Background: Most procedures in healthcare were described to cause the child pain. Anxiety was also strongly linked to pain and painful experience can generate future consequences for the child in contact with health services. Administering medication to children was considered difficult to adapt while non-pharmacological treatment is considered to be both time- and cost efficient. Purpose: To describe nurses' use of non-pharmacological treatment of procedural pain in children and to examine the included articles research group.Method: This descriptive literature studies results was based on 15 articles sought in the databases Cinahl, PsycINFO and PubMed. Eight of the included articles were qualitative studies, four were quantitative studies and three were studies with mixed approach. Main Results: Non-pharmacological treatment of procedural pain in children was considered effective when it was formed based on each unique child and occasion. The nurses described distraction as a useful method that can be performed in several ways, ranging from the child's needs. The importance of a good relationship, a working cooperation and that the nurse had the ability to get the child's confidence was described as key elements in non-pharmacology. The research group characteristics were examined and in all articles the participants profession consists in the majority of nurses. Conclusion: Non-pharmacological treatment of procedural pain should be adjusted based on the unique child and the situation. Distraction was considered by the majority of nurses to be a positive and useful non-pharmacological treatment of procedural pain in children and can be performed by both nurses and parents to reduce the child's pain and future fears. / Bakgrund: Ett flertal procedurer inom vården beskrevs kunna orsaka barnet smärta. Oro var vidare starkt kopplat till smärta och en tidigare smärtsam upplevelse kan komma att generera framtida konsekvenser för barnet i kontakt med sjukvården. Administreringen utav läkemedel till barn ansågs vara svårt att anpassa samtidigt som icke-farmakologisk behandling anses vara både tids- och kostnadseffektiv. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors användning av icke-farmakologisk behandling vid procedursmärta hos barn, samt att granska de inkluderade artiklarnas undersökningsgrupp. Metod: Denna beskrivande litteraturstudies resultat grundades på 15 artiklar eftersökta i databaserna Cinahl, PsycINFO och PubMed. Åtta av studiens inkluderade artiklar hade kvalitativ ansats, fyra hade kvantitativ ansats och tre var studier med mixad ansats. Huvudresultat: Icke-farmakologisk behandling vid procedursmärta hos barn ansågs effektivt när den formades utifrån varje unikt barn och tillfälle. Sjuksköterskorna beskrev distraktion som en användbar metod som kan utföras på flertalet sätt, allt utifrån barnets behov. Vikten av en fungerande relation, ett fungerande samarbete och att sjuksköterskan hade förmåga att få barnets förtroende beskrevs vidare som centrala delar inom icke-farmakologin. Artiklarnas beskrivning av undersökningsgrupp granskades och deltagarnas yrkeskategori utgjordes i majoritet av sjuksköterskor i samtliga fall. Slutsats: Icke-farmakologisk behandling vid procedursmärta bör anpassas utifrån det unika barnet och situationen. Distraktion ansågs av majoriteten sjuksköterskor vara en positiv och användbar icke-farmakologisk behandling vid procedursmärta hos barn och kan utföras av både sjuksköterskor och föräldrar för att minska barnets smärta och framtida rädslor.

