Un vécu traumatique de l’accouchement et ses conséquences représentent un problème majeur souvent sous-estimé pour la santé de la femme (Ayers, 2004). Certaines femmes peuvent développer après leur accouchement un état de stress post-traumatique (ESPT). Une prévalence moyenne de 2% de femmes qui manifestent un ESPT postpartum est reconnu et un tiers des femmes présentent des symptômes cliniquement significatifs d’un ESPT (revue de la littérature Olde et al., 2006 ; Denis & Callahan, 2009). Partie 1 : une étude longitudinale quantitative avec quatre temps d’évaluation (fin de grossesse et 2, 6, 12 mois postpartum) a été menée auprès de 400 femmes. A deux mois postpartum 163 femmes ont répondu aux questionnaires, 32 femmes (19,6%) présentent des symptômes d’un ESPT suite à l’accouchement. A six mois postpartum, 97 femmes ont poursuivi l’étude et 11 présentent des symptômes d’ESPT (11,5%). L’analyse longitudinale et multifactorielle a montré des différences significatives entre le groupe des femmes « ESPT postpartum » et le groupe témoin concernant le sentiment d’auto-efficacité, les stratégies de coping et la qualité de vie. A douze mois postpartum, 80 femmes ont répondu aux questionnaires, 13 d’entre elles (16,5%) présentent des symptômes d’un ESPT postpartum. Une analyse de régression linéaire indique que les antécédents obstétricaux-gynécologiques, la présence d’affects dépressifs en prépartum et l’utilisation de la stratégie de coping d’auto-blâme ainsi que la difficulté à réinterpréter les situations de manière positive en postpartum (T2) prédisent l’apparition de symptômes d’ESPT postpartum à un an. Les résultats de l’analyse de médiation montrent un effet de la stratégie de coping auto-blâme (T2) sur la relation entre la perception du soutien à l’autonomie par l’équipe soignante à T2 et le score d’ESPT à un an postpartum (T4). Partie 2 : une étude qualitative a été menée afin de connaître les représentations des soignants sur le développement d’un état de stress post-traumatique suite à l’accouchement à l’aide une étude par entretiens. Indépendamment, un protocole de prise en charge des femmes présentant un ESPT consécutif à l’accouchement a été élaboré afin d’évaluer l’effet d’une prise en charge psychothérapeutique (thérapie EMDR) chez ces femmes en souffrance. Conclusion : les résultats de cette étude confirment la présence d’un ESPT postpartum chez un certain nombre de femmes. A partir de ces résultats, une réflexion clinique est proposée sur les améliorations possibles de la prise en charge des femmes souffrant d’un ESPT suite à l’accouchement / A traumatic birth experience and its consequences are representing a major health issue in women, much too often underestimated (Ayers, 2004). However some women develop posttraumatic stress disorder (PTSD) following childbirth. Prevalence is estimated about 2% of women presenting postpartum PTSD, one third present clinically significant symptoms of PTSD (2 reviews: Olde et al., 2006; Denis & Callahan, 2009). Part 1: A quantitative longitudinal study was carried out within 400 women and with four times of evaluation (late pregnancy and 2, 6, 12 month postpartum. At 2 month postpartum, 163 women answered the questionnaire, 32 women (19.6%) presented symptoms of PTSD postpartum. At six month postpartum, 97 women were followed and 11 presented symptoms of PTSD (16.5%). Multifactor and longitudinal analysis showed significant differences between women within “PTSD group” or “control group” in relation to self-efficacy, coping and quality of life. At twelve month postpartum, 80 women answered questionnaire, 11 presented symptoms of PTSD (11.5%). Regression analysis indicates gynecological or obstetrical history, presence of prepartum depression and coping strategies such as blame and difficulties in positive re-interpretation of a given situation as predicting postpartum PTSD symptoms. The effect of perception of support for autonomy provided by health professionals on the score of PTSD at one year following birth is mediated by using coping strategy “blame” at T2. Part 2: Our qualitative study was implemented in order to understand health professionals perception of the postpartum PTSD development. Qualitative interviews were conducted. Furthermore, a research protocol was elaborated for a treatment of women presenting PTSD following childbirth and for evaluating the effects of psychotherapy (EMDR treatment). Conclusion: These results confirm the presence of postpartum PTSD in some women. Following these results, clinical implications are offered to improve the provided health care

