Bakgrund: Perioperativ hypotermi är en vanlig komplikation under generell och regional anestesi. Med hypotermi menas uppmätt kärntemperatur under 36 °C. Patienter som opereras för knä- och höftplastik är en utsatt grupp. De har ofta flera riskfaktorer som ökar risken att drabbas av perioperativ hypotermi. Eventuella komplikationer kan leda till ökat lidande för patienten samt ökade kostnader för samhället relaterat till längre sjukhusvistelser och sjukskrivning. Området är väl beforskat. Forskning visar att förebyggande omvårdnadsåtgärder bör göras med både passiva och aktiva metoder men trots detta kvarstår problemet. Syfte: Syftet var att observera vilka omvårdnadsåtgärder som vidtas för att förebygga hypotermi hos patienter under knä- och höftplastiksoperationer. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ design och observationer som datainsamlingsmetod. Studien analyserades deskriptivt. Resultat: Studien genomfördes vid två olika sjukhus. Totalt observerades 22 knä- och 18 höftplastiksoperationer. Resultatet visade att båda sjukhusen vidtog omvårdnadsåtgärder men på ett varierande arbetssätt. Vid alla operationer användes passiva omvårdnadsåtgärder. Slutsats: Studien visar att omvårdnadsåtgärder vidtas men det finns fortfarande förbättringsområden vid båda sjukhusen. Riktlinjer och PM förekommer men författarna eftersöker nationella riktlinjer för att säkerställa att alla sjukhus arbetar utifrån samma grund för att förebygga perioperativ hypotermi.

Bakgrund: I Sverige finns det idag omkring 130 000–150 000 personer som har demenssjukdom och fler personer beräknas insjukna. Sömnstörningar relaterat till demenssjukdom är vanligt och beror dels på förändringar i hjärnan och dels på läkemedelsrelaterade orsaker. Sömnstörningar blir svårare desto längre sjukdomen fortskrider. Problem: Sömnstörningarna leder till nedsatt psykiskt och fysiskt välbefinnande. Sömnstörningar behandlas ofta med läkemedel på vård- och omsorgsboende men det är sällan tillräckligt, utan medför biverkningar och fortsatta sömnstörningar. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan främja sömnen hos personer med demenssjukdom på vård- och omsorgsboende. Metod: En allmän litteraturöversikt inkluderande tio kvantitativa och två kvalitativa vetenskapliga artiklar har analyserats. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre teman som kan främja sömn hos personer med demenssjukdom: Främja sömnen med hjälp av beröring, Främja sömnen med hjälp av aktivitet och sysselsättning samt Främja sömnen med hjälp av åtgärder i miljön. Slutsats: Omvårdnadsåtgärder kan främja sömn hos personer med demenssjukdom, och kan vara ett alternativ istället för sederande läkemedel. Samtidigt krävs en lyhördhet hos de som vårdar personer med demenssjukdom för vad som skulle fungera hos den enskilde.

Bakgrund: Personer med demenssjukdom på särskilt boende riskerar att bli undernärda till följd av sin nedsatta kognitiva förmåga. Risken för undernäring ökar ju längre sjukdomen fortskrider. Svårigheterna för patienterna att inta föda kan bero på fysiska, psykologiska, miljömässiga och sociala faktorer. Dessa personer är i stort behov av stöd av vårdpersonal i sitt dagliga mat- och vätskeintag. Problem: En måltidsmiljö som inte är anpassad efter de demenssjukas behov kan leda till undernäring, minskat livskvalitet samt öka risken för komplikationer och värsta fall ha en dödlig utgång. Syfte: Beskriva måltidsmiljöns betydelse för näringsintaget hos personer med demenssjukdom utifrån vårdpersonalens perspektiv.Metod: En allmän litteraturöversikt. Resultat: Fyra teman identifierades som viktiga för att skapa en god måltidsmiljö: Social samvaro, Doft och aptit, Den fysiska miljön ochIndividuella preferenser. Slutsatser: En gynnsam måltidsmiljö kan stödja de boendes självständighet, öka näringsintaget och öka livskvaliteten hos personer med demenssjukdom. Några aspekter som identifierades i måltidsmiljön för att öka näringsintaget var anpassning till individuella behov och preferenser, en fin hemlik miljö med personalnärvaro under måltiderna och en noga tilltänkt bordsplacering. Minskade distraktioner i miljön samt att servera mat de boende var bekanta med sedan tidigare visade sig också vara gynnsamt.

