SAMMANFATTNING  Bakgrund: Hälso- och sjukvården belastas av många akuta återinläggningar. Omvårdnaden av patienter med cancer sker kontinuerligt under hela deras sjukdomstid.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka orsakerna bakom de akuta inläggningarna av patienter med cancer på två onkologiska slutenvårdsavdelningar för att se om det finns några skillnader mellan patienter med olika cancerdiagnoser och olika behandlingsmål. Syftet med studien är även för att se hur länge den akuta inläggningen varade samt undersöka faktorer som kan vara av betydelse för vårdlängden.  Metod: Metoden som används är en kvantitativ undersökning med en retrospektiv och deskriptiv design. I studien ingår 100 patienter med en cancerdiagnos. Data inhämtades med hjälp av journalgranskning.  Resultat: I både Uppsala och Stockholm var 78 % av de akuta inläggningarna patienter med ett palliativt behandlingsmål. De vanligaste orsakerna bakom de akuta inläggningarna i Uppsala var illamående och kräkningar samt behandlingsbiverkningar för patienter med ett kurativt behandlingsmål medan de patienter med ett palliativt behandlingsmål lades in akut på grund av ileus/förstoppningsproblematik och smärta. I Stockholm var det behandlingsbiverkningar, där infektioner stod för den vanligaste orsaken till akut inläggning följt av nedsatt allmäntillstånd. De vanligaste diagnosgrupperna var gastrointestinal cancer, urogenital cancer och bröstcancer.  Slutsats: Studiens resultat visar på att patienter med ett palliativt behandlingsmål upptar en stor del av den akuta verksamheten inom den onkologiska slutenvården. Sjuksköterskan har en viktig ansvarsroll i planeringen och identifieringen av en cancerpatients vårdbehov och har möjlighet att förebygga många akuta återinläggningar. / ABSTRACT Background: Health care is burdened by many unnecessary emergency readmissions. Nursing care of patients with cancer occurs continuously throughout the patients illness. Aim: The aim of the study is to examine the reasons behind the emergency admissions of patients with cancer in inpatient care to see if there are any differences between patients with different cancer diagnoses and different treatment goals. The aim of the study is also to see how long the admission lasted and examine factors that may be important for length of the admission.  Method: The method used is a quantitative survey with a retrospective and descriptive design. The study included 100 patients with a diagnosis of cancer in Uppsala and Stockholm. Data were collected by reviewing medical records.  Results: In both Uppsala and Stockholm, 78% of emergency admissions were of patients with palliative treatment goals. The most common causes of acute admissions in Uppsala were nausea and vomiting and treatment of side effects for patients with a curative treatment goal, while patients with a palliative treatment goal were admitted acutely because of ileus/constipation or pain. In Stockholm, the treatment side effects such as infection accounted for the most common cause of acute admission followed by poor general condition. The most common diagnostic groups were gastrointestinal cancer, genitourinary cancer and breast cancer.  Conclusion: The study results show that patients with a palliative treatment goal occupy a large part of the emergency admissions of the oncology inpatient care. The nurse has an important role in the planning and identification of a cancer patient's care needs and are able to prevent many acute readmissions.

Abstrakt Bakgrund: Befolkningen i Sverige blir äldre vilket medför komplicerade åkommor, återinläggningar och ökat tryck på hälso- och sjukvården. Bristande uppfattningar om utförandekapacitet hos patienten bidrar till återinläggning. Genom att bedöma aktiviteter i dagliga livet (ADL) kan arbetsterapeuten kartlägga bristande aktivitetsområden hos individen. Syfte: Att undersöka patienters uppfattningar om sin utförandekapacitet och huruvida dessa påverkas av en ADL-bedömning eller ej. Metod: Prospektiv tvärsnittsstudie genom enkätundersökning. Ett instrument för att samla in uppskattad utförandekapacitet skapades, för att svara på syftet. 32 personer deltog i studien.  Data från instrumentet sammanställdes samt analyserades i SPSS genom paried samples T-test. Resultat: Patienternas uppfattningar om sin utförandekapacitet samstämde vid första skattning till 21% med ADL-bedömningen. Patienternas skattning efter ADL-bedömning samstämde till 71%, en ökning på 238% med en trestjärnig signifikansnivå, p=0,0000 genom paried samples T-test. Slutsats: ADL-bedömning är grundläggande för att säkerställa att patienternas uppfattningar om sin utförandekapacitet samstämmer med hur aktuellt vårdtillfälle påverkat det tidigare aktivitetsutförandet. ADL-bedömning är en viktig del av vårdkedjan och arbetsterapeuten har ett unikt sätt att utreda patientens behov. / Abstract Background: The population in Sweden is getting older, which results in complicated conditions, re-admissions and increased pressure on healthcare services. Patients’ deficient perceptions of their performance capacity contributes to re-admission. By estimating activities in daily life (ADL), the occupational therapist map areas of activity in which the patient performs insufficient. Purpose: To investigate patients’ perceptions of their performance capacity and whether these are affected by an ADL assessment or not. Method: Prospective cross-sectional study through a questionnaire. An instrument for gathering estimated performance capacity was created. 32 people participated in the study. Data from the instrument was compiled and analyzed in SPSS by paried samples T-test. Results: Patients' perceptions of their performance capacity matched at first estimation to 21% with the ADL-assessment. Patients' estimation after ADL assessment conformed to 71%, an increase of 238% on a three-star significance level, p = 0.0000 by paried samples T-test. Conclusion: ADL assessment is essential to ensure that the patients’ perceptions of their performance capacity are consistent with how the current hospitalization affect their performance. ADL assessment is an important part of the care chain, and the occupational therapist has a unique way to investigate patient needs.

