Background: Postoperative pain is a global issue. Although knowledge of the issue is well known and measures have been taken to reform the care, a large proportion of surgical patients experience severe postoperative pain. Without adequate pain relief, recovery might be postoperatively inhibited or prolonged. Aim: To explore patients' experiences of being cared for because of postoperative pain. Method: To answer the aim of the study, a qualitative literature study has been chosen as a method. The analysis of the articles was carried out according to Friberg´s five-step model. In total, three systematic searches were conducted in order to find articles that responded to the study's aim. Finally, ten articles representing the study´s result were selected. Results: Information before surgery was considered an important component for patients to feel safe, well prepared and able to manage the postoperative pain. When patients were provided with adequate information, their ability to influence decisions regarding the design of care increased. The result also showed that some patients felt overlooked, resulting in feelings of vulnerability. The pain experience was reduced and in order to avoid conflicts patients chose to endure the pain in silence. Conclusion: The experience of care is reflected in how the patient was treated and the nurse's ability to see the patient as a whole person. Our conclusion is that the postoperative care has failed and that there is need for nurses in the field to receive further education regarding the matter.

Family-centered care (FCC) is considered the gold standard for care delivery in the Neonatal Intensive Care Unit (NICU). However, there are challenges with the implementation of FCC in practice and there is limited literature about how to tailor this approach for specialized NICU populations. To explore FCC for surgical neonates in the NICU, the concept was explored using Roger’s evolutionary concept analysis. Results illustrate that FCC in the NICU is a philosophy or care, rather than a set of interventions. The subsequent cross-sectional descriptive exploratory study showed that the surgical infants in our sample (n=11) received a limited amount of skin-to-skin care (median 0 mins/day) and parents reported challenges to being involved in their infant’s care. This thesis supports the challenges with the implementation of FCC in practice and both the need to consider multiple perspectives and the need for broader systemic change in order to support a FCC philosophy.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt förekommande symtom vid cancer. Trots tydliga riktlinjer för hur omvårdnad vid cancerrelaterad smärta ska bedrivas, är smärta fortfarande ett problem för många patienter med cancer. Sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig för patienten och har en betydande roll i smärthanteringen. Genom att undersöka patientens uppfattning ökar förståelsen för vad som är av vikt i sjuksköterskans smärthantering. Syfte: Syftet var att beskriva patientens uppfattning om sjuksköterskans smärthantering vid cancerrelaterad smärta. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: I litteraturstudiens resultat framkom fyra kategorier; betydelsen av kunskap hos sjuksköterskan, vikten av god kommunikation, relationens betydelse i smärthanteringen och patientens behov av stöd. Resultatet visade att patientens uppfattning om sjuksköterskans smärthantering påverkades av de kunskaper sjuksköterskan hade om smärta, smärtanalys och smärtbehandling. Kommunikationen med sjuksköterskan påverkades av den information patienten fick, hur sjuksköterskans samverkade i team och att vården var individanpassad. Patientens relation till sjuksköterskan var beroende av sjuksköterskans attityd till patienten och smärtupplevelsen, att sjuksköterskan var omtänksam och att patienten kunde känna tillit till sjuksköterskan. Sjuksköterskans närvaro och förmåga att visa empati påverkade patientens uppfattning om sjuksköterskans stöd i smärthanteringen. Konklusion: Mer utbildning behövs för att sjuksköterskan ska få mer kunskap om smärta och smärthantering. På så sätt kan sjuksköterskan lindra patientens lidande och främja livskvalitet och välbefinnande. / Background: Pain is one of the most common symptoms of cancer. Despite clear guidelines for the treatment of cancer-related pain, pain still remain a problem for many patients with cancer. The nurse has a significant role in the management of the patient’s pain. By exploring the patient’s perception increases the understanding of what’s important in the nurse’s pain management. Aim: The aim of this study was to describe patient’s perception of nurses’ pain management in cancer-related pain. Method: The study was designed as a structured literature review with an inductive approach. Results: Main findings of the study results in four categories; the importance of the nurse’s knowledge, the importance of good communication, the importance of the relationship in pain management and the patient’s need for support. The results showed that patients’ perception of nurses’ pain management depended on the nurse’s knowledge of pain, pain assessment and pain management. Communication with the nurse was affected by the information the patient received, how the nurse cooperated with the healthcare team and that the care was individualized. The patient's relationship with the nurse depended on the nurse's attitude towards the patient and the pain experience, that the nurse was caring, and that the patient could have trust in the nurse. The nurse’s presence and ability to show empathy influenced the patient’s perception of the nurse’s support in pain management. Conclusion: The result demonstrated that more education is needed to evaluate the nurses’ knowledge about pain and pain management. Though education, the nurse has opportunity to relive patients’ suffering and promote quality of life and well-being.