Bakgrund: Barn som besöker sjukhus och andra vårdinrättningar förknippar ofta vistelsen med undersökningar och behandlingar. De ofta rädda för det okända och för att inte veta vad som ska hända. Det kan bero på den annorlunda miljön och på möten med nya främmande ansikten. Om dessa procedurer också är förknippade med smärta kan barnen riskera att utveckla ökad stress och rädsla inför kommande procedurer Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskans möjligheter att lindra rädsla och smärta hos barn i samband med smärtsamma behandlingar och procedurer inom sjukvården Metod: En litteraturstudie baserad på 24 vetenskapliga artiklar och 2 doktorsavhandlingar. Resultat: Ur analysen av datamaterialet har två huvudteman identifierats. Resultatet visar att ”faktorer som lindrar rädsla och smärta” och ”faktorer som påverkar smärtbedömning, rädsla och smärta” är områden som har stor betydelse för barn som genomgår smärtsamma behandlingar eller procedurer inom sjukvården. Slutsats: Sjuksköterskor behöver uppmärksamma och förstå barns kognitiva utveckling, mognad och behov samt skapa kunskap om smärta och rädsla i samband med smärtsamma procedurer och behandlingar för att kunna utföra välavvägda omvårdnads- och medicinska behandlingar. / Background: Children that visit hospitals and other care givers often connect their stay with medical treatments and examinations. They are also often forced into unpredictable and distressful situations of being exposed to the unknown, not knowing what will happen to them. This could be due to the unfamiliar surroundings or unknown faces they meet. If these procedures are connected to pain, the children are at risk of developing feelings of increased stress and fear in relation to future procedures. Aim: The aim of this literature review is to illuminate nurse’s possibilities to reduce fear and pain in connection to painful treatments and procedures in health care. Method: A literature review based on 24 scientific articles and 2 doctoral theses. Results: Through the analysis of the data two main themes were identified: "factors that alleviate fear and pain" and "factors affecting pain assessment, fear and pain". These themes are areas that have significant impact in children undergoing painful procedures and treatments in health care. Conclusion: Nurses need to be attentive to children’s cognitive development, maturity and needs. They also have to become better to develop knowledge about fear and pain associated with painful procedures and treatments in order to increase the quality of care within this context.

Bakgrund: Barn som besöker vården upplever rädsla och oro inför att vårdåtgärder kan tänkas göra ont. Adekvat smärtlindring är viktig för att lindra barns fysiska och psykiska smärta samt främja god hälsa.  Det finns olika sätt att lindra barns smärta, en metod är lustgasbehandling. Syfte: Syftet var att i form av ett förbättringsarbete utvärdera lustgasbehandling i samband med att barn genomgår en smärtsam procedur på en barn- och ungdomsmedicinsk klinik på ett medelstort sjukhus i södra Sverige. Metod: Förbättringsarbetet genomfördes med en kvantitativ design. Deskriptiv statistik har använts för att utvärdera lustgasens effekter och bieffekter, vidare har andra faktorer som kan påverka behandlingen utvärderats. Resultat: Lustgas har varit användbart i samband med smärtsamma procedurer, behandlingen har fungerat smärtlindrande samt varit till hjälp för barn som varit rädda. Lustgasbehandling uppskattas av både barn och deras vårdnadshavare. Slutsatser: För att lindra barns lidande och utföra god omvårdnad måste barnsjuksköterskan ha kunskap om hur barn upplever smärtsamma situationer samt hur smärta bäst lindras. Det aktuella förbättringsarbetet har bekräftat att lustgas är en metod som kan hjälpa barn i samband med flera typer av smärtsamma procedurer. Genom att kunna välja lustgas som smärtlindrande och lugnande metod kan barnets delaktighet och hälsa främjas. / Background: Children receiving health care experience fear and anxiety related to possible painful procedures. Adequate pain relief is important to ease children’s physical and psychological pain and further to promote good health. There are various ways of relieving children’s pain, one method is nitrous oxide. Aim: The aim was to through an improvement work evaluate the usage of nitrous oxide in connection to children undergoing a painful procedure on a children’s and youth’s medicine ward at a medium sized hospital in south of Sweden. Method: The improvement work was conducted through a quantitative design. Descriptive statistics was used to evaluate the effects and adverse events of nitrous oxide, furthermore has other variables that may affect the treatment been evaluated. Results: Nitrous oxide has been useful when utilized in painful procedures, the treatment has served pain relieving and eased children who experienced fear. Both children and legal guardians appreciated the usage of nitrous oxide. Conclusion: A children’s nurse must possess knowledge related to children’s experience of pain and adequate pain relief in order to ease children’s suffering and administer good care. The current improvement work has confirmed nitrous oxide to be a tool that might help children in connection to several painful procedures. Through the choice of using nitrous oxide as a pain relieving and sedative method the child’s empowerment and health can be improved.

