Dagens patient står idag inför svåra val av behandlingar och vård. Det är därför viktigt att patienten ges möjlighet att hantera det dagliga livets krav och att sjuksköterskan stödjer och stärker patientens kontroll över sjukdom och behandling. Patientundervisning är av central betydelse och bör integreras i den dagliga omvårdnaden av patienten och dennes anhöriga. Föreliggande studie syftar därför till att studera de faktorer som påverkar sjuksköterskans roll i patientundervisningen och hur Internet kan integreras i undervisningen. Teoretisk ram för arbetet är Hildegard Peplaus terapeutiska interpersonella process. För att besvara frågeställningarna har en litteraturstudie genomförts, vilket har medfört en kritisk granskning och sammanvägning av resultat från tio vetenskapliga artiklar. Resultatet visar på att sjuksköterskan inte alltid har den kunskap som behövs för att bedriva bra patientundervisning och att mer utbildning krävs för att kunna genomföra undervisningen på bästa tänkbara sätt. Med dagens tekniska utveckling kan Internet med sin lättillgängliga information fungera som ett ypperligt hjälpmedel vid patientundervisning. / Todays patients face difficulties in choosing between methods of treatment and care. Therefore it is very important that nurses give the patient an opportunity to handle their daily life and support them in their choises. Patient education is of central importance and should be integrated in the daily care of patients and their relatives. This literature review aims to investigate the factors that influence the nurse role in patient education and in what way Internet can be used. Peplau’s theory of Interpersonal relations underlie this study. The sudy is based on the results of ten scientific publications. The results indicate that nurses not always have enough knowledge to provide good patient education. More education is needed in the nursing education programme. With todays technical evolution Internet can function as an excellent tool in patient education.

BACKGROUND: The Emergency Department is a quick-moving environment in which rapid identification of illness and prompt treatment is the mainstay of care. Obtaining informed consent from a patient for a high-risk or invasive procedure is required both legally and ethically regardless of the setting. However, informed consent in the Emergency Department is routinely inadequate. LITERATURE REVIEW: Research thus far has identified several of the barriers to obtaining proper informed consent; a few including language barriers, gaps in intellectual levels, fragmented care of different emergency providers, vulnerability of patients in the ED, and the complexity of the informed consent forms. Investigation into improving the informed consent discussion and patient comprehension has shown promise in implementing patient centered modalities that aid in communication. Such modalities include repeat-back mechanisms, easy-read documents, and implemented multimedia presentations. PROPOSED PROJECT: In this proposed study, we will focus on a pre-intervention (control) group and an intervention group. The intervention to be implemented will be a paracentesis informed consent video and a provider checklist including procedure, diagnosis/intervention, risks, benefits, and alternatives all to be checked off after being discussed with and repeated back by the patient. Patient understanding will be analyzed using a post-discussion questionnaire completed by all participants. We hypothesize that this intervention will improve overall comprehension of the informed consent discussion regarding the paracentesis procedure. CONCLUSION: Patient comprehension of the informed consent discussion in the Emergency Department is often lacking in meeting both legal and ethical standards. Reviewing the data for a significant change between the control and intervention group will allow us to determine if enhancing the informed consent discussion to a more patient-centered process will improve patient understanding of all aspects of the informed consent discussion. In the end, this will guarantee ED patients their lawful right to truly informed consent. SIGNIFICANCE: This informed consent video and checklist will allow for an informed consent process that remains standardized but is more patient focused to improve patient comprehension of the process and protect the rights of all parties involved.