<p>Konfusion är mycket vanligt förekommande hos äldre och skapar stort lidande, ger höga samhällskostnader och orsakar hög mortalitet. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder vid konfusion hos äldre patienter. Metoden var en litteraturstudie, vilken innefattade tio artiklar där relevanta omvårdnadsåtgärder framkom, dessa presenterades i resultatet under VIPS - modellens åtgärdssökord. Resultatet av studien visade att patienter med konfusion mindes och uppmärksammade vad som skedde med och runt omkring dem. Viktigt var att få information om sitt konfusionstillstånd för att förstå vad som hände och varför. Samspelet mellan sjuksköterska och patient var av stor vikt. Återorientering av patienten var vanligt och ansågs oftast ha positiv effekt. Att bekräfta patientens upplevelse, och att visa omtanke och förståelse var väl fungerande stöd. Kontinuitet av personal, att eliminera bakomliggande orsaker och att främja god sömn var av stor betydelse. Vanligt förekommande var tvångsåtgärder för att skydda patienten från att skada sig själv och andra. Musik och ljusterapi togs upp som omvårdnadsåtgärder. Även närstående hade en stor roll vid omvårdnaden av patienten med konfusion. Relativt lite forskning finns inom området konfusion, i synnerhet gällande omvårdnadsåtgärder i samband med konfusionstillståndet. Behov av ytterligare forskning föreligger inom området. //</p><p>Confusion is quite common among elderly and creates great suffering, high cost for social services and high mortality. The purpose of this study was to highlight the non-pharmacological actions in care provided by nurses to elderly with confusion. The method was a literature study, based on ten articles containing relevant care measures where the result is presented in the VIPS-model’s keywords. The result of the study showed that patients with confusion remembered and registered what was happening around them. It was important for the patient to obtain proper information regarding the state of confusion to understand what is happening. The teamwork between nurse and patient is of great importance. Re-orientation of patient was common and mostly considered to have a positive effect. Important support by the nurse is to confirm the patient’s perception by showing concern and understanding. Other key concepts where continuity of staff, eliminate underlying causes, facilitate good sleep. It was common with supervision and constrainer to protect the patients from harming themselves and others. Music and light therapy were mentioned as care measures. Relatives also played an important part in treating a patient with confusion. There is relatively little research regarding confusion especially with focus on suitable care actions. There is a need of further studies in this matter.</p>

Konfusion är mycket vanligt förekommande hos äldre och skapar stort lidande, ger höga samhällskostnader och orsakar hög mortalitet. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder vid konfusion hos äldre patienter. Metoden var en litteraturstudie, vilken innefattade tio artiklar där relevanta omvårdnadsåtgärder framkom, dessa presenterades i resultatet under VIPS - modellens åtgärdssökord. Resultatet av studien visade att patienter med konfusion mindes och uppmärksammade vad som skedde med och runt omkring dem. Viktigt var att få information om sitt konfusionstillstånd för att förstå vad som hände och varför. Samspelet mellan sjuksköterska och patient var av stor vikt. Återorientering av patienten var vanligt och ansågs oftast ha positiv effekt. Att bekräfta patientens upplevelse, och att visa omtanke och förståelse var väl fungerande stöd. Kontinuitet av personal, att eliminera bakomliggande orsaker och att främja god sömn var av stor betydelse. Vanligt förekommande var tvångsåtgärder för att skydda patienten från att skada sig själv och andra. Musik och ljusterapi togs upp som omvårdnadsåtgärder. Även närstående hade en stor roll vid omvårdnaden av patienten med konfusion. Relativt lite forskning finns inom området konfusion, i synnerhet gällande omvårdnadsåtgärder i samband med konfusionstillståndet. Behov av ytterligare forskning föreligger inom området. // Confusion is quite common among elderly and creates great suffering, high cost for social services and high mortality. The purpose of this study was to highlight the non-pharmacological actions in care provided by nurses to elderly with confusion. The method was a literature study, based on ten articles containing relevant care measures where the result is presented in the VIPS-model’s keywords. The result of the study showed that patients with confusion remembered and registered what was happening around them. It was important for the patient to obtain proper information regarding the state of confusion to understand what is happening. The teamwork between nurse and patient is of great importance. Re-orientation of patient was common and mostly considered to have a positive effect. Important support by the nurse is to confirm the patient’s perception by showing concern and understanding. Other key concepts where continuity of staff, eliminate underlying causes, facilitate good sleep. It was common with supervision and constrainer to protect the patients from harming themselves and others. Music and light therapy were mentioned as care measures. Relatives also played an important part in treating a patient with confusion. There is relatively little research regarding confusion especially with focus on suitable care actions. There is a need of further studies in this matter.