Syfte: Att beskriva metoder i bemötandet av barn med smärta inom sjukvåden. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier publicerade mellan 2008– 2017. Resultat: Resultatet visade att det var komplext för sjuksköterskor att finna rätt metod för att bemöta barn med smärta inom sjukvården. Dock identifierades olika metoder som kunde underlätta för sjuksköterskorna. Detta resulterade i tre huvudfynd: distraktion, delaktighet och förtroendeskap. Det krävdes både kompetens och kunskap av sjuksköterskorna att utföra dessa metoder på ett strukturerat och evidensbaserat arbetssätt. Slutsats och förslag på fortsatt forskning: Sjuksköterskan har stora möjligheter att bemöta barns smärta inom sjukvården med hjälp av olika metoder. Barn 6–12 år påverkas i stor utsträckning av det bemötande och förhållningssätt sjuksköterskan använder sig av. Ett personcentrerat, åldersanpassat och väl förberett möte skänker trygghet för barnen och minskar deras upplevelse av smärta vid olika procedurer i sjukvården. Det krävs dock mer forskning på hur sjuksköterskan ska bemöta och involvera barn på ett personcentrerat sätt i sjukvården. / Aim: To describe methods in the meeting of children with pain in healthcare. Method: A general literature study based on ten qualitative studies published between 2008- 2017. Result: The results showed that it was a complex issue for nurses to find the right methods in the meeting of children with pain in the healthcare environment. However, different methods were identified that could make the work easier for the nurses. This resulted in three main findings: distraction, participation and confidence properties. Skills and knowledge from nurses were required to execute these methods in a structured and evidence-based approach. Conclusion and suggestions for further research: Nurses have great opportunities to meet children in pain through different methods. Children 6-12 years are largely influenced by the treatment and attitude from the nurses. A person-centered, age-adjusted and well-prepared meeting provides child safety and reduces their experience of pain in different healthcare procedures. However, more research is needed on how the nurse should respond and involve children in a person-centered way in the healthcare sector.

ABSTRACT Background For children it’s common to be scared of medical procedures. Pain and anxiety are a sensory feeling of discomfort that are strongly related to one another. There are non-pharmacological alternatives for reducing pain and anxiety in children one example is distraction. Distraction is used to divert the child’s focus from the pain and anxiety during the medical procedure.    Aim To investigate the effect of distraction as a non-pharmacological alternative to reduce children’s procedural pain and anxiety. Method Literature review with descriptive design, the databases used to select articles was PubMed and Cinahl. The result is based on 12 original article that have a quantitative approach. Results The result shows that distraction is an effective alternative of non-pharmacological pain relief. Distraction reduces the procedure-related pain and anxiety in children between the ages of two and thirteen who undergo a needle-related procedure. The result of the most effective distraction method vary between the different studies. No distraction method caused children more pain and anxiety. Conclusion Distraction (both active and passive) are effective methods for the nurse to use in the care to reduce the procedural pain and anxiety in children. It's difficult to draw any conclusions on which distraction method that are the most effective. The results describe different distraction methods and their effect, which can help nurses get better knowledge to use in their clinical work to reduce children's procedural pain and anxiety in needle-related procedures.

