No description available.

No description available.

Dementia means significant cognitive decline in language, memory and executive functions. Dementia is associated with progressive communication difficulties, which can result in reduced quality of life. To promote quality of life, the communicative environment, participation in group activities and cognitive stimulation have great significance. Cognitive stimulation can delay, slow or prevent symptoms of dementia. Furthermore, information and communication technology (ICT) has promising results in relation to dementia. However, research including psychosocial intervention are limited, which motivates present study. The present study is the first Swedish study which purpose was to promote social interaction for people with dementia through conversational sessions as a group activity when using the communication aid CIRCA (Computer Interactive Reminiscence and Communication Aid). Further purpose was to contribute to the understanding of high technological communication aids’ potential to facilitate and support communication for people with dementia. Five individuals with dementia were recruited from a residential care home. The study comprises a seven-session CIRCA-based group activity, and the material consist of seven hours and fifteen minutes recordings. The analysis included mapping of conversational topics where particularly interesting interactive phenomena were selected that were considered representative of the interaction. The results showed that the conversational sequences could relate to the content of CIRCA, the management of the tablet or were as a result of the content in CIRCA. Characteristic interactional phenomena were enjoyable group dynamics with laughter, humour, singing and social inclusion where participants contributed with information, personal experiences and asked each other questions. Furthermore, a symmetric interaction emerged between participants and between participants and the facilitator. The participants considered the group sessions in use of CIRCA to be enjoyable, amusing, informative and provided conversational topics and simplified the conversations in comparison to without communication aid. The results indicate that CIRCA has promising potential to be utilized as a group activity for people with dementia. CIRCA could be applicable in residential care homes where caregivers’ opportunities to socialize one-to-one is limited. Furthermore, the multimedia of CIRCA can offer a variation that may cater to several individuals interests. CIRCA could constitute a group intervention to promote activity, interaction and social relationships, that could improve the quality of life of people with dementia.