OBJETIVO: Esta dissertação tem por objetivo apresentar o estudo da associação entre transtornos psiquiátricos pós-parto e fatores demográficos, psicossociais e relacionados à gestação e parto em uma amostra de base populacional de um bairro de Porto Alegre. MÉTODO: O estudo envolveu todas as mães de crianças nascidas em hospital público no bairro Vila Jardim, em Porto Alegre, de novembro de 1998 a dezembro de 1999. As famílias foram estudadas quando os bebês completaram quatro meses de idade. A saúde mental das mães e pais foi avaliada pelo Self Report Questionnaire (SRQ) e por entrevistas semi-estruturadas individuais e do casal. A Escala Avaliação Global do Funcionamento Relacional (GARF) do Manual Diagnóstico e Estatístico de Transtornos Mentais (DSM-IV) foi usada para aferir a qualidade do relacionamento do casal, do relacionamento materno com sua família de origem, com a família paterna e com a rede social. Para os outros fatores foram feitas perguntas diretas à mãe e ao pai da criança. RESULTADOS: Segundo a escala SRQ 34,45% das 148 mulheres entrevistadas apresentaram suspeita de transtorno psiquiátrico, sendo que a avaliação clínica feita por dois profissionais de saude mental que avaliavam independentemente utilizando os critérios diagnósticos do DSM-IV indicou um percentual de 54%. Sessenta e dois por cento das mulheres coabitavam com companheiro, sendo que estes também foram entrevistados. Dos 118 pais, 25,4% apresentaram suspeita de transtorno psiquiátrico, segundo a escala SRQ. Nesta população, o fato de coabitar ou não com companheiro não esteve associado com transtorno mental. Nesta pesquisa, na análise de regressão logística estudando a totalidade do grupo de mulheres os fatores que se mostraram relacionados com o desfecho (SRQ igual ou superior a sete ) foram a baixa renda familiar (p=0,017) e a presença de transtorno psiquiátrico materno no passado (p=0,043). Na regressão logística feita exclusivamente com as mulheres que viviam com companheiro, apenas a má qualidade da relação do casal (notas de 1 a 3 pela escala GARF) esteve associada à presença de transtornos psiquiátricos quatro meses após o parto (OR=7,34, p=0,001). CONCLUSÃO: Este estudo reforça a necessidade de verificar a presença de transtornos psiquiátricos da mãe nas consultas de puericultura, introduz dados sobre o pai e, especialmente, sobre a importância de avaliar rotineiramente a relação conjugal. / OBJECTIVE: To study the association between suspicion of psychiatric disorder and demographic, psychosocial factors, as well as those related to pregnancy and delivery, in a population-based sample of women from a circumscribed neighborhood in Porto Alegre. METHOD: This study included the mothers of all the children born in public hospitals in Vila Jardim, a district of Porto Alegre, Brazil, from November 1998 through December 1999. Families were assessed when infants were 4 months of age. Parents’ mental health was assessed using the Self-Report Questionnaire (SRQ) and individual and couple semi-structured interviews. The DSM-IV Global Assessment of Relational Functioning Scale was used to measure quality of couple relationship, of maternal relationship with the mother's family of origin, with paternal family and with social network. As to other factors, direct questions were asked to the child’s parents. RESULTS: According to the SRQ scale, 34.45% of all 148 interviewed women had suspicion of psychiatric disorder. The clinical assessment by two mental health professionals independently using DSM-IV criteria revealed a percentage of 54%. Sixty-two percent of women lived with partners, who were also interviewed. Of the 118 fathers, 25.4% had suspicion of psychiatric disorder, according to the SRQ scale. In this population, the fact of living or not with a partner was not associated with mental disorder. Analysis by logistic regression of the total group of women showed that factors associated with the main outcome (SRQ equal or higher than 7) were low family income (p = 0.017) and presence of previous maternal psychiatric disorder (p = 0.043). Logistic regression including only women living with a partner showed that poor marital relationship was associated with presence of psychiatric disorder, 4 months after delivery (OR = 7.34 p = 0.001). CONCLUSION: This study reinforces the need of investigating presence of maternal psychiatric disorder during childcare, introduces data on the father and especially on the importance of a routine assessment of the marital relationship.

