Thesis (PhD)--Stellenbosch University, 2013. / ENGLISH ABSTRACT: Research objective To test a novel concept that exposing patients with fibromyalgia syndrome (FMS) to visuals of exercise activities elicits neurophysiological changes in functional brain areas associated with pain catastrophization; thereby providing preliminary support for the further development/testing of a virtual reality exposure therapy (VRET) exercise program aimed at reducing pain catastrophization toward exercise therapy in patients with FMS. Methods The main study of this research consisted of a three-phase exploratory fMRI study. Phase 1 involved the development/validation of the fMRI visual task. Phase 2 involved the exploration of the differences in neural correlates associated with pain catastrophizing between participants with FMS and healthy controls when exposed to various visuals of exercise and passive/relaxing activities. Phase 3 involved the testing of the preliminary efficacy of a novel VRET exercise program on pain catastrophization in participants with FMS. The fMRI task consisted of two stimuli: active (exercise activity visuals)/passive (relaxing activity visuals). Structural images as well as blood-oxygenation-level-dependent (BOLD) contrasts were acquired for the conditions and compared within-subjects/groups and between-groups. The condition of interest was the active>passive condition (where brain activations for the passive condition were subtracted from the active condition). The brain volumes collected during ‗on‘ conditions were compared with the brain volumes collected during ‗off‘ conditions using Students‘ t test. Statistic images were thresholded using clusters determined by Z>2.3 and a (corrected) cluster significance threshold of p=0.05. Results The right (R) middle and inferior frontal gyrus and R posterior cerebellum were significantly activated for the participants with FMS, and not the healthy control group, during the active>passive condition (phase 2). At baseline, during the active>passive condition (phase 3), the intervention/VRET group showed significant activation (p<0.05) in the R insular cortex, R anterior and posterior cerebellum, R parahippocampal gyrus, R middle frontal gyrus, R corpus callosum, R thalamus, R supramarginal gyrus and R middle and superior temporal gyrus; the control group showed significant activation in the R anterior and posterior cerebellum, R middle and superior temporal gyrus, R middle frontal gyrus, R insular cortex, R supramarginal gyrus and R precentral gyrus. Post-intervention, during the active>passive condition, R posterior cerebellum activation was still significant (p<0.05) for the intervention group; R anterior cerebellum, left (L) middle and inferior frontal gyrus, and R superior parietal lobe activation was found to be significant (p<0.000) for the control group, although these areas were not found to be significantly activated at baseline for the control group. Conclusion We could not provide confirmatory evidence for the efficacy of a novel VRET program for pain catastrophization in patients with FMS. However, the findings of this study does suggest that pain catastrophization in patients with FMS could be confirmed with fMRI. Research is therefore warranted to further develop a proper VRET exercise program and to test the effect of this program on pain catastrophization in patients with FMS. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Navorsing doelstelling Om 'n nuwe konsep dat die blootstelling van pasiënte met fibromialgie sindroom (FMS) aan beeldmateriaal van oefening, ontlok neurofisiologiese veranderinge in funksionele brein-areas wat verband hou met pyn katastrofering te toets; sodoende voorlopige steun vir die verdere ontwikkeling/toetsing van 'n virtuele realiteit blootstelling terapie (VRET) oefenprogram wat gemik is op die vermindering van pyn katastrofering na oefenterapie in pasiënte met die FMS te bied. Metodes Die hoofstudie van hierdie navorsing bestaan uit 'n drie-fase verkennende fMRI studie. Fase 1 het die ontwikkeling/validering van die fMRI visuele taak behels. Fase 2 het die ondersoek van die verskille in die neurale korrelate geassosieer met pyn katastrofering tussen deelnemers met FMS en gesonde kontroles wanneer hulle blootgestel word aan verskeie beeldmateriaal van oefening en passiewe/ontspannende aktiwiteite behels. Fase 3 het die toets van die voorlopige effektiwiteit van 'n nuwe VRET oefenprogram op pyn katastrofering in deelnemers met FMS behels. Die fMRI taak het bestaan uit twee stimuli: aktiewe (oefening aktiwiteit beeldmateriaal)/passiewe (ontspannende aktiwiteit beeldmateriaal). Strukturele beelde sowel as bloed-suurstof-vlak-afhanklike (BSVA) kontraste is vir die