Bakgrund: Internationell forskning visar på problematik kring smärtlindring av patienter med opiatberoende. Det framkommer att otillräckliga doser analgetika administreras till denna patientgrupp och att vårdpersonal saknar kunskap gällande smärtlindring av patienter med opiatberoende. Forskning visar även att vårdpersonal kan ha en negativ inställning till drogberoende patienter och ofta misstror deras motiv gällande förfrågan om analgetika. Vidare visar forskningen att denna patientgrupp upplever sig få en sämre vård än patienter utan drogberoende. Syfte: Studiens syfte var att belysa faktorer som har inverkan på smärtlindringen av patienter med opiatberoende på en beroendeavdelning. Metod: Empirisk studie med deskriptiv kvalitativ ansats baserad på strukturerade intervjuer med fyra sjuksköterskor verksamma vid en beroendeavdelning i en svensk storstad. Data analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Under analysen utkristalliserades tre kategorier och elva underkategorier, vilka beskriver faktorer som har inverkan på smärtlindringen av patienter med opiatberoende: (I) Förhållningssätt omfattar (1) Att inte döma och (2) Bemötande. (II) Förutsättningar omfattar (3) Restriktivitet, (4) Tolerans, (5) Ångest, (6) Personalbrist och (7) Kunskap. (III) Metoder omfattar (8) Smärtskattning, (9) Lindra ångest, (10) Kämpa för patienten och (11) Interprofessionalitet. Slutsats: Studiens resultat tyder på att ett respektfullt och tillmötesgående bemötande gentemot patienterna utgör en central roll i smärtbehandlingen. Vidare visar studien att sjuksköterskornas möjlighet att smärtlindra patienter i beroendevården begränsas av kunskapsluckor, restriktiva regler, resursbrist samt en patientgrupp som är svår att smärtlindra. Studiens resultat tyder på vikten av att lindra patienternas ångest samt vinsterna med ett interprofessionellt samarbete kring smärtlindring. Klinisk betydelse: Studien kan öka medvetenheten kring de hinder som identifierats för smärtlindring av patienter med opiatberoende. Sjuksköterskornas metoder i den aktuella studien skulle kunna utnyttjas i betydligt större utsträckning i beroendevården och i andra vårdkontexter vilket därigenom skulle bespara patientgruppen onödigt vårdlidande. / Background: International research indicates several difficulties concerning pain relief for patients with opioid dependence. It appears that inadequate doses of analgesics are administered to patients with substance dependence and that health professionals lack knowledge regarding pain management of patients with opioid dependence. Research also shows that health professionals may have a negative attitude towards drug-dependent patients and often distrust their motives regarding request for analgesics. Furthermore, research shows that opioid dependent patients feel that they get poorer care than patients without drug addiction. Aim: The aim of the study was to examine factors that have an impact on pain relief in patients with opioid dependence from nurses’ perspective at a drug dependence treatment clinic. Method: Empirical study with descriptive qualitative approach based on structured interviews with four nurses working at a drug dependence treatment clinic in a major Swedish city. Data were analyzed with manifest content analysis. Results: During the analysis three categories and eleven subcategories emerged: (I) Attitude is comprised of (1) To not judge, and (2) Treatment. (II) Conditions is comprised of (3) Restrictivity, (4) Tolerance (5) Anxiety, (6) Staff shortage and (7) Knowledge. (III) Methods is comprised of (8) Pain assessment, (9) Relieving anxiety, (10) Fighting for the patient, and (11) Interprofessionalism. Conclusion: The study's results suggest that a respectful attitude towards patients plays a key role in pain management. Furthermore, the study shows that the nurses’ opportunity to relieve pain of patients in addiction treatment is limited by gaps in knowledge, restrictive regulations, lack of resources and patients that are difficult to pain relieve. The study's findings indicate the importance of alleviating the patients' anxiety and the benefits of interprofessional collaboration regarding pain treatment. Clinical significance: This study can increase the awareness of the barriers to pain management identified for patients with opioid dependence. Nursing practice in the current study could be used to a much greater extent in addiction services and other care contexts and thereby save the patients unnecessary suffering.