Bakgrund Diabetes är en kronisk sjukdom som nästan 10% av världens befolkning drabbas av. Nydebuterade fall av diabetes har ökat de senaste åren och var den nionde största dödsorsaken år 2019. Sjukdomen kan orsaka stort lidande hos den som drabbas och ger ekonomiska konsekvenser för individ och samhälle. Då diabetes oftast orsakas av livsstilsfaktorer är livsstilsförändringar och efterföljande egenvård en stor del av behandlingen. Detta är något som Hälso- och sjukvården har ansvar över och det ansågs därav relevant att studera upplevelser av denna patientutbildning. Syfte Syftet var att beskriva upplevelser av patientutbildning inom egenvård hos personer med diabetes typ-2 inom hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes som baserades på 15 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna hittades på databaserna PubMed och CINAHL för att sedan kvalitetsgranskas med stöd av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades genom en integrerad dataanalys som resulterade i tre huvudkategorier och 7 underkategorier. Resultat Litteraturöversikten uppdagade tre huvudrubriker vilka var; Betydelsen av kunskapsöverföring, Upplevelser av att bli stärkt i sin sjukdom samt Betydelsen av relationer och interaktioner vid undervisning. Patienter uttryckte ett behov av mer kunskap medans vissa ej önskade mer kunskap då de ansåg sig ha tillräcklig kunskap. Ett personligt möte med hälso- och sjukvårdspersonal där en förtroendefull relation med sjuksköterskan upprättas beskrevs vara av vikt för att patienten skulle återkomma till vårdenheten. Slutsats Litteraturöversikten beskriver upplevelser av patientutbildning. Många patienter upplevde ökad kunskap och motivation till livsstilsförändringar efter att genomgått någon form av utbildning men vissa upplevde ej detta. För att uppnå önskad effekt skall utbildningen präglas av en förtroendefull relation med sjuksköterskan som är personcentrerad och anpassade till individens grundförutsättningar. Utbildning i grupp var den utbildningsform som flest patienter föredrog då den ledde till djupare reflektioner och en känsla av samhörighet. / Background Diabetes is a chronic disease that affects almost 10% of the world's population. New onset cases of diabetes have increased in recent years and diabetes was the ninth largest cause ofdeath in 2019. The disease can cause great suffering to the person affected and has financial consequences for the individual and society. Since diabetes is primarily caused by lifestyle factors, lifestyle changes and subsequent self-care is a large part of the treatment. This is something that the Healthcare Service has responsibility for, and it was therefore considered relevant to study experiences of this patient education. Aim The aim was to describe experiences of patient education in self-care for people with type-2 diabetes within the healthcare system. Method A non-systematic literature review was conducted based on 15 scientific articles with both a qualitative and quantitative approach. The articles were found on the databases PubMed and CINAHL and then quality checked with the support of Sophiahemmet University's assessment documents for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed through an integrated data analysis which resulted in three main headings and 7 sub-headings. Results The literature review revealed three main headings which were; The importance of knowledge transfer, Education contributes to lifestyle change and The importance of relationships and interactions when teaching. Many patients expressed a need for more knowledge, while some did not want more knowledge as they considered themselves to have sufficient knowledge. A personal meeting with health care staff where a trusting relationship with the nurse is established was described as a facilitating factor for the patient to return to the care unit. Conclusions The literature review describes experiences of patient education. Many patients experienced increased knowledge and motivation for lifestyle changes after going through some form of education, but some did not experience this. To achieve the desired effect, the education must be characterized by a trusting relationship with the nurse that is person-centered and adapted to the individual's situation. Group education was the form of education that most patients preferred as it led to deeper reflections and a sense of belonging.

Background Each Emergency Room (ER) across the USA provides every patient with paperwork upon discharge, which commonly includes information about the patient’s diagnosis. This information will briefly describe the condition, provide information on treatment outside the ER, and possibly more, depending on the document and source. These documents are not made by hospital staff, but are generally purchased from outside providers who mass market such documents as resources for hospitals to use to educate patients. One issue with these documents lies in their mass usage, which is not necessarily designed to target the general population’s reading and educational levels. Purpose The purpose of this research was to investigate currently used discharge education materials and evaluate them for their readability and content. From this investigation, recommendations were made and adjustments to the documents were applied in order to increase understanding for the general population. Results The documents ranged in Flesch-Kincaid grade level rankings from 7.8 to 3.6, and with Flesch Reading Ease scores of 54.7 to 85.3. The entirety of the standard documents were ranked at a minimum of 7th grade equivalents, and are, at the hardest rank, ranked at a 54.7 by the Reading Ease score. In comparison, the ‘easy to read’ documents were ranked all below 5th grade level, and at the hardest rank, ranked at a 69.0 with the Flesch Reading Ease calculation. At a minimum, all documents included condition information and home care guidelines. The major obvious difference between the documents considered ‘easy to read’ and the standard documents are that those considered easy to read typically had sections found on the standard document removed, and have the same overall content as the standard version remaining, only in a simpler vocabulary. Conclusions In order to provide the best educational materials to the general public, it would be in the best interest of companies manufacturing these documents to produce only one version, which would be at a level around the 6th grade or below. A document slightly below the 6th grade level would be more ideal, as the simpler the document is, the more patients it will be accessible for overall, accounting for those who are below the national standards. It is not truly necessary to separate the documents into two forms, and it helps to prevent confusion or offense by doing so.