toestande verkry en vergelyk binne-deelnemers/groepe en tussen-groepe. Die toestand van belang was die aktiewe>passiewe toestand (waar brein aktivering vir die passiewe toestand afgetrek is van die aktiewe toestand). Die brein volumes wat ingesamel tydens die 'aan' toestande is vergelyk met die brein volumes wat ingesamel is gedurende die 'af' toestande met die gebruik van Studente se t-toets. Drempel statistiek beelde is gegroepeer deur Z> 2,3 en 'n (gekorrigeerde) groepeerde betekenisvolle drempel van p = 0.05. Resultate Die regter (R) middel- en inferior-frontale gyrus en R posterior serebellum is betekenisvol geaktiveer vir die deelnemers met FMS, maar nie vir die gesonde kontrole groep nie, gedurende die aktiewe>passiewe toestand (fase 2). By basislyn, tydens die aktiewe>passiewe toestand (fase 3), die intervensie / VRET groep het betekenisvolle aktivering (p <0.05) in die R insulaire korteks, R anterior en posterior serebellum, R para- hippokampus gyrus, R middel-frontale gyrus, R korpus kallosum, R talamus, R supramarginale gyrus en R middel- en superior-temporale gyrus; die kontrole groep het betekenisvolle aktivering in die R anterior en posterior serebellum, R middel- en superior-temporale gyrus, R middel-frontale gyrus, R insulaire korteks, R supramarginale gyrus en R presentrale gyrus. Post-intervensie, tydens die aktiewe>passiewe toestand, was R posterior serebellum aktivering betekenisvol (p <0.05) vir die intervensie groep; R anterior serebellum, links (L) middel- en inferior-frontale gyrus en R superior pariëtale lob aktivering was betekenisvol (p <0.000) vir die kontrole groep, alhoewel geen betekenisvolle basislyn aktivering in hierdie areas by die kontrole groep plaasgevind het nie. Gevolgtrekking Ons kan nie bewyse vir die effektiwiteit van 'n nuwe VRET program vir pyn katastrofering in pasiënte met FMS bevestig nie. Nietemin, dui die bevindinge van hierdie studie wel daarop dat pyn katastrofering in pasiënte met FMS bevestig kon word met fMRI. Verdere navorsing is dus geregverdig om 'n behoorlike VRET oefenprogram te ontwikkel en die uitwerking van hierdie program op pyn katastrofering in pasiënte met FMS te toets.

Bakgrund: Barns smärtfysiologi och deras reaktioner på smärta skiljer sig från vuxnas. De har inte lika välutvecklad smärtreglering och smärtan är närmare associerad med emotionella upplevelser. Smärta hos barn kan leda till negativa följder och har ett samband med stress, oro och rädsla. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att lindra smärta i samband med procedurer hos barn 6-12 år. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats där sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och Scopus. Sökorden som användes var: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” och ”nurs*”. Utvalda artiklar kvalitetsgranskades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskan har stora möjligheter att lindra smärtan i samband med procedurer. Resultatet grundas på 18 artiklar med olika ansatser och behandlas i sju teman: avledningsmetoder, avslappning, farmakologisk smärtlindring, ålders inverkan på barns smärtupplevelse, att använda avledning, sjuksköterskans betydelse och delaktighet. Konklusion: Sjuksköterskans bemötande och förhållningsätt spelar stor roll i mötet med barnet och denne kan använda sig själv som ett verktyg för att främja barnets känsla av trygghet och använda sig av avledningsmetoder anpassade till barnets förutsättningar. / Background: Children's physiology of pain, as well as their reaction to it, differs from that of an adult. Their pain modulation is not as developed and pain is more closely associated with emotional experiences. Pain in children can lead to negative consequences and is linked to stress, anxiety and fear. Aim: To describe the nurse’s opportunities to alleviate pain in procedures in children 6-12 years. Method: A literature review with a systematic approach where searches were made in Cinahl, PubMed and Scopus. The search terms used were: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” and ”nurs*”. Selected articles were examined regarding quality and analysed through qualitative content analysis. Results: The nurse has many opportunities to alleviate pain in procedures. The result is based on 18 articles with different approaches and presented in seven themes: distraction methods, relaxation, pharmacological pain relief, influence of age in children's experience of pain, to use distraction, the importance of the nurse and participation. Conclusion: The nurse's approach makes a difference in the encounter with the child and they can use themselves as a tool to promote the child's feeling of security, aswell as use distraction methods adapted to the child.

