Bakgrund: Cirka 40 % av de som lider av en demenssjukdom i Sverige bor på särskilt boende. Omvårdnaden som ges bör enligt Socialstyrelsen vara personcentrerad vilket innebär att personens upplevelse sätts i centrum.   Syfte: Att beskriva undersköterskors erfarenheter av personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom på särskilt boende.   Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys som grund.   Resultat: Studien visar två kategorier och fem subkategorier. Den första kategorin är levnadsberättelsens betydelse för personcentrerad omvårdnad där flera erfarenheter av att arbeta utifrån levnadsberättelsen beskrivs. Den andra kategorin är en känsla av otillräcklighet där undersköterskornas vilja att göra mer men inte kunna beskrivs.   Slutsats: Undersköterskornas erfarenheter visar att en väl ifylld levnadsberättelse ger förutsättningar för att ge en god personcentrerad omvårdnad. Informationen som framkommer i levnadsberättelsen gör det möjligt att skräddarsy omvårdnaden kring personen med demenssjukdom. Det finns även en känsla av otillräcklighet hos undersköterskorna och tidsbrist är en bidragande faktor. / Background: About 40 % of the persons suffering from dementia in Sweden lives in nursing homes. According to the National Board of Health and Welfare, the care ought to be person-centred, which means that the person is the centre of the care.  Aim: To describe the experiences of assistant nurses working with person-centred care for people with dementia living in nursing homes.  Method: A qualitative design with semi-structured interviews. The interviews were analyzed with qualitative content analysis.  Result: The outcome of the study shows two categories and five subcategories. The first category is the significance of life story for person-centred care where several experiences to work based on the life story are described. The second category is a feeling of inadequacy where the nursing assistants describes a desire to do more but not be able to.  Conclusion: The nursing assistants experience that a prerequisite to be able to provide a good person-centred care is a life story with a lot of information. The information about the person enables the nursing assistant to customize the care of the person with dementia. There are also feelings of inadequacy expressed by the nursing assistants.

Bakgrund: Personer med demenssjukdom påverkas och är känsliga för sin omgivning och hur den är utformad. En rörig och orolig miljö kan ha negativa inverkan på dessa personers hälsa jämtemot en miljö som är anpassad och rogivande. Miljön kan användas som en resurs i vårdandet och kan då bidra med hälsofrämjande effekter för människan. Problem: Tidigare forskning har fokuserat på personer med demenssjukdom och deras upplevelser av miljön. Forskning kring vårdares upplevelser av utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom är dock mindre beforskad. Som vårdare är det betydelsefullt att få kunskap om utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom och därigenom förhindra ytterligare lidande för dessa personer. Syfte: Var att beskriva vårdares erfarenheter av utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom. Metod: Allmän litteraturöversikt innehållande tolv vårdvetenskapliga artiklar, sex mixad metod, fyra kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Resultat: Fyra kategorier identifierades som hade betydelse för vårdares erfarenheter av utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom. Dessa kategorier var: gemenskap, inverkan på fysisk hälsa och kognition, inverkan på välbefinnande och meningsfullhet. Vårdare erfor att utomhusmiljöns inverkan på personer med demenssjukdom ofta hade en positiv inverkan, dock kunde även utomhusmiljön skapa negativa upplevelser. Slutsats: Utomhusmiljöns positiva inverkan på personer med demenssjukdom bör användas som en hälsofrämjande resurs. / Background: People with dementia are sensitive and easily affected by their environment and how it is designed. A messy and uneasy environment can have a negative impact on health compared to an environment that is adapted and calming. The environment can be seen as an important tool when caring for people and has a health-promoting effect. Problem: Previous research has focused on people with dementia and their experiences of the environment. Research on caregivers’ experiences of the outdoor environment's impact on people with dementia is limited and needs to be examined further. It is important as a carer to gain knowledge about the impact of the outdoor environment on people with dementia and thereby prevent them from further suffering. Aim: To describe caregivers' experiences of the impact of the outdoor environment on people with dementia. Method: A literature review containing twelve care science articles, six articles were of mixed method, four were qualitative and two were quantitative. Results: Four categories were identified that were of significance in caregivers’ experiences of the impact of the outdoor environment for people with dementia. These categories were: community, meaningfulness, impact on physical health and cognition and impact on well-being. Caregivers experienced that the impact of the outdoor environment on people with dementia often had a positive impact, however, the outdoor environment could also create negative experiences. Conclusion: The positive impact of the outdoor environment on people with dementia should be used as a health-promoting resource.

