Bakgrund: Allt fler människor upplever ett försämrat psykiskt välmående och drabbas av psykisk ohälsa. I Sverige står psykisk ohälsa bakom den största anledningen till långtidssjukskrivningar. Sjukdomstillstånd som depression och ångest orsakar stort lidande både för individen, men får också stora konsekvenser för samhället i form av minskad produktivitet och ökade kostnader. Sjuksköterskans arbete att främja hälsa och minska lidande möjliggörs av ett personcentrerat synsätt där patienten med sin unika berättelse står i fokus. Att respektera patientens livsberättelse och autonomi är förenligt med samtalsmetoden Motiverande samtal (MI) där målsättningen är att framkalla livsstilsförändringar hos patienten på ett empatiskt och respektfullt sätt.  Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av motiverande samtal vid ångest och depression hos vuxna utifrån ett omvårdnadsperspektiv Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes och baserades på 15 vetenskapliga artiklar av kvantitativ och kvalitativ design. Artiklarna eftersöktes med hjälp av relevanta sökord i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO för att därefter kvalitetsgranskas med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Vidare analyserades artiklarna med hjälp av integrerad analysmetod som resulterade i en sammanställning av tre övergripande kategorier. Resultat: Som resultat av litteraturöversikten framträdde tre kategorier; resultat av MI i samband av depression och ångest, partnerskap i samband med MI som omvårdnadsåtgärd samt förutsättningar för att MI ska fungera. MI är en metod under utveckling och resultaten visade på varierande betydelse och utfall huruvida MI fungerar för både patient, terapeut, organisation samt för samhället i stort. Slutsats: Slutsatsen tyder på att MI kan användas för att lindra vissa ångest- och depressionssymtom samt för att framkalla motivation till livsstilsförändringar hos patienter. Däremot är metoden inte alltid framgångsrik. Resultatet tyder vidare på att MI som metod passar väl ihop med personcentrerad vård som kan stärka sjuksköterskans arbete i att skapa en god och jämlik allians med patienten.

Trauma är vanligt förekommande internationellt och drabbar främst unga under livets fyra första årtionden. Dödligheten relaterat till trauma förväntas att fortsätta öka till 2030 i Sverige. Trauma orsakar såväl ett fysiskt som ett psykiskt lidande för patienter, samt skapar stora samhällskostnader. Kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter angående traumaomhändertagandet initialt är begränsat. Det är av vikt att sjuksköterskan har kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter så att sjuksköterskan kan göra patienten delaktig i vården och tillgodose patientens behov och samtidigt tillhandahålla och bedriva en patientsäker vård i mötet med traumapatienten.  Syftet var att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter av traumaomhändertagande. Metoden till studien var en allmän litteraturstudie. PubMed och CINAHL var databaserna som användes. Manuell sökning och kedjesökning utfördes också. Kvalitetsgranskningen resulterade i 15 artiklar som inkluderades för att därefter bearbetas med hjälp av en integrerad analys.  Resultatet mynnade ut i två huvudkategorier; patienternas positiva upplevelser och erfarenheter och patientens negativa upplevelser och erfarenheter. Till vardera huvudkategorier identifierades fem respektive sex underkategorier. Under huvudkategorin patienternas positiva upplevelser och erfarenheter identifierades underkategorierna; en välfungerande vårdkedja, tillfredsställande undersökning och behandling, professionellt bemötande, gynnsam informationsöverföring och kommunikation, och gynnsamma emotionella aspekter. Under den andra huvudkategorin patienternas negativa upplevelser och erfarenheter identifierades; brister i vårdkedjan, otillfredsställande undersökning och behandling, fysiologiska konsekvenser, brister i personalens kompetens, hinder för informationsöverföring och kommunikation, och psykologiska påfrestningar.  Slutsatsen av litteraturstudien är att upplevelserna och erfarenheterna av traumaomhändertagande är mångfacetterat och individuellt, vilket ställer höga krav på personalens kommunikationsförmåga samt krav på att individanpassa hälso- och sjukvården, då vården av traumapatienter är komplex. / Trauma is common internationally and mainly affects young people during the first four decades of life. Mortality related to trauma is expected to continue to increase until 2030 in Sweden. Trauma causes both physical and psychological suffering for patients and creates large societal costs. Knowledge of the patient's experiences regarding initial trauma care is limited. It is important that the nurse has knowledge of the patient's experiences so that the nurse can involve the patient in the care and ensure that the patient's needs are met, and at the same time provide care that is safe in the meeting with the trauma patient.  