Bakgrund: Postpartum depression drabbar 13-19% av nyblivna mammor och konsekvenserna av att behandling inte sätts in i tid kan få bestående effekter för såväl mamman som barnet. Syfte: Att beskriva faktorer som påverkar hjälpsökande beteenden hos nyblivna mammor med symptom på postpartum depression. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes där tio kvalitativa artiklar granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Ur litteraturstudiens resultat framkom temana: hälso-och sjukvårdens påverkan, familj och närståendes betydelse, kunskapsnivån kring postpartum depression, kulturens betydelse och förväntningar kring moderskapet. Hälso-och sjukvården samt familj och närstående beskrevs vara faktorer som främjade kvinnors hjälpsökande beteenden samtidigt som kultur, okunskap, informationsbrist och förväntningar kring moderskapet var framträdande hinder på vägen till att söka hjälp. Slutsats: Studien visade på ett antal faktorer som påverkade det hjälpsökande beteendet. För att kunna minska stigmatiseringen kring diagnosen och istället öka kunskaperna behövs det mer omfattande informationsåtgärder. Sjuksköterskor behöver ha god kunskap om postpartum depressionen för att förstå kvinnornas hjälpsökande beteenden och vidare forskning kring upplevelsen av hälso-och sjukvården som en hindrande faktor är önskvärt för att denna faktor i framtiden endast ska vara främjande. / Background: Postpartum depression affects 13-19% of new mothers, and the consequences when treatment is not introduced in time can have permanent effects for both the mother and the child. Purpose: To describe factors that affect help seeking behaviors in new mothers with symptoms of postpartum depression. Method: A general literature study was conducted where ten qualitative articles were examined, analyzed and compiled. Results: The results of the literature study featured the themes: the impact of healthcare, the meaning of family and close relatives, the level of knowledge regarding postpartum depression, the significance of culture and expectations about maternity. Healthcare and family were described as promotive factors in women's help seeking behavior while culture, ignorance, lack of information and expectations about motherhood were prominent barriers in help seeking. Conclusion: The study showed several factors that influenced the help seeking behavior. In order to reduce stigmatization around the diagnosis and instead increase knowledge, more comprehensive information measures are needed. Nurses need to have knowledge of postpartum depression in order to understand women's help seeking behaviors and further research on the health care experience as a barrier is desirable for this only be a promotive factor in the future.