Orientador: Eliana Martorano Amaral / Dissertação (mestrado) - Universidade Estadual de Campinas, Faculdade de Ciências Médicas / Made available in DSpace on 2018-08-23T12:06:52Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Swensson_RogerioPoli_M.pdf: 1651162 bytes, checksum: 1f783eef2cdf1cc9a169fc846d0742a1 (MD5) Previous issue date: 2013 / Resumo: O ensino médico deve propiciar ao egresso conhecimento para abordagem integral e humanística dos pacientes provendo atendimento qualificado. Em 2001, foram criadas as Diretrizes Curriculares Nacionais do Curso de Graduação em Medicina (DCN), que visam orientar a elaboração do projeto pedagógico para assegurar flexibilidade, diversidade e a qualidade da formação de um médico generalista. Entre as ações de cuidado de saúde na atenção primária à saúde (APS), inclui-se o atendimento a queixas relacionadas ao ouvido, nariz e garganta. Estima-se que este conjunto de problemas clínicos corresponda a 20 a 25% dos casos atendidos na APS, podendo chegar a 50% dos atendimentos pediátricos. Nesta pesquisa, foi avaliado o ensino e preparo dos médicos da atenção primária para atendimento de condições clínicas abordadas na otorrinolaringologia (ORL). Num primeiro estudo, avaliaram-se 141 matrizes curriculares (MC) de cursos de medicina do Brasil, disponíveis no site www.escolasmedicas.com.br, revisados no cadastro eletrônico do Ministério da Educação (eMec) e por consultas aos sites das escolas médicas. A amostra de escolas disponível no site consultado (n=141) representa 70,5% do total das escolas médicas em funcionamento e 73,4% das vagas disponíveis no país. Mais da metade (56%) das instituições utilizam da forma tradicional de ensino (n=79), 46 delas estão identificadas como escolas inovadoras e as restantes não permitiam esta classificação. Os conteúdos de ORL foram identificados nas MC de 77 escolas, sendo observado em 68,3% nas escolas tradicionais e 30,4% nas escolas inovadoras. A pesquisa mostrou que a ORL está presente principalmente nas MC de modelos mais tradicionais de currículo (n=53). A ausência de disciplina específica nos desenhos curriculares não tradicionais pode ser consequência da incorporação dos conteúdos em disciplinas integradoras, compatível com suas propostas pedagógicas. Isso pode ou não estar associado com uma desvalorização destes conteúdos, resultando em formação insuficiente dos egressos neste campo de conhecimento e habilidades. Num segundo estudo, propôs-se avaliar o atendimento a casos de ORL e sua relação com a formação médica entre clínicos e pediatras que atuam na APS de um município de médio porte do interior do Estado de São Paulo (Votorantim). Trinta e quatro médicos, a maioria (88,2%) com residência médica ou estágio equivalente em diversas especialidades responderam a um questionário semi estruturado. Sobre o preparo durante a graduação para atendimentos a casos similares, 61,8% julgam terem sido preparados, porém 70,6% não realizam remoção de cerume. Entre as intervenções apontadas para melhorar a resolução de casos em ORL, foram mais citadas a necessidades de curso de capacitação/atualização e facilitação do encaminhamento ao médico especialista em ORL. Há necessidade de formação permanente em ORL na APS e o acesso e matriciamento com especialista para qualificar a atenção aos pacientes / Abstract: Medical education must provide the graduate knowledge for integral and humanistic approach of patients. In order to direct the development of the pedagogical project and ensure flexibility, diversity and quality of medical training for a general practitioner, the National Curricular Guidelines for Medical School Course (NCG) was created in 2001. Some of the complaints listed among health care actions in primary health care (PHC) included listening to complaints related to ear, nose and throat. In addition, it is estimated that this set of clinical problems corresponds to 20-25% of cases in PHC, reaching 50% of paediatric appointments. This research evaluated the education and preparation of primary care physicians to care for clinical conditions addressed in otolaryngology (ENT). In the first part, 141 curricular matrixes (CM), which had been revised in the Ministry of Education's official register (eMec), on Brazilian medical schools websites and in Brazilian medical courses, were evaluated. These matrixes are available on www.escolasmedicas.com.br. The website's surveyed sample (n=141) represents 70.5% of the medical schools in operation and 73.4% of the vacancies in the country. More than half of the institutions (56%) apply the traditional way of teaching (n=79). Forty-six of them are innovative and the remaining ones could not be defined. Otolaryngology contents were identified in the CM of 77 schools; in 68.3% of the CM of the traditional schools and in 30.4% of the innovative ones. The lack of a specific subject in non-traditional curriculum designs can be a consequence of the incorporation of the contents in integrative subjects, which is consistent with the pedagogical proposal, may or may not be associated with a depreciation of these contents, thus resulting in insufficient training of graduates in this field of knowledge and skills. In the second part, the present study aims to assess ENT care and how it relates to PHC doctors and general physicians' medical education in Votorantim, a medium-sized city in the state of São Paulo. Thirty-four doctors, most of which (88.2%) hold a residency training or equivalent traineeship, answered a semi-structured questionnaire. When asked about school training in caring for similar cases, 61.8% believe they have been properly trained; however 70.6% do not remove wax. Among the interventions aimed to improve the resolution of cases in ENT, the most frequently cited were the needs for ongoing training / updating and facilitating forwarding to the ENT specialist. The research found evidence that there was a lack of standardization of nomenclatures used for teaching methodology although ENT is present primarily on curricular traditional teaching (n = 53). There is a need for continuous training in ENT in PHC, easier access to the ENT professional and better ENT support to qualify patient care / Mestrado / Ensino em Saúde / Mestre em Clinica Medica

