the implicit “social contract” (Wittig, 1992) and decompartmentalizes the characters (and the authors) of their multiple diagnosis. By noting in the narrative trajectories of the protagonists the initiation failures that prevent their aggregation into society, from an ethnocritical perspective, we will be interested in what built an identity at the end of the 19th century. A main question guides this work: how these dandies, by being monstrous, abnormal, marginal, poorly initiated, do they pose as queer and “liminary” figures (Scarpa, 2009) within the narrative?

Towards the end of the 19th century Oscar Wilde wrote the four society plays that would become his most famous dramatical works: Lady Windermere’s Fan (1892), A Woman of No Importance (1893), An Ideal Husband (1895) and The Importance of Being Earnest (1895). The plays combined characteristic Wildean witticisms with cunning social criticism of Victorian society, using stereotypical characters such as the dandy, the fallen woman and the “ideal” woman to mock the double moral and strict social expectations of Victorian society. These plays, and to an extent also Wilde’s symbolist drama Salomé (1891), have been the object of a great deal of scholarly interest, with countless studies conducted on them from various angles and theoretical perspectives. Widely under-discussed, however, are Wilde’s two Elizabethan-Jacobean tragedies, The Duchess of Padua (1883) and A Florentine Tragedy (1894). This thesis therefore sets out to explore The Duchess of Padua and A Florentine Tragedy in order to gain a broader understanding of Wilde’s forgotten dramatical works, while also rediscovering two of Wilde’s most transgressive female characters—Beatrice and Bianca. Challenging traditional ideas of gender and female sexuality, Beatrice and Bianca can be read as proto-feminist figures who continually act transgressively, using their voice and agency to stand up against patriarchy and asserting their rights to experience their lives on their own terms. Through an in-depth study of these plays, this thesis will demonstrate that Wilde’s Elizabethan-Jacobean tragedies, with their strong, modern female characters Beatrice and Bianca deserve greater critical attention on a par with the extensive scholarship on Wilde’s well-known dramatical works.

An important anomaly in transatlantic criticism is the contrast between transatlantic theory and the applied criticism of literature through a transatlantic lens. While most transatlantic scholars assert the value of individual strands of thought throughout the globe and stress the importance of overcoming national hegemonic barriers in literature, applied criticism generally favors an older model that privileges British literary thought in the nineteenth century. I claim that both British and American writers can influence each other, and that mutations in thought can travel both ways across the Atlantic. To argue this claim, I begin by analyzing the influence of Blackwood's Magazine on the literary aesthetic of Edgar Allan Poe. While Poe's early works read very similar to Blackwood's articles, he positioned himself against Blackwood's in the middle of his career and developed a different, although derivative, approach to psychological fiction. I next follow this psychological strain back across the Atlantic, where Oscar Wilde melded aspects of Poe's fiction to his own unique form of satire and social critique.