Hjärtsvikt är den vanligaste sjukdomen idag, 2-3% av befolkningen lider av sjukdomen. Sjukvården för patientgruppen är den mest kostsamma i dagens samhälle. Sjuksköterskeledd patientundervisning om sjukdomen och egenvård är en del av behandlingen för att minska försämring och återinsjuknande. Trots detta ses en dålig förståelse hos patienten för egenvård och hjärtsviktspatienten återkommer ofta till akutsjukvården på grund av försämring. Kan sjuksköterskan med hjälp av patientundervisning på rätt sätt, anpassad på individens nivå påverka antalet återinläggningar på grund av hjärtsvikt på akutsjukhus? Studiens syfte är att undersöka och sammanställa forskning som finns när det gäller betydelsen av sjuksköterskeledd utbildning för att förhindra återinsjuknande vid hjärtsvikt. Metoden som valts är litteraturstudie, för att utröna den forskning som finns i området. Flera olika studier, med olika metoder för patientundervisning, analyserades vilket resulterade i tre kategorier; Kunskap, Livskvalitet/ Tillfredsställelse och Kostnad. Patientens kunskapsnivå förbättras med utbildning vilket ger en högre livskvalitet och att patienten söker tidigare vid försämring. Gemensamt för studierna med kort uppföljningstid, oavsett undervisningsmetod, var minskad återinläggning. De studier som sträckte sig över ett längre tidsintervall gav inte samma positiva resultat, utan påvisade en återgång av antalet återinläggningar på sjukhus. Sjuksköterskans utbildningsnivå har stor betydelse för hur väl patienterna informeras och utbildas i sin sjukdom. Det framkommer också att tätare kontakt med sjukvården ger minskade återinläggningar. Kontinuerlig kontakt med multidisciplinärt team och tidig identifiering av riskpatienter är viktiga faktorer men endast utbildning har inte visat sig ge resultat för att minska återinläggning på lång sikt. Patientens egenansvar för behandling och egenvård är viktig för att uppnå optimal hjärtsviktsbehandling.