This paper examines the discourse of pain and pain relief in the advice texts given to future mothers through the public health clinics in Sweden. The aim of the study is to explore how the concepts of “natural” and “normal” shapes the prevailing methods and perspectives in the texts. I use critical discourse theory as it is articulated by Norman Fairclough by using the three dimensional model, combined with the theory about gender performativity. The discourse of “natural” birth constitutes a socio-cultural norm throughout a variation of cultures which shapes and regulates women’s decision making regarding options of pain relief and delivery methods when giving birth. The “natural” discourse has been (re)produced in the feminist critique of the medicalisation, and consequently the pathologisation, of pregnancy. Recent studies has shown that the “natural” discourse can be seen as a gender constituting process that can lead to reproducing traditional ideals about femininity and motherhood. By analysing how the public healthcare system articulate the norms regarding pregnancy and giving birth in regards to these two different discourses, and what the potential effects are of the discourse in question, it opens up to a discussion about the equality of health and gender.

El dolor es un síntoma muy común y la práctica asistencial diaria nos muestra que, a pesar de todas las herramientas que tenemos para combatirlo, aún somos incapaces de controlarlo adecuadamente en muchos pacientes. La evaluación del dolor es de vital importancia para el diagnóstico y el tratamiento de las enfermedades que cursan con éste síntoma y, aún más, cuando el síntoma se convierte en la enfermedad. En el presente trabajo se describen varios estudios en los cuales se valoraron la prevalencia y características del dolor, y en el que se ha desarrollado un instrumento para la valoración del dolor hospitalario y la satisfacción de los pacientes. Posteriormente lo hemos utilizado para evaluar si el dolor en los pacientes hospitalarios está bien controlado y, de no ser así, intentar establecer las razones por las cuales no lo está. Los objetivos del presente trabajo fueron la construcción de un instrumento para evaluar la satisfacción de los pacientes con el tratamiento analgésico. Posteriormente se determinó la prevalencia y las características del dolor en una muestra de pacientes hospitalizados, así como los métodos de valoración del mismo. Inicialmente se realizó una prueba piloto con el nuevo instrumento en 255 pacientes, la cual mostró que las puntuaciones de dolor en los pacientes hospitalizados eran elevadas. Además, la intensidad del dolor era incongruente con la satisfacción de los pacientes con el tratamiento recibido, ya que ésta estaba más relacionada con el trato recibido por los profesionales sanitarios que con el alivio del dolor. Posteriormente se utilizó el mismo instrumento en 1675 pacientes de 15 hospitales catalanes, para confirmar y ampliar los resultados de la primera investigación. Al principio se confirmó que la prevalencia del dolor era elevada y que inclusive era mayor durante el ingreso y al alta que a la llegada al hospital. Para analizar las causas de este hallazgo se valoró la utilización de analgésicos en los hospitales. El estudio demostró que, a pesar del alto número de prescripciones analgésicas, de que el tipo de analgésico era el adecuado y de x que las dosis utilizadas eran las correctas, la mayoría de los pacientes presentaba valoraciones de intensidad de dolor más altas de lo deseable ya que solamente el 1% de los pacientes tenían prescritas dosis de rescate analgésicas y que las pautas analgésicas no se cumplían rigurosamente. Posteriormente se valoró el registro de la intensidad del dolor, y se observó que más de la mitad de los pacientes carecían de un registro