<p>Anabolic Androgenic Steroids (AAS) have been associated with adverse psychiatric effects, aggression and violent behaviour. The use of them has spread to a larger subpopulation, and the use has been connected to different risk behaviours, such as use of other illicit substances and carrying a gun. Case reports tell about a connection between AAS use and violent crimes, including homicide. The aim of this thesis is to investigate the proposed connection between AAS and crime, focusing on violent crimes, and to inquire into whether this proposed connection between AAS and criminality is affected by other risk factors for criminal behaviour.</p><p>The first two studies of this thesis investigated the registered criminality of individuals testing positively for AAS, with individuals testing negatively serving as control groups. In the two last studies individuals at a clinic for substance abuse treatment (Paper III) and in a prison (Paper IV) were asked about their use of AAS, and their history was assessed using the Addiction Severity Index.</p><p>The main finding of Paper I was the development of criminal patterns over time, with a clear increase of the proportion of violent crimes and weapons offences seen only among the pure AAS users. In Paper II an increased risk for weapons offences among AAS users was reported. In Paper III an increased risk of having been prosecuted for violent crimes and of having been physically abused was seen among the AAS users. In Paper IV, the main finding was the close resemblance of users and non users.</p><p>In summary, this thesis have concluded that the violence previously reported as connected to use of AAS can, to a large extent, be accounted for by other risk factors. There seems, however, to be a connection between use of AAS and a heavy, more planned form of criminality.</p>

Anabolic Androgenic Steroids (AAS) have been associated with adverse psychiatric effects, aggression and violent behaviour. The use of them has spread to a larger subpopulation, and the use has been connected to different risk behaviours, such as use of other illicit substances and carrying a gun. Case reports tell about a connection between AAS use and violent crimes, including homicide. The aim of this thesis is to investigate the proposed connection between AAS and crime, focusing on violent crimes, and to inquire into whether this proposed connection between AAS and criminality is affected by other risk factors for criminal behaviour. The first two studies of this thesis investigated the registered criminality of individuals testing positively for AAS, with individuals testing negatively serving as control groups. In the two last studies individuals at a clinic for substance abuse treatment (Paper III) and in a prison (Paper IV) were asked about their use of AAS, and their history was assessed using the Addiction Severity Index. The main finding of Paper I was the development of criminal patterns over time, with a clear increase of the proportion of violent crimes and weapons offences seen only among the pure AAS users. In Paper II an increased risk for weapons offences among AAS users was reported. In Paper III an increased risk of having been prosecuted for violent crimes and of having been physically abused was seen among the AAS users. In Paper IV, the main finding was the close resemblance of users and non users. In summary, this thesis have concluded that the violence previously reported as connected to use of AAS can, to a large extent, be accounted for by other risk factors. There seems, however, to be a connection between use of AAS and a heavy, more planned form of criminality.

Bemötandet är centralt i det psykologiska arbetet. Syftet för denna studie var att undersöka på vilket sätt som psykologer och patienter inom psykiatrisk öppenvård beskrev bemötande i samband med utredning och återkoppling av utredning och diagnos. Den teoretiska ramen utgick ifrån holistisk-interaktionistisk teori, komplexitetsteori och resiliensbegreppet. Studien var en kvalitativ intervjustudie där 21 djupintervjuer genomfördes, fördelade över två grupper bestående av psykologer respektive patienter. Urvalet var strategiskt och grupperna var icke-matchade. Reflexiv intervjumetodik varvades med tematisk analys vid databearbetningen. Tio teman kring bemötande framkom. Resultatet visade på en rad strategier för att hantera bemötandet i de båda grupperna och modeller för bland annat förförståelse, medvetandenivåer och modifieringar av diagnos presenteras. Resultatet väckte frågeställningar om diagnosens anpassning till individen och om nya diagnossystem med utgångspunkt i studiens teoriram.