Bakgrund: Kontinuerlig barnmorskeledd vård är ett begrepp som bygger på antagandet att kvinnor som vårdas av en och samma barnmorska under graviditet, förlossning- och postpartumvård känner sig delaktig i vården och upplever en känsla av tillfredsställelse och personlig kontroll. Syfte: Syftet var att beskriva kunskapsläget kring kvinnors upplevelser av kontinuerlig barnmorskeledd vård, från tidig graviditet till nybliven förälder. Metod Litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats som sökts via CINAHL och PubMed. Resultat: Vårdmodellen med kontinuerlig barnmorskledd vård bidrog till att kvinnor upplevde en delaktighet i vården genom att de tog aktiva beslut angående sin vård. De upplevde en ökad självtillit vilket gjorde att de var väl förberedda inför förlossningen och kände en känsla av egenmakt. Det var viktigt för kvinnorna att ha en god relation till barnmorskan, få tydlig information och att de gavs tid att beskriva sina önskemål inför förlossningen. Kvinnorna upplevde vården som respektfull, tillgänglig, känslomässigt stöttande samt säker och kompetent. Slutsats: Kontinuerlig barnmorskeledd vård under mödravård, förlossning och postpartumperioden kan stärka kvinnas känsla av delaktighet i vården, påverka relationen mellan kvinnan och barnmorskan på ett positivt sätt samt stärka kvinnans självtillit inför födandet. / Background: Continuous midwifery-led care is a concept based on the assumption that women who receive care the same midwife during pregnancy, childbirth and postpartum care will take an active part in their own care and feel a strong sense of satisfaction and personal control. Aim: To describe the knowledge of women's experiences of continuous midwifery-led care, from early pregnancy to being a new parent. Method: A literature review was conducted with 12 articles searched through Cinahl och Pubmed. Results: Continuous midwife-led care contributed to women taking active decisions regarding their care, feeling a greater sense of self-esteem and experiences an increased confidence before childbirth. The study highlighted the importance of a good relationship, clear information and that they had time to describe their wishes before delivery. The women felt that the continuous midwifery-led care was respectful and accessible and gave them emotional support and where conducted in a safe and competent way. Conclusion: Continuous midwifery-led care during maternity care, childbirth and postpartum periods can strengthen women's sense of participation in care, positively affect the relationship between the woman and midwife, and strengthen the woman's self-esteem before birth.

Six serial focus groups were used to explore the perceptions of postpartum depression among nine adolescent mothers. The discussions were tape recorded, transcribed and analyzed using symbolic interaction theory, specifically Goffman's concept of stigma. Participants identified major stigma themes in relation to postpartum depression, teenage pregnancy and motherhood, all of which were portrayed negatively in the media. Several key causes of adolescent postpartum depression were also found including self esteem relating to poor body image and social support. The findings indicate a much needed change in the way adolescent mothers are identified and treated for postpartum depression. Additionally, the importance of social support in preventing and treating adolescent postpartum depression is highlighted and programs addressing such concerns must be implemented.

Bakgrund: Den första tiden efter hemkomst från BB kan präglas av såväl lyckliga som ansträngda känslor för nyblivna föräldrar. Det har framkommit att en tidig uppföljning från en barnmorska och ett gott stöd den första tiden hemma efter förlossning kan stärka föräldrarna i sina nya roller som föräldrar.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka förstagångsföräldrars förväntningar på och erfarenheter av de första två veckorna hemma.  Metod: En kvalitativ metod har använts och datainsamlingen till studien har utförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med strukturerande öppna frågor. Urvalet bestod av sex föräldrapar som rekryterats från BB. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Förväntningarna inför den första tiden hemma stämde inte alltid överens med hur det blev. En del av föräldrarna hade en vision om att allt skulle vara mysigt och att de var oförberedda på hur den första tiden hemma skulle bli och en del upplevde också oro inför hemgången. Majoriteten av föräldrarna efterfrågade mer förberedande information inför den första tiden hemma från mödrahälsovården. Föräldrarna upplevde dock överlag att de kände sig trygga och nöjda med den information de fått från BB vid hemgång och att de sen visste vart de skulle vända sig vid frågor. Förutsättningarna har dock sett olika ut för dem då en del har haft återbesök till sjukhuset och några har fått uppföljande samtal från MHV och har då kunnat ställa eventuella frågor och/eller bli bekräftade. Slutsats: Mer tydlig information, redan under graviditeten, om första tiden hemma efterfrågas. Föräldrarna upplever huvudsakligen den första tiden hemma som positiv och att de har känt sig trygga i vart de kan vända sig vid frågor. Behov av stöd och information är av stor vikt tiden efter förlossning då det kan bidra till att känna trygghet i det nyblivna föräldraskapet. / Background: The first period at home, after returning from BB, can be characterize by both happy and strained feelings for new parents. It has emerged that early follow-up from midwife and good support the first period at home after childbirth can strengthen parents in their new roles as parents. Aim: The aim of this study was to examine first-time parents’ expectations and experiences of the first two weeks at home. Method: A qualitative method has been used and the data collection for the study has been carried out by means of qualitative interviews with structured open questions. The sample consisted of six parents recruited from BB. Collected data were analyzed with qualitative content analysis with inductive approach. Result: The expectations for the first period at home did not always agree with how it became. Some of the parents had a vision that everything would be cozy and that they were unprepared for what the first period at home might be like. While some experienced anxiety about the thought of how it would be like when they were going home. The parents where asking for more preparatory information from the maternal health care about the first time at home. However the parents generally felt that safe and satisfied with the information that they received from BB upon returning home and that they later knew where to turn for questions. However the conditions have looked different for them as some of the parents have had return visits to the hospital and some have received follow-up calls from MHV and have then been able to ask any questions and or be confirmed. Conclusion: More direct information about the first period at home is requested, already during the pregnancy. The parent couple mainly experience the first time at home as positive and that they have felt safe in where they can turn to questions. The need for support and information is of paramount importance after the birth as it helps to feel secure in their parenting.

