Humant Immunbristvirus (HIV) är ett retrovirus som innebär ett livslångt sjukdomstillstånd. Då HIV-infektionen inte går att bota men är behandlingsbar, kommer de cirka 7000 personer som är drabbade av sjukdomen iSverige någon gång att söka vård.Personer med HIV-infektion blir generellt diskrimineradeoch stigmatiseraderelaterat till sin sjukdom, det är därför av stor vikt att de blir bemötta med respekt och omtanke frånhälso-och sjukvårdspersonal. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur personer med HIV-infektion upplever bemötandetfrån hälso-och sjukvården.Enlitteraturstudie utfördes där 14 vetenskapliga studier grundlade resultatet. Vid databearbetningen framkom två huvudteman;Upplevelsen av ett bristfälligt bemötande inom hälso-och sjukvårdenoch Upplevelsen av ett gott bemötande inom hälso-och sjukvården. I litteraturstudiens resultat om ett gott bemötande framkom fem övergripande faktorer som viktiga för personer med HIV-infektion, dessa faktorer var: bemötande, tillit, tid, kunskap och relation. Detta resultat gav upphov till att arbetsredskapetTRO,en vägledning för sjuksköterskan till att skapa en trygg relation inom omvårdnaden, arbetades fram. Trygga relationer motverkarkänslor av diskriminering och stigmatisering för personer med HIV-infektion.Det ärav relevans att mer forskning utförs kring ämnet, personcentrerad vård för personer med HIV-infektion, så att hälso-och sjukvårdspersonal kan utföra omvårdnad utifrån evidensbaserad kunskap.

Introduktion: Hjärtsvikt är ett allvarligt sjukdomstillstånd med hög grad av funktionsnedsättning, hospitalisering och dödlighet. Fatigue och andfåddhet är två av de vanligast förekommande och besvärligaste symtomen hos personer med hjärtsvikt. Syfte: Att beskriva upplevelser och påverkan av fatigue och/eller andfåddhet på det dagliga livet hos personer med hjärtsvikt. Metod: En induktiv litteraturöversikt genomfördes enligt Polit och Becks niostegsmodell med kvalitativ design. Från databaser införskaffades 12 vetenskapliga artiklar från ett flertal kontinenter. Artiklarna analyserades enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier med sex subkategorier. Båda symtomen orsakade hög grad av obehag och ledde till begränsningar i fysisk kapacitet, förlust av självständighet, familjeroller och sociala kontakter, känslor av skuld och att anpassa sig efter den nuvarande livssituationen. Slutsats: Det finns en kunskapsbrist om hur personer upplever fatigue och andfåddhet. Sjuksköterskor bör tillämpa personcentrerad omvårdnad i mötet med dessa personer. / Introduction: Heart failure is a severe medical condition with high prevalence of disability, hospitalization and death. Fatigue and breathlessness are two of the most commonly experienced and most distressful symptoms among persons with heart failure. Aim: To describe experiences and impact of fatigue and/or breathlessness in daily life among persons with heart failure. Method: An inductive literature review was conducted according to Polit and Beck’s nine step model with qualitative design. From databases 12 scientific articles were acquired from several continents. The articles were analysed according to Friberg’s five step model. Result: In the result two main categories and six sub categories were presented. Both symptoms caused a high degree of discomfort and led to limitations in physical capacity, loss of independence, family roles and social contacts, feelings of guilt and adapting to the current life situation. Summary: There is a lack of knowledge regarding people’s experience of fatigue and breathlessness. Nurses ought to apply person-centered care when meeting these persons.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med vårdsökande personer då ett gemensamt språk saknas. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på tolv artiklar med kvalitativ metod som analyserades med Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudteman; en stor utmaning, tolk som stöd och hinder, problemlösande strategier och personlig utveckling. Sjuksköterskor upplevde frustration över att inte kunna ge en god vård på grund av språkbarriärer. De värderade tolkar som användbara för att möjliggöra kommunikationen. Dock användes ibland den vårdsökande personens anhöriga för översättning. Icke-verbal kommunikation upplevdes som en bra strategi vid enklare konversationer. Fynden visade att det fanns en strävan hos sjuksköterskorna att förstå den vårdsökande personen och att öka sin kulturella kompetens. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde utmaningar när de kommunicerade med vårdsökande personer som talade ett annat språk. Det fanns otydliga riktlinjer kring användning av tolk. Sjuksköterskor upplevde bristande kunskaper gällande att kommunicera då ett gemensamt språk saknas. En personcentrerad vård innebär att den vårdsökande personen ska ha möjlighet att vara delaktig i sin vård och att sjuksköterskan har en förståelse för dennes individuella behov och värderingar. Mer forskning behövs kring vilken typ av utbildning eller verktyg sjuksköterskor kan använda sig av för att hantera språkbarriärer. / Aim: To describe nurses experiences of communicating with patients when they do not share the same language. Method: A literature review with an inductive approach based on twelve qualitative articles analysed with Friberg’s five-steps-model. Results: The analysis is presented in four main themes; a major challenge, interpreters that are both supportive and obstructive, problem-solving strategies and personal development. The nurses felt frustration because they could not give an individualized good healthcare because of the language barrier. They valued the interpreters, but some nurses used the patients relatives to interpret. Non-verbal communication was seen as a good strategy to enable simple conversations. The nurses desired to understand the patients and strived to get increased competence about different cultures. Conclusion: Nurses experienced a major challenge to communicate when there is no common language. There are insufficient guidelines about how to use interpreters. Nurses experienced a lack of competence when they communicated with people who speak another language. In person-centered care the patient should be involved in his or hers care and the nurse need to have knowledge about their individual needs and values. Further research is necessary about education or tools that nurses can use to overcome language barriers.

Bakgrund: Enligt Patientlagen skall patienten ses som en resurs i sin egen vård och förväntas vara delaktig i beslut och resonemang. Patienten har rätt till självbestämmande och får själv avgöra vilken grad av delaktighet som önskas. Ökad kunskap om vad som påverkar viljan till delaktighet krävs, för att kunna främja ett bemötande från vårdpersonalen som gynnar patienten och ger en bättre vårdupplevelse. Syfte: Syftet var att beskriva vilka faktorer som påverkar patientens delaktighet.  Metod: En litteraturöversikt baserad på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats utförs och analyseras med ett induktivt synsätt utifrån Fribergs femstegsmodell. Dessa 12 artiklar är hämtade från CINAHL, PsycINFO samt manuella sökningar. Resultat: Litteraturöversiktens resultat presenteras i två kategorier och fem underkategorier. Den första kategorin är Patienten med underkategorierna Delaktighet på eget initiativ, Patientens ålder och Anhörigstöd. Den andra kategorin är Vårdpersonal med underkategorierna Bemötande från vårdpersonal och Tid för patienten. Slutsats: Delaktighet leder till bättre vårdupplevelse. Eget initiativ, stöd och bekräftande bemötande är faktorer som påverkar patientens delaktighet. / Background: According to the Swedish patient law, the patient is to be regarded as a resource in his or her own care and is expected to be participating in reasoning and decisions. The patient is entitled to self-determination and have the right to decide the level of participation that he or she wishes. Increased knowledge of what affects the willingness to participate is required to promote a response from healthcare professionals who will benefit the patient and provide a better healthcare experience. Purpose: The purpose was to describe which factors that affect the patient's participation. Method: A literature review based on 12 scientific articles with a qualitative approach was made and analyzed with an inductive approach based on Friberg's five-step model. These 12 articles are taken from CINAHL, PsycINFO and manual searches. Result: The result is presented in two categories and five subcategories. The first category is the Patient with the subcategories Self-Initiative, Confidence in Health Care, Patient Age and Family Support. The other category is Healthcare Personnel with the subcategories Treatment from healthcare professionals and Investing time for the patient. Conclusion: Participation leads to better care experience. Own initiatives, support and affirmative treatment are factors that affect the patient's participation.