Bakgrund Barns smärta utgörs av många olika dimensioner, och har länge varit ett eftersatt område som har präglats av myter och missuppfattningar. Barn som uppsöker sjukvården och som genomgår smärtsamma procedurer är särskilt utsatta då kommunikationen med ett barn måste anpassas i samband med vårdbesöket. Sjuksköterskan bör förstå komplexiteten kring att behandla smärta hos ett barn och vilka faktorer som utgör en smärtupplevelse samt vad smärta innebär. Barn är inte små vuxna och detta är av stor vikt för en sjuksköterska att förstå i samband med omvårdnaden när ett barn behöver uppsöka sjukvården. Syfte Syftet var att undersöka icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder vid procedursmärta hos barn. Metod Detta arbete redovisas med hjälp av en icke-systematiska litteraturöversikt där resultatet baserats utifrån 16 originalartiklar med kvantitativ ansats. Artiklarna som inkluderades inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed med hjälp av sökord i olika kombinationer som var relevanta för att besvara syftet. Artiklarnas kvalitet granskades sedan med hjälp av en kvalitétsgranskningsmall. En integrerad dataanalys användes för att sammanställa resultatet. Resultat I resultatsammanställningen identifierades två huvudkategorier samt fem underkategorier för att strukturera upp samt för att kunna besvara syftet. Att barns smärta är komplex och flerdimensionell tyder på att ett personcentrerat förhållningssätt är av stor vikt och att anpassningar bör göras utifrån ålder och barnets mognadsgrad när det kommer till vilka icke-farmakologiska åtgärder som bör användas under procedurer. Att ta hjälp av rätt verktyg leder till en minskad smärtupplevelse samt minskar även oro och ångest som barn upplever när de genomgår en smärtsam procedur. Slutsats Denna litteraturöversikt visar på värdefulla metoder och distraktionstekniker som sjuksköterskor kan och bör använda sig av för att minska procedursmärta, ångest och oro hos barn. Att barn får möjlighet att bli distraherade under procedurer, oavsett vilken teknik som används, är värdefullt för helhetsupplevelsen och framtida vårdmöten. / Background Children's pain consists of many different dimensions and has long been a neglected area that has been characterized by myths. Children seeking medical care and undergoing painful procedures are particularly vulnerable as communication with a child must be adapted. The nurse should understand the complexity of treating pain in a child and what factors make up a pain experience and what pain means. Children are not small adults, and this is of great importance for a nurse to understand in connection with the care when a child needs to seek medical care. Aim The aim was to investigate non-pharmacological nursing interventions for procedural pain in children. Method This work is presented using a non-systematic literature review where the results are based on 16 original articles with quantitative approach. The articles used were retrieved from the databases CINAHL and PubMed using keywords in various combinations. The quality of the articles was then reviewed using a quality review template. An integrated data analysis was used to compile the results. Results In the summary of results, two main categories were identified and five subcategories to give the result a structure to answer the purpose of the study. Children's pain is complex and multidimensional suggests that a person-centered approach is of great importance and that adjustments should be made based on the age and maturity of the child when it comes to which non-pharmacological measures should be used during procedures. Conclusions This literature review demonstrates valuable methods and distraction techniques that nurses can and should use to reduce procedural pain, anxiety and worry in children. That children could be distracted during procedures, regardless of the technology used, is valuable for the overall experience and future care encounters.

Bakgrund: Enligt barnkonventionen har barn som vistas inom hälso- och sjukvården rätt till delaktighet i sin vård genom anpassad information samt att få att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem. Insättning av perifer venkateter och blodprovstagning är smärtsamma procedurer som barn utsätts för inom barnsjukvården. Inför dessa procedurer är det viktigt att barn får goda förberedelser. Syfte: Studiens syfte var att undersöka och beskriva barns erfarenheter av delaktighet inför och under insättning av perifer venkateter och blodprovstagning. Metod: Studien genomfördes som en kvantitativ enkätstudie. Enkäterna besvarades av 47 barn i åldrarna åtta till arton år, som hade genomgått insättning av perifer venkateter alternativt lämnat venösa eller kapillära blodprov på Falu lasarett eller Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Resultat: Tjugoen procent av barnen fick inte lokalbedövning och 20% blev aldrig tillfrågade om önskemål i samband med smärtsamma procedurer. De barn som uppgav att personalen inte hade berättat hur de smärtsamma procedurerna skulle gå till hade lägre ålder i median jämfört med de barn som personalen berättade för (9 år versus 14 år, p=0,006). Ju högre barnen skattade att de förstått informationen de fått på en tiogradig skala desto högre skattade de att de kunde säga stopp om något var för påfrestande eller gjorde för ont i samband med smärtsamma procedurer (r=,430, p=0,004). Slutsats: Alla barn ska tillfrågas om önskemål och erbjudas lokalbedövning inför smärtsamma procedurer. Sjukvårdspersonal ska ge barn anpassad information oavsett ålder vilket främjar barns möjlighet att säga stopp om de upplever proceduren som för påfrestande. Sjukvårdspersonal måste visa extra lyhördhet gentemot barn med lägre ålder. / Background: According to the Convention on the Rights of the Child, children receiving healthcare have the right to personalized information and to have their opinions expressed on all issues that concern them. Peripheral intravenous cannulation and blood sampling are painful procedures that children are subjected to in pediatric care, and prior to these procedures it is important that children receive good preparation. Objective: The aim of the study was to investigate and describe children’s experiences of participation before and during peripheral intravenous cannulation and blood sampling. Method: The study was a quantitative survey. The questionnaires were answered by 47 children aged eight to eighteen years, who had experienced peripheral intravenous cannulation or venous/capillary blood test at the hospital in Falun or at the Children’s Hospital in Uppsala. Results: Twenty-one percent of the children did not receive local anesthesia and 20% were never asked for their preferences in connection with painful procedures. The children who stated that they were not informed by the healthcare professionals regarding the painful procedures were of younger age compared to the children that were informed (9 years versus 14 years, p=0,006). The higher the children rated on a 10-degree scale that they understood the information, the higher they also rated that they could tell the healthcare professionals to stop if the painful procedures was too demanding or too painful (r=,430, p=0,004). Conclusion: All children should be asked for their preferences and be offered local anesthesia for painful procedures. Healthcare professionals should provide the children with appropriate information regardless of the age of the child, which promotes the child’s ability to tell the healthcare professionals to stop if they experience the procedures as too demanding. Healthcare professionals should be more aware when caring for younger children.