Pain is the universal symptom of illness and trauma. It affects people of all ages, cultures, and backgrounds, causing distress and suffering. Appearing in a plethora of diagnoses, almost all patients will experience some type of pain as a related symptom during their lifetime. The ubiquitous nature of pain renders it likely that a wide variety of healthcare providers will treat patients reporting pain in both the acute care and longitudinal settings. Many institutions and governing bodies in the medical sphere have emphasized the duty of the medical field to treat pain and thereby alleviate suffering. It is common for Emergency Medicine (EM) physicians to manage patients presenting to the Emergency Department (ED) in pain. Although these patients’ etiologies for their pain may differ, most will be experiencing pain from an acute insult. Emergency Medical Services (EMS) is the extension of EM into the prehospital setting. As such, EMS providers interact with many of the same patients experiencing acute pain. Despite the prevalence of pain and the importance of alleviating it, acute pain management has often been inadequate. Improving pain management should continue to be a high priority. Opioid analgesics have long been the standard of care for acute pain management. The first opiate, morphine, was isolated in the early 1800’s. Opioids are potent analgesics and are titratable to effect. However, they have a significant adverse effect profile. Among other adverse effects, opioids can cause hypotension and respiratory depression. In addition, the United States opioid epidemic has placed increased pressures on EMS and the entire healthcare profession to utilize opioid alternatives while continuing to improve the quality of acute pain management provided to patients. As a result, non-opioid analgesics have gained increased attention and use in EMS. They generally have fewer adverse effects than opioids and are not typically associated with a potential for addiction and abuse. However, the individual and subjective nature of the pain experience increases the difficulty of achieving improved analgesia. EMS providers must weigh these various factors and the complexity of the pain experience when determining the most appropriate treatment for acute pain. This review seeks to determine if non-opioid analgesics have potential for use as first line treatment by EMS over opioid analgesics, the standard of care for acute pain management. The purpose of this review of the current literature, especially comparison studies, is to investigate the common EMS analgesics: morphine, fentanyl, acetaminophen, ketorolac, ibuprofen, nitrous oxide, methoxyflurane, and ketamine. The findings are discussed in relation to four important outcome measures identified: effect on pain severity, rescue analgesic use, patient satisfaction, and the consideration of risks. Due to the paucity of research on this important topic, a general recommendation cannot be made for the use of non-opioid analgesics as first line treatment for acute pain management by EMS. However, this review provides several specific suggestions regarding the use of non-opioid analgesics as first line treatment by EMS. Applicability concerns are addressed, and a protocol is presented that EMS could use to adapt the findings to existing protocols.

Sedan början av 2000-talet har ambulanssjukvården haft en snabb utveckling inom flera områden. Möjligheten att administrera smärtlindring har utvecklats och dagens ambulanser är nu mer välutrustade med ett flertal smärtlindrande preparat att välja mellan. Detta ställer stora krav på den specialistsjuksköterska som vårdar patienten. År 2015 infördes nya läkemedel och även ett, för ambulanssjukvården nytt administreringssätt: intranasalt. En stor andel av patienterna i ambulanssjukvården lider av akut smärta och är således i behov av smärtlindring. Sufentanil är en stark opioid med egenskaper lämpade för intranasal administrering. Det finns dock få prehospitala studier om intranasal smärtlindring generellt och än färre gällande sufentanil. Dessutom har ingen tidigare forskning har jämfört effekten av intranasalt administrerat sufentanil mellan barn, vuxna och äldre.   Syftet med denna studie var att beskriva användningen av intranasalt administrerat sufentanil i en prehospital kontext. Vidare studerades frågeställningar gällande grad av smärtlindring, förekomst av biverkningar, etablering av perifer infart, i vilken miljö patienten befann sig samt personalens upplevelser.   Författarna analyserade ett antal utvärderingsprotokoll som fyllts i av sjuksköterskor som administrerat intranasalt sufentanil. Studiens data delades upp i tre grupper utifrån deltagarnas ålder. De tre grupperna var barn, vuxna och äldre. Kvantitativ ansats användes och datan analyserades med hjälp av ANOVA och chi2test beroende på datanivå. Jämförande analyser gällande skillnad i medelvärde samt förekomst genomfördes mellan grupperna. Till exempel jämfördes grad av smärtlindring, mängd givet läkemedel samt förekomst av biverkningar mellan grupperna.   Resultatet visade att samtliga grupper erhåller en adekvat smärtlindring, vilket definierades som tre poäng eller lägre mätt med visuell analog skala [VAS] vid avlämning på akutmottagningen. Barn erhöll signifikant högre doser jämfört med både vuxna och äldre samt hade en lägre VAS vid avlämning på akutmottagning. Andningsdepression förekom i två fall och då i gruppen äldre. Illamående och kräkningar var den vanligaste biverkan hos vuxna och äldre medan det hos barn var slöhet. I barngruppen så etablerades signifikant färre antal perifera venkatetrar [PVK] jämfört med övriga grupper. Sjuksköterskorna uppskattade att behandlingen hade bäst i effekt på barn och därefter äldre samt vuxna.   Slutsatsen var att prehospital administrering av sufentanil tycks ge en bra smärtlindring som ligger inom behandlingsmålet, andelen biverkningar är inte större än i tidigare studier. Däremot visade vårt resultat att barn i viss utsträckning blir slöa vid behandling med intranasalt sufentanil. / Since the beginning of the 2000s, Emergency Medical Services has had rapid development in several areas. The possibility to administer pain relief has been developed and today's ambulances are well-equipped with a variety of pain relief preparations to choose from. This places great demands on the specialist nurse who cares for the patient. In 2015, new medicines were introduced alongside with a, for the ambulance service, new route of administration: Intranasal. A large proportion of the patients in the ambulance service are suffering from acute pain and are therefore in need of adequate pain relief. Sufentanil is a strong opioid that has properties to be the optimal intranasal drug for pain management. However, there are few studies on intranasal pain management in a pre-hospital context. In addition, no previous studies have compared the effect of intranasally administered sufentanil between children, adults and the elderly.   The aim of the study was to describe the use of intranasally administered sufentanil in the pre hospital environment. More specifically we studied: the degree of pain relief, the occurrence of side effects, the establishment of peripheral lines, the environment in which the patient was and also the experience of the staff.   The authors analyzed evaluation protocol witch had been filled in by nurses, who had administered intranasal sufentanil. The protocols were divided into three groups based on age. The groups where children, adults and elderly. Quantitative approach where used and data were analyzed according to ANOVA and chi2test depending on the data grade. Both nominal and ordinal data were included in the analysis. Data presented in visual analogue scale (VAS) before pain management and at arrival at emergency department (ED), dose and incidence of adverse effects were analyzed and compared between the groups.   The results showed that all groups receive adequate pain relief, which was defined as three points or lower measured by visual analogue scale [VAS] on handoff at the emergency department [ED]. Children received significantly higher doses compared to adults and elderly and they also scored a lower VAS at arrival to the ED. Respiratory depression occurred in two cases in the elderly group. The most common adverse effects were nausea and vomiting except in children where sedation was the dominant adverse effect. In children significantly lower number of peripheral lines were established compared to adults and elderly. Nurses appreciated the effect of the intervention as good but with greater contented in the children.   The conclusion was that pre-hospital administration of sufentanil appears to provide a good pain relief within the treatment target, the proportion of adverse reactions is not greater than in previous studies. On the other hand, our results showed that children to a certain extent become drowsy in treatment with intranasal sufentanil.