Bakgrund:I takt med att antalet äldre i Sverige ökar, ökar också antalet insjuknade i demens. Nio av tio personer som drabbas av demenssjukdom kommer att uppvisa beteendemässiga eller psykiska symtom någon gång under sjukdomsförloppet. Dessa symtom har visat minska livskvalitén och utgör den vanligaste orsaken till att personer med demenssjukdom flyttar till ett särskilt boende då belastningen på anhöriga och omgivningen blir alltför stor. Syfte:Att beskriva omvårdnadsåtgärder i arbetet med patienter som uppvisarbeteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Metod:Studien är en litteraturstudie baserad på niovetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats som sökts fram via databasen Cinahl. Artiklarna har analyserats med fokus på att finna likheter och skillnader i resultatet av de valda studierna.. Analysarbetet resulterade i fyra huvudkategorier som visade sig vara viktiga faktorer som påverkar omvårdnadsåtgärder för denna patientgrupp: utbildning, personcentrerad omvårdnad, musik, dans och beröring. Resultatet kommer att diskuteras med hjälp av Katie Erikssons teori kring lidandet som också utgör studiens teoretiska referensram. Resultat:Utbildning och användandet av en mer personcentrerad omvårdnad är två sätt att skapa goda förutsättningar för att kunna lindra, förebygga och behandla beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Vidare behandlar resultatet dans, musik och beröring som tre mer eller mindre effektiva omvårdnadsåtgärder som omvårdnadspersonal kan använda i sitt arbete med patienter som uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom i sin demenssjukdom. Diskussion:Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom utgör både ett lidande för patienten och vårdpersonalen. Denna aspekt lyfts i resultatdiskussionen och relateras till Erikssons sätt att se på lidande. Diskussion sker kring de omvårdnadsåtgärder som framkom i resultatet med utgångspunkt i lidande.

Bakgrund: Många av patienterna som opererats kommer till den postoperativa enheten med en mild hypotermi, vilket kan leda till en rad olika komplikationer. Det finns flera dokumenterade värmebevarande omvårdnadsåtgärder som kan förebygga hypotermi hos patienterna. Däremot behöver kunskapen om anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder belysas. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes och insamling av data skedde genom intervjuer som spelades in på band. Kvalitativ manifest innehållsanalys valdes som analysmetod. Resultat: Vilka värmebevarande omvårdnadsåtgärder som valdes berodde inte enbart på anestesisjuksköterskan, utan ekonomi och andra yrkeskategorier påverkade beslutet. Operationstidens längd, ingreppets art och patienternas status var också faktorer som påverkade om värmebevarande omvårdnadsåtgärder skulle användas. Anestesisjuksköterskorna uttryckte önskemål om gemensamma mål för att göra till verklighet att alla yrkeskategorier och berörda vårdenheter arbetar för helheten kring patienternas värme. Att ge patienter ett välbefinnande genom att använda värmebevarande omvårdnadsåtgärder var viktigt för anestesisjuksköterskorna. Slutsats: Med riktlinjer och mer kunskap om värmebevarande omvårdnadsåtgärder hos alla yrkeskategorier finns det förhoppningar om att kunna nå målet: att patienterna ska vara normoterma efter sin operation.

Bakgrund: Hjärtsvikt är den enda hjärtsjukdomen i västvärlden vars förekomst ökar. Hjärtsvikt är ett symtom på en bakomliggande hjärtsjukdom och risken att drabbas ökar med åldern. Dödligheten vid hjärtsvikt är hög men den kan sänkas med rätt behandling. Syfte: Syftet är att belysa och sammanställa tidigare forskning som beskriver olika omvårdnadsåtgärder för att förbättra hälsa och välbefinnande hos patienter med kroniskhjärtsvikt. Metod: Till denna litteraturstudie samlades data in från databaserna Cinahl,Medline och Swemed +. Litteraturöversikt efter Polit och Becks (2008) modell hara nvänts som vägledning att sammanställa materialet och uppnå studiens syfte. Resultat: Resultatet i den här studien har redovisats i fyra kategorier och visar att de patientersom får kunskap om sin sjukdom samt motiveras till egenvårdsbeteende i form av ökad fysisk aktivitet förbättrar sin livskvalitet, får minskade symtom, minskar risken för återinläggning på sjukhus och en för tidig eller plötslig död. Implikation: Denna studie är till stor nytta för sjuksköterskans som genom sin förståelse för patienten kan ge patienten ökad information och kunskap om dess sjukdom och egenvårdsbeteende. Patienten kan därmed få en ökad motivation till att öka sin fysiska aktivitet som leder till en ökad livskvalitet. Det som saknas i forskningen är hur patienterna upplever sinsituation och vilka omvårdnadsåtgärder de anser fungerar bäst. / Background: Heart failure is the only heartdisease that increasing in the Wests. Heartfailure is a symtom of underlying heartdisease and the risk increases with the age. The mortality in heart failure is high, but it can be reduced with the right type of treatment. Aim: The aim is to illustrate and put together earlier research that describes diffrent kinds of care proceedings to promote health and well-being with patients with chronic cardiac insufficience. Method: For this literature review, data was collected from the databases Cinahl, Medline and Swemed +. Literature summary from Polit and Becks (2008) model has been used as guidance to putting together the material to reach the aim. Result: During the result of this study four category appeared shows that patients who have knowledge about their disease and give the motivation of self-care behavior through increased physical activity improve their quality of life, have less symtoms, reduce the risk of rehospitalisation and a premature or sudden death. Implication: This study is of high value for the patient who wants to get information about its disease and self-care behavior can get an increased motivation to add their physical activity that leads to improvement of quality of life. Whats missing in the research is how the patients experinces their situation and which kind of care proceedings they consideredthe most suitable.

