Det övergripande syftet med denna uppsats är att presentera den verklighetsbild Polismyndigheten förmedlar i det valda materialet och diskutera de samhälleliga påföljder diskursen kan få. För att uppnå syftet undersöker jag hur den språkliga konstruktionen av kriminella och Polismyndigheten ser ut i ett urval av material från en myndighetsgemensam broschyr från år 2019. Metoden som används för att uppnå detta är en transitivitetsanalys med fokus på den ideationella metafunktionen, vars resultat leder fram till den kritiska diskursanalys som möjliggör en djupare förståelse kring den verklighetsbild konstruktionerna i utdragen förmedlar. Resultatet av analyserna visar att Polismyndigheten konstruerar de kriminella utifrån egen uppfattning, och kategoriserar dem genom att tilldela dem attribut. Konstruktionen av Polismyndigheten är inte attributiv på det sättet, och riskerar därför inte att påverka attityder på samma sätt som konstruktionen av de kriminella. Uppsatsens övergripande slutsats är att konstruktionen av de kriminella är diskriminerande och därför potentiellt skadlig för den folkgrupp de kriminella associeras med, och att Polismyndigheten utnyttjar sina språkliga val på ett sätt som kan vara skadligt för samhället. / The overall purpose of this paper is to present the reality depicted by the Police Authority in the selected material and discuss the societal consequences this discourse may have. To fulfill the purpose, I examine the linguistic construction of criminals and the Police Authority in a selection of materials from a joint agency brochure from the year 2019. The method that’s used to achieve this is a transitivity analysis, with focus on the ideational meta function, whose results lead to the critical discourse analysis, enabling a deeper understanding of the worldview the constructions in the excerpts convey. The results of the analysis indicate that the Police Authority constructs criminals based on their own perception and categorizes them by assigning attributes. The construction of the Police Authority is not attributive in the same way and therefore does not risk influencing attitudes in the same manner as the construction of criminals. The overall conclusion of the essay is that the construction of criminals is discriminatory and therefor potentially harmful for the group of people the criminals are being associated with, and that the Police Authority utilizes their linguistic choices in a way that may be harmful to society.

Learning from traumatic events: a comparative case study of governmental close protection policies in the aftermath of the murder of Olof Palme and Anna LindhViolent and threatful crimes against politicians are as despicable as any other crime acts against citizen. However, if politicians are targeted solely due to their position – the act can seriously damage the state and central government. This paper compares reports of government commissions and investigations which were initiated after the murder of Swedish prime minister Olof Palme in 1986 and secretary of state Anna Lindh in 2003. The purpose is to analyse and compare the conclusions and distinguish the main arguments that led to those conclusions and decipher similarities and differences through the lens of Tom Christensen’s instrumental perspective as well as Peter May’s social policy learning theory. The methodological approach of a qualitative method for this study fosters a deeper understanding of the ideological stances. Furthermore, the qualitative approach of conducting interviews with officials in various government positions has allowed for a more nuanced and thoughtful analysis. Together with the commissions and report, the interviews provide a holistic perspective of the two timeframes. The research question has been posed as follows: When comparing government commissions regarding the close protection of the central government, which essential similarities and differences can be distinguished? The result suggests that, an ideological change regarding main threats against the central government has taken place. The main policy discussions in the aftermath of the murder of prime minister Olof Palme was terrorism and if it could have been prevented at the time being. One major policy change was the build-up of the Swedish counter-terrorist unit. The main policy discussions in the aftermath of the murder of Anna Lindh was the issue of citizens with severe mental illnesses and how to detect those that pose serious threats to the central government at an earlier stage. Furthermore, given the conclusions of the commissions and reports, it is possible to determine that ”social policy learning” has occurred as according to Peter May’s theory. However, the study also notes an crucial exception; government officials in need of close protection can henceforth conform the structure of it and determine whether they want it or not.

I denna kritiska studie ämnar jag undersöka hur den svenska polisen konstruerar bilden av sig själv diskursivt i rekryteringskampanjen ”En större uppgift”. Sex texter publicerade på en av polisens officiella Facebooksidor har fått stå som studieobjekt och de är framtagna genom strategisk storytelling där en enskild polisanställd beskriver något eller några betydelsefulla skeenden ur sitt yrkesliv som polis. För att besvara hur polisen konstruerar bilden av sig själv har jag genom en transitivitetsanalys och en tematisering undersökt hur de centrala sociala aktörerna konstrueras, på vilka sätt identiteter och identifikationserbjudanden kommer till uttryck samt på vilka sätt värden realiseras i och genom texterna.  Studiens resultat visar att polisen konstrueras med språkliga resurser som återses i registret för strategisk storytelling, sprunget ur en marknadsdiskurs och de politiska direktiv som präglar polismyndigheten. Berättaren som organisationsrepresentant för polisen är den centrala sociala aktör som texterna handlar om och vars perspektiv läsaren får ta del av. Berättaren konstrueras som en handlingskraftig, flexibel och strategisk person som även är empatisk med ett respektfullt bemötande gentemot sin omgivning. Hen värdesätter mångfald och jämställdhet. Polisorganisationen görs inte så explicit eller synlig i materialet, utan förekommer i låg frekvens och konstrueras snarast som något berättaren tycker eller tänker om. Ändå framkommer det i analysen att polisen som organisation står för organisatoriska värden såsom karriärmöjligheter, god arbetsmiljö och gemenskap. Kort sagt visar analysen att polisen som organisation representeras genom berättaren och måste förstås genom denna, då de språkliga konstruktionerna annars i stor utsträckning döljer organisationen, dess identitet och värden. Vidare visar analysen att värden även realiseras genom exempelvis berättelsernas poäng och värderande språkhandlingar. Allmänheten, brottsoffer och gärningsmän utgör också centrala sociala aktörer i materialet, men realiseras i förhållandevis låg utsträckning jämfört med polisen. De ges snarast en funktion som hjälpmedel för att förmedla de värden och identifikationserbjudanden som polisen står för.