Bakgrund: Depression är en psykisk sjukdom som påverkar stämningsläget. Den allvarligaste konsekvensen av depression är suicid. I Sverige förekommer suicid främst bland äldre (65+). Äldre faller i riskgrupp då de bär på flertal riskfaktorer som förlust av levnadspartner, polyfarmaci, ensamhet, dödsångest samt pension. Då äldre i världen ökar och depression hos äldre beräknas att bli den näst ledande orsaken till funktionsnedsättning , är det viktigt att sjuksköterskan utökar sin kompetens i syfte att främja hälsa och välbefinnande hos deprimerade äldre.   Syfte: Syftet är att beskriva de omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan använda sig av vid vård av äldre med depression.   Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på 15 vetenskapliga artiklar som sammanställts. En litteratursökning genomfördes på databaserna PubMed och PsycINFO.    Huvudresultat: Resultatet utgjordes av underkategorierna sjuksköterskepatient relationen, sjuksköterske-ledd terapi, reminiscens (väcka minnen), stimulering till aktivitet samt samarbete med andra instanser.   Slutsats: De omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan använda sig av vid vård av äldre med depression är skapandet av en god sjuksköterskepatient relation, utforma terapeutiska möten i syfte att främja hälsa och välbefinnande, väcka minnen i syfte att finna en möjlig orsak till depressionen, stimulera den äldre till egenvård samt en god samverkan mellan andra inblandade instanser.

Bakgrund: Fallolyckor hos personer 65 år och äldre är den vanligaste orsaken till skada som leder till sjukhusvård och sammankopplas med hög morbiditet och dödsfall. Inom slutenvården beräknas att fallolyckor står för 20–30% av rapporterade incidenser. Fall kan orsakas av multifaktoriella faktorer. Syfte: Syfte var att undersöka riskfaktorer för fall hos patienter äldre än 65 år inom ortopedisk slutenvård. Metod: En retrospektiv fall - kontrollstudie med kvantitativ ansats användes för att får svar på studiens syfte. Fyrtiosju fallavvikelser granskades i fallgruppen som sedan matchades mot fyrtiosju patienter till kontrollgruppen (icke-fallare). Resultatet redovisas med deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: Studien visar att sömnmedel ökar risken för fall (p=0,004) men även att vårdtiden i sig har en betydelse. Diskussion: Sömnmedel ökar risker för fall och därför ska icke - farmakologiska omvårdnadsåtgärder ses som förstahandsval framför de farmakologiska åtgärderna. Slutsats: De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna för förbättrad sömn bör komma först och främst och flera nämns i studien. Fortsatta studier på området kan vara att undersöka orsaker till att vårdtiden ger ökad fallrisk. / Background: Falls involving persons aged 65 years and older is the most common cause of accidents leading to hospital care and is associated with both high morbidity and death. In hospital care, it is estimated that fall accidents account for 20-30% of reported incidents. Falls can be caused by multifactorial factors. Purpose: The purpose was to investigate risk factors concerning accidental falls involving patients aged 65 years and older at orthopedic inpatient care. Method: A retrospective case-control study focused on falls with a quantitative basis was used to answer the purpose of this study. 47 incidents of accidental falls were audited to a study group and then compared to a control group of 47 patients. Data was analyzed with descriptive and analytic statistics. Results: This study shows that the use of sleeping aids increase the risk of falls (p=0,004) but also that the length of inpatient care  in itself has importance. Discussion: Sleep aids increase the risk of fall and therefore non-pharmacological nursing measure should be seen as the first choice over the pharmacological measures. Conclusion: Nonpharmacological nursing alternatives for improved sleep quality should be prioritized and several alternatives are mentioned in the study. Further studies in this area could be focused on why increased length of care can lead to an increased likelihood of accidental falls.

Bakgrund: Sjuksköterskor, inom kirurgisk vård, möter ofta patienter med preoperativ oro. Det finns många olika orsaker till preoperativ oro. Om den preoperativa oron inte lindras kan detta leda till försämrat tillfrisknande och ökad risk för komplikationer. Sjuksköterskor leder omvårdnadsarbetet och planerar vården i samråd med patienten. Problem: Det är av vikt att undersöka hur patienternas oro inför operation kan lindras. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av omvårdnadsåtgärder som kan lindra preoperativ oro inför en planerad operation. Metod: Allmän litteraturöversikt med tre kvalitativa artiklar och nio kvantitativa artiklar. Resultat: Såväl muntlig som skriftlig och visuell patientutbildning minskade preoperativ oro, men i enstaka fall kunde informationen även öka oron. Känslomässigt stöd minskade oron och de patienter som inte fick känslomässigt stöd efterfrågade detta. Distraktion i form av musik, naturljud, avslappningsövningar samt fotovisning med och utan musik minskade preoperativ oro. Slutsats: Personcentrerad vård kan hjälpa sjuksköterskan att lindra lidande genom att anpassa omvårdnadsåtgärderna utifrån den enskilda individens behov. Genom att arbeta förebyggande främjas hälsa och förebyggs ohälsa i vården.

