Bakgrund: Depressionssjukdomar orsakar lidande och är bland samhällets vanligaste ochmest kostsamma åkommor. Fysisk aktivitet har visat sig ha förebyggande och behandlandeinverkan för människors depressiva symptom, men det saknas underlag för huruvida dennabiverkningsfria behandlingsmetod har en inverkan på depressiva symptom för personer somhar en depressionsdiagnos. Syfte: Denna litteraturöversikt ämnade belysa fysisk aktivitetsinverkan på depressiva symptom hos vuxna individer som lider av diagnosen egentligdepression. Metod: 16 studier med såväl kvantitativ som kvalitativ ansats sammanställdessom en litteraturöversikt. Resultat: I majoriteten av studierna framkom det att fysiskaktivitet kunde ha en positiv inverkan på depressiva symptom samt öka tillfrisknande hospersoner med depressionsdiagnos. Ett sekundärt resultat framkom även, där fysisk aktivitetvisade sig ha olika effekt på ett antal hälsorelaterade variabler. Diskussion: Oavsett typ avintervention, tydde resultatet på att depression kan reduceras så länge patienten fick någontyp av insats. Sjuksköterskan bör se fysisk aktivitet som en tillgång i den holistiska vården avdepressionspatienter. Slutsats: Patienter med depressionsdiagnos finns inom allavårdinstanser och allmänsjuksköterskan kan med tydliga riktlinjer få ett verktyg för att utökainsatserna för patientgruppen. Fysisk aktivitet bör inte ses som en universalkur, men hos enmajoritet kan det ha en positiv effekt för depression.

Bakgrund: Depression är en psykisk sjukdom som påverkar stämningsläget. Den allvarligaste konsekvensen av depression är suicid. I Sverige förekommer suicid främst bland äldre (65+). Äldre faller i riskgrupp då de bär på flertal riskfaktorer som förlust av levnadspartner, polyfarmaci, ensamhet, dödsångest samt pension. Då äldre i världen ökar och depression hos äldre beräknas att bli den näst ledande orsaken till funktionsnedsättning , är det viktigt att sjuksköterskan utökar sin kompetens i syfte att främja hälsa och välbefinnande hos deprimerade äldre.   Syfte: Syftet är att beskriva de omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan använda sig av vid vård av äldre med depression.   Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på 15 vetenskapliga artiklar som sammanställts. En litteratursökning genomfördes på databaserna PubMed och PsycINFO.    Huvudresultat: Resultatet utgjordes av underkategorierna sjuksköterskepatient relationen, sjuksköterske-ledd terapi, reminiscens (väcka minnen), stimulering till aktivitet samt samarbete med andra instanser.   Slutsats: De omvårdnadsåtgärder sjuksköterskan kan använda sig av vid vård av äldre med depression är skapandet av en god sjuksköterskepatient relation, utforma terapeutiska möten i syfte att främja hälsa och välbefinnande, väcka minnen i syfte att finna en möjlig orsak till depressionen, stimulera den äldre till egenvård samt en god samverkan mellan andra inblandade instanser.

Globalt sett ökar andelen äldre personer stadigt och antalet människor i åldrarna över 60 år beräknas i det närmaste fördubblas över de kommande 30 åren. Psykisk ohälsa är utbredd bland äldre och diagnosen depression är vanligast med en prevalens av 7%. Med stigande ålder följer naturligt försämringar av flertalet kognitiva funktioner, såsom i arbetsminnet. Men försämrade kognitiva funktioner kan även vara ett resultat av en individs mående. Den här studiens syfte var att undersöka om det fanns något samband mellan depressiva symptom och arbetsminneskapacitet hos äldre vuxna (50–75 år). Deltagarna delades även upp i grupperna medelålders (50–64) och äldre (65–75) för att se om något samband fanns mellan nämnda variabler då dessa grupper undersöktes separat. Korrelationsanalys samt regressionsanalyser genomfördes för det totala stickprovet (n = 192) samt undergrupperna. Inga signifikanta samband mellan depressiva symptom och arbetsminnets kapacitet fanns vilket kan bero på att deltagarna skattade förhållandevis låga nivåer av depressiva symptom.