de la intensidad del dolor y que esta práctica, valorada como indicador de calidad asistencial, no se cumplía de manera rutinaria. En conclusión, hemos observado que los pacientes hospitalizados presentan unas puntuaciones de dolor elevadas, que las recomendaciones para el tratamiento analgésico hospitalario no se cumplen rigurosamente y que no se registra la intensidad del dolor en las historias clínicas de forma sistemática. Sorprendentemente, a pesar de esos hallazgos, los pacientes refieren estar satisfechos con el alivio del dolor. Por esta razón continuamos con la investigación con el propósito de estimar si es la valoración del dolor, la falta de rigor en el seguimiento de las pautas analgésicas hospitalarias o bien las creencias y experiencias previas de los pacientes las que nos llevan a tener esta alta prevalencia de dolor en los pacientes hospitalizados. / Pain is a common symptom and many evidences show us that, in spite of all the tools we have to manage it, we are unable to do so. Pain evaluation is of great importance for the diagnosis and treatment of patients, and even more when the pain symptom becomes the disease. Within the present work, several studies have been conducted in order to evaluate the prevalence and characteristics of pain in the hospital setting. We also have developed a tool for the evaluation of pain and patient satisfaction. Subsequently we have used this tool to appraise if pain is adequately handled and if otherwise, try to establish the main reasons for this finding. The main objective of this work was the construction of an instrument to evaluate patients’ satisfaction with the management of pain, and to assess the prevalence and characteristics of pain in a sample of patients in a hospital setting, as well as the methodology used to assess them. Initially a pilot test of the tool was performed in 255 patients, which showed that the pain scores in inpatients were too high. Moreover, pain intensity was incongruent with patients’ satisfaction with pain relief. Yet, it had a higher correlation with satisfaction with health workers than with satisfaction with the received treatment. Next, the same tool was used with three additional questionnaires in 1675 admitted patients into 15 hospitals in Catalonia, in order to look deeper into the results of the first study. For starters, it was confirmed that pain prevalence was too high and higher during hospitalization and at discharge than before admittance. To analyze the cause of these findings the analgesic use in the hospital was examined. The results showed that, in spite of the high number of analgesic prescriptions and the use of the correct type of analgesic, most of the patients had high pain intensity scores; only 1% of the patients had rescue analgesia prescribed and the analgesic regimes were not properly administered. Subsequently, pain intensity registration in the medical record was xii evaluated, showing that that more than half of patients did not have their pain intensity registered on the medical chart. This practice is valued as an indicator of medical assistance quality, and even though it was not followed as a routine in the hospitals. In conclusion, we have observed that hospital inpatients show high pain intensity scores, the recommendations for analgesic use in a hospital setting are not rigorously followed, and pain intensity scores are not systematically registered in the medical charts. Surprisingly, in spite of theses findings, patients seem to be satisfied with the analgesic treatment. In consequence, we are continuing with the research with the aim of figuring out if the high prevalence of pain in Catalonian hospitals is due to pain evaluation, the absence of rigor in following the analgesic prescriptions or maybe the patients’ previous experiences and beliefs.