Andelen äldre personer i samhället ökar och som distriktssköterska i kommunens hemsjukvård är kunskap om de äldre patienterna och deras psykiska hälsa viktig. Många äldre personer som bor hemma lider av oro och distriktssköterskan möter dessa patienter och ansvarar för omvårdnaden. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors omvårdnadsåtgärder vid oro hos äldre personer i kommunens hemsjukvård. Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Åtta distriktssköterskor intervjuades, materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanfattas i 16 underkategorier och fem kategorier; identifiera orsak till oro, följsamt vårdande, delaktighet i vårdandet, läkemedelshantering och att arbeta hälsofrämjande. Resultatdiskussionen belyser vikten av att finna orsaken till oro och ett följsamt vårdande. Den äldre personens delaktighet, samarbetet mellan distriktssköterskan, anhöriga och andra professioner samt distriktssköterskans hälsofrämjande arbete. Slutsatsen är att de omvårdnadsåtgärder distriktssköterskorna beskrev i studien används för att minska den äldres oro i kommunens hemsjukvård. Distriktsköterskorna behöver mer kunskap och verktyg för att identifiera vad som orsakar oron, samt ett bättre samarbete med professionerna kring den oroliga äldre personen i kommunens hemsjukvård.

Introduktion/Bakgrund: Cytostatika är ofta en nödvändig behandling för cancersjukdomar som dock kan ge många biverkningar. De två vanligaste biverkningarna är fatigue och illamående. Denna litteraturstudie riktar in sig på att belysa icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som kan lindra biverkningarna fatigue och illamående och vilket ansvar sjuksköterskan har utifrån detta. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder som lindrar biverkningarna illamående och fatigue orsakat av cytostatikabehandling hos cancerpatienter. Metod: Författarna genomförde denna litteraturstudie genom att använda Polit och Becks (2017) metod med nio steg. Databaser som användes var Cinahl och PubMed. Efter urval sammanställdes nio kvantitativa, två kvalitativa och tre mixed-methods artiklar för resultatet och därefter togs fem olika teman fram. Resultat: Icke-farmakologiska åtgärder som togs fram i resultatet som sjuksköterskan kan utföra för att lindra biverkningarna illamående och fatigue var att utbilda patienten i egenvårdsåtgärder, progressiv muskelavslappning, rådgivning om anpassad kost, anpassning av miljön samt distraktion som musik och film. Slutsats: Icke-farmakologiska åtgärder har visats kunna lindra fatigue och illamående utan att medföra ytterligare biverkningar. Patienten kan själv göra mycket åt att lindra biverkningarna men sjuksköterskan har en viktig roll i att utbilda och motivera samt att utföra de åtgärder som patienten inte kan utföra själv.

Bakgrund: 90 % av alla personer med demens drabbas någon gång av BPSD. Hur symtomen yttrar sig är väldigt individuellt och behandling bör efter utredning av eventuella bakomliggande orsaker, i första hand vara av icke-farmakologisk art. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder och deras effekter på beteendemässiga och psykiska symtom vid demens hos personer på särskilt boende. Metod: I denna litteraturstudie har åtta kvantitativa interventionsstudier inkluderats. Artiklarna är sökta efter i databaserna Cinahl, Pubmed och APA PsycInfo och sedan kvalitetsgranskade, analyserade och sammanställda. Resultat: Av resultatet går det utläsa att icke-farmakologiska interventioner visat signifikanta förbättringar på symtom som depression, ångest, agitation, vanföreställningar och motorisk rastlöshet. Endast en studie har visat på försämringar hos deltagarna efter interventionen, med bland annat ökad agitation som följd. Konklusion: Icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder har effekt på BPSD. Av de inkluderade studierna går det utläsa att framtida studier bör innehålla ett större antal deltagare med uppföljningar efter avslutade interventioner. / Background: 90% of people with dementia suffer from BPSD at some point. How the symptoms manifest themselves is very individual and treatment should, after investigation of any underlying causes, be primarily of a non-pharmacological nature. Aim: The aim of the study was to identify non-pharmacological nursing interventions and their effects on behavioural and psychological symptoms of dementia for people in nursing homes.  Methods: In this literature study, eight quantitative intervention studies have been included. The articles are searched for in the databases Cinahl, Pubmed and APA PsycInfo and then quality reviewed, analysed and compiled. Results: From the results, it can be deduced that non-pharmacological interventions have shown significant improvements in symptoms such as depression, anxiety, agitation, delusions and motor restlessness. Only one study has shown worsening in the participants after intervention, resulting in among other things, increased agitation. Conclusion: Non-pharmacological nursing interventions have an effect on BPSD. From the studies included, it can be determined that future studies should include a larger number of participants with follow-ups after completion of interventions.