Bakgrund: Den vanligaste formen av depression är egentlig depression som kan delas in i tre undergrupper: mild, måttlig och svår. Var femte vuxen i Sverige får en depressionsdiagnos minst en gång under sin livstid. Inom några år kommer depression att vara det största folkhälsoproblemet enligt världshälsoorganisationen (WHO). I Sverige begås mer än 1000 självmord per år, där merparten sker på grund av depression. Antalet sjukskrivningar på grund av depression har ökat stadigt och år 2005 gick samhällskostnaderna för depression på 33 miljarder kr. De vanligaste behandlingarna vid depression är kognitiv beteendeterapi (KBT) och läkemedel, där selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) är förstahandspreparat. Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka om fysisk aktivitet är en adekvat behandlingsform vid mild till måttlig depression. Metod: Sökningar efter relevanta artiklar har gjorts i pubmed och swemed+. Sammanlagt valdes sju artiklar ut som var relevanta för arbetet. Resultat: I studie 1, som var en meta-analys, minskade deltagarnas poäng statistiskt signifikant på Hamilton Depression Rating Scale (HAM-D) med i genomsnitt 4,52 poäng och i genomsnitt 6,46 poäng på Beck Depression Inventory-skalan (BDI) hos de deltagare som hade fysisk aktivitet (FA) jämfört med kontroller. Minskningen på BDI var kliniskt betydelsefull, men inte på HAM-D-skalan. Studierna 2-4 baseras på en större studie, REGASSAstudien. Jämfört med de som fick standardbehandling (TAU) minskade deltagarna som hade FA sina MontgomeryÅsberg Depression Rating Scale (MADRS)-poäng statistiskt signifikant med 2,99 poäng mer efter tre månader vilket är kliniskt betydelsefullt. Deltagarna som fick KBT via internet minskade statistiskt signifikant med 2,83 poäng mer än vad deltagarna i TAU-gruppen gjorde efter 3 månader vilket också är kliniskt betydelsefullt. I studie 5 var deltagarnas minskning av Patient Health Questionnare-9 (PHQ-9)-poäng statistiskt signifikanta i grupperna som fick beteendeaktivering (BA) och i den gruppen som fick utbildning om depression kombinerat med FA, jämfört med kontrollgrupp, efter tolv veckor. Minskningen i medelvärde för interventionsgrupperna på PHQ-9 var 5,6 till 8,24 poäng, vilket är kliniskt betydelsefullt. I studie 6 minskade deltagarnas PHQ-9-poäng statistiskt signifikant i både gruppen för FA och BA, 7,06 respektive 4,7 poäng. Minskningen av poäng i medelvärde i FAgruppen uppnådde kriteriet för att vara kliniskt betydelsefullt. Minskningen i BA-gruppen nådde nästan gränsen för att vara kliniskt betydelsefullt. Studie 7 undersökte relationen mellan FA och depression, samt den omvända relationen genom Mendelsk randomisering. I den studien påvisades ett skyddande samband mellan accelerometer baserad aktivitet och egentlig depression. Deltagarna i de flesta studier gick från måttlig depression till mild eller ingen alls där behandlingarna hade effekt. Diskussion: De granskade studierna har använt sig av olika skattningsskalor och de har haft olika typer av kontrollgrupper, vilket försvårar jämförelser av de olika studiernas resultat. De grupper som fått standardbehandling har fått olika behandling beroende på vilken läkare de har haft. Mer forskning behöver göras för att säkerställa resultaten och för att ta reda på vilken intensitet träningen ska vara. Det vore även intressant att undersöka om det finns ett samband mellan befolkningens allt mer stillasittande livsstil och ökningen av psykisk ohälsa. Slutsats: De olika studiernas resultat visar att fysisk aktivitet har en positiv effekt på mild till måttlig depression. I kombination med utbildning om vad depression är uppnås en större effekt. / Background: The most common form of depression is major depressive disorder (MDD). MDD can be divided into three subgroups: mild, moderate and severe. Every fifth adult in Sweden is diagnosed with MDD at least once during their lifetime. Within a few years, depression will be the biggest public health problem according to the World Health Organization (WHO). In Sweden, more than 1000 suicides per year are committed, most of them due to depression. The number of sick leaves due to depression has increased steadily and the social costs for depression were in year 2005 SEK 33 billion. The most common treatments for depression are Cognitive Behavioral Therapy (CBT) and antidepressant drugs, where SSRI is the primary choice. Purpose: The aim of this work was to investigate whether or not physical activity is an adequate form of treatment for mild to moderate depression. Method: In total, seven scientific articles were selected from pubmed and swemed+. Results: In study 1, which was a meta-analysis, the scores on Hamilton Depression Rating Scale (HAM-D) and Beck Depression Inventory-scale (BDI) for participants who had Physical Activity (PA) decreased statistically significantly by an average of 4.52 points and 6.46 points, respectively, compared to controls. The decrease in BDI was clinically significant, but the decrease on the HAM-D scale was not clinically significant. Studies 2-4 are all based on one major study, the REGASSA study. Compared to those who received treatment as usual (TAU), participants who had PA reduced their Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale (MADRS) score statistically significantly by 2.99 points more after three months, which is clinically significant. Participants who received CBT via the internet decreased statistically significantly by 2.83 points more than the participants in the TAU group, which is also clinically significant. In study 5, the participants reductions of Patient Health Questionnaire-9 (PHQ-9) scores were statistically significant in the groups that received Behavioral Activation (BA) and in the group receiving some education about depression combined with PA, compared with a control group after twelve weeks. The decrease in mean value for the intervention groups on PHQ-9 was 5.6 to 8.24 points, which is clinically significant. In study 6, the participants in the intervention groups decreased their PHQ-9 scores statistically significantly with 4.7 (BA) and 7.06 (PA) points. The decreases in both groups are statistically significant compared to the control group. The decrease in the PA group is clinically significant and in the BA group the decrease is near clinical significance. Study 7 examined the relationship between PA and depression and the reverse relationship through Mendelian Randomization. In this study a protective connection was found between accelerometer-based activity and MDD. Participants in most studies went from moderate MDD to mild or no MDD, where the interventions were effective. Discussion: The studies evaluated have used different estimation scales and have used different types of control groups which has made it difficult to compare the results of the studies. The groups that received standard treatment have received different treatments depending on which physician they have had. More research needs to be done to confirm the results and to find out at what intensity the training should be performed. It would also be interesting to investigate whether or not there is a connection between the population´s increasingly sedentary lifestyle and the increase of mental illness. Conclusion: The results of the various studies show that PA has a positive effect on mild to moderate MDD. A greater effect is achieved when the patient also receives some education about MDD.

No description available.