Bakgrund: Fram till 1950-talet sågs smärta som ett fysiskt problem men då började smärtan även ses som flerdimensionell. Hos patienter i palliativ vård är flerdimensionell smärta vanligt förekommande. Palliativ vård skall ske utifrån fyra hörnstenar som bygger på symtomlindring, teamarbete, kontinuitet och kommunikation samt stöd till närstående. Syfte: Syftet är att sammanställa forskning kring vilka omvårdnadsåtgärder som kan lindra smärta i palliativ vård. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt och baserades på 13 vetenskapliga artiklar med kvantitativ och kvalitativ metod. Resultat: I resultatet framgår ett flertal komplementära omvårdnadsåtgärder som kan lindra smärta hos patienter inom palliativ vård. Kunskap om smärtans dimensioner och smärtbedömning är en förutsättning för att uppnå optimal smärtlindring. Ett bra teamarbete, psykosocialt stöd samt god kommunikation mellan patienten och vårdteamet är av betydelse i palliativ vård. Konklusion: Patienten bör ha en grundläggande farmakologisk smärtlindring och icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder bör finnas som komplement i smärtbehandlingen. Det behövs mer forskning och kunskap om dessa omvårdnadsåtgärder och hur dessa kan implementeras i palliativ vård. Mer kunskap om smärtans dimensioner och kunskap om smärtskalor så att korrekt smärtbedömning kan göras. / Background: Pain was seen as only a physical problem but in the 1950’s pain began to be seen as a multidimensional problem. For patients in palliative care multidimensional pain is common. The key elements of palliative care should be a focus on: symptom relief, teamwork, continuity and communication as well as support for relatives. Aim: The aim is to compile research about which nursing measures can relieve pain in palliative care. Method: The study was conducted as a literature review and was based on 13 articles where quantitative and qualitative methods where reported. Result: The result is a number of complementary nursing measures that can alleviate pain in patients in palliative care. Knowledge of the pain's dimensions and pain assessment is a prerequisite for achieving optimal pain relief. Teamwork, psychosocial support and good communication between the patient and the careteam are important in palliative care. Conclusion: Patients should receive basic pharmacological pain relief together with complementary non-pharmacological pain management care measures. More research and knowledge about these nursing interventions and how these can be implemented in palliative care are needed. Greater knowledge about both the dimensions of pain and about pain scales is needed so that optimal pain assessment can be achieved.

Bakgrund: Personer som drabbas av knäledsartros där inte medicinsk behandling fungerat blir aktuella för total knäartroplastik (TKA). Under en persons livstid är risken att få knäledsartros 40-45%. TKA förknippas med måttlig till svår smärta efter det kirurgiska ingreppet. Smärtlindringsmetoder har utvecklats och blivit effektivare för att patienten ska få bättre smärtlindring postoperativt. Tidigare studier har visat att god postoperativ smärtlindring förbättrar återhämtningen och minskar postoperativa komplikationer för patienten. Syftet: Syftet med vår kvantitativa enkätstudie var att undersöka patientens skattning av smärta postoperativt efter TKA. Metod: I studien deltog 29 kvinnor och män mellan 53-84 år. Deltagarna fick skatta sin smärta vid två tillfällen, 0-1 timme och mellan 2-4 timmar postoperativt med visuell analog skala (VAS). Data analyserades i SPSS version 24.0. Resultatet: Resultatet visade att efter 0-1 timme postoperativt hade 89.7% VAS ≤ 3 och vid 2-4 timmar postoperativt hade 75.8% VAS ≤ 3. Majoriteten av deltagarna 72.4% skattade sin smärta VAS ≤ 3 vid båda tillfällena. Det fanns en skillnad mellan de deltagare som erhållit spinalanestesi och generell anestesi. Vid första skattningen postoperativt var det ingen som erhållit spinalanestesi som skattade smärta, de som skattade VAS &gt; 3 hade erhållit generell anestesi. Konklusion: Slutsatsen är att patienter som genomgår TKA är väl smärtlindrade men att en större studie med fler antal deltagare skulle behövas göras för att utveckla bättre omvårdnadsrutiner för att möta personers behov av smärtlindringen när spinalanestesins effekter avtagit.

