Ineffective pain management in the post anesthesia care unit (PACU) increases patients' risk of adverse effects including decreased mobility, infection, chronic pain, depression, cardiopulmonary complications, increased length of stay, insomnia, fatigue, and overall decrease in quality of life. The PACU in a community hospital did not provide an evidence-based pain management guideline for nurses treating postoperative patients, resulting in nurses' concerns about providing pain management. The purpose of this project was to translate evidence on pain management into an evidence-based guideline for improved nursing practice in a PACU. Evidence was obtained from a detailed literature search using multiple databases and professional organizations' guidelines. Nursing practice guidelines were developed and evaluated by 3 expert panelists using the Agree II guidelines. The panelists selected included; Two anesthesiologists, one who is trained in pain management and is also a pharmacist. The third expert is a practicing nurse practitioner in an acute setting who is also a surgical first assist and the associate director of robotics. The panel endorsed the guidelines for advancement through the hospital's review committees. Implementation of the evidence-based pain management guideline in the PACU might provide nurses with tools to guide their interventions and improve patient outcomes. Social changes resulting from the use of evidence-based pain management guidelines include decreased time to opiate administration, decreased adverse effects, improved assessment of pain, and an increase in the number of patients who receive proper pain management.

<p>Smärta är förenat med ett lidande, och sjuksköterskan har ett stort ansvar vid smärtbedömning och smärtbehandling av patienter. Trots dagens väl utvecklade metoder och preparat för smärtlindring behandlas inte patienters smärta på ett adekvat sätt, bland annat på grund av negativa attityder hos sjuksköterskan när det gäller narkotikaklassade läkemedel. För att åskådliggöra hinder hos sjuksköterskan att administrera opioider till patienter med smärta genomfördes en systematisk litteraturstudie baserad på 18 originalartiklar. Resultatet visade att opiofobi hos både patient och sjuksköterska kunde verka som en barriär. Bristande kunskaper angående smärtbedömning och opioid som preparat var ett hinder för tillräcklig smärtlindring Ett bra samarbete mellan sjuksköterska och läkare var av stor vikt för att uppnå goda resultat vid smärtbehandling. Det är viktigt att sjuksköterskan håller sig ajour med de behandlingsmöjligheter som finns inom smärtområdet för att förbättra vårdkvaliteten. Riktlinjer för smärtbehandling är inte bara ett stöd för sjuksköterskan utan de förbättrar även patientsäkerheten. Patientens upplevelser av sjuksköterskans smärtbedömning kan vara intressant att forska vidare om i framtiden.</p>

Ett av de vanligaste bekymren hos patienter som kommer i kontakt med ambulanssjukvården är smärta i någon form. Sedan den första november 2005 tillåts inte samtlig ambulanspersonal att administrera läkemedel. Det är därför rimligt att anta att ambulanspersonalen också har andra, icke-farmakologiska, sätt att lindra patienters smärta. Författarna såg därför ett intresse i att utforska hur ambulanspersonalen ser på begreppet smärta och behandlingen av densamma. Syftet med studien var att, med fokus på icke-farmakologiska åtgärder, beskriva hur svensk ambulanspersonal omhändertar patienter med smärta. Studien genomfördes med hjälp av fem intervjuer med olika kategorier av ambulanspersonal. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades. Fyra övergripande teman med subteman växte fram ur texten. I temat åsikter om smärta beskrev informanterna sin uppfattning om smärta som ett individuellt fenomen samt vad de ansåg påverkar patientens smärta. Bemötande och förhållningssätt vid omhändertagande beskrev informanternas åsikter att de med ett lugnt bemötande ansåg sig kunna skapa en relation till patienten samt försöka avleda dennes tankar på smärtan på olika sätt. Bedömning och behandling beskriver informanternas åsikter att bedömning och behandling av smärta kräver individanpassning. Kombinationsterapi är vinnande beskriver informanternas uppfattning att behandlingen av smärta blir allra bäst då icke-farmakologiska åtgärder kombineras med de farmakologiska. / One of the most common complaints of patient’s in need of prehospital emergency care is pain of some sort. Since November 1 2005 a big portion of the ambulance personnel is no longer allowed to administer drugs of any kind. Hence it is reasonable to assume that pain treatment nowadays is carried out with both pharmacological and non-pharmacological methods. Therefore the authors saw an interest in investigating how the ambulance personnel look at the concept of, and treatment of pain. The aim of this study was to, with focus on non-pharmacological measures, describe how Swedish ambulance personnel treat the patient in pain. The study was conducted with 5 interviews with ambulance personnel. The interviews were transcribed verbatim and analyzed. The analysis revealed four main themes with a number of sub themes. The theme opinions of pain disclose the informant’s view of pain as an individual phenomenon and what changes the patients perception of pain. Refuting and behavior in tending patients describes the informant’s opinions that a calm refuting and a good relationship with the patient could divert the patient’s thoughts about the pain. Assessment and treatment describes the need for individual adaptation when treating patients in pain. Combination therapy is successful revealed the informants thoughts that a combination of both pharmacological and non-pharmacological gives the best result.