Bakgrund: Procedurrelaterad smärta är vanligt förekommande hos barn inom barnsjukvården. Procedurer kan skapa oro och ångest hos barnet och sjuksköterskan bör erbjuda adekvat smärtlindring och använda en distraktionsmetod som kan hjälpa barnet att hantera smärtan.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att använda VR-glasögon som distraktion på barn i samband med procedursmärta.  Metod: Studien är en kvalitativ fokusgruppsintervjustudie med induktiv ansats. Ett ändamålsenligt urval gjordes och 13 sjuksköterskor som arbetar på barnkliniker i södra Sverige inkluderades. Intervjuerna analyserades efter en kvalitativ manifest innehållsanalys utifrån Graneheim och Lundmans modell.   Resultat: Sjuksköterskorna ansåg att VR-glasögon fungerade som distraktionsmetod vid smärtsamma procedurer på barn, dock hade en del barn behov av kontroll och andra var inte mogna för att använda dem. Denna distraktionsmetod kunde underlätta för sjuksköterskornas arbete men det fanns även svårigheter så som att det var tidskrävande och att den tekniska utrustningen kunde krångla.   Slutsats: I denna studie ansåg sjuksköterskorna att VR-glasögon oftast är en bra distraktionsmetod för barn som genomgår procedurrelaterad smärta. Har sjuksköterskan kunskap om dess för- och nackdelar kan de fungera som ett redskap för att barnet ska uppleva hälsa trots procedurrelaterad smärta. / Background: Procedural related pain is common for children in pediatric care. Procedures can make the child anxious and the nurse should offer adequate pain relief and use a distraction method that can help the child cope with the pain. Aim: To describe nurses’ experiences of using VR-headsets as a distraction for children with procedural pain.  Method: This study is a qualitative focus group interview study with inductive approach. An appropriate selection was selected and 13 nurses working in pediatric clinics in southern Sweden were included. The interviews were analyzed according to a qualitative manifest content using the model of Graneheim and Lundman.   Result: The nurses thought that VR-headsets served as a distraction for children during painful procedures, but some children needed to be in control of the situation and others were not mature enough to use them. This method of distraction could simplify the nurses’ work, but there are also difficulties such as time consuming and some technology issues.  Conclusion: In this study the nurses thought that VR-headsets work as a good distraction for children undergoing procedural pain. If the nurse has knowledge of the advantages and disadvantages, they can serve as a tool for the child to experience health despite procedural pain.