Background: Pain related to cancer is the biggest problem for patients with this diagnosis. Every year, many suffering cancer patients die without adequate pain relief. Although, there are international guidelines from the World Health Organization (WHO) for pain relief in cancer-related pain, they are not followed in all countries, leading to global inequality. Aim: The aim of the study was to shed light on patients' experiences of cancer-related pain and its pain-relief from a global perspective. Method: A general literature study was conducted using content analysis of 12 scientific articles including both qualitative and quantitative research methodology. Results: During the content analysis, four main categories emerged: “Quality of life”, “Caregiver - Patient”, “Knowledge” and “Socio-economic factors”. Among the factors that affect pain-relief, access to medicines, information, knowledge, fear of side effects and addiction, patients' cultural and religious background have the greatest impact. Conclusion: A large difference in access to medicines and care is demonstrated around the world, which makes a difference in patients' experiences. There is a need for guidelines on pain-relief in cancer-related pain and continuous information about them at a local level. In addition, all countries are required to adhere to and follow international guidelines to improve cancer-related pain-relief, which can reduce inequality in care and suffering around the world. / Bakgrund: Smärta relaterad till cancer är det största problemet för patienter med denna diagnos. Varje år dör många lidande cancerpatienter utan en adekvat smärtlindring. Trots att det finnsmediinternationella riktlinjer från World Health Organisation (WHO) för smärtlindring vid cancerrelaterad smärta följs inte de i alla länder vilket leder till den globalaojämlikheten. Syfte: Syftet med studien var att belysa patientersupplevelser av cancerrelaterad smärta och dess smärtlindring ur det globala perspektivet. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med hjälp av innehållsanalys av 12 vetenskapliga artiklarinnefattande bådekvalitativ ochkvantitativ forskningsmetodik. Resultat: Under innehållsanalys framkom det fyra huvudkategorier: “Livskvalitet”, “Vårdgivare -Patient”, “Kunskap” och “Socioekonomiska faktorer”. Bland faktorer som påverkar smärtlindring hartillgång till läkemedel, information, kunskap, rädsla för biverkningar och beroende, patienters kulturella samt religiösa bakgrundden största inverkan. Slutsats: Stor skillnad på tillgång till läkemedel och vård påvisas runt om i världenvilket ger skillnad på patienters upplevelser. Det föreligger behov av riktlinjer om smärtlindring vid cancerrelaterad smärta och kontinuerlig information om dem på lokal nivå. Dessutom krävs det att alla länder ska förhålla sig och följa de internationella riktlinjerna för att förbättra cancerrelaterad smärtlindring vilket kan minska ojämlikhet i vården och lidandet runt om i världen.

Bakgrund: Allt fler patienter med smärta, som är i livets slutskede, väljer att vårdas i det egna hemmet. När vården sker i hemmet behöver specialistsjuksköterskan kompetens, känslighet och förmåga att bedöma och lindra smärta hos patienter i palliativ vård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma och lindra smärta i palliativ hemsjukvård. Metod: Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys med ett manifest innehåll. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier med tillhörande underkategorier. Den första kategorin; Betydelsen av kunskap och kompetens innehåller underkategorierna; Att kunna skapa en vårdande relation med patient och närstående, Att kunna identifiera tecken och uttryck för smärta, Att kunna lindra smärta. Den andra kategorin; Betydelsen av vårdrutiner innehållerunderkategorierna; Att ha tillgång till läkare och medicinsk behandling, Att ha tillgång till tid, Att ha tillgång till kollegialt stöd. Resultatet visar att sjuksköterskorna såg en utmaning i att skapa en vårdande relation med patient och närstående. Sjuksköterskornas erfarenhet var att kunskap och kompetens var viktiga faktorer, för att ha förmågan att smärtlindra patienter i palliativ hemsjukvård. Sjuksköterskornas erfarenhet av tidspress var relaterat till långa avstånd och innebar en utmaning för sjuksköterskorna att bedöma och lindra smärta i tid. Kollegialt stöd var även viktigt för att sjuksköterskorna skulle kännatrygghet vid bedömning av smärta samt att kunna smärtlindra patienter. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenhet av att arbeta med patienter med smärta i palliativ hemsjukvård behöver uppmärksammas för att öka förståelsen för utmaningarna i arbetet med att lindra smärta. Resultatet kan öka förståelsen för vilka faktorer som kan inverka på sjuksköterskors förmåga att smärtlindra. Genom utbildning om olika bedömningsinstrument kan en trygghet i att kunna bedöma smärta öka för sjuksköterskorna. Detta leder till att patientens behov av smärtlindring bättre kan tillgodoses och vårdlidande minskar. Denna studie skulle därför kunna bidra till förbättringar i att bedöma och smärtlindra patienter i palliativ vård, vilket kan leda till en förbättrad vårdkvalitet. / Background: Several patients with pain, who are in the end of life stage, choose to be cared for in their own home. When the care takes place in patients’ home, the specialist nurses need to havecompetence, sensitivity, and the ability to assess and relieve pain. Aim: To describe nurses’ experiences in assessing and relieving pain in palliative home care.  