Smärta är förenat med ett lidande, och sjuksköterskan har ett stort ansvar vid smärtbedömning och smärtbehandling av patienter. Trots dagens väl utvecklade metoder och preparat för smärtlindring behandlas inte patienters smärta på ett adekvat sätt, bland annat på grund av negativa attityder hos sjuksköterskan när det gäller narkotikaklassade läkemedel. För att åskådliggöra hinder hos sjuksköterskan att administrera opioider till patienter med smärta genomfördes en systematisk litteraturstudie baserad på 18 originalartiklar. Resultatet visade att opiofobi hos både patient och sjuksköterska kunde verka som en barriär. Bristande kunskaper angående smärtbedömning och opioid som preparat var ett hinder för tillräcklig smärtlindring Ett bra samarbete mellan sjuksköterska och läkare var av stor vikt för att uppnå goda resultat vid smärtbehandling. Det är viktigt att sjuksköterskan håller sig ajour med de behandlingsmöjligheter som finns inom smärtområdet för att förbättra vårdkvaliteten. Riktlinjer för smärtbehandling är inte bara ett stöd för sjuksköterskan utan de förbättrar även patientsäkerheten. Patientens upplevelser av sjuksköterskans smärtbedömning kan vara intressant att forska vidare om i framtiden.

No description available.

<p>Ett av de vanligaste bekymren hos patienter som kommer i kontakt med ambulanssjukvården är smärta i någon form. Sedan den första november 2005 tillåts inte samtlig ambulanspersonal att administrera läkemedel. Det är därför rimligt att anta att ambulanspersonalen också har andra, icke-farmakologiska, sätt att lindra patienters smärta. Författarna såg därför ett intresse i att utforska hur ambulanspersonalen ser på begreppet smärta och behandlingen av densamma.</p><p>Syftet med studien var att, med fokus på icke-farmakologiska åtgärder, beskriva hur svensk ambulanspersonal omhändertar patienter med smärta.</p><p>Studien genomfördes med hjälp av fem intervjuer med olika kategorier av ambulanspersonal. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades. Fyra övergripande teman med subteman växte fram ur texten. I temat åsikter om smärta beskrev informanterna sin uppfattning om smärta som ett individuellt fenomen samt vad de ansåg påverkar patientens smärta. Bemötande och förhållningssätt vid omhändertagande beskrev informanternas åsikter att de med ett lugnt bemötande ansåg sig kunna skapa en relation till patienten samt försöka avleda dennes tankar på smärtan på olika sätt. Bedömning och behandling beskriver informanternas åsikter att bedömning och behandling av smärta kräver individanpassning. Kombinationsterapi är vinnande beskriver informanternas uppfattning att behandlingen av smärta blir allra bäst då icke-farmakologiska åtgärder kombineras med de farmakologiska.</p> / <p>One of the most common complaints of patient’s in need of prehospital emergency care is pain of some sort. Since November 1 2005 a big portion of the ambulance personnel is no longer allowed to administer drugs of any kind. Hence it is reasonable to assume that pain treatment nowadays is carried out with both pharmacological and non-pharmacological methods. Therefore the authors saw an interest in investigating how the ambulance personnel look at the concept of, and treatment of pain.</p><p>The aim of this study was to, with focus on non-pharmacological measures, describe how Swedish ambulance personnel treat the patient in pain.</p><p>The study was conducted with 5 interviews with ambulance personnel. The interviews were transcribed verbatim and analyzed. The analysis revealed four main themes with a number of sub themes. The theme opinions of pain disclose the informant’s view of pain as an individual phenomenon and what changes the patients perception of pain. Refuting and behavior in tending patients describes the informant’s opinions that a calm refuting and a good relationship with the patient could divert the patient’s thoughts about the pain. Assessment and treatment describes the need for individual adaptation when treating patients in pain. Combination therapy is successful revealed the informants thoughts that a combination of both pharmacological and non-pharmacological gives the best result.</p>