Bakgrund: Fall är vanligt förekommande hos äldre personer och har stora konsekvenser för både individen och samhället. Fallförebyggande multifaktoriella interventioner rekommenderas för äldre personer som bor hemma men det saknas stark evidens för vilka kombinationer av fallpreventiva interventioner som är effektiva. För att få en bättre bild av fördelarna med att inkludera andra interventioner tillsammans med träning är det av vikt att undersöka kombinationen av patientutbildning tillsammans med träning hos hemmaboende äldre. Syfte: Att undersöka effekten av patientutbildning i kombination med träning på antalet fall hos hemmaboende äldre samt redovisa innehållet i patientutbildningarna och träningsinterventionerna. Metod: En systematisk litteraturstudie där sökningen genomfördes i PubMed. Åtta RCT-studier valdes ut. Studiernas kvalitet granskades med PEDro-skalan och tillförlitligheten av det sammanvägda resultatet bedömdes utifrån GRADEstud.   Resultat: Åtta studierna inkluderades med totalt 1557 deltagare där den lägsta medelåldern var 71 år. Fem studier sammanvägdes. Alla studier innehöll patientutbildning och träning, dock varierade komponenterna i interventionerna. Kontrollgrupperna innehöll ingen intervention, sedvanlig vård eller icke fallpreventiva interventioner. Jämfört med kontrollgruppen hade interventionsgruppen ingen effekt av patientutbildning i kombination med träning på antalet fall. De fem studier som sammanvägdes hade bra kvalitet (6-8 poäng) enligt PEDro-skalan medan det sammanvägda resultatet hade låg tillförlitlighet enligt GRADEstud. Konklusion: Patientutbildning i kombination med träning visade ingen fallreducerande effekt på hemmaboende äldre och innehållet i interventionerna skilde sig åt i samtliga studier. Fler framtida studier behövs då tillförlitligheten av det sammanvägda resultatet bedömdes vara låg. / Background: Falling is common among older people and has severe consequences for both the individual and the society. Multifactorial interventions are recommended for community-dwelling elderly, although there is a lack of strong evidence for which combinations of fall preventive interventions that are effective. To get a better picture of the benefits of including other interventions together with exercise it is of most importance to investigate the combination of patient education together with exercise for community-dwelling elderly.   Aim: To investigate the effect of patient education in combination with exercise on the number of falls amongst community-dwelling elderly, and to present the content in the patient education and the exercise interventions.  Method: A systematic literature study was carried out in PubMed. Eight RCT-studies were chosen. The quality was assessed using the PEDro-scale and the combined reliability of the studies was assessed using GRADEstud.  Results: Out of the eight studies five of them were combined with a total of 1557 participants and the lowest average age was 71 years. All of the studies contained patient education and exercise, although the components in the interventions varied. The control groups contained; no intervention, usual care or non-fall preventive interventions. No effects of the patient education in combination with exercise was demonstrated on the number of falls in comparison to the control groups. The five studies that were combined had good quality (6-8 points) according to the PEDro-scale while the combined result had low reliability according to GRADEstud.  Conclusion: Patient education in combination with exercise had no fall reducing effect on community-dwelling elderly and the content in the interventions varied in all the studies. More future studies are needed since the reliability in this study was low.