SAMMANFATTNING Smärta är en av de vanligaste besöksorsakerna på akutmottagningar runt om i Sverige och världen. Smärta och smärtlindring blir därmed en viktig faktor för akutsjukvården att hantera även om uppgiften inte alltid är lätt då alla individer har en unik och subjektiv upplevelse av smärta och hur den ter sig. På akutmottagningen spelar sjuksköterskan en viktig roll i att identifiera och att försöka lindra smärta. När väntetiderna blir långa och tiden till att träffa en läkare förskjuts är det av stor betydelse för patienter att träffa en kompetent sjuksköterska som i många fall kan minska lidandet genom adekvata bedömningar och  smärtlindrande åtgärder. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att lindra patienters smärta på akutmottagningen. Kvalitativa intervjuer användes som metod och semistrukturerade intervjuer utfördes med sju frivilliga sjuksköterskor som informanter. Samtliga arbetade på en större akutmottagning i Sverige. Insamlad data från intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att sjuksköterskornas erfarenheter kring att lindra smärta kunde indelas i tre kategorier med åtta tillhörande underkategorier. Huvudkategorierna var (1) Patientens smärta, (2) Sjuksköterskans roll och (3) Akutmottagningen som kontext. Intervjuerna visade på att sjuksköterskorna ansåg att alla patienter är unika individer med subjektiva smärtupplevelser men att det på akutmottagningen kan vara svårt att bibehålla det personcentrerade synsättet när patienterna är många och arbetsbelastningen är hög. Sjuksköterskorna menade att smärtlindring på akutmottagning relateras mycket till personliga erfarenheter såväl kring bedömning som dosering av smärtstillande läkemedel. Det framkom också att akutmottagningen är en speciell vårdmiljö där det blandas patienter med olika sjukdomstillstånd, olika typer av smärta och förutsättningarna för att ge smärtlindring kan variera kraftigt. Som slutsats tyder resultatet på att sjuksköterskors erfarenheter av att lindra smärta på akutmottagningen är att det är en komplex arbetsuppgift. Dels är det förknippat med en positiv upplevelse av att kunna hjälpa  patienterna att slippa smärta och att förutsättningarna för detta finns tillgängliga för att ta självständiga beslut som sjuksköterska. Samtidigt har det i studieresultatet framkommit tecken som tyder på att hög arbetsbelastning, bristande specifika kunskaper kring smärtlindring och svårigheter att göra adekvata smärtbedömningar kan vara hinder för att lindra patienternas smärta på akutmottagningen.

No description available.

No description available.

No description available.