Bakgrund: Bröstcancer utgör idag den vanligast förekommande tumörsjukdom hos kvinnor. Risken att drabbas ökar efter 40-års åldern. Majoriteten behandlas med bröstbevarande kirurgi, vissa kvinnor genomgår mastektomi och vissa kvinnor väljer därefter att göra en rekonstruktion. Att drabbas av bröstcancer kan leda till känslor av uppgivenhet, rädsla samt ångest. Syfte: Att beskriva bröstcancerdrabbade kvinnors upplevelse av stöd under sjukdomsförloppet. Metod: En induktiv litteraturöversikt utifrån elva kvalitativa artiklar genomfördes. Resultat: Att alltid ha någon form av tillgängligt stöd kändes viktigt för att bevara hoppet hos kvinnan. Att erhålla informativt stöd var betydelsefullt för att kunna hantera situationen och önskades primärt fås från sjukvårdspersonal. Stödgrupper kunde upplevas positivt men de kunde också ha en negativ inverkan på kvinnans välmående. Stöd från omgivande familj var viktigt. Kvinnor upplevde även att de erhöll ett gott stöd från olika trosuppfattningar. Ibland kunde stödet framkalla en viss sårbarhet samt vara svårt att acceptera för kvinnan. Slutsatser: Genom att förhålla sig till kärnkompetenser kan sjuksköterskan bidra till att kvinnan med bröstcancer uppfyller det eventuella behov av stöd som finns under sjukdomsförloppet. / Background: Breast cancer is today the most common tumor disease in women. The risk increases after 40 years of age. The majority are treated with breast-preserving surgery, some undergo mastectomy and some women choose to do a reconstruction. Breast cancer can lead to feelings of fear and anxiety. Purpose: to describe breast cancer victims' experiences of support during the course of the disease. Method: A inductive literature review based on qualitative articles was conducted. Eleven articles have been used for the result. Results: Always having some kind of available support felt important to preserve the hope for the woman. Obtaining informative support felt important in order to be able to handle the situation and was mainly preferred by healthcare professionals. Support groups could be experienced positively but they could also have a negative impact on the woman's well-being. Support from the surrounding family was important, women also felt that they received good support from different beliefs. Sometimes the support could cause some vulnerability and be difficult to accept for the woman. Conclusions: By relating to core competencies, the nurse can help the woman with breast cancer fulfilling the possible need for support.

Bakgrund:Patienten som besöker akutmottagningen idag möts av vårdpersonal som ska ta hand om ett ökande antal patienter med svårare och mer komplexa vårdbehov. Studier visar att det skapar trygghet för patienten att själv få delge sina tankar om sitt hälsotillstånd, bli tagen på allvar och lyssnad på. Patientens berättelse har inte varit i fokus då personalen värderar vitala parametrar högre, tycker det syns om patienten mår dåligt och menar att patientberättelsen kan ta lång tid. Samtidigt visar forskning att personcentrerad vård, med den inledande patientberättelsen, har positiva effekter både för patienten och personalen samt ger minskade vårdkostnader. Syfte:Beskriva patientens upplevelse av att lämna sin patientberättelse på akutmottagning och vad som bidrog till upplevelsen. Metod:Semistrukturerade intervjuer med 20 patienter på två akutmottagningar analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Patienten hade både positiva och negativa upplevelser av att lämna sin berättelse. Studiens resultat delades in i tre kategorier av upplevelser. Den första kategorin beskriver upplevelser som påverkades av både den fysiska och psykosociala miljön. Den andra kategorin handlar om personalens påverkan av upplevelsen genom att ge plats, skapa bekvämlighet och visa närvaro i samtalet. Den tredje kategorin beskriver patientens egenskaper som påverkade upplevelsen. Förslag på åtgärder som kan förbättra patientens upplevelse framkom. Slutsats:Personalens beteende och miljön hade stor betydelse för patientens upplevelse av att lämna sin patientberättelse på akutmottagning, men även patientens personliga egenskaper behöver beaktas. Att förstå och göra sig förstådd, känna sig trygg, bekväm, delaktig och bli lyssnad på i en lugn ostörd miljö var viktigt för patienten. Detta var möjligt genom anpassningar i personalens beteenden och miljön. Kunskapen bör användas till att utveckla vården mot att ge goda förutsättningar för patienten att lämna den viktiga berättelsen. Resultatet kan på så sätt användas för att förbättra patientens upplevelse på akutmottagningen genom en mer personcentrerad vård. / Background:The patient visiting the Emergency Department today are met by staff who care for an increasing number of patients, with more difficult and more complex