Psykisk ohälsa är ett globalt ökande folkhälsoproblem bland den unga befolkningen och i synnerhet bland flickor. Det har blivit allt vanligare att barn och unga söker vård för besvär som huvudvärk, magont, oro och ångest, men även för allvarligare former av psykisk ohälsa som depression har ökat. Detta belyser ett behov av insatser som ämnar främja barn och ungas psykiska hälsa. Stress har synliggjorts som en orsak till den ökade psykiska ohälsan. Således är syftet med denna studie att undersöka förekomst, könsskillnader samt potentiella samband mellan stress och psykisk ohälsa, i form av psykosomatiska besvär och depressiva symptom, bland ungdomar i Västmanlands län. Sekundärdata från enkätundersökningen Liv och Hälsa Ung 2012 användes och studien genomfördes med en kvantitativ ansats. Känsla av sammanhang (KASAM) och krav-kontroll-stödmodellen användes som två teoretiska verktyg för att förstå sambandet mellan stress och psykisk ohälsa. Resultatet visar att psykosomatiska besvär, depressiva symptom och stress är vanligt förekommande bland ungdomar i Västmanland, med överrepresentation bland flickor. Det finns också signifikanta samband mellan att ofta vara stressad och ökade psykosomatiska besvär respektive depressiva symptom. En slutsats som kan dras är att stress och psykisk ohälsa är ett utbrett problem bland ungdomar i Västmanland och i synnerhet bland flickor. / Mental illness is a worldwide growing public health problem among the young population and particularly among girls. It has become increasingly common for children and young people seeking care for health problems such as headaches, stomach pain, worry and anxiety, but also more serious forms of mental illness such as depression have increased. This highlights the need for interventions that intend to promote children's and young people's mental health. Stress, mainly school-related, has been highlighted as a cause for the increase in mental illness. Thus, the purpose of this study was to investigate the prevalence, gender differences and the potential relation between stress and mental illness, in the form of psychosomatic problems and depressive symptoms, among adolescents in Västmanland. Secondary data from the Survey of Adolescent Life in Västmanland 2012 was used and the study was performed using a quantitative approach. Sense of coherence (SOC) and demand- control-support model was used as two theoretical tools to understand the relation between stress and mental illness. The results show that psychosomatic problems, depressive symptoms and stress are common among adolescents in Västmanland, where girls are overrepresented in all respects. The results also show significant relations between often being stressed and increased psychosomatic problems and depressive symptoms. One conclusion that can be drawn is that stress and mental illness is a widespread problem among young people in Västmanland and especially among girls.

Psykisk ohälsa har blivit allt mer uppmärksammat i Sverige och de senaste 10 åren har en 100 % ökning skett. Att utöva sport som fritidsaktivitet är mycket vanligt i Sverige. 80% av alla ungdomar har någon gång deltagit i någon form av sportaktivitet. Syftet med denna studie var att undersöka hur sportaktivitet påverkas ungdomar internaliserade problem. De tre internaliserade som valdes i denna studie var depressiva symptom, misslyckande förväntningar och dålig självkänsla. Tidigare forskning visar att självkänslan ökar vid ett aktivt sportande, depressiva symptom minskar vid ett aktivt sportande medan misslyckande förväntningar och sport aktivitetens betydelse var ett mycket begränsat forskningsområde. Vi undersökte högstadieelever vid två tillfällen med ett års mellanrum. De var 14 år gamla vid första tillfället. Resultaten från denna studie visade att självkänslan ökade, depressiva symptom och misslyckande förväntningar minskade hos ungdomar som idrottade jämfört med de som inte idrottade. Studien fokuserade även på att dela in ungdomarna i fyra grupper där vi hade ungdomar som inte idrottade vid något av de två tillfällens, de som idrottade vid båda tillfällens, de som idrottade vid första men inte vid det andra tillfället, och slutligen hade vi ungdomar som inte idrottade vid första tillfället men som gjorde det vid andra tillfället. Som slutsats visade studien att sportaktivitet påverkar ungdomars internaliserade problem och att det inte är viktigt hur mycket ungdomarna idrottar utan om de gör det eller inte. Mer betydelsefullt, vi fann att avsaknad av sportaktiviteter vid första tillfället predicerade ökningar i dåligt självförtroende och ökningar i misslyckande förväntningar från det första till det andra tillfället. / Mental illness has become more noticeable in Sweden and in the last 10 years a 100% increase has occurred. To attend sports as a leisure activity is very common in Sweden. 80% of all children have participated in any form of sport activity. The purpose of this study was to investigate how sport activity affects youth’s internalized problems. The three internalized problems which were chosen in this study were depressive symptoms, failure expectations and poor self-esteem. Earlier research shows that self-esteem increases when youth are active in sports, depressive symptoms decrease when youths activate themselves in sports while failure expectations and sports activities are very limited in research. The results of this study showed that self-esteem increased and depressive symptoms and failure expectations decreased in youths who exercised sports compared to those who did not exercise. The study also focused on dividing the youths into four groups where we had youths who had never been active, youth who had always been active, those who started but then stopped being active and finally we had youths who did not exercise first but who started practicing sports later on. In conclusion, the study showed that sports activity affects youths internalized problems and that it is not important how much youths are exercising sports it is whether they do or do not. More importantly, we found that the absence of sports activities initially predicted increases in poor self-confidence and increases in failure expectations from the first to the second occasion.