No description available.

No description available.

Fallskador är ett stort samhällsproblem. I Sverige vårdas varje år över 70 000 personer på sjukhus på grund av fall. Samhällets kostnader för fallolyckor bland äldre uppskattas till ungefär 14 miljarder kronor. Fallolyckor inom slutenvården har visat sig ha betydande effekt på längden av vårdtiden. Fall påverkar sjukligheten och dödligheten men ger även effekter på försämring av olika funktioner, sjukhusvistelsen, hospitalisering samt livskvaliteten. Det är viktigt att titta på förebyggande åtgärder för att minska risken för fall bland äldre. Syftet var att belysa sjuksköterskans förebyggande åtgärder för att minska fallrisken för patienter 65 år och äldre inom slutenvården. En forskningsöversikt valdes som metod. Artikelsökningarna genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 15 artiklar till resultatet. Resultatet visade att fallpreventionsprogram, sänggrindar, fallförebyggande affisch och patientutbildning minskade risken för fall bland personer 65 år och äldre inom slutenvården. Slutsatsen var att fallpreventionsprogram med många olika åtgärder kan minska antalet fall inom slutenvård. Då programmen innehöll flera olika faktorer kan det vara svårt att utröna vilken/vilka av åtgärderna som gav bäst effekt på fallfrekvensen.

Bakgrund: Undernäring hos äldre är ett vanligt förekommande problem i Sverige, men även runt om i världen. Personer med demenssjukdom löper en ökad risk att drabbas av undernäring, vilket medför ett lidande för individen samt en kostnad för samhället. I sjuksköterskans ansvarsområden ingår bedömning, planering, genomförande och utvärdering av omvårdnadsåtgärder. Genom att förebygga undernäring kan sjuksköterskan motverka de negativa effekterna som undernäring innebär, både för individen och för samhället. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärders effekt på undernäring hos personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie med kvantitativ ansats och deskriptiv design användes för att besvara studiens syfte. I resultatet inkluderades totalt tolv originalartiklar. Resultat: Fyra kategorier av omvårdnadsåtgärder identifierades; servering av näringsdrycker, måltidsfrämjande aktiviteter, utbildning av patienter och anhörigvårdare samt ätstödjande åtgärder. Samtliga åtgärder visade signifikanta förbättringar av nutritionsstatusen hos deltagarna på olika validerade utfallsmått, bland annat; BMI, MNA och EdFED. Slutsats: Litteraturstudien visade omvårdnadsåtgärder i form av servering av näringsdrycker, måltidsfrämjande aktiviteter, utbildning av personer med demenssjukdom och anhörigvårdare samt ätstödjande åtgärder kan signifikant förbättra nutritionsstatusen hos personer med demenssjukdom. Detta leder i sin tur till minskad risk för ytterligare komplikationer, exempelvis förvirringstillstånd, fallolyckor och utveckling av trycksår. Utöver det mänskliga lidandet medför undernäring höga vårdkostnader. Därför bör sjuksköterskor implementera dessa åtgärder för att förebygga lidande hos individen och för att minska kostnaderna för samhället. / Background: Malnutrition among the elderly is a common problem in Sweden, but also worldwide. People with dementia run an increased risk of suffering from malnutrition, which entails both suffering for the individual and a cost for society. One of the responsibilities of nurses is to assess, plan, implement and evaluate nursing measures. By preventing malnutrition nurses can mitigate the negative effects of malnutrition, both for the individual and society. Aim: The aim of this study was to describe nursing measures effect on malnutrition for people with dementia. Method: A literature study with a quantitative approach and descriptive design was used to answer the aim of the study. The result included a total of twelve original articles. Results: Four categories of nursing measures were identified; serving nutritional supplement drinks, meal promoting activities, education of people with dementia and carers as well as eating support measures. All measures lead to significant improvements in the nutritional status of the participants on various validated outcome measures, including; BMI, MNA and EdFED. Conclusion: The present literature study showed that nursing measures such as serving nutritional supplement drinks, meal promoting activities, education of people with dementia and carers as well as eating support measures could significantly improve the nutritional status of people with dementia. This in turn leads to a reduced risk of further complications, such as confusion, falls and the development of pressure ulcers. In addition to human suffering, malnutrition leads to increased costs for society. Therefore, nurses should implement these measures to prevent suffering of the individual and to reduce the costs for society.