<p>Bakgrund: Hjärtsvikt är den enda hjärtsjukdomen i västvärlden vars förekomst ökar. Hjärtsvikt är ett symtom på en bakomliggande hjärtsjukdom och risken att drabbas ökar med åldern. Dödligheten vid hjärtsvikt är hög men den kan sänkas med rätt behandling. Syfte: Syftet är att belysa och sammanställa tidigare forskning som beskriver olika omvårdnadsåtgärder för att förbättra hälsa och välbefinnande hos patienter med kroniskhjärtsvikt. Metod: Till denna litteraturstudie samlades data in från databaserna Cinahl,Medline och Swemed +. Litteraturöversikt efter Polit och Becks (2008) modell hara nvänts som vägledning att sammanställa materialet och uppnå studiens syfte. Resultat: Resultatet i den här studien har redovisats i fyra kategorier och visar att de patientersom får kunskap om sin sjukdom samt motiveras till egenvårdsbeteende i form av ökad fysisk aktivitet förbättrar sin livskvalitet, får minskade symtom, minskar risken för återinläggning på sjukhus och en för tidig eller plötslig död. Implikation: Denna studie är till stor nytta för sjuksköterskans som genom sin förståelse för patienten kan ge patienten ökad information och kunskap om dess sjukdom och egenvårdsbeteende. Patienten kan därmed få en ökad motivation till att öka sin fysiska aktivitet som leder till en ökad livskvalitet. Det som saknas i forskningen är hur patienterna upplever sinsituation och vilka omvårdnadsåtgärder de anser fungerar bäst.</p> / <p>Background: Heart failure is the only heartdisease that increasing in the Wests. Heartfailure is a symtom of underlying heartdisease and the risk increases with the age. The mortality in heart failure is high, but it can be reduced with the right type of treatment. Aim: The aim is to illustrate and put together earlier research that describes diffrent kinds of care proceedings to promote health and well-being with patients with chronic cardiac insufficience. Method: For this literature review, data was collected from the databases Cinahl, Medline and Swemed +. Literature summary from Polit and Becks (2008) model has been used as guidance to putting together the material to reach the aim. Result: During the result of this study four category appeared shows that patients who have knowledge about their disease and give the motivation of self-care behavior through increased physical activity improve their quality of life, have less symtoms, reduce the risk of rehospitalisation and a premature or sudden death. Implication: This study is of high value for the patient who wants to get information about its disease and self-care behavior can get an increased motivation to add their physical activity that leads to improvement of quality of life. Whats missing in the research is how the patients experinces their situation and which kind of care proceedings they consideredthe most suitable.</p>

<ol><li> </li></ol><p>Bakgrund:<strong> </strong>Många<strong> </strong>av<strong> </strong>patienterna som opererats kommer till den postoperativa enheten med en mild hypotermi, vilket kan leda till en rad olika komplikationer. Det finns flera dokumenterade värmebevarande omvårdnadsåtgärder som kan förebygga hypotermi hos patienterna. Däremot behöver kunskapen om anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder belysas.</p><p>Syfte:<strong> </strong>Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av värmebevarande omvårdnadsåtgärder för att förebygga hypotermi.</p><p>Metod:<strong> </strong>En kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes och insamling av data skedde genom intervjuer som spelades in på band. Kvalitativ manifest innehållsanalys valdes som analysmetod.</p><p>Resultat: Vilka värmebevarande omvårdnadsåtgärder som valdes berodde inte enbart på anestesisjuksköterskan, utan ekonomi och andra yrkeskategorier påverkade beslutet. Operationstidens längd, ingreppets art och patienternas status var också faktorer som påverkade om värmebevarande omvårdnadsåtgärder skulle användas. Anestesisjuksköterskorna uttryckte önskemål om gemensamma mål för att göra till verklighet att alla yrkeskategorier och berörda vårdenheter arbetar för helheten kring patienternas värme. Att ge patienter ett välbefinnande genom att använda värmebevarande omvårdnadsåtgärder var viktigt för anestesisjuksköterskorna.</p><p>Slutsats: Med riktlinjer och mer kunskap om värmebevarande omvårdnadsåtgärder hos alla yrkeskategorier finns det förhoppningar om att kunna nå målet: att patienterna ska vara normoterma efter sin operation.</p>