Syfte: I denna kvantitativa och kvalitativa studie var syftet att inhämta förståelse för sjuksköterskor som arbetar med att undervisa tuberkulospatienter och deras kunskap om tuberkulos. Syftet var även att undersöka sjuksköterskestudenters kunskap om tuberkulos. Metod: Studien utfördes i Sydafrika i provinsen KwaZulu-Natal på ett sjukhus, en klinik samt ett universitet. Kvantitativ metod med frågeformulär användes för att undersöka kunskapen hos sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter. För att undersöka hur sjuksköterskor undervisar tuberkulospatienter användes en kvalitativ metod med intervjuer. Svaren från frågeformulären sammanställdes separat så att mönster i materialet kunde upptäckas och så att resultatet från sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter kunde jämföras. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Resultatet från frågeformuläret visade att det eventuellt finns en brist i sjuksköterskor och sjuksköterskestudenters kunskap om tuberkulos. I intervju- resultatet framkom det var och när patientundervisning ägde rum. Vidare framkom det att sjuksköterskorna ansåg det vara viktigt att kommunicera med patienten på ett respektfullt sätt, att lyssna på patienten, ställa frågor och ta reda på om patienten förstått. Sjuksköterskorna uttryckte också att det fanns ett behov av att anställa mer personal, ha tillgång till mer undervisningsmaterial, ha fler mottagningsrum samt bättre väntrum.Slutsats: Det gick inte med säkerhet att fastslå att resultatet från frågeformulären visar på kunskapsbrist hos sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter, vad gäller tuberkulos. Om det finns en kunskapsbrist riskerar tuberkulospatienter att bli felinformerade. Intervjuresultatet visade att den patientundervisning som bedrivs på sjukhuset och kliniken i stora drag liknar den patientundervisning som förespråkas i litteraturen. Dock finns det utrymme för förbättringar i form av utökad sjukvårdspersonal, undervisningsmaterial och bättre faciliteter. / Aim: In this quantitative and qualitative study the aim was to gain understanding of nurses working with educating tuberculosis-patients and their knowledge of tuberculosis. The aim was also to investigate nursing students´ knowledge of tuberculosis.Method: The study was conducted in South Africa in the province of KwaZulu-Natal, at a hospital, a clinic and a university. A quantitative method with questionnaires was used to investigate the nurses and nursing students´ knowledge of tuberculosis. In order to investigate how nurses educate the tuberculosis-patients, a qualitative method with interviews was used. The replies from the questionnaires were separately compiled so that a pattern in the material could be discovered and so that the replies from the nurses and the nursing students could be compared. The interview-material was analyzed through content analysis.Results: The result from the questionnaires showed that there might be a gap in the nurses and nursing students´ knowledge of tuberculosis. The interview results showed where and when patient education took place. It also showed that nurses thought it was important to communicate with the patients in a respectful way, to listen, ask questions and to find out if the patient has understood. The nurses also expressed a need for hiring more personnel, more educating equipment, more counseling rooms and better waiting rooms.Conclusions: It could not be established for certain that the results from the questionnaires show that the nurses and nursing students have a lack of knowledge of tuberculosis. If however there is a lack of knowledge, the tuberculosis-patients are at risk of being misinformed. The interview results showed that the patient education done at the hospital and the clinic had many aspects in common with the patient education recommended in literature. However, there is room for improvements through hiring more healthcare personnel, access to more educating material and through better facilities.

Atopiskt eksem kännetecknas av en torr hud med hudsprickor som ger en svår klåda. Behandlingen går ut på att identifiera, minimera och eliminera faktorer som är utlösande och försämrande. Mjukgörande medel används dagligen för att före-bygga uppkomsten av nytt eksem. Att leva med atopiskt eksem kan vara ett stort handikapp med personliga, sociala och ekonomiska inskränkningar som leder till en sämre livskvalitet. Syftet med litteraturstudien är att klargöra om patienter med atopiskt eksem kan förbättra sin livskvalitet genom att få utbildning om sin sjuk-dom. Metoden som har använts är en litteraturstudie där artiklar har sökts i data-basen PubMed och bedömts efter ett modifierat granskningsprotokoll för kvali-tetsvärdering av artiklarna. Sammanställningen bygger på 10 artiklar där resultatet inte ger ett starkt stöd för att patientutbildning ger en förbättrad livskvalitet. Ytter-liggare forskning behövs med större och mer omfattande studier för att kunna på-visa huruvida patientutbildning ger förbättringar i livskvaliteten hos patienter med atopiskt eksem. / Atopic eczema is characterized by a dry skin with dermal tearing giving a severe itching. The treatment is to identify, minimize and eliminate factors that trigger and adverse. Softening agents are used daily to prevent the formation of new eczema. Living with atopic eczema can be a major handicap with personal, social and economic restrictions that might lead to a reduced quality of life. The purpose of this literature study is to clarify whether patients with atopic eczema may improve their quality of life by receiving education of their illness. The method used is a literature review which items have been sought in the database PubMed and assessed by a modified examination protocol for quality assessment of articles. The compilation is based on 10 articles in which the results do not provide strong support for patient education provides an improved quality of life. Further research is needed with larger and more extensive studies to demonstrate if improvements can be shown in quality of life in patients with atopic eczema.