Bakgrund: Ett hälsofrämjande arbete och arbete för förbättrat omhändertagande av kvinnor efter förlossning kan på sikt bidra till minskad funktionsnedsättning och sjukfrånvaro, vilket är viktigt inte bara för individen utan även för samhället. För fysioterapeutiska åtgärder efter förlossning finns inga etablerade rutiner eller riktlinjer för uppföljning efter förlossning vilket skulle kunna medföra att den vård som erbjuds ser olika ut eller inte är tillgänglig på lika villkor för alla. Det saknas i litteraturen beskrivning av kliniska erfarenheter från fysioterapeuter som arbetar med kvinnors hälsa. Syfte: Beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av arbetet i primärvården med kvinnors hälsa efter förlossning. Metod: Kvalitativ intervjustudie. Tio fysioterapeuter verksamma inom kvinnors hälsa i primärvården intervjuades med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Analys av materialet har skett genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema; Mot lika villkor som formats efter kategorierna Kroppen i fokus, Fånga upp och Behov av förändring. Fysioterapeuter inom kvinnors hälsa uttrycker att de kan och vill hjälpa kvinnor efter förlossning, men att det finns en okunskap inom egna professionen men även hos andra kring deras kompetens. Okunskapen kan påverka möjligheten till fysioterapeutisk vård om informationen om möjligheten till vård inte når ut till kvinnor med potentiellt vårdbehov. Slutsats: I studien beskrivs utvecklingsarbete gällande interprofessionella samarbeten och ett rutinmässigt uppföljningsbesök till fysioterapeut efter förlossning potentiellt kunna förbättra omhändertagandet och vården för kvinnor efter förlossning. / Background: Working to improve the care of women after childbirth can contribute to reduced disability and absence from work, which is important not only for the individual but also for the society. There are no established routines or guidelines for physical therapist postpartum follow-up, which could result in that care is not offered on equal terms. In the literature the clinical experience of physical therapists working with women's health postpartum is not yet described. Aim: Describe physical therapists experiences of working in primary health care with postpartum care. Method: Qualitative interview study with inductive approach. Ten physical therapists educated in women's health working in primary care were interviewed with semi-structured interviews. The interviews were recorded and then transcribed. The material has been analyzed with latent qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman. Results: The analysis resulted in a theme; Towards the same conditions. The theme was formed by the three categories Body in focus, Give attention and Need for change. Physical therapists in women's health say that they can and want to help women after childbirth, but there is a lack of knowledge about their competence in their own profession as well as among other professions. Women with needs might not obtain physical therapy care because of thus knowledge gap. Conclusion: In this study interprofessional collaborations and a routine appointment to a physical therapist is described as factors that has potential to improve the postpartum care.