Bakgrund: En fungerande vardag bygger på att individen klarar av sin egenvård. Depressiva symtom kan vara paralyserande och till följd av det skapa egenvårdsbrist. Den huvudsakliga behandlingen idag är farmakologisk och tillgången på psykologisk behandling motsvarar inte behovet som finns. Syfte: Syftet var att belysa hur individer med depressiva symtom kunde stärka sin egenvårdsförmåga med hjälp av djur. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats utfördes. Samtliga valda vetenskapliga original artiklar kvalitetsgranskades. Två teman valdes utifrån utskiljningar som gjorts vid granskning av artiklarna mellan gårdsdjur och husdjur. Artiklarna delades in i två teman: Husdjurens förmåga att stärka individen och Gårdsdjurens förmåga att stärka individen. Resultat: Resultatet visade hur individer med depressiva symtom kunde stärkas med hjälp av husdjur eller gårdsdjur i djurassisterad terapi eller aktivitet. Samtliga studier i resultatet påvisade olika positiva egenskaper och känslor som kom utav djur. Positiva saker som påvisades i resultatet var bland många: ett ökat självförtroende, en förbättrad självkänsla och sinnesstämning samt ökade känslor av hopp. Konklusion: Utmärkande var att depressiva symptom kunde reduceras med hjälp av djur samt att djuren stärkte individen utifrån en ökad kompetens kring hur att hantera sitt hälsotillstånd. / Background: A functioning everyday life is based on the individual being able to take care of their own care. Depressive symptoms can be paralyzing and as a result create a lack of self-care. The main treatment today is pharmacological and the availability of psychological treatment does not correspond to the need that exists. Aim: The aim was to shed light on how individuals with depressive symptoms could strengthen their self-care ability with the help of animals. Method: A literature study with an inductive approach was performed. All selected scientific original articles were quality reviewed. Two themes were selected based on differentiates made when reviewing the articles between farm animals and pets. The articles were divided into two themes: The ability of pets to strengthen the individual and the ability of farm animals to strengthen the individual. Results: The results showed how individuals with depressive symptoms could be strengthened with the help of pets or farm animals in animal-assisted therapy or activity. All studies in the results showed different positive qualities and feelings that came from animals. Positive things that were demonstrated in the results were among many: an increased self-confidence, an improved self-esteem and mood and increased feelings of hope. Conclusion: Characteristic was that depressive symptoms could be reduced with the help of animals and that the animals strengthened the individual based on an increased competence in how to manage their health condition.

Introduktion: Ur ett globalt perspektiv är depression en stor sjukdomsbörda som berör omkring 280 miljoner människor. Tillgängliga behandlingsalternativ innefattar antidepressiva läkemedel och olika former av psykologiska behandlingar. Tidigare forskning indikerar att det finns ett samband mellan kost och psykisk ohälsa och en koppling mellan intag av ultraprocessad kost och depressiva symptom har påvisats. Det anses därmed relevant att undersöka effekten av en hälsosam kosthållning på depression och depressiva symptom. Syfte: Studiens syfte var att undersöka om kost har en positiv effekt vid behandling av depression eller depressiva symptom bland vuxna individer mellan 18 - 65 år. Metod: En strukturerad litteraturstudie som baserades på 20 randomiserade kontrollerade studier som hämtades från databaserna PubMed och Scopus och sedan analyserades med hjälp av en tematisk analys. Resultat: Sex teman identifierades efter att de inkluderade studierna hade analyserats; En oprocessad och näringsrik kostintervention är grundläggande; Kostfiber är en central komponent som gynnar tarmfloran; Omättade fettsyror kopplar till minskade depressiva symptom; Medelhavskosten är en effektiv kostintervention vid depression; Viktnedgång minskar inflammation och depressiva symptom samt Kost i kombination med en annan intervention är mer effektiv. Slutsats: Resultatet av denna litteraturstudie visar att olika kostinterventioner kan minska klinisk depression eller depressiva symptom inom olika riskgrupper. Det saknas dock tillräcklig och även enhetlig evidens för att kunna dra några säkra slutsatser kring kosten