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett relativt utbrett och allvarligt tillstånd. Återinläggning är vanligt förekommande bland patienter med hjärtsvikt. Patientutbildning är centralt för god vård hos hjärtsviktpatienter, där huvudsyftet med utbildningen är att förbättra patientens egenvård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka utbildningsinterventioner utförda av sjuksköterskor som kan minska risken för att patienter med hjärtsvikt återinläggs. Metod: Detta var en litteraturöversikt med en kvantitativ ansats. Litteraturöversikten inkluderade nio kvantitativa RCT studier. Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl, the Cochrane Library och PubMed. De valda studierna genomgick kvalitetsgranskning, analys och en sammanställning. Resultat: Fem av nio artiklar kunde visa på en signifikant skillnad mellan grupperna för utfallsmåttet återinläggning efter utbildningsintervention. Gemensamt för studierna var att återinläggning kontrollerades efter en månad. Vissa studier redovisade även ytterligare tidsintervaller. De centrala komponenterna i de olika utbildningsinterventionen och utfallsmåttet återinläggning vid olika tidsintervaller sammanställdes och redovisades i tabell. Konklusion: Utbildningsåtgärder i samband med utskrivning av hjärtsviktspatienter utförda av sjuksköterskor kan vara mångfacetterade och därigenom bestå av flertalet komponenter. Vilka av dessa komponenter i interventionerna som var effektiva och kunde leda till en signifikant skillnad mellan grupperna var oklart. Däremot indikerade fem av nio studier att det kan vara möjligt att minska återinläggning bland patienter med hjärtsvikt genom undervisning. / Background: Heart failure is a common and serious condition. Readmission is frequently common among patients with heart failure. Patient education is central for good care for heart failure patients, where the primary aim of the education is to improve patient self-care. Aim: The aim of the study was to investigate educational interventions conducted by nurses aimed at reducing the risk of readmission among patients with heart failure. Methods: This was a literature review employing a quantitative approach. The literature review included nine quantitative RCT studies. Searches were conducted in the databases Cinahl, the Cochrane Library and PubMed. The selected studies underwent quality assessment, analysis, and synthesis. Results: Five out of nine articles were able to demonstrate a significant difference between the groups in the outcome measure of readmission following educational intervention. A common feature among the studies was that readmission was monitored after one month. Some studies also reported additional time intervals. The central components of the various educational interventions and the outcome measure of readmission at different time intervals were compiled and presented in a table. Conclusion: Education interventions conducted by nurses during the discharge of heart failure patients can be multifaceted and consisting of multiple components. Which of these components were effective and could lead to a significant difference between the groups was unclear. However, five out of nine studies indicated that it may be possible to reduce readmissions among patients with heart failure through education conducted by the nurse.

Bakgrund Kvinnor i åldersgrupp 45-59 år har ofta kommit in i klimakteriet och cirka 70 procent av dem upplever klimakteriebesvär. Perioden kan vara utmanande och medför tillhörande fysiska och psykosociala förändringar som markerar slutet på reproduktivt liv. Vid mötet med kvinnor i klimakteriet har sjuksköterskan en viktig undervisande funktion som kännetecknas av personcentrerat förhållningssätt. Hälsolitteracitet påverkar kvinnornas förmåga att ta emot hälsoundervisning, men också förutsättningar för sjukvårdpersonal att förmedla kunskapen. Det finns behov att närmare titta på rollen av hälsoundervisning under klimakteriet. Syfte Syftet var att belysa hälso- och sjukvårdens hälsoundervisning till kvinnor under klimakteriet. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt har genomförts som bygger på 14 kvalitetsgranskade artiklar. Artiklar omfattar kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Sökningar genomfördes i databaser PubMed och CINAHL. Integrerad dataanalys användes som analysmodell vid sammanställning av resultat. Resultat Genom dataanalysen identifierades tre huvudkategorier: Kvinnornas förkunskaper, Hälsoundervisningens faciliterande faktorer och hälsoundervisningens hämmande faktorer. De huvudfynden visade att kvinnorna hade svårigheter i att känna igen klimakteriesymptom och hade bristande uppfattning om menopausala hälsokonsekvenser. Bristen på information och utbildning hos kvinnor och vårdpersonal, samt låg