<p>Syftet med denna studie var att undersoka skillnader mellan kvinnors</p><p>och mans attityder gentemot pedofiler och deras handlingar. Kanske</p><p>kan ocksa media spela en roll i detta samanhang. Vi vantade oss att</p><p>kvinnor skulle vara mildare i synen mot pedofiler eftersom kvinnor</p><p>overlag ar mer forstaende an man. Undersokningen undersokte ocksa</p><p>om det fanns nagon skillnad i attityder som ar relaterad till alder. Tre</p><p>olika alderskategorier anvandes, 18-25, 26-34 och 35+. Antalet</p><p>forsoksdeltagare var 142 personer varav 80 kvinnor och 62 man.</p><p>Forsoksledarna anvande sig av en enkat for att undersoka synen pa 4</p><p>olika kategorier som var foljande: straff, garningsman, media och</p><p>rattsvasende. Resultatet visade att kvinnor inte hade mildare syn pa</p><p>denna typ av brottslingar an man. Man fann dock en skillnad mellan</p><p>aldersgrupperna nar det gallde den kvinnliga delen av</p><p>forsoksdeltagarna, den aldsta aldersgruppen hade en mer fordomande</p><p>syn an de andra grupperna. Detta kan hora ihop men motsatta</p><p>tendenser hos konen pa sa satt att man blir mer toleranta och kvinnor</p><p>striktare angaende denna fraga. Forslag till vidare forskning inom</p><p>omradet diskuteras.</p>

No description available.

Syftet med denna studie var att undersoka skillnader mellan kvinnors och mans attityder gentemot pedofiler och deras handlingar. Kanske kan ocksa media spela en roll i detta samanhang. Vi vantade oss att kvinnor skulle vara mildare i synen mot pedofiler eftersom kvinnor overlag ar mer forstaende an man. Undersokningen undersokte ocksa om det fanns nagon skillnad i attityder som ar relaterad till alder. Tre olika alderskategorier anvandes, 18-25, 26-34 och 35+. Antalet forsoksdeltagare var 142 personer varav 80 kvinnor och 62 man. Forsoksledarna anvande sig av en enkat for att undersoka synen pa 4 olika kategorier som var foljande: straff, garningsman, media och rattsvasende. Resultatet visade att kvinnor inte hade mildare syn pa denna typ av brottslingar an man. Man fann dock en skillnad mellan aldersgrupperna nar det gallde den kvinnliga delen av forsoksdeltagarna, den aldsta aldersgruppen hade en mer fordomande syn an de andra grupperna. Detta kan hora ihop men motsatta tendenser hos konen pa sa satt att man blir mer toleranta och kvinnor striktare angaende denna fraga. Forslag till vidare forskning inom omradet diskuteras.

No description available.

No description available.

No description available.

Genom att urskilja de faktorer som medför en förhöjd risk för brottslighet kan preventiva åtgärder anpassas för att motverka den enskilde individens återfallsbenägenhet i brottslighet. Individer med psykisk störning utgör en betydande del av de individer som begår brott och åtgärderna bör därmed anpassas utifrån deras riskfaktorer. För att undersöka vilka bakomliggande faktorer som medför att individer med psykisk störning återfaller i någon form av brottslighet gjordes en retrospektiv registerstudie med fokus på de individer som genomgått en rättspsykiatrisk undersökning under åren 1992-2002 och genom denna blivit diagnostiserade med en sexuell störning (N = 153). Resultatet visade, i motsats till tidigare forskning, att förekomst av missbruk verkar vara en mindre viktig faktor för att predicera något återfall hos individer diagnostiserade med en sexuell störning. De individer som dömts till frivård återföll i högre grad jämfört med de som dömts till andra påföljder. Ökad ålder bidrog till minskad risk för återfall och individer diagnostiserade med exhibitionism uppvisade ökade odds (OR = 5,33) att återfalla jämfört med de individer som diagnostiserats med pedofili vilka istället uppvisade minskade odds (OR = 0,28) till återfall. Dessa resultat tyder på att fler åtgärder bör vidtas gällande individer diagnostiserade med exhibitionism samt att påföljden frivård bör ses över och kombineras med extra stöd, behandling och kontroll.