som en alternativ behandlingsmetod. / Introduction: Depression is a major disease burden from a global perspective that is affecting approximately 280 million people. Treatment options available today include various forms of psychological treatments and antidepressants. Previous research indicates that there is a connection between diet and mental illness and a link between the intake of ultra-processed food and depressive symptoms has been demonstrated. It is therefore considered relevant to investigate the effect of a healthy diet on depression and depressive symptoms. Aim: The aim of this study was to investigate whether diet has a positive effect in the treatment of depression or depressive symptoms among adult individuals between 18 - 65 years of age. Methods: A structured literature review was chosen as study design and 20 randomized controlled trial studies were retrieved from the databases PubMed and Scopus and then analyzed using a thematic analysis. Results: After the studies selected were analyzed six themes were identified; An unprocessed and nutritious dietary intervention is fundamental; Dietary fiber is a central component that benefits the intestinal flora; Unsaturated fatty acids are linked to reduced depressive symptoms; The Mediterranean diet is an effective dietary intervention for depression; Weight loss reduces inflammation and depressive symptoms and Diet combined with another intervention is more effective. Conclusion: The results of this literature study show that different dietary interventions can reduce clinical depression or depressive symptoms within different risk groups. However, there is a lack of sufficient and even uniform evidence to draw any certain conclusions about diet as an alternative treatment.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka sambandet mellandistansundervisning, ensamhet och depressiva symptom hos studenterfrån svenska högskolor och universitet. Tidigare forskning harindikerat att olika aspekter av distansundervisning kan varariskfaktorer för att uppleva ensamhet och nedstämdhet. Enligt denEvolutionära teorin av ensamhet kan ensamhet vara en riskfaktor fördepressiva symptom när dessa känslor blir bestående. Frågorskapades för att mäta distansundervisning samt interaktioner somsker i samband med undervisning. Ensamhet och depressiva symptommättes med etablerade mätinstrument. En webbenkät utfördes med ettbekvämlighetsurval som resulterade i 412 studenter.Distansundervisning korrelerade med flera aspekter av studenterssociala interaktioner. Regressionsanalyser indikerade att flertalaspekter av sociala interaktioner predicerade upplevd ensamhet ochen aspekt av sociala interaktioner predicerade även depressivasymptom. Slutligen indikerade en mediationsanalys att sambandetmellan kommunikation med lärare och depressiva symptom medierasav ensamhet. Sammanfattningsvis indikerar studiens resultat attdistansundervisning i sig inte är en riskfaktor för ensamhet ochdepressiva symptom, men att interaktioner som sker i samband medundervisningen är viktiga för att undvika risker för detta. / The aim of this study was to investigate the relationship betweendistance education, experiences of loneliness and depressivesymptoms among students from Swedish colleges and universities.Previous research has indicated that different aspects of distanceteaching can be risk factors for experiencing loneliness and negativeaffect. According to the Evolutionary theory of loneliness, lonelinesscan become a risk factor for depressive symptoms when these feelingsare maintained. Questions were created to measure distance teachingand interactions that takes place in relation to studying. Lonelinessand depressive symptoms were measured with establishedmeasurements. An online-survey was conducted using conveniencesampling that resulted in 412 students. Distance education correlatedwith multiple aspects of students social interactions. Regressionanalysis' indicated that multiple aspects of social interactionspredicted change in loneliness and one aspect of social interactionspredicted change in depressive symptoms. Finally, a mediationanalysis indicated that the relationship between communication withteachers and depressive symptoms was mediated by loneliness. Thus,the results indicate that distance education is not a risk factor forloneliness or depressive symptoms on its own. However, it suggeststhat interactions that occur in relation to university studies areimportant to reduce risks for loneliness.