The aim was to describe patients' experiences of trauma care.  The method of the study was a general literature study. PubMed and CINAHL were the databases used. Manual search and snowballing were also performed. The result after quality review of articles contributed to 15 included articles that were analyzed according to an integrated analysis.  The analysis resulted in two main categories: the patients' positive experiences and the patients' negative experiences. Five respectively six subcategories were identified for each main category. Under the main category of patients' positive experiences, the subcategories were: a well-functioning care, satisfaction with examination and treatment, professional treatment, adequate knowledge and skills of the staff, good information transfer and communication, and that emotional aspects were considered as favorable. Under the second main category, the patients' negative experiences were identified; the lack of care, dissatisfaction with examination and treatment, the physiological consequences, lack of competence, obstacles to information transfer and communication, and psychological stress.  The conclusion of the literature study was that the experiences of trauma care are multifaceted and individual, which put high demands on health care staff in communication skills and the ability to adapt care individually, since the care of trauma patients is complex.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem både inom vården samt i samhället. Patienter som lider av psykisk ohälsa lider vanligtvis från somatiska sjukdomar, vilket ofta kräver att de behöver söka vård inom primärvården men även somatisk vård. Kvaliteten på vården anses ofta vara bristfällig då patienter möts av stigmatisering och förutfattade meningar om sitt psykiska tillstånd.    Syfte: Syftet är att belysa hur vuxna patienter med en diagnostiserad psykisk sjukdom upplever bemötandet av vårdpersonal inom somatisk vård.   Metod: Den valda designen var en allmän litteraturöversikt med deskriptiv ansats, där tio kvalitativa originalartiklar valdes ut efter sökningar i databaserna PubMed och CINAHL.   Resultat: Resultaten visar att patienten upplever i huvudsak kommunikationsbarriärer vid interaktion med vårdpersonal inom somatisk vård. Kommunikations barriärerna visades sig ha en korrelation med underliggande problem, nämligen stigmatisering och självstigmatisering, bristande kunskap, samt att patienter känner en känsla av isolering och övergivenhet. Patienter med psykisk ohälsa lyfte fram behovet av att bli sedd som mer än sin sjukdom och hade ett behov att tas på allvar.    Slutsats: Patienter med svår psykisk ohälsa känner sig ofta övergivna och isolerade på grund av otillräckligt engagemang från vårdpersonal inom den somatiska vården. Patienterna upplever då kommunikationsbarriärer vid bemötandet av vårdpersonalen. Detta speglar ett större behov av att sjukvårdspersonal ska utbildas mer inom detta område. Vilket kan minska stigmatisering och osäkerhet om hur man ska hantera denna patientgrupp. / ABSTRACT   Background: The diagnosis of various mental illnesses is an ever-increasing occurrence within the medical field/society. Patients who suffer from mental illness often suffer from somatic comorbidity, which consequently requires them to seek frequent care within primary healthcare facilities as well as other somatic care departments. The quality of care provided is often considered deficient as patients are often met with stigmatization and preconceptions of their mental condition.    Aim: The aim of this literature review is to illuminate how adult patients diagnosed with mental illness experience interactions with healthcare professionals within somatic care.   Method: The chosen design was a qualitative general literature review where ten qualitative original articles were included for analysis after searching in databases PubMed and CINAHL   Result: The results show that patients highlight deficits in communication as a main concern while interacting with healthcare professionals in a somatic care setting. Deficits in communication were shown to have a direct correlation to underlying issues namely, stigmatization and self-stigmatization, lack of knowledge of personnel as well as the patients feeling a sense of isolation and abandonment. Patients with diagnosed mental disorders highlighted the need to be seen as more than their mental illness where their concerns are taken seriously and examined accordingly and thoroughly.   Conclusion: Patients with Severe Mental Illnesses are often left feeling abandoned and isolated due to inadequate engagement on the part of healthcare professionals within somatic care. Patient accounts reflect communication barriers as the clearest indicator for a greater need for healthcare professionals to be educated more. This will aim to bridge the two categories of illnesses as well as reduce stigma and uncertainty on how to deal with patients.