Sammanfattning Bakgrund: Upplevelsen av smärta är en inbyggd reflex, som normalt varnar för att något håller på att skadas eller redan har skadats i kroppen, och får kroppen att reagera innan något allvarligt sker. För att kunna ge en patient adekvat smärtbehandling bör en analys av smärtan göras, som förutsättning för att patienten ska kunna få en lämplig smärtbehandling. Smärtskattning är en viktig del av den fullständiga smärtanalysen. Dokumentation av smärtskattningen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt utvärdera given smärt behandling. Forskning tyder på att sjuksköterskors smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, smärtskattning innan undersökning och smärtskattning innan omvårdnad är bristfällig. Detta trots att många sjukhus, kommuner och landsting har smärtbehandling som kvalitetsmål. Syfte: Syftet med studien undersöka i viken utsträckning sjuksköterskor smärtskattar och dokumenterar skattning. Vidare var syftet att undersöka om det fanns skillnader mellan divisioner avseende frekvens av smärtskattning och dokumentation av skattningen. Studien avsåg även att undersöka om arbetslivserfarenhet påverkar smärtskattningsfrekvensen. Metod: En kvantitativ jämförande tvärsnittsstudie har utförts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på en vårdavdelning. Ett studiespecifikt frågeformulär konstruerades, och data bearbetades i SPSS samt med genom meningskoncentrering. Frågeformuläret delades ut på två kirurgavdelningar och en medicinavdelning. Resultat: Signifikant skillnad kunde påvisas mellan kirurgavdelningarna och medicinavdelningen avseende smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, uppföljning och dokumentation av smärtbehandling, smärtskattning innan undersökning och omvårdnad. Tidsbrist tycktes vara den störta anledningen till utebliven dokumentation av skattningen. Slutsats: Utrymme för förbättring hos sjuksköterskorna fanns avseende både smärtskattning och dokumentation.         Nyckelord: Smärta, smärtskattning, smärtbehandling, sjuksköterska, dokumentation / ABSTRACT Introduction: The experience of pain is an intergraded reflex, which normally works as a warning system if something is about to get hurt or already is hurt in the body. This reflex get the body to react, hopefully, before any serious damage happens. Pain assessment is a necessity to be able to give a patient pain management with a successful outcome. Pain intensity is a part of the pain assessment. Recording of the pain intensity makes it possible to evaluate the pain management.  Earlier studies have shown that flaws do exist in the nurses’ recording of the pain intensity; they do not measure the pain intensity before neither medical examination nor nursing. Aim: The aim of this study was to examine in what extent nurses measure patients’ pain intensity and if they record the result of pain intensity. Furthermore, the aim was to investigate if there were any difference internally between the hospitals divisions. This study’s aim was also to examine if there were any gaps between nurses work experience and how often they measure the pain intensity. Method: A quantitative comparative study was made. Inclusion criteria was nurses that worked clinically at a hospital. The sample was 41 nurses who worked at a hospital in center of Sweden.  A study specific questionnaire was made, and data was processed in SPSS and through sentence condensation. Results: Significant difference was proven between the surgical division and the medical division about how often nurses measure patients’ pain intensity and how often they recorded the pain intensity. A lack of time was the main reason why nurses did not record the pain intensity. Conclusion: Nurses could improve the frequency of how often they measure and record pain intensity.      Key Words: Pain, pain intensity, pain management, nurse, recording