CHARGE syndrom är ett syndrom där hörselnedsättning är ett av flera kännetecken. Varje bokstav i akronymen CHARGE står för, det engelska namnet på, en missbildning som är ofta förekommande vid syndromet. C står för kolobom (skada i ögat), H står för hjärtfel, A står för hinder i bakre näsöppningen, R står för tillväxthämning och utvecklingsstörning, G står för missbildade könsorgan och E står för öronmissbildningar. Syndromet är mycket ovanligt och drabbar cirka en per 5 000 - 12 000 nyfödda. De flesta med CHARGE, över 90 %, har en utvecklingsstörning. Uppemot 80 % har ögonmissbildningar och de flesta, 80- 100 % har någon form av öronmissbildning och hörselnedsättning. En systematisk litteraturstudie genomfördes för att beskriva hur kommunikationsförmågan påverkas hos personer med CHARGE syndrom samt hur hörselutredning och hörselhabilitering går till för dessa personer. Personer med CHARGE utvecklas olika eftersom deras funktionshinder ser olika ut. Deras kommunikation påverkas av i vilken utsträckning deras sinnen är påverkade. De har ofta ett beteende som påminner om autism, men beteendet ser inte exakt likadant ut. Hörselutredning och hörselhabilitering hos personer med CHARGE skiljer sig inte nämnvärt från hörselutredning och habilitering av personer utan syndromet. För att förbättra hörseln kan hörapparat eller cochleaimplantat vara alternativ.

Sammanfattning Tinnitus är idag ett folkhälsoproblem i Sverige som drabbar allt fler. Det finns i dagsläget inget definitivt botemedel men det finns behandlingsmetoder som syftar till att på olika sätt lindra tinnitus. En av dessa metoder är Tinnitus Retraining Therapy (TRT) som grundar sig i den neurofysiologiska modellen. TRT består av två delar; rådgivning och ljudterapi. I ljudterapin tillämpas vanligtvis en ljudstimulator som tillför ett bredbandigt brus på svag nivå i patientens öra. Syftet Syftet med uppsatsen är att redogöra för effekten av behandlingsmetoden Tinnitus Retraining Therapy. Metod Metoden har omfattat granskning av artiklar som sökts via Örebro Universitets databaser samt via relevanta referenslistor i arbeten, böcker och artiklar. Urvalet har innefattat tre steg. Första steget var att välja ut artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter genom att granska artiklarnas titel. Andra steget var att granska de artiklar som valdes ut i steg ett genom att läsa deras sammanfattningssida för att se om innehållet var relevant för arbetets syfte. Tredje steget var att utförligt läsa de artiklar som valts ut i steg två. Resultat och diskussion Resultatet och diskussionen visar att det är svårt att säga huruvida TRT är effektivt. För detta skulle en mer omfattande liknande studie vara nödvändig.

Uppsatsen kartlägger forskning kring psykosociala konsekvenser av plötslig idiopatisk hörselnedsättning och en studie beskrivs närmare. Definitionen av plötslig idiopatisk hörselnedsättning är vanligen en sensorineural hörselnedsättning som uppkommit inom 3 dagar på 3 frekvenser i följd och är mer än 30 dB HL. Vid en hörselskada måste uppmärksamhet riktas mot de psykosociala konsekvenserna som kan uppkomma i arbetslivet och äktenskapet samt leda till isolering. Det finns skillnader i den psykologiska anpassningen till en hörselskada beroende på vilken sorts skada det är, samt individuella skillnader i upplevelsen av de konsekvenser en hörselskada ger. Syftet med uppsatsen var att genom en systematisk litteraturstudie kartlägga den forskning som finns kring de psykosociala konsekvenser som plötslig hörselnedsättning kan medföra. Litteratursökning har skett via databaser och manuellt. En studie kunde inkluderas i den djupare analysen. Resultatet visade att personer med unilateral plötslig idiopatisk hörselnedsättning upplevde psykologiska och sociala konsekvenser på grund av symtomen tinnitus och hörselnedsättning. Några slutsatser kunde inte dras då underlaget var för litet. Men det kan tänkas att plötslig idiopatisk hörselnedsättning faktiskt leder till psykosociala konsekvenser. Den slutsats som kunde dras är att det finns få studier gjorda och därmed lite kunskap kring området, och att mer forskning behövs.