Bakgrund: Måltidsrelaterade svårigheter förekommer hos personer med demenssjukdom. Måltidsrelaterade svårigheter bidrar till att personerna inte får ett optimalt intag av mat och dryck. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om måltidsmiljöns betydelse för att främja hälsa hos personer med demenssjukdom. Problemformulering: I takt med att demenssjukdomens symtom framskrider, ökar de måltidsrelaterade svårigheterna. Personer med demenssjukdom löper en större risk för undernäring, depression, aggression, uttorkning samt en försämrad livskvalité och hälsa. Syfte: Att skapa en översikt över måltidsmiljöns betydelse för att främja hälsa hos personer med demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt med tio artiklar, sju kvalitativa och tre kvantitativa artiklar som ingår i analysen. Resultat: Tre teman identifierades i resultatet, första var stimulering av sinnen i måltidsmiljön, sedan fysiska måltidsmiljön och sista temat var sociala interaktioner i måltidsmiljön. Slutsats: Personer med demenssjukdom behöver en specialkonstruerad måltidsmiljö genom att skapa en sinnensstimulerande måltidsmiljö och anpassa den fysiska miljön och möjlighet till sociala interaktioner under måltiden. Resultatet ökade förståelsen kring en anpassad måltidsmiljös betydande roll för upprätthållande av god livskvalité och hälsa för personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Demenssjukdom är en av de stora folksjukdomarna. I Sverige lever cirka 160 000 människor med en demensdiagnos. Årligen drabbas ungefär 24 000 människor av en demenssjukdom och nästan samma antal avlider. För att personer med demenssjukdom ska ha en så bra livskvalitet som möjligt ska vården ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård till personer med demenssjukdom inom slutenvården. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med induktiv ansats. Semistrukturerad intervju med totalt 8 sjuksköterskor från södra Sverige. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Elo och Kyngäs (2007). Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i tre kategorier och innehållande sju underkategorier. Den första kategori är Vikten av att anpassa vård och bemötande efter personen med underkategorier: Att se hela patienten och Att vara lugn och bekräftande i bemötandet. Den andra kategori är Vikten av teamsamarbete med underkategorier: Att arbete i team och Att inkludera anhöriga i arbetet. Den tredje kategori är Strävan efter personcentrerad vårdmiljö med underkategorier: Vikten av den fysiska vårdmiljön, tidsbrist och kunskapsbrist. Slutsats: Studien visar att sjukhusmiljön inte är anpassat till personer med demenssjukdom. Olika strategier användes för att kunna ge personcentrerad vård, anpassa vård och bemötande. Hierarki , tidsbrist och kunskapsbrist utpekas som hinder till personcentrerad vård. / Background: Dementia is one of the major public diseases. There are about 160,000 people with dementia diagnosis in Sweden. Yearly about 24,000 people are affected by dementia and almost the same number die. For people with dementia to have a good quality of life, care must be provided with a person-centered approach. Aim: The purpose of this study is to describe nurses ́ experience of providing person-centered care to people with dementia in in-patient care. Method: Qualitative descriptive design with semi structured interviews. A total of eight registered nurses were interviewed. The data was analyzed through Elo och Kyngäs (2017). Result: The analysis of the interviews resulted in three categories and seven subcategories. The first category is The importance of adapting care and treatment to the person with subcategories: Seeing the whole patient and being calm and affirming in the treatment. The second category is The importance of teamwork with subcategories: To work in a team and To include relatives in the work. The third category is the Striving for a person-centered care environment with subcategories: The importance of the physical care environment, lack of time and lack of knowledge. Conclusion: The hospital environment is not suited for people with dementia. Different strategies were used to provide person-centered care. Hierarchy, lack of time and knowledge are pointed out as obstacles to person-centered care.