Bakgrund: Substansberoende är ett globalt problem som inte bara påverkar människan på individnivå utan hela samhället. Den psykosociala omvårdnaden med samtal om livsstilsförändringar blir alltmer viktig. Fysisk aktivitet har visat sig ha positiv effekt för personer med substansbrukssyndrom. Det är betydelsefullt att specialistsjuksköterskan får ökad kunskap och fler redskap för att stödja dessa patienter. Via personcentrad vård och en god vårdrelation som tar tillvara patientens upplevelse kan mer specifikt utformade omvårdnadsåtgärder med fysisk aktivitet utformas. Syfte: Att undersöka patienters upplevelse av fysisk aktivitet vid substansbrukssyndrom. Metod: Litteraturöversikt med systematisk ansats Resultat: Att delta i fysisk aktivitet genererade starka känslor och ledde till beteendeförändringar. Patienterna upplevde att den sociala aspekten av fysisk aktivitet var stödjande. Genom fysisk aktivitet fick patienterna möjlighet att erhålla nya färdigheter. Det simultana och holistiska upplägget av fysisk aktivitet uppskattades. Relationen till FA-ledaren och egenskaperna hos denne upplevdes ha en inverkan på motivationen hos patienterna. Slutsats: Via fysisk aktivitet kan patienter med substansbrukssyndrom uppleva ökad förståelse för den egna kroppens kapacitet, ny upplevd kontroll samt erhålla nya färdigheter som att hantera utmaningar och negativa känslor bättre. Specialistsjuksköterskan har möjlighet att via god personcentrerade vård med motiverande samtalet öka sannolikheten för att fysiska aktivitet som omvårdnadsåtgärd implementeras och har effekt. / Background: Substance use disorder is a global concern that does not only affect the individual negatively but also the society at large. The psychosocial nursing care with dialogue about lifestyle changes is becoming more important. Physical activity has had many confirmed positive effects for patients suffering from substance use disorder. It is important that the specialist nurse is given more knowledge and tools to care for and motivate these patients. Through patient-centered care and a good care relation that takes advantage of the patients' experience more specific care actions with physical activity can be designed to cater for this group's special needs. Aim: To examine patient experience of physical activity while coping with substance use disorder. Method: Literature review Results: Involvement in physical activity generated strong emotions and led to behavior changes. The patients experienced that the social aspect of physical activity was supportive. Through physical activity the patients could obtain new skills. The relation to and the characteristics of the PA-leader had an impact on the patient's motivation. Conclusion: Through physical activity patients with substance use disorder can gain increased understanding of their body’s capacity, new sense of control and new skills such as being able to manage challenges and negative feelings better. The specialist nurse has an opportunity through patient centered care with motivational interviewing to increase the possibility that physical activity is being implemented and has effect.