care needs. Studies show that the patient feel safer in their care when they have an opportunity to share their thoughts about their state of health and feel taken seriously and listened to. The patient's narrative has not been in focus since the staff prioritizes ​​vital signs, considers the patient's illness to be obvious and believes that listening to the patient's narrative may take a long time. At the same time, research shows that person-centered care, including an initial patient narrative, has positive effects for the patient, the staff and the reduction of healthcare costs. Aim:Describe the patient's experience of reporting the patient narrative at the emergency department, and what contributed to the experience. Method:Semi-structured interviews with 20 patients at two emergency departments were analyzed with qualitative content analysis. Results:The patient had both positive and negative experiences from expressing their patient narrative. The study results are divided into three categories.The first category describes that the experience was influenced by the physical and psychosocial environment. The second category concerns how the staff influenced the experience by providing space, creating comfort and being present in the conversation. The third category describes that the experience was influenced by the patient's personal characteristics. Suggestions for arrangements that improve the patient’s experience have been achieved. Conclusion:The person's behavior and environment were of great importance to the patient's experience of expressing their patient narrative at the Emergency Department, but also the patient's personal characteristics need to be considered. To understand and make yourself understood, feel safe, comfortable, participated and be listened to in a calm undisturbed environment was important to the patient. This was possible through adjustments in staff behavior and the environment. Knowledge should be used to develop health care to provide good conditions for the patient to report the important narrative. Therefore, the results can be used to improve the patient’s experience in the Emergency Department through more person-centered care.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdom är ett vanligt hälsoproblem och hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken hos kvinnor. Forskningen vad det gäller hjärtinfarkt hos kvinnor har förbättrats de senaste åren men behöver belysas ytterligare. Vid en hjärtinfarkt finns skillnader hos män och kvinnor som tillsammans med andra faktorer gör att deras möjligheter till vård försämras.Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser och behov av stöd vid en akut hjärtinfarkt från insjuknande till utskrivning från sjukhus.Metod: En litteraturöversikt som sammanställts genom kritisk granskning av 13 vetenskapliga artiklar och tillsammans utgör ett resultat som visar det aktuella forskningsläget inom ämnet.Resultat: Kvinnor upplever smärta, rädsla, ångest och en förändrad självbild vid en akut hjärtinfarkt. För att kunna ge kvinnorna stöd genom trygghet och information bör sjuksköterskan vara medveten om detta. Kvinnor upplever även ofta att sjukvårdspersonal inte tar dem på allvar när de söker hjälp. Att kvinnorna inte tas på allvar och okunskap om akut hjärtinfarkt hos kvinnor leder ofta till en tidsfördröjning innan de får vård.Slutsats: Personcentrerad vård behöver användas i större utsträckning för att kunna bemöta kvinnors upplevelser och behov av stöd och information. Sjuksköterskan kan då bekräfta kvinnan, sprida kunskap och förbättra möjligheterna till adekvat omvårdnad och överlevnad. / Background: Heart disease is common in the population and myocardial infarction is the most common cause of death for women. Research on myocardial infarction in women has improved but needs to be more known. There are differences in men and women during a myocardial infarction who, together with other factors, make their opportunities for medical care worse.Aim: To describe women´s experiences and needs during a myocardial infarction, from onset to discharge from hospital.Method/Design: Literature review consisting of critical review of 13 nursing studies.Result: Women with myocardial infarction experience pain, anxiety, fear, stress and a changed self-image. A nurse needs to be aware of this to be able to give person-centered care and the support that they need. Women often feel they are not taken seriously because of atypical symptoms. This together with lack of knowledge, results in a delay of treatment.Conclusion: Person-centered care needs to be used to be able to respond to their experiences and needs of support. The nurse can understand the woman and disseminate knowledge to improve the possibilities for adequate nursing and survival.