Method: Qualitative content analysis with inductive approach. Semi-structured interviews with nine nurses were conducted. The interviews were analyzed with manifest content analysis.  Results: Two categories with subcategories emerged from the analysis. The first category was; The importance of knowledge and competence, and the three subcategories were; To be able to create a caring relationship with the patient and relatives, To be able to identify signs and expressions of pain, and To be able to relieve pain. The second category was; The importance of care routines, and the three subcategories were; To have access to doctors and medical treatment, To have access to time, To have access to collegial support.  Most of the nurse’s experiences involved that knowledge and competence were two important factors for the ability to relieve pain for patients in palliative home care. The nurses' experience of time pressure was related to long distances and posed a challenge for the nurses to assess and relieve pain in time. Collegial support was also important for the nurses to feel secure in assessing pain and to be able to relieve patients' pain. Conclusion: The nurses' experience of caring for patients in palliative home care needs attention togain an understanding of the challenges of relieving pain for patients. Through training in various assessment instruments, a confidence in being able to assess pain can increase for the nurses. This has the possibility to enhance the quality of care for patients and relatives. This means that the patient's need for pain relief can be better met, and the patient suffering is reduced. Therefore, this study could contribute to improvements in assessing and relieving pain for patients in palliative care, which can lead to an improved quality of care.

Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.

Andréasson, M, Preoperativa förutsättningar och postoperativ smärta efter hysterektomi. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng, avancerad nivå (105-120 hp). Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2008.Syftet med studien var att undersöka hur 50 patienter bedömer den preoperativa fasen inför en planerad hysterektomi och att beskriva eventuella samband mellan dessa aspekter och upplevd postoperativ smärta. I studien användes ett frågeformulär med strukturerade frågor och ordinalskalor samt VAS verbala smärtskala för att värdera den pre- och postoperativa omvårdnaden.Studien visar att 18 (36 %) patienter hade postoperativt ingen till måttlig smärta och 32 (64 %) patienter hade medelsvår till outhärdlig smärta. Trots detta tyckte 36 (72 %) patienter att den postoperativa smärtlindringen var tillräcklig medan 13 (26 %) tyckte den var otillräcklig. Abdominellt opererade patienter var dubbelt så nöjda med den postoperativa smärtlindringen än de som hade opererats laparoskopiskt (robotassisterade) och vaginalt. Patienter med myom upplevde postoperativt den högsta smärtnivån. Preoperativ oro påverkade inte postoperativ smärta och vaginalopererade patienter var mindre oroliga än de som opererades på annat sätt. Den preoperativa informationens kvalitet och begriplighet fick ett högt betyg av patienterna. / Andréasson, M, Preoperative conditions and postoperative pain after hysterectomy. Degree Project, 15 Credit Points, Advanced level (105-120 CP). Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2008.The purpose of the study was to examine how 50 patients experience the preoperational phase before a scheduled hysterectomy, and to describe any connection between these aspects and perceived post-surgical pain.In the study, a questionnaire with ordinal scales, VAS verbal pain-scale and struc-tured questions was used to evaluate pre- and postoperative care.The result was that postoperatively, 18 (36 %) patients had no pain to mild pain and 32 (64 %) patients had moderate to worst possible pain. Despite this, 36 (72 %) patients thought that their postoperative analgesia was sufficient and 13 (26 %) experienced it to be inadequate. Patients who had had abdominal operation were on average twice as satisfied with the postoperative analgesia than those who had laparoscopical (robotic assisted) or vaginal surgery. Patients with myoma experienced postoperatively the highest level of pain. Preoperative anxiety did not affect post-surgical pain, but patients who had been vaginally operated were less anxious than those who received surgery in any other way. The quality and comprehensibility of preoperational information were given a high rating by the patients.