Bakgrund: Hypertoni är en folksjukdom och är en starkt bidragande orsak till sjukdomar som stroke, hjärtsvikt, kranskärlssjukdom och arterioskleros. En effektiv läkemedelsbehandling mot hypertoni reducerar kraftigt insjuknande och död i dessa sjukdomar. Mer än 50 % av patienterna som behandlas för hypertension, slutar helt sin behandling inom ett år från att diagnos har ställs. Bland de som fortsätter sin behandling är det endast hälften som är följsamma det vill säga tar 80 % av sitt förskrivna antihypertensiva läkemedel. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka faktorer som påverkar följsamheten till medicinering hos patienter med diagnosen hypertension. Metod: Metoden som användes var en litteraturstudie med en ansats till innehållsanalys. Tio artiklar från sju kvantitativa studier och tre kvalitativa studier, som svarade på syftet kvalitetsgranskades och inkluderades i litteraturstudien. Resultat: Resultatet visade att anledningen till att inte följa sin läkemedelsordination kan bero på många olika faktorer som grundar sig på patienters attityd till sin sjukdom och medicin, sociala och ekonomiska faktorer, mental påverkan samt vårdgivarens roll och agerande. Konklusion: Att se varje patient som unik och arbeta personcentrerat visade sig förbättra följsamheten till läkemedelsbehandlingen. Detta är ett område där mer forskning krävs. / Background: Hypertension is a common disease and is a major contributor to diseases such as stroke, heart failure, coronary artery disease and atherosclerosis. An effective drug treatment for hypertension greatly reduces illness and death from these diseases. More than 50% of patients being treated for hypertension, stops treatment within a year of the diagnosis. Among those who continue their treatment, only half are compliant i.e., taking 80% of their prescribed antihypertensive medications. Objective: The aim of this study was to investigate the factors that influence adherence to medication in patients with the diagnosis hypertension. Method: The method used was a literature review with an approach to content analysis. Ten articles from seven quantitative studies and three qualitative studies, answering the study aim were reviewed regarding scientific quality and were finally included in the literature review. Results: The results showed that the reason for not being adherent to medication could be caused by many different factors, based on patients' attitudes to their illness and medicine, social and economic factors, mental influence and the caregiver's role and actions. Conclusion: To see each patient as a unique person and give individualized care improved adherence to drug treatment. This is an area where more research is needed.

Bakgrund: Bensår är ett globalt hälsoproblem och befolkningen blir allt äldre. Därmed ökar kroniska sjukdomar och risken att utveckla bensår. De flesta bensåren behandlas inom primärvården där distriktsköterskans roll är central. Det krävs att distriktssköterskan har en helhetsyn i vårdandet och därmed ett personcentrerat arbetsätt. Personcenterad vård är en av distriksköterkans kärnkompetenser varför erfarenheter av personcentrerad vård i mötet med personer med bensår utforskas. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors erfarenhet av personcentrerad vård i mötet med personer som har bensår. Metod: Kvalitativ intervjustudie. Nio distriktsköterskor intervjuades genom individuella semistrukturerade intervjuer. Texten bearbetades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet visade att personcentrerad vård ansågs vara ett naturligt arbetssätt för distriktssköterskorna och innefattade helhetsyn, delaktighet och kontinuitet. Resultatet belyste distriktsköterskans roll att anpassa sitt förhållningsätt, vikten av teamarbete samt att distriksktssköterskorna besitter djupare kunskap i det personcentrerade vårdandet av personer med bensår. Det framkom varierande förutsättningar för personcenterad vård i organsiationer, arbetsplatsen och patientmöten. Slutsats: Distriktssköterskorna har en central roll i den personcentrerade vården genom fördjupade kunskaper. Därför är det viktigt att det finns goda förutsättningar för personcentrerad vård för personer med bensår eftersom det kan öka livskvalitén och minska tiden för sårläkning. Det kan även bidra till större arbetstillfredsställelse för distriktsköterskor och kostnadseffektivitet. / Background: Leg ulcers are a global health problem and the population is getting older. This increases chronic diseases and the risk of developing leg ulcers. Most leg ulcers are treated in primary care where the district nurse's role is central. It is required that the district nurse has a holistic view of care and thus a person-centered way of working. Person-centered care is one of the district nurse's core competencies, which is why experiences of person-centered care when dealing with people with leg ulcers are explored. Aim: To describe district nurses' experience of person-centred care in the meeting with people having leg ulcer. Method: Qualitative interview study. Nine district nurses were interviewed through individual semi-structured interviews. The text was processed with qualitative content analysis using an inductive approach. Results: The result showed that person-centred care was considered a natural way of working for the district nurses and included a holistic view, participation and continuity. The result highlighted the role of the district nurse in adapting their approach, the importance of teamwork and that the district nurses have deeper knowledge in the person-centred care of people with leg ulcers. Various conditions emerged for person-centred care in organisations, the workplace and patient meetings. Conclusions: The district nurses have a central role in person-centred care through in-depth knowledge. Therefore, it is important that there are good conditions for person-centered care for people with leg ulcers because it can increase the quality of life and reduce the time for wound healing. It can also contribute to greater job satisfaction for district nurses and cost efficiency.