Bakgrund: Personcentrerad omvårdnad är något som läggs stor vikt vid i dagens sjukvård. I och med detta får sjuksköterskor större ansvar genom att sätta patienten i fokus. Traditionella överrapporteringar utförs utan patientens närvaro samtidigt som det finns en rapporteringsmetod som istället inkluderar patienten, vilket är bedsiderapportering. Bedsiderapportering är relativt nytt och forskning har främst undersökt sjuksköterskornas perspektiv. Dessutom är traditionella överrapporteringar inte i enlighet med de lagar som styr vården idag. Syfte: Syftet var att belysa patientens upplevelse av bedsiderapportering inom slutenvården. Metod: En litteraturstudie med 10 kvalitativa studier, som kvalitetsgranskades. Resultatanalysen gjordes med hjälp av en kvalitativ metod. Resultat: Generellt upplevde patienter en aktiv delaktighet samtidigt som önskan även framkom om mera delaktighet medan andra uppskattade en mer passiv roll. Språket som sjuksköterskor använde under överrapporteringen upplevdes som svårförståeligt. Bedsiderapportering möjliggjorde för patienter att få mer kunskap om sin vård och om sjuksköterskornas arbete. Patienter upplevde att sjuksköterskor skyddade deras integritet, samtidigt som andra patienter upplevde att sjuksköterskor inte uppmärksammade patienten som en person. Patienter förklarade att de kände sig mer trygga med sin vård då de visste att informationen från föregående sjuksköterska hade överlämnats till den kommande sjuksköterskan. Patienter upplevde att de behandlades som en person i första hand och en patient i andra hand. Slutsats: Eftersom patienter upplevde bedsiderapportering som inkluderande så kan metoden för överrapportering mellan sjuksköterskor ses som ett alternativ till den traditionella för att vården ska vara uppdaterad i enlighet med Patientlagen. Patienter upplevde inte att integriteten var ett bekymmer, vilket tidigare forskning har spekulerat som problematiskt. Mera forskning behövs utifrån patientens upplevelse av bedsiderapportering då forskning saknas. / Background: Person-centered nursing is something that attaches great importance to today's healthcare. With this, nurses become more responsible by focusing on the patient. Traditional nursing handovers are performed without the patient's attendance while there is a reporting method that includes the patient, which is bedside nursing handover. Bedside nursing handover is relatively new and research has primarily examined the nurses' perspective. In addition, traditional nursing handover are not in accordance with the laws governing health care today. Aim: The aim was to illuminate the patient's experience of bedside nursing handover in the field of primary care. Method: A literature study with 10 qualitative studies was used, which was quality-reviewed. The results analysis was done using a qualitative method. Results: Generally, the patients experienced active participation, while also wishing to see more involvement while others appreciated a more passive role. The language that nurses used during the handover were perceived as difficult to understand. Bedside nursing handover enabled patients to gain more knowledge about their care and the nurses' work. Patients perceived that nurses protected their privacy while other patients experienced that nurses did not pay attention to the patient as a person. Patients explained that they felt more secure with their care as they knew that the information from the previous nurse had been handed over to the oncoming nurse. Patients felt that they were treated as a person primarily and a patient secondly. Conclusion: Since patients experienced bedside nursing handover as inclusive, the method of handover between nurses can be seen as an alternative to the traditional nursing handover in care since it is updated in accordance with the Patient Act. Patients did not experience integrity as a concern, as previous research has speculated as problematic. More research on the patient's experience of bedside nursing handover is needed as research is lacking.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 (DMT1) är en vanligt förekommande sjukdom där stor del av behandlingen är egenvård. Personen behöver anpassa livet efter sjukdomen, under samtidig utvecklingsrelaterad transition kan det bli en utmaning. Ett personcentrerat förhållningssätt ökar personens delaktighet i vården och kan stärka relationen mellan person och sjuksköterska. Syfte: Beskriva erfarenheter av att leva med diabetes mellitus typ 1 hos unga vuxna (18-40 år). Metod: En litteraturöversikt baserad på 14 artiklar med kvalitativ design som analyserades induktivt utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Unga vuxna med DMT1 hade en uttalad rädsla och oro att utveckla komplikationer på