Syftet med denna studie är att undersöka hur stigmatisering av ämnet pedofili påverkar tillgängligheten och möjligheten att söka hjälp och vård då stigmatisering av den sexuella avvikelsen leder till sociala konsekvenser för individer med diagnosen. För att uppfylla syftet har intervjuer genomförts med kuratorer, psykologer samt enhetschefer vilka samtliga kan komma i kontakt med pedofiler i sitt arbete. Insamlad data har vi analyserat med hjälp av de teoretiska perspektiven stämplingsteori, skuld och skam samt kognitiv dissonans. Resultaten visar att det finns specialiserad hjälp att få i Sverige men att det är svårt att nå ut med den. Utifrån den analys som görs visar studien att det rådande stigmat i ämnet påverkar tillgängligheten och möjligheten till hjälp. / <p>2018-06-04</p>

Sammanfattning Följande studie är en kvalitativ litteraturstudie, grundat på kvantitativ forskning, som undersöker det befintliga kunskapsläget angående de långsiktiga behandlingseffekterna rörande sambandet mellan KBT-inriktad behandling och återfall hos pedofiler och övriga sexualförbrytare. Studien syftar till att granska vilket utfall KBT-inriktade behandlingsprogram har för vuxna, manliga pedofiler samt övriga sexualförbrytare. Vidare ämnar litteraturstudien att undersöka om befintlig forskning tar hänsyn till och belyser problematiken som kan uppstå i samband med utvärderingar av behandlingsprogrammen. 14 kvantitativa vetenskapliga artiklar har inkluderats och ligger till grund för denna litteraturöversikt. De vetenskapliga artiklarna har genom en tematisk analys syntetiserats och analyserats utifrån stämplingsteorin samt begreppen makt och stigma. Resultatet av litteraturöversikten visar att KBT- inriktade behandlingsprogram visar blandade resultat när det kommer till att minska återfallsfrekvensen hos pedofiler och övriga sexualförbrytare. Vidare visar resultatet att de studier som inkluderats i denna litteraturöversikt i olika grad tagit hänsyn till och belyst olika problem som kan uppstå i samband med utvärderingar, men generellt är denna aspekt väldigt bristfällig i samtliga studier. Det framkom även att samtliga artiklar hade olika förutsättningar i sina studier då de exempelvis har olika uppföljningstider, har utfört behandlingsprogrammen på olika institutioner, majoriteten saknar en definition av återfall samt att artiklarna inkluderat olika typer av sexualförbrytare i sina studier. Därav är det inte möjligt att sammanställa resultaten av samtliga inkluderade artiklar. Utifrån detta går det således heller inte att veta huruvida KBT-inriktade behandlingsprogram är verksamma för de olika typerna av sexualförbrytare.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur avkriminaliserandet av homosexualitet påverkade homosexuella patienter inlagda på sinnessjukhus. Målet var att se hur medikaliserandet påverkade patienternas syn på sig själva, läkarnas syn på dem och slutligen effekten samhället i stort. Studien hade en blandad metod av kvantitativt och kvalitativt arbete; till att börja med undersöktes alla patientjournaler vid Kronobergs regionalarkiv från 1944-1949, vilket uppgick i ca 1070 st journaler. Alla journaler som explicit nämnde patienten som homosexuell begärdes ut, varefter 4 rättspsykiatriska journaler valdes ut för djupare analys: Alla hade dömts för sexuella övergrepp mot barn. Undersökningen visade att tiden omedelbart efter avkriminaliserandet var en ambivalent tid vad gällde synen på homosexualitet. För patienterna innebar detta att de framstod som oförstående för såväl brottens skadlighet för offren, samt varför de lagts in på sinnessjukhus. Majoriteten av patienterna såg sin homosexualitet som resultat av andra åkommor, men hävdade samtidigt att deras läggning var naturligt betingad. Läkarna beskrev patienternas homosexualitet som något med både biologiska och psykologiska faktorer. Trots rädslan, vilken framkommit av tidigare forskning, för av-kriminaliserandets homosexualiserande effekt verkade såväl läkarna som polisen inte ta detta i beräkning vid samtal med patienterna – eller vid frisättning av desamma. Undersökningen visade att trots att homosexualitet blivit klassad som en sinnessjukdom fungerade detta mest som en bidiagnos vid inläggning; vikt lades istället vid de sexuella övergrepp som patienterna gjort. Studien visade slutligen att den identitetsstyrkande effekt som medikaliserandet hade kom med den baksida, då den mildrade synen på homosexuella pedofilers brott.