Idag räddas fler människor med allvarliga hjärtsjukdomar men bestående skada på hjärtat kan leda till nedsatt pumpkraft och orsaka att hjärtat sviktar. När hjärtat inte orkar att effektivt pumpa ut blod i blodomloppet, berörs kroppens alla organ av låg hjärtminutvolym, ökat fyllnadstryck och otillräcklig syretillförsel. Typiska symtom och tecken debuterar först vid ansträngning och vid försämring även i vila och kan vara livshotande. Syndromet hjärtsvikt har hög sjuklighet, dödlighet och kan orsaka stort lidande för patienten. Det blir också en hög belastning för vården. Behandlingen förbättrar förutsättningen för flera patienter med hjärtsvikt men det ställer krav av patienten att följa behandling och rekommendationer samt acceptera att leva ibland med strikta restriktioner. Att få hjärtsvikt innebär hög risk att försämras i sitt tillstånd och behöva vårdas på sjukhus. Eftersom tiden på sjukhus är kort, kan det göra att patienten inte är färdigbehandlad och skrivs ut för tidigt och därmed behöver återinläggas. För att minska behovet av återinläggning, krävs bättre förståelse kring problemet att hitta, utforska och implementera förebyggande strategier. Syftet var att beskriva orsaker till återinläggningar på sjukhus för personer med hjärtsvikt. Metoden som användes var en litteraturöversikt. Till studien valdes artiklar av kvalitativ och kvantitativ forskning utförd på vuxna, "peer reviewad", max tio år gamla, publicerade på engelska eller svenska och tillgängliga i full text. Vetenskapliga artiklar publicerade innan år 2010, skrivna på andar språk än engelska eller svenska och ej tillgängliga i full text exkluderades. Sjutton vetenskapliga artiklar inkluderades. Resultatet visade att orsaken till återinläggningar var faktorer relaterade till patientens fysiska och psykiska mående, effekten av behandlingen, uppfattningen hur viktig den är, följsamheten och resurser att hantera den. Även sociala och ekonomiska faktorer visades ha samband mellan försämrat tillstånd i hjärtsvikt och behov av återinläggning. Orsaken till återinläggningar av hjärtsviktspatienter är komplexa. På individnivå är det viktigt att patienten förstår vikten av att ha ansvar för sin egen hälsa. Sjukvården har ansvar att förebygga hälsa, erbjuda rätt behandlig och att stödja patientens förmåga att hantera situationen. Faktorer som leder till att patienter med hjärtsvikt återinläggs ofta har samband med bristande förståelse och uppföljning av behandling som kan orsakas av patienten, vården och socioekonomiska omständigheter. Ett optimal omhändertagande av hjärtsviktspatienter bör involvera slutenvård, primärvård och hemsjukvård. Även människans förmåga at ta hand om skig själv sperar en viktig roll. Ett väl fungerande samarbete och tydlighet i vårdkedjan kan optimera vården för den sjuke och förhindra återkommande inläggningar. / Nowadays, there is a good survival rate for patients with heart disease but permanent heart damage can reduce pumping ability and lead to heart failure. When the heart is no longer able to efficiently pump, all organs of the body are affected by a low cardiac output, increased filling pressure and insufficient oxygen supply. Typical symptoms begin at rest and can be life threatening. Heart failure has a high morbidity and mortality. It causes significant reduction in quality of life for the patient and is a burden for the healthcare system. Treatment of heart failure reduces symptoms but requires the patient to follow recommendations and accept strict restrictions to their life. To be a patient with heart failure involves a high risk of deterioration and need for inpatient treatment. Admission time can be relatively short and often patients are discharged prematurely, consequently leading to readmission. To reduce readmission rates, a better understanding of the problem is required in order to find, explore and implement preventative strategies.  The purpose of this paper is to describe the causes of readmission for patients with heartfailure. For this study, the method used was a literature review. Both qualitative and quantitative research papers were used. Inclusion requirements were peer reviewed articles no more than ten years old, in which full text articles could be found and the subjects were adults. We included both English and Swedish publications. Scientific articles published before 2010 and those written in languages other than English or Swedish were excluded. Seventeen scientific articles were included.  The results of this paper show that readmission rates are related to the patients physical and mental health, treatment efficacy, resources available and the patient’s perceptions of the importance of treatment, as well as their compliance to it. Social and economic factors were also shown to be associated with worsening heart failure and readmission rate. The causes for readmission of heart failure patients are complex. At the individual level, the patient can be considered responsible for their own health, and therefore responsible for deterioration in their health. Healthcare, however, is responsible for preventative measures, such as offering the appropriate treatment, and supporting the patient to understand how to care for their own health. Factors contributing to readmission are often related to a lack of understanding of the condition or a lack of appropriate follow-up, this can be on the side of the patient or the healthcare provider, and often related to socio-economic circumstances. Optimal heart failure treatment involves a combination of inpatient care, primary care and at home care. The patient’s ability to take care of themselves plays an important role. A well functioning collaboration with clear roles within the healthcare system can optimise treatment for the patient and reduce readmission rates.

Äldre och samordnad vårdplanering

Background: The purpose of drug treatment is to reduce morbidity and mortality, and to improve health-related quality of life. However, there are frequent problems associated with drug treatment, especially among the elderly. The aim of this thesis was to investigate the impact of clinical pharmacy services within a multiprofessional healthcare team on quality and safety of patients’ drug therapy, and to study the frequency and nature of medication history errors on admission to hospital. Methods: A model for clinical pharmacy services within a multiprofessional healthcare team (the Lund Integrated Medicines Management model, LIMM) was introduced in three hospital wards. On admission of patients to hospital, clinical pharmacists conducted medication reconciliation (i.e. identified the most accurate list of a patient’s current medications) to identify any errors in the hospital medication list. To identify, solve and prevent any other drug-related problems, the clinical pharmacists interviewed patients and performed medication reviews and monitoring of drug therapy. Drug-related problems were discussed within the multiprofessional team and the physicians adjusted the drug therapy as appropriate. Results: On admission to hospital, drug-related problems, such as low adherence to drug therapy and concerns about treatment, were identified. Different statistical approaches to present results from ordinal data on adherence and beliefs about medicines were suggested. Approximately half of the patients were affected by errors in the medication history at admission to hospital; patients who had many prescription drugs had a higher risk for errors. Medication reconciliation and review reduced the number of inappropriate medications and reduced drug-related hospital revisits. No impact on all-cause hospital revisits was demonstrated. Conclusion: Patients admitted to hospital are at high risk for being affected by medication history errors and there is a high potential to improve their drug therapy. By reducing medication history errors and improving medication appropriateness, clinical pharmacy services within a multiprofessional healthcare team improve the quality and safety of patients’ drug therapy. The impact of routine implementation of medication reconciliation and review on healthcare visits will need further evaluation; the results from this thesis suggest that drug-related hospital revisits could be reduced. / Läkemedelsgenomgångar och läkemedelsavstämning - LIMM-modellen