Bakgrund: När barn besöker sjukhus är det vanligt att nålrelaterade procedurer genomförs. Barn kan uppleva procedurerna obehagliga och smärtsamma. Det finns olika metoder för att minskaobehaget och smärtan, exempelvis med hjälp av trygghetsfaktorer, distraktionsmetoder och lokalsmärtlindring. Syfte: Syftet med studien var att studera effekter av omvårdnadsåtgärder i samband mednålprocedurer för att lindra procedurrelaterad smärta hos barn. Metod: En litteraturstudie där åtta kvantitativa experimentella studier med kontrollgruppundersöktes. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Effektmåttet beskrevs medCohen’s d. Resultat: Samtliga åtta studier visade god effekt gällande distraktionsmetoder. Såpbubblor,distraktionskort samt kyla kombinerat med vibration hade hög effekt medan lokalbedövandekräm och föräldrars närvaro hade medelhög effekt. Konklusion: Ett effektivt sätt att förebygga smärta var med lokalbedövande kräm, kyla kombineratmed vibration samt distraktionsmetoder. Föräldrars närvaro och sjuksköterskans information införproceduren underlättade situationen. / Background: Children visiting hospital are often undergoing various procedures including needles. Children may experience the procedures as painful and unpleasant. There are differenttypes of measures to relieve the pain and discomfort. With topical anesthesia, safety factors anddistraction methods the pain can be relief. Aim: The aim of the study was to investigate the effects of nursing measures in relation withneedle procedures to relieve procedural pain in children. Methods: A literature study in which eight quantitative experimental studies with a controlgroupwere examined. Searches were performed in Cinahl and Pubmed. The power measure wasdescribed with Cohen’s d. Results: All eight studies showed a good effect regarding distraction methods. Soap bubbles,distractioncards and cold combined with vibration had a high effect, while local anesthetic creamand parents' presence had a medium effect. Conclusion: An effective way to reduce procedural pain was to use local anesthetic cream, coldcombined with vibration and distraction methods. Parents’ presence and information from the nursebefore the procedure facilitated the situation.

Bakgrund: Nålrelaterade procedurer är vanligt förekommande inom barnsjukvården och är något som orsakar lidande för barn. Om detta lidande inte förebyggs eller lindras adekvat kan det leda till stickrädsla. Sjuksköterskan har en skyldighet att vidta omvårdnadsåtgärder utefter barnets behov och därför är det viktigt att sjuksköterskan besitter kunskap om vilka omvårdnadsåtgärder som lindrar lidande hos barn vid venprovtagning och insättning av perifer venkateter (PVK-sättning). Syfte: Att beskriva omvårdnadsåtgärder som lindrar lidande hos barn vid venprovtagning och PVK-sättning. Metod: Litteraturstudien baserades på 14 kvantitativa originalartiklar som har kvalitetsgranskats. Resultatet har därefter analyserats genom att identifiera data, organisera data i olika kategorier samt summera och analysera detta, vilket resulterade i tre huvudkategorier: fysisk distraktion, aktiv distraktion och passiv distraktion. Resultat: Litteraturstudiens resultat visade att fysisk distraktion hade en lindrande effekt på smärta, oro och rädsla i samband med venprovtagning och PVK-sättning i ett flertal av studierna. Likaså hade aktiva och passiva distraktionsmetoder en betydande positiv effekt hos barnen i samband med procedurerna. Slutsats: Med hänsyn till distraktionsmetodernas påvisade effekt bör sjuksköterskan individanpassa omvårdnadsåtgärder och använda sig av dessa distraktionsmetoder i samband med venprovtagning och PVK-sättning. / Background: Needle related procedures are common in pediatric healthcare and causes suffering to the child. If this suffering is not adequately prevented or treated, a fear of needles could be developed. The nurse is responsible to take nursing measures according to the child's needs. Thus, it is important that the nurse has knowledge of which nursing measures that relieves suffering in children during venipuncture and intravenous insertion (IV-insertion). Aim: To describe nursing measures that relieve suffering in children during venipuncture or IV-insertion. Method: The literature study was based on 14 original quantitative articles. The articles were quality reviewed and then analyzed. The analysis consisted of identifying data, organizing and categorizing data and then summarizing and analyzing the result. The result was presented in three main categories: physical distraction, active distraction and passive distraction. Result: It was found that physical distraction had a relieving effect on pain, anxiety and fear during and after the venipuncture and IV-insertion in several studies. Likewise, active and passive distraction methods had a positive effect on the children during and after the procedure. Conclusion: Considering the effect of the distraction methods, the nurse should individualize the nursing measures during venipuncture and IV-insertion.