SAMMANFATTNING Bakgrund: Upplevelsen av smärta är en inbyggd reflex, som normalt varnar för att något håller på att skadas eller redan har skadats i kroppen, och får kroppen att reagera innan något allvarligt sker. För att kunna ge en patient adekvat smärtbehandling bör en analys av smärtan göras, som förutsättning för att patienten ska kunna få en lämplig smärtbehandling. Smärtskattning är en viktig del av den fullständiga smärtanalysen. Dokumentation av smärtskattningen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt utvärdera given smärt behandling. Forskning tyder på att sjuksköterskors smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, smärtskattning innan undersökning och smärtskattning innan omvårdnad är bristfällig. Detta trots att många sjukhus, kommuner och landsting har smärtbehandling som kvalitetsmål. Syfte: Syftet med studien undersöka i viken utsträckning sjuksköterskor smärtskattar och dokumenterar skattning. Vidare var syftet att undersöka om det fanns skillnader mellan divisioner avseende frekvens av smärtskattning och dokumentation av skattningen. Studien avsåg även att undersöka om arbetslivserfarenhet påverkar smärtskattningsfrekvensen. Metod: En kvantitativ jämförande tvärsnittsstudie har utförts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på en vårdavdelning. Ett studiespecifikt frågeformulär konstruerades, och data bearbetades i SPSS samt med genom meningskoncentrering. Frågeformuläret delades ut på två kirurgavdelningar och en medicinavdelning. Resultat: Signifikant skillnad kunde påvisas mellan kirurgavdelningarna och medicinavdelningen avseende smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, uppföljning och dokumentation av smärtbehandling, smärtskattning innan undersökning och omvårdnad. Tidsbrist tycktes vara den störta anledningen till utebliven dokumentation av skattningen. Slutsats: Utrymme för förbättring hos sjuksköterskorna fanns avseende både smärtskattning och dokumentation.         Nyckelord: Smärta, smärtskattning, smärtbehandling, sjuksköterska, dokumentation / ABSTRACT Introduction: The experience of pain is an intergraded reflex, which normally works as a warning system if something is about to get hurt or already is hurt in the body. This reflex get the body to react, hopefully, before any serious damage happens. Pain assessment is a necessity to be able to give a patient pain management with a successful outcome. Pain intensity is a part of the pain assessment. Recording of the pain intensity makes it possible to evaluate the pain management.  Earlier studies have shown that flaws do exist in the nurses’ recording of the pain intensity; they do not measure the pain intensity before neither medical examination nor nursing. Aim: The aim of this study was to examine in what extent nurses measure patients’ pain intensity and if they record the result of pain intensity. Furthermore, the aim was to investigate if there were any difference internally between the hospitals divisions. This study’s aim was also to examine if there were any gaps between nurses work experience and how often they measure the pain intensity. Method: A quantitative comparative study was made. Inclusion criteria was nurses that worked clinically at a hospital. The sample was 41 nurses who worked at a hospital in center of Sweden.  A study specific questionnaire was made, and data was processed in SPSS and through sentence condensation. Results: Significant difference was proven between the surgical division and the medical division about how often nurses measure patients’ pain intensity and how often they recorded the pain intensity. A lack of time was the main reason why nurses did not record the pain intensity. Conclusion: Nurses could improve the frequency of how often they measure and record pain intensity.      Key Words: Pain, pain intensity, pain management, nurse, recording

Thoraxkirurgiska ingrepp har väldokumenterade ökade risker för svåra smärtor postoperativt och tidigare forskning visar om den postoperativa smärtlindringen underbehandlas ökar risken att utveckla en kronisk smärta (CPSP) som drabbar 30-50% av alla som genomgår thoraxkirurgi. Detta leder till högre vårdkostnader för samhället, en kraftig försämring av patientens livskvalitet och ett vårdlidande för patienten. Sjukvården borde fokusera på att möta patienternas lidande och ge redskap och möjlighet för vårdarna att lindra lidandet och stärka patientens förmåga till egenvård av smärta i hemmet. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av vad som behövs för att ge en bra smärtbehandling till patienter som genomgått större kirurgi exempelvis thoraxkirurgi och vilka hinder som måste överstigas för att lyckas. Examensarbetet genomfördes som en systematisk litteraturstudie där innehållet från elva artiklar analyserades och sammanställdes. I analysen av resultatet framkom två teman; Upplevda hinder och sjuksköterskans strategier. De beskriver hur sjuksköterskan på olika sätt arbetar med smärtskattning och vilka hinder som kan uppstå. Resultatet visar på stora problem i smärtbehandling, både vad gäller att smärtskatta som att lindra lidandet och berodde bland annat på bristande kunskap hos både patient och sjuksköterska. Slutsatsen är att sjukvården borde satsa på mer individualiserad patientinformation både preoperativt och innan hemgång, så patienten förstår varför smärtlindring är viktigt. Om detta görs kan man förhindra postoperativa komplikationer och kronisk smärta, som leder till lägre vårdkostnader och minst lika viktigt att bibehålla en patient med god livskvalitet.

This research examined the effect of increasing attention on OxyContin in the news media on prescribing practices of the drug in Nova Scotia. Using data collected as part of a study looking at representations of OxyContin in North American newspapers between 1995 and 2005, this research assessed the trends in prescribing practices of OxyContin in relation to the increased media attention. Data from the original media study was combined with administrative data from the Nova Scotia Prescription Monitoring Program to examine OxyContin prescribing trends between September 1996 and December 2007, with a specific focus on changes in the volume of OxyContin prescribed as a proportion of all opioids prescribed and as a proportion of strong opioids prescribed. Peaks in print media attention in both the United States and Canada were followed by statistically significant changes in OxyContin prescribing. These changes differed among prescribers in different District Health Authorities and specialties.