Bakgrund: Tarmstomi innebär en öppning på buken där tarmen läggs ut. Det finns flera anledningar till att få tarmstomi. Tarmstomi kan leda till både positiva och negativa förändringar. Förändringarna kan påverka sexualiteten på olika sätt. Sexualiteten är viktig i människans liv och är ett av de främsta grundläggande behoven. Syfte: Att beskriva erfarenheter och upplevelser av sexualitet hos personer med tarmstomi. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats genomfördes där 10 artiklar kvalitetsgranskades som sedan användes till resultatet. Artiklarna analyserades enligt Fribergs 5-stegsmodell. Resultat: Teman som framkom var påverkan på sexuell aktivitet, påverkan på relation och intimitet samt behov av stöd. Resultatet visade att tarmstomin påverkadepersoner psykiskt och fysiskt. Personer med tarmstomi behövde anpassa sig på olika sätt för att få en god sexualitet. Ofta var erfarenheterna och upplevelserna av sexualiteten negativa hos personer med tarmstomi, på grund av känslan av att vara annorlunda och förlorat kontroll över tarmfunktionen. Slutsats: Tarmstomi påverkar sexualiteten på olika sätt. Anpassningar för den nya kroppsbilden behövs. Hur personer med tarmstomi accepterar den nya kroppsuppfattningen har stor betydelse för sexualiteten. Att upprätthålla rutiner och riktlinjer inom hälso-sjukvården är viktigt för att ge rätt stöd till personer med tarmstomi. / Background: An intestinal stoma is an opening in the abdomen where the intestine is laid out. There are several reasons for having an intestinal stoma. Intestinal stomas can lead to both positive and negative changes. The changes can affect sexuality in different ways. Sexuality is important in a human’s life and is one of the main basic needs. Aim: To describe experiences of sexuality in people with intestinal stoma. Method: A literature review with a qualitative approach was carried out where 10 articles were quality controlled, then used for the result. The articles were analyzed according to Friberg's 5-step model. Results: The themes that emerged were the impact on sexual activity, the impact on relationships and intimacy, and the need for support. The results showed that intestinal stoma affects people psychologically and physically. People with intestinal stoma had to adapt in different ways to have a good sexuality. Often, the experiences of sexuality were negative in people with an intestinal stoma because of the feeling of being different and losing control over bowel function. Conclusion: Intestinal stoma affects sexuality in different ways. Adjustments for the new body image are needed. How people with an intestinal stoma accept the new body image has great significance for sexuality. Developing routines and guidelines in healthcare is important to provide the right support for people with intestinal stoma.