Bakgrund: Personer med demenssjukdom lider av kognitiva, minnes- och fysiska försämringar under sitt tillstånd, vilket ofta leder till malnutrition och försämrad hälsa. Måltidsmiljön är en viktig bidragande orsak till måltidsupplevelsen för personer med demenssjukdom eftersom de upplever måltiderna annorlunda än andra människor. Måltidsmiljöns egenskaper har rapporterats orsaka frustration och känslor av avhumanisering för personer med demenssjukdom som bor på äldreboende, vilket ofta har lett till minskat matintag, malnutrition och försämrad hälsa. Syfte: Att beskriva faktorer i måltidsmiljön som påverkar måltidsupplevelsen hos personer med demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt av tolv vårdvetenskapliga artiklar, åtta av kvalitativ ansats och fyra av kvantitativ ansats. Resultat: Fyra huvudteman identifierades: 1) Audiovisuell stimulans genom matsalsdekorationer, tallrik, redskap och bordsorganisation, samt bakgrundsmusik, 2) Sociala interaktioner mellan personer med demenssjukdom och deras kamrater, vårdpersonalen, och anhöriga, 3) Matens karaktär, uttryckt av arom, presentation, konsistens och smak, och 4) Kulturell betydelse av maten och hur den inspirerar känslor av tillhörighet samt goda minnen. Slutsats: Faktorer i måltidsmiljön såsom färger, bakgrundsmusik, aromer, sociala interaktioner mellan deltagare under måltiden, presentation och konsistens av mat samt tillgången på traditionell mat visade sig vara mycket bidragande till personcentrerad vård av personer med demenssjukdom vilket främjade deras hälsa. / Background: Persons with dementia suffer from cognitive, memory, and physical impairments over the course of their condition, which often leads to malnutrition and worsening of their health. The meal environment is an important contributor to the meal experience of persons with dementia since they experience mealtimes differently than other people. The characteristics of the meal environment have been reported to cause frustration and feelings of dehumanization for persons with dementia who reside in nursing homes, which has often led to decreased food intake, malnutrition, and worsened health. Aim: To describe factors in the meal environment that affect the meal experience for persons with dementia. Methods: A general literature review of 12 caring science articles, eight of qualitative design and four of quantitative design. Results: Four main themes were identified. 1) Audiovisual stimulation through dining room decorations, plate, utensil, and table organization, as well as background music, 2) Social interactions between persons with dementia and their peers, the staff, and their relatives, 3) Character of the food expressed by the aroma, presentation, texture, and flavor, and 4) Cultural significance of the food and how it inspires feelings of belonging, as well as good memories. Conclusion: Factors in the meal environment, such as colors, background music, aromas, social interactions between participants in the mealtime, presentation, and texture of the food, as well as availability of traditional food were shown to be very contributive to the person-centered care of persons with dementia, and to promote their health. Keywords: literature review, malnutrition, meal environment, person-centered care, persons with dementia.

People with dementia are commonly in need of some form of social care from the social services in order to manage their everyday situations. However, social services are shaped by the construction of policy targets. The aim of this dissertation is to explore the social citizenship for people with dementia. Social citizenship for people with dementia is explored by studying how people with dementia, in policy documents, have been constructed as a target group and also by studying how policies are enacted in practice by care managers, in their work and in their meetings with people with dementia. This is illustrated by studying policy documents from national level which range over nearly 40 years and 19 interviews with care managers. It is shown that, if and when, people with dementia are visible in policy documents, they commonly have a negative construction based on their cognitive and communicative abilities, as a burden, disturbing and incapable. It is further investigated how street-level bureaucrats, in this case care managers, experience meeting with people with dementia when they apply for social services. It is shown that care-managers experience difficulties concerning this group comprised of the exchange of information between care managers and people with dementia, refusal of social services by the person, the influence of relatives and other professions as well as moral dilemmas, such as the relations between the person with dementia and their relatives. The study shows that care managers have little support from policies, e.g. legislation and guidelines, in how to handle these dilemmas, and must thus create their own local ways of handling these situations. Care managers are thus influential policy actors concerning the policy target group of people with dementia. The policy processes which this dissertation illustrates, affect the social citizenship of people with dementia. It is shown that they, to an extent, have difficulties in influencing their own everyday situation concerning social services. Finally, the policy processes, will affect their possibility to influence their social citizenship. / Personer med demenssjukdom behöver vanligtvis någon form av socialt stöd från socialtjänsten för att kunna hantera sin egen vardag. Emellertid så är socialt stöd format av konstruktionen av policymålgrupper. Syftet med denna avhandling är att undersöka det sociala medborgarskapet för personer med demenssjukdom genom att studera hur dessa personer, som policymålgrupp, har konstruerats i policydokument samt hur policys iscensätts i praktiken av biståndshandläggare inom socialtjänsten, i deras arbete och i deras möten med personer med demenssjukdom. Detta belyses genom studier policydokument på nationell nivå som spänner över nästan 40 år samt intervjuer med 19 biståndshandläggare. Studien visar att om och när personer med demenssjukdom är synliga i policydokument så har de vanligtvis en negativ konstruktion som baseras på deras kognitiva- och kommunikativa förmågor, som betungande, störande och inkapabla. Vidare undersöks i denna avhandling hur gräsrotsbyråkrater, i form av biståndshandläggare, upplever mötet med personer med demenssjukdom då de ansöker om socialt stöd från socialtjänsten. Det visas att handläggare upplever svårigheter i deras möten med denna grupp. Svårigheterna ligger i utbytet av information mellan handläggare och personen med demens, vägran från personen att ta emot stöd, inflytande från anhöriga och andra professioner samt moraliska dilemman som relationen mellan personen med demenssjukdom och anhöriga. Handläggare har lite stöd från policys, såsom lagar och riktlinjer, i hur de ska hantera dessa svårigheter och måste således hitta egna, lokala, sätt att hantera dessa situationer. Handläggare är således inflytelserika policyaktörer rörande policymålgruppen personer med demenssjukdom. De policyprocesser som avhandlingen berör påverkar det sociala medborgarskapet för personer med demenssjukdom. Det visas att de, till viss del, har svårigheter att påverka sin egen vardag i relation till stöd från socialtjänsten. Slutligen påverkar policyprocesser möjligheten för personer med demens att påverka sitt sociala medborgarskap.