grund av sjukdomen. Att vara ung vuxen med diabetes och befinna sig i transiton till vuxenlivet påverkade självbilden. Rutiner ansågs vara nödvändiga för god kontroll av sjukdomen men var svåra att implementera i vardagen och bidrog till att personen kände sig annorlunda. Stöd och kunskap var centralt för utförandet av god egenvård, en positiv syn på livet underlättade hantering och acceptans av sjukdomen. Slutsats: Personer med DMT1 har olika erfarenheter hur det är att leva med sjukdomen. Sjuksköterskor behöver arbeta personcentrerat för att på bästa sätt kunna hjälpa personer med DMT1. / Background: Diabetes mellitus type 1 (DMT1) is a common disease in which a large part of treatment is self-care. The person needs to adapt life after the disease, during simultaneous development-related transition can be a challenge. A person-centered approach increases the person's involvement in healthcare and can strengthen the relationship between the person and a nurse. Aim: To describe the experiences of living with diabetes mellitus type 1 in young adults (18-40 years). Method: A literature review based on 14 articles of qualitative design that were inductively analyzed based on Friberg's five-step model. Results: Young adults with DMT1 had a pronounced fear and concern to develop complications due to the disease. Being a young adult with diabetes and being in transition to adulthood influenced self-esteem. Routines were considered necessary for proper control of the disease but were difficult to implement in everyday life and contributed to the person feeling different. Support and knowledge were central to the performance of good self-care, a positive view of life facilitated management and acceptance of the disease. Conclusion: People with DMT1 have different experiences of living with the disease. To help the person with DMT1 in the best way nurses need to work person-centered.

Bakgrund: Personer som drabbas av demenssjukdom ökar. Forskning visar att personcentrerad omvårdnad bidrar till ett minskat lidande och ökat välbefinnande hos personer som drabbats av demenssjukdom. Vårdpersonal står inför en ny kultur där utbildning inom personcentrerad omvårdnad och demenssjukdom behövs för att kunna bedriva en god och säker vård. Det är således relevant att ta reda på vårdpersonalens upplevelser av personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelser av personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats, där tio vetenskapliga artiklar baserade på kvalitativ metod användes. Resultat: Det framkom i resultatet att vårdpersonal upplevde att personcentrerad omvårdnad ligger till grund för en god demensvård. Resultatet sammanställdes i två kategorier, vilka var fördelar med personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom och kunskapsbrist inom personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom. Respektive kategori beskrivs med hjälp av tillhörande underkategorier. Slutsats: Vårdpersonal upplever att det råder kunskapsbrist inom personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom. Utbildning krävs inom dessa områden för att bidra till en trygg och säker demensvård. Personcentrerad omvårdnad ligger till grund för att kunna ge individuell vård samt bidra till en god relation mellan vårdpersonal, vårdsökande och deras anhöriga. / Background: The number of people who are diagnosed with dementia is increasing. Person-centered care contributes to decreased suffering and increased well-being among individuals suffering from dementia. Today´s caregivers face a new culture where knowledge of person-centered care and dementia is of immense importance when providing good and secure care. It is thus relevant to ascertain what kind of experiences caregivers have of person-centered care.  Aim: To describe the caregiver's experiences of person-centered care when dealing with dementia.  Method: A literature review, with inductive approach, where ten articles based on qualitative method were included. Result: Findings revealed that caregivers experienced that person-centered care is an important underlying factor when providing safe care to people with dementia. The findings were compiled into two categories, benefits with person-centered care when dealing with dementia and lack of knowledge within the same field. Each category is further described with the help of associated subcategories. Conclusion: Caregivers experience a general lack of knowledge of person-centered care when caring for individuals with dementia. More education is required in order to establish a safe and secure care for people with this condition. Person-centered care is a key aspect when providing safe care and also contributes to good relationship between caregivers, patients, and their next of kin.