BACKGROUND: Contraception is an effective, preference-sensitive intervention that supports quality of life, management of health, and self-determination. Contraception is used by 99% of people assigned female at birth with an average of 3.4 methods used across their lifespan. Providers counsel patients on contraception and patients want to be counselled. Shared decision-making frameworks promote using decision aids (DA) during counseling as best practice. Existing DAs lack transparency in their development methodologies and evaluation results and may not facilitate patient-centered care. AIM: Create a contraception DA and accompanying contraception method information sheets (MIS) that are informed by patients’ values, align with international standards, meet health literacy and accessibility guidelines, and are evaluated by patients and providers to be acceptable, quality, and feasible to use during contraceptive counseling. METHODOLOGY: To create the DA/MIS, (1) literature was reviewed on contraceptive counseling frameworks, DAs, patients’ contraceptive preferences, health literacy, accessibility, user-centered design, and validated patient education material quality measures, (2) results were reviewed from a patient focus group and provider meeting where they defined user requirements, and (3) evidence-based contraceptive information was synthesized. Once created, an exploratory sequential mixed-methods study iteratively refined the DA/MIS after each data collection phase: (1) provider focus groups and survey, (2) patient focus groups and survey, (3) observed patient testing during counseling followed by an interview and survey, (4) expert patient and provider review, and (5) provider field testing in clinic followed by an interview and survey. DA/MIS readability levels were assessed. RESULTS: Quantitatively, the DA/MIS were acceptable, quality, and feasible to use during counseling. Qualitatively, the DA/MIS were preferred to verbal-only counseling and other DA/MIS, centered patients’ preferences, increased knowledge, focused on patient autonomy, challenged bias/coercion, improved counseling satisfaction and quality, offered a novel design, and were appealing, inclusive, and accessible. CONCLUSION: This DA/MIS had positive quantitative and qualitative results, offered a novel design aligned with international standards, and had a transparent, rigorous development process aligned with frameworks and validated tools. Initial results show this DA/MIS can support and improve patient-centered contraceptive counseling. / 2026-08-31T00:00:00Z

No / Person-centred care (PCC) is recommended when working with patients with neurological difficulties. Despite this, to date there has been no appropriate methodology for assessing or developing PCC in neurorehabilitation settings. Dementia Care Mapping (DCM) is a well-established tool for assessing and developing PCC in dementia settings and the current study investigated the feasibility of applying DCM on an acute neurorehabilitation ward. DCM procedure and coding required minor adaptations for use in this setting and further recommended adaptations were subsequently identified. It was found that the DCM coding system was generally suitable and could identify strengths, weaknesses and areas for development in ward care. Q-methodology identified that staff views endorsed the feasibility of using DCM in neurorehabilitation, with staff reporting that they found DCM useful and relevant to their work. DCM could be further developed for this setting by amendments to the behaviour coding system, concept and coding of person-centred care, and a population-specific manual. DCM is a promising methodology to develop and promote PCC in neurorehabilitation.

BACKGROUND:Available measures of patient-reported outcomes for complementary and alternative medicine (CAM) inadequately capture the range of patient-reported treatment effects. The Self-Assessment of Change questionnaire was developed to measure multi-dimensional shifts in well-being for CAM users. With content derived from patient narratives, items were subsequently focused through interviews on a new cohort of participants. Here we present the development of the final version in which the content and format is refined through cognitive interviews.METHODS:We conducted cognitive interviews across five iterations of questionnaire refinement with a culturally diverse sample of 28 CAM users. In each iteration, participant critiques were used to revise the questionnaire, which was then re-tested in subsequent rounds of cognitive interviews. Following all five iterations, transcripts of cognitive interviews were systematically coded and analyzed to examine participants' understanding of the format and content of the final questionnaire. Based on this data, we established summary descriptions and selected exemplar quotations for each word pair on the final questionnaire.RESULTS:The final version of the Self-Assessment of Change questionnaire (SAC) includes 16 word pairs, nine of which remained unchanged from the original draft. Participants consistently said that these stable word pairs represented opposite ends of the same domain of experience and the meanings of these terms were stable across the participant pool. Five pairs underwent revision and two word pairs were added. Four word pairs were eliminated for redundancy or because participants did not agree on the meaning of the terms. Cognitive interviews indicate that participants understood the format of the questionnaire and considered each word pair to represent opposite poles of a shared domain of experience.CONCLUSIONS:We have placed lay language and direct experience at the center of questionnaire revision and refinement. In so doing, we provide an innovative model for the development of truly patient-centered outcome measures. Although this instrument was designed and tested in a CAM-specific population, it may be useful in assessing multi-dimensional shifts in well-being across a broader patient population.