I det här examensarbetet i arkitektur analyseras en ny typ av bostäder i Stockholmsområdet: konceptboendet. Bostadstypen är skapad för en ”urban nomad”. Det är ett ord som används i marknadsföring och kan tolkas som en person som antingen reser mycket i sin yrkesverksamhet eller någon som behöver en tillfällig bostad på grund av studier eller i väntan på en lämpligare bostad. Stockholm har i dag, 2018, en stor bostadsbrist vilket skapar ett tryck på politiker att ta fram lösningar. Synen på bostaden har skiftat från att ha varit en rättighet till en lyxprodukt. Fastighetsutvecklare som Oscar Properties och Axxonen utvecklar och marknadsför premiumbostäder där hotellet är förebild och olik typer service ingår i bostadskonceptet. Det finns förändrade attityder när det gäller höga bostadshus och skyskrapor i Stockholm som ofta har lägenheter som kallas konceptboenden eller premiumbostäder. Det är viktigt att lägga märke till detta skifte i inställning eftersom det förklarar varför bostäder ser ut som de gör och vadsom driver deras design och funktion. Norra tornen vid Torsplan är exempel på premiumbostäder i höghus med inspiration från New Yorks exklusiva skyskrapor. Ett annat exempel är Tellus Towers vid telefonplan som är fylld med enrummare för unga vuxna. Där finns dramatiska utsikter och serviceanläggningar som pool och spa som säljargument. Idén om flyttkedjor motiverar byggandet av lyxlägenheter och skyskrapor i attraktiva lägen eftersom rörligheten ska göra att alla till slut kommer att få en bostad. För en förmögen målgrupp innebär rörlighet ett internationellt, hotellrumsinspirerat boende: en så kallad ”premiumbostad”. Bostadsrättsföreningen Continental Apartments erbjuder till exempel full hotellrumsservice och är dessutom beläget i de övre våningarna av Hotel Scandic Continental. För bostadslösa låginkomsttagare innebär en rörlig lösning ett boende som de kan tolerera men som i längden är otillräckligt. En tillfällig lösning som skapats på initiativ av den ideella föreningen Snabba hus är flyttbara bostäder på tidsbegränsade bygglov, avsedda för unga bostadssökande. Mellan Continental Apartments och Snabba hus finns, lite oväntat, flera likheter i hur bostäderna är planerade. Men skillnaderna är stora i användning, pris och vilka möjligheter målgrupperna har att välja sin boendesituation. Genom att jämföra renderade bilder, fotografier, ritningar och reklamtexter skildras konceptboendenas olika strategier och målgrupper. I jämförelserna av olika typer av boenden framträder en bild av en marknadsanpassad bostadsproduktion där bostaden behandlas som en livsstilsprodukt och en konsumtionsvara. Kommersialiseringen av bostäder innebär problem för de som drabbats av bostadsbristen. Lösningarna som erbjuds bostadslösa, ofta unga låginkomsttagare, är få och villkorade. Idén om att bostadsmarknaden måste få en ökad rörlighet för att fungera drabbar i stor utsträckning de som har svårast att få tillgång till en bostad genom att inskränka deras rättigheter och boendestandard. Genom att marknadsföra bostadslösningar till unga som livsstilsprodukter överskuggas det verkliga problemen med en utbredd bostadsbrist och en försenad familjebildning. Undersökningens slutsats är att marknadsföringen av konceptboenden ger en ytlig bild av bostäder och deras egentliga värde. Premiumbostädernas kvaliteter, eller brist därpå, döljs genom att erbjuda hushållsnära tjänster och inredningsdetaljer. Den ytliga inställningen till bostäder som enbart statussymboler och konsumtionsvaror gör det svårare att hävda bostaden som rättighet och som en viktig funktion för att forma samhällen. En möjlig motpol till premiumbostäderna är Stockholmshusen, ett försök från allmännyttiga bolag att skapa hyreslägenheter med hög standard men mer överkomlig hyra. Att bygga ut det allmännyttiga beståndet kan även ha en balanserande effekt på marknaden och på sikt trotsa den kommersiella bostadstrenden. / In the marketing of certain types of newly-built urban homes there is an intended target group: the “urban nomad”. A luxury hotel style dominates these pictures of future dwellings and a new aesthetic has evolved in rendered images. These types of images have become so common in architectural magazines and housing ads that they often go unnoticed. Behind the pictures is an underlying idea of ​​a flexible housing market that can create positive outcomes for the whole community. This project examines how the idea of ​​mobility in the Stockholm housing market affects the design and marketing of architecture and the possible downsides to the commercialization of urban homes.

The period 1889-1891 has been regarded as crucial in Oscar Wilde’s (1854-1900) career. Having been somewhat unsuccessful as a writer during the 1880s, and turning to journalism to earn a living, Wilde in this period saw the publication of his dialogues which led to his sole novel The Picture of Dorian Gray (hereafter, Dorian), serialised in 1890 before being republished as a novel in 1891. It has been characterized as a turning point in his career, and critics have studied these works in detail, as well as those which followed, especially the four society’s comedies: Lady Windermere’s Fan (1892), A Woman of No Importance (1893), An Ideal Husband (1895), The Importance of Being Earnest (1895). However, besides this selection, much of Wilde’s work remains under-researched, particularly his fairy tales, whose study suffers from the prejudicial categorisation as children’s literature. Research to date has tended to privilege a single aspect of Wilde’sfairy tales, as in Jarlath Killeen’s The Fairy Tales of Oscar Wilde (2007) focusing on a Victorian societal perspective, rather than studying the fairy tales as a coherent and integral part of Wilde’s lifework. The essay focuses on ‘The Fisherman and His Soul’ (hereafter, ‘Fisherman’), recognised as the most sophisticated tale from Wilde’s A House of Pomegranates (1891) (hereafter, Pomegranates). It will establish the essential role of ‘Fisherman’ in understanding Wilde’s complex aesthetic philosophy by examining the tale from two distinct levels of intertextuality. First, Wilde borrowed some of the most emblematic aesthetical and narrative elements from Andersen’s ‘The Little Mermaid’ (hereafter, ‘Mermaid’) and other similar fairy tales from the early nineteenth century for explicitly positioning ‘Fisherman’ as a response to Andersen’stale. Taking the opposite approach to Andersen’s ‘Mermaid’, Wilde’s ‘Fisherman’ stands as a social critique against the Victorian doxa, especially denouncing its nefarious effect on art. Second, through epistolary and textual evidence, the essay reveals the connections between ‘Fisherman’, Dorian, and ‘The Soul of Man’ (1891), including their genesis, design, themes, and discourse. This dual intertextuality of ‘Fisherman’ allows us to reassess Wilde’s tale as an influential text. It contributes simultaneously to comprehending better how consistent Wilde’s aesthetic standards and societal view were.

No description available.

No description available.