Bakgrund: I Sverige beräknas att cirka 40% av personer med kognitiv sjukdom vårdas på särskilt boende och innan de flyttar dit är det ofta anhöriga som ger informell om­vårdnad i hemmet. Tidigare forskning har visat att vården av en person med kognitiv sjukdom och processen att flytta denne till särskilt boende är påfrest­ande för anhöriga, med stor risk för att utveckla egen ohälsa. Regeringen har under 2022 beslutat om en anhörig­strategi för att stärka anhörigas rätt till stöd, och Socialstyrelsen publicerade ett kunskapsunderlag för vårdgivare under 2023 i syfte att underlätta implementering av anhörigperspektivet. Därför är det intressant att studera hur sjuksköterskor idag stöttar anhöriga under denna process. Syfte: Studiens syfte är att utforska hur sjuksköterskor i kommunal verksamhet beskriver stödet de ger till anhöriga till personer med kognitiv sjukdom under transitionsprocessen från ordinärt boende till särskilt boende, samt om de upplever att det finns förbättringsmöjligheter.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Det gjordes 13 semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård och särskilt boende, med minst ett års erfarenhet från ena eller båda verksamheterna. En kvalitativ innehållsanalys med en manifest tolkning gjordes för att få fram ett resultat.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: 1. Att hjälpa anhöriga ur en ohållbar situation. 2. Att skapa en god relation. 3. Att samverka. 4. Att förhålla sig till brister i verksamheten. Resultatet visade att sjuksköterskorna börjar stötta anhöriga i processen långt tidigare än förväntat och är medvetna om de svåra känslor som anhöriga brottas med innan de fattar beslut om flytt. Sjuksköt­erskorna på särskilt boende arbetar ofta hårt med att öka tryggheten för anhöriga och göra dem delaktiga, och ett väl fungerande teamarbete är viktigt för ett gott samarbete med anhöriga, liksom att det finns anhörigstödjare att tillgå. De pekade också på att det finns brister i verksamheten, både av organisatorisk och kulturell art, som påverkar stödet till anhöriga negativt.  Slutsatser: Studien visade att sjuksköterskor i hög grad är medvetna om de problem och utmaningar som anhöriga står inför när de måste separera från en familje­medlem med kognitiv sjukdom. Studien pekar på förbättringsbehov avseende sjuksköterskors kompetensnivå, rutiner som verkar för ett mer jämlikt tillhanda­hållande av stöd för anhöriga, samt att sjuksköterskor får mer resurser för denna folkhälsofrämjande verksamhet. / Background: Some 40% of persons with dementia in Sweden live in care homes, and before they move there, are cared for by informal family caregivers in the home. Previous research has shown that the process of caring for a person with dementia and moving them to a care home is taxing for family caregivers, with increased risk of developing health problems of their own. The Swedish government has in 2022 presented a national next-of-kin strategy aiming to strengthen the right to support for family caregivers and Socialstyrelsen published a guide for healthcare providers to implement the next-of-kin perspective in 2023. In this light, it is of interest to study how registered nurses working in homes and care homes support family caregivers today.  Aim: The aim of the study is to investigate how registered nurses in the context of elder care, both in ordinary homes and in nursinghomes, describe the support they give to relatives of persons with dementia during the transitionprocess from ordinary living to care home living, and if they see possibilities for improvement.  Method: A qualitative interview study with inductive approach was made. There were 13 semistructured interviews made with registered nurses working in home care and care home settings, having at least one year of experience from one or both of the settings. A qualitative content analysis with a manifest interpretation was made to generate a result.  Results: The analysis resulted in four main categories: 1. Helping family caregivers in an untenable situation. 2. Creating a good relationship. 3. Cooperation. 4. Relating to the shortcomings of the area of care. The result showed that registered nurses support family caregivers long before expected and are aware of the difficult feelings relatives deal with before they decide on care home living. The nurses in care homes often work hard aiming to create a sense of security and participation for relatives. A well functioning team is a foundation for a good collaboration with relatives, and access to external support is an important resource. The nurses also identified organizational and cultural problems, affecting the support negatively.  Conclusions: The study shows that registered nurses are highly aware of the problems and challenges facing family caregivers when needing to separate from a family member with dementia. The study indicates areas of improvement concerning the nurses need for further education, routines that facilitate a higher degree of equal opportunities for relatives, and that the nurses have more resources allocated for this area of preventative public health care.