Bakgrund: Inom förlossningsvården används en typ av bedövning kallad pudendusblockad (PDB). Denna bedövning kan administreras på två olika sätt; antingen genom så kallad inre eller yttre teknik. Den yttre tekniken introducerades 2015, dess praktiska för- och nackdelar är ännu inte utförligt dokumenterade i litteraturen.  Syfte: Att utforska barnmorskors erfarenheter av yttre pudendusblockad vid inspektion och suturering postpartum.  Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. Insamlad data består av intervjuer från totalt tio barnmorskor från två sjukhus i södra Sverige. Dataanalysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultaten av studien indikerar bland annat att yttre PDB är en uppskattad bedövningsteknik i regionerna, de intervjuade barnmorskorna angav att de använde yttre PDB i majoriteten av alla förlossningar. Över lag var också samtliga deltagare positiva till bedövningen; den upplevs framför allt som en säker smärtlindring, lätt att administrera och kvinnorna ansågs väl bedövade inför suturering. Några väsentliga negativa aspekter kunde enligt deltagarna ej påvisas.  Slutsats: Yttre PDB är en uppskattad bedövningsform som används i stor utsträckning på båda sjukhusen. / Background: Pudendal nerve block (PNB) is a common anesthetic used in maternity care. This anesthesia can be administered in two different ways; either through the so-called inner or outer technique. The outer technique introduces 2015, its practical pros and cons have not yet been thoroughly described in literature.  Purpose: To explore midwives experiences of outer pudendal nerve block during inspection and suturing after delivery.  Method: The study is conducted with a qualitative design. Collected data consists of interviews from a total of ten midwives from two hospitals in southern Sweden. Data has been analyzed with qualitative content analysis. Result: The results of the study indicate for instance that outer PNB is an appreciated technique for anesthesia in the examined geographical region, the interviewees stated that they use outer PNB in the majority of all cases. Furthermore, every interviewee was positive towards the treatment; most importantly, it is viewed as a safe method, easy to administer and patients are well anaesthetized for suturing. No primary negative aspect could be concluded from the interviews.  Conclusion: Outer PNB is an appreciated technique that is used to a large extent at the hospitals surveyed in this study.

Bakgrund: Många nyblivna mödrar drabbas av olika former av depressioner direkt efter förlossningen. I de flesta fall är detta en kort övergående period av depression kopplad till förväntningar med den nya mödrarollen. I vissa fall kan depression för mödrarna bli bestående och sträcka sig över en längre tid, denna form av depression benämns postpartumdepression PPD. Beroende på hur länge denna form av depression pågår får den olika påverkan på den direkta anknytningen till barnen, därför är det viktigt att uppmärksamma detta på ett tidigt stadium för att det inte ska komma att påverka barnens kommande utveckling. Syftet: Syftet med studien var att sammanställa aktuell kunskap kring sambandet mellan mödrar med PPD och barnens utveckling. Metoden: Litteraturstudie med narrativ ansats. Resultatet: Resultatet påvisade att det fanns ett samband mellan postpartumdepression hos modern och barnens utveckling inom fyra olika områden: 1) Språkliga utvecklingen, 2) Motoriska utvecklingen, 3) Kognitiva utvecklingen och 4) Socioemotionella och Neuropsykologiska utveckling. Slutsats: Det finns samband mellan PPD hos mödrarna och barnens utveckling, det är därför viktigt att identifiera och behandla mödrarna för att främja god hälsa hos barnen / Background: Many new mothers suffer from various forms of depression immediately after childbirth. In most cases, this is a short transitory period of depression linked to expectations with the new maternal role. But in some cases, this depression can become extend over a longer period of time or become permanent. This form of depression is called postpartum depression PPD. Depending on how long this form of depression lasts, it has different effects on the direct attachment to the children, therefore it is important to pay attention to this at an early stage so that it does not affect the children's future development. Purpose: The purpose of the study was to compile current knowledge about the connection between mothers with PPD and the children's development. The method: Literature study with a narrative approach. The result: The result showed that there was a connection between postpartum depression in the mother and the children's development in four different areas: 1) Language development, 2) Motor development, 3) Cognitive development and 4) Socio- emotional and Neuropsychological development. Conclusion: There is a connection between PPD in the mothers and the children's development, it is therefore important to identify and treat the mothers to promote good health in the children

No description available.