I denna studie har jämförelse gjorts mellan Interacoustics Eclipse och GSI Audera i samband med Auditory Steady-State Respons (ASSR) mätningar. Syftet med studien var att undersöka ASSR som metod, att utvärdera dess tillförlitlighet i jämfö­relse med tonaudiometri för personer med normal hörsel och personer med hörsel­nedsätt­ning. Avsikten var dessutom att undersöka om elektrod­placering­ på örsnibb eller på mastoid påverkade mät­resultatet, försökspersonens upplevelse av instrumen­­t­ens ljudstimuli, om de estimerade ASSR-värdena påverkades av att mättillfället påbörjades eller avslutades med Interacoustics Eclipse samt undersöka tiden för mätningarna. En experimentell studie genomfördes. Mätningarna som utfördes var tonaudiometri och ASSR, den senare uppmättes med Interacoustics Eclipse och GSI Audera på (n=20) vuxna med normal hörsel och (n=4) vuxna med hörselnedsättning. För personer med normal hörsel påvisades en god överensstämmelse mellan estimerade ASSR-värden och tonaudiometri för Interacoustics Eclipse, något sämre överensstämmelse för GSI Audera. Genomsnittlig mättid för båda instrumenten var ca 40 min. Resultaten visade att elektrodplaceringen inte har någon påverkan på ASSR-värden för Interacoustics Eclipse. Hälften av försökspersonerna upplevde att Interacoustics Eclipse hade ett behagligare ljudstimuli att slappna av till och den andra hälften upplevde GSI Audera som behagligast. De estimerade ASSR-värdena påverkades minimalt beroende på om mättillfället påbörjades eller avslutades med Interacoustics Eclipse.

Syftet var att undersöka och beskriva hur ljudmiljöer i våra svenska skolor kan se ut. Om problematiska faktorer som buller och höga ljudnivåer förekommer. Syftet var också att besvara frågan om ljudmiljön kan ge negativa effekter på elever och lärares hälsa samt på elevernas kognitiva och perceptuella förmågor. Resultaten baserades på 13 stycken vetenskapliga artiklar som visade på att ljudnivåerna i de svenska skolorna nästan aldrig översteg den lagstadgade gränsnivån 85dBA under en 8-timmars arbetsdag men generellt visades relativt höga ljudnivåer. Ljud inne i klassrummet som egenljud, skrapljud från bord och stolar samt elevernas prat utgjorde de mest störande bullerkällorna. Elever som vistades i klassrum med mycket lågfrekvent buller skattade dock inte störningseffekten högre än andra elever. Buller kunde påvisas orsaka stressymptom hos lärare som huvudvärk, trötthet och ökad daglig variation av kortisolutsöndring. Lärare drabbas ofta av röstproblem som en konsekvens av ljudmiljöns höga ljudnivåer och maskeringseffekt på talet. Påverkan på kognitiva och perceptuella förmågor visades vara bullers negativa störningseffekt på minnesfunktioner, koncentration och uppmärksamhet. Resultatet visade att eleverna presterar sämre i bullriga miljöer. Eleverna själva skattade dock bullrets störeffekt och påverkan på arbetsprestationen relativt lågt. Slutsatserna som drogs var att ljudmiljön i skolan kan utgöra ett problem både för elever och för lärare trots att hörselskadliga ljudnivåer sällan uppmättes i studierna.

Barn med Down syndrom har ofta återkommande hörselproblem som exempelvis vaxpropp och sekretorisk mediaotit. Vanligt förekommande hörselnedsättning bland dessa barn är en fluktuerande konduktiv hörselnedsättning. Den utvecklingsstörning som syndromet orsakar kan leda till att barnen ej kan medverka aktivt vid konventionella hörselmätningar. Metoder för hörselutredning av små barn och barn som ej kan medverka adekvat är BRA, OAE och tympanometri. Syftet med arbetet är att belysa resultaten från BRA, OAE och tympanometri hos barn med DS. Vidare syftar studien till att belysa tänkbara habiliterande insatser för att bibehålla eller förbättra hörseln hos barn med Down syndrom. Som metod används systematisk litteraturstudie. Resultatet från föreliggande studie visar att mätresultat skiljer sig mellan barn med Down syndrom och barn utan Down syndrom. Strukturella avvikelser i hörselsystemet hos barn med Down syndrom påverkar resultaten från dessa mätningar. Det är därför av vikt att resultaten tolkas utifrån kunskaper om hur olika faktorer i hörselsystemet orsakade av syndromet kan påverka resultaten. Barn med DS behöver regelbundna och återkommande hörselhabiliterande insatser för att förebygga konduktiva hörselnedsättningar.