hälsolitteracitet, hindrade hälsoundervisningen. Dåliga förkunskaper påverkade livskvaliteten och ledde till negativa föreställningar under klimakteriet. Litteraturöversiktens resultat diskuterades med utgångspunkten i Meleis transitionsteori med fokus på både kvinnors och vårdpersonalens perspektiv. Slutsats Det finns ett behov av ökad utbildning och informationsspridning om klimakteriet, dess symtom och hälsokonsekvenser för att förbättra hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Sjuksköterskor kan spela en viktig roll i detta genom att upptäcka dessa kunskapsluckor, ge kvinnor nödvändig kunskapsutrustning och stöd för en hälsosam övergång. / Background Women aged 45-59 have often entered climacteric period and around 70 percent of them experience menopausal symptoms. The period can be challenging and brings associated physical and psychosocial changes that mark the end of the reproductive life. When meeting climacteric women, the nurse has an important teaching function characterized by person-centered approach. Health literacy can affect women's ability to receive health education, but also the conditions for healthcare personnel to pass on the knowledge. There is a need to look more closely about the role of health education in climacteric women. Aim The aim was to shed light on the health care system's health education for women during climacteric. Method A non-systematic literature review was conducted based on 14 articles. Articles include qualitative, quantitative, and mixed approaches. Searches were conducted in databases PubMed and CINAHL. Integrated data analysis was used as an analysis model when compiling results. Results Through the data analysis, three major categories were identified: The women's prior knowledge, Facilitating factors for health education and Inhibiting factors for health education. The main findings showed that women had difficulty recognizing menopausal symptoms and had a low perception of menopausal health consequences. The lack of information and education among women and healthcare providers, as well as low health literacy, hindered health education. Poor prior knowledge affected quality of life and led to negative beliefs during menopause. The results from the literature review were discussed based on Meleis' transition theory with a focus on both women's and healthcare providers' perspectives. Conclusions There is a need for increased education and dissemination of information about the symptoms and health consequences of climacteric to improve health promotion. Nurses can play an important role in this by identifying knowledge gaps, providing women with the necessary knowledge and support for a healthy transition.

A quantitative, exploratory, descriptive and contextual research study was conducted to establish the effect of reinforcement of information in phase II cardiac rehabilitation of myocardial infarction patients. Its aim was to determine the sufficiency of patient education during hospitalisation and the necessity for reinforcing information during follow-up sessions after the patient's discharge from hospital. Patients from two private hospitals in Gauteng were involved in the study. A quasi-experimental research design, namely the comparison group posttest-only design, was implemented with no random assignment of subjects to the experimental and control groups. A convenient non-probability sampling method was used and data was collected by means of questionnaires. The data analysis revealed that patients received sufficient education during hospitalisation, but that discharged patients still believed follow-up sessions to be a necessity. No significant difference was found in the knowledge levels of the experimental and control groups. / 'n Kwantitatiewe, verkennende, beskrywende en kontekstuele studie is uitgevoer om ondersoek in te stel na die effek van inligtingversterking in Fase II kardialerehabilitasie van miokardiale-infarksie-pasiente. Hiermee wou die navorser bepaal of pasientonderrig in die hospitaal voldoende was, en of die opvolging van pasiente na ontslag uit twee privaat hospitale in Gauteng noodsaaklik was om inligting te versterk. Vir die implementering van die studie is van 'n kwasi-eksperimentele navorsingsontwerp, naamlik die tweegroep-posttoets-ontwerp, gebruik gemaak. Respondente is nie ewekansig aan 'n eksperimentele en 'n kontrolegroep toegewys nie. 'n Nie-waarskynlike gerieflikheidsteekproeftrekking is gedoen, en data is ingesamel deur middel van die voltooiing van 'n vraelys. Die data-analise het getoon dat die pasientonderrig in die hospitaal voldoende was, maar dat pasiente steeds van mening was dat opvolging na ontslag noodsaaklik is. Geen beduidende verskil is gevind in die kennisvlakke van die eksperimentele en die kontrolegroep nie. / Health Sciences / M.A. (Nursing)