Since 1979 Iranians have experienced a variety of events that reasonably will have lasting effects on their mental health. In 1979 the Islamic Revolution took place and in 1980 eight years of Iraq-Iran war started. In recent years there has developed conflicts between Iran and the International society because of the Iranian activities in developing nuclear energy. To these can be added the social and religious limitations on the behavior of people. These limitations are experienced especially strong in the life of adolescents and young people. This thesis covers four different aspects of the mental health of Iranians. General health questionnaire (GHQ-12) was utilized to investigate the mental health of 4599 Iranian 3rd grade high school students (aged 17-18 years). The GHQ cut off was taken 7 or more. A considerable proportion of the students were at risk of suffering from mental health problems (29.5 %), girls more than boys. Periodic mental health surveys in high schools are proposed to identify students at risk and activities to improve their coping skills and problem-solving abilities. To study the methods of poisoning used for deliberate self harm, 2039 medical records in Loghman Hospital in Tehran were reviewed (52.3 % were females). Loghman Hospital is a specialized hospital for intoxication cases. In both genders the greatest proportions of individuals were in the ages 20-29. Drugs, pesticides and other agricultural chemicals were the most commonly used methods in each age group regardless of gender. Females outnumbered males especially in the youngest age group of 10 to 19 years of age. In a cross sectional study of 214 subjects from Tehran the Attitude Towards Suicide (ATTS) instrument was translated and validated in Farsi language. The coefficient alpha for all sections was more than 0.70 except for the Attitude section which was 0.68. Ten latent factors were extracted from the attitude section accounting for 61 % of the variance in the data. It is concluded that the instrument can be used to study suicide ideation and attempts in Iranian populations, but new items with special attention to Iranian cultural characteristics should be added to the attitude section. To make a cross cultural comparison of personality using the Temperament and Character Inventory (TCI) samples of 300 Germans, 300 Swedes and 316 Iranian subjects were studied. The factorial structural analysis using procrustes rotation method showed the structure of personality to be generally rather equivalent across cultures. It is apparent, however, that there are cultural differences between the Iranian and the European subjects mainly concerning character dimensions. These results support the theoretical assumptions that character development is mainly determined by socio-cultural factors during the socialization process. Based on our studies on independent samples in Iran a significant number of people are at risk of various mental health problems. A considerable number of young and adults are at risk of attempting self harm and suicide. Because of many limitations on specific topics of research in Iran including self harm and suicide we cannot present a realistic picture of this phenomenon in our society. There are different sources of tension in adolescent's life in Iran including familial and social sources. They are ever increasing in nature and in number. Besides these domestic sources of inconvenience our people is living in a kind of cold war situation which increases tension over life of all people.

Pasienttilfredshet med polikliniske tilbud i det psykiske helsevernet – betydningen av organisatoriske faktorer Pasientenes opplevelse og tilfredshet med behandlingstilbudet har i økende grad blitt vektlagt ved evaluering av tjenester til mennesker med psykiske lidelser. Systematiske målinger av brukererfaringer i det psykiske helsevernet skal inngå som en av flere kvalitetsindikatorer for spesialisttjenesten. Dette skal blant annet gi brukerne beslutningsgrunnlag for å kunne velge hvor man ønsker å behandles, fagfolkene innspill til egen kvalitetsutvikling og staten nødvendig styringsinformasjon. Hensikten med avhandlingen var å undersøke i hvilken grad organisatoriske forhold har betydning for pasientenes tilfredshet med behandlingstilbudet. Resultatene i avhandlingen bygger på analyser av data fra flere større undersøkelser med spørreskjema til pasienter om deres erfaringer med det psykiske helsevernet. Samlet sett viser resultatene at misnøye eller tilfredshet med tjenestetilbudet i liten grad var avhengig av hvor behandlingen fant sted. Det vil si at pasientene var fornøyd eller misfornøyd relativt uavhengig av hvor de ble behandlet. For eksempel blant pasienter i poliklinikker for voksne kunne bare om lag to prosent av variansen i tilfredshet knyttes til hvilken behandlingsenhet som sto for behandlingen. Resultatene viste også at ulike mål på den psykiske lidelsens alvorlighet var assosiert med pasienttilfredshet, noe som vil ha betydning ved sammenlikning av behandlingsenheter med til dels ulike behandlingsoppgaver. Avhandlingen viser at aggregerte mål for pasienttilfredshet har klare begrensninger som indikator på organisatorisk kvalitet. Det er grunn til å tvile på om gjennomsnittlig tilfredshet ved for eksempel en poliklinikk er egnet som styringsinformasjon. Det synes som om metoden i liten grad er egnet til å identifisere poliklinikker med dårlig kvalitet og det er også usikkert om de poliklinikkene som metoden beskriver som dårlige, faktisk er dårlige. Kandidat: Johan Håkon Bjørngaard, Institutt for samfunnsmedisin Veiledere: Jon Magnussen, Torleif Ruud og Svein Friis Finansieringskilde: Rådet for psykisk helse og Stiftelsen Helse og Rehabilitering

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnaden av patienter med psykossjukdom. Kvalitativa forskningsintervjuer genomfördes med arton sjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta intervjumaterialet. Fem kategorier framkom i resultatet, i den första kategorin som benämns; bemötande, berättar sjuksköterskorna vad som är viktigt i relationen, bekräftelse och förhållningssätt. Den andra kategorin benämns vårdmiljö; betydelsen av struktur, regler, skärmning framkommer under denna kategori. I den tredje kategorin basal omvårdnad omnämns; vikten av sömn, mat, dryck och hygien. Den fjärde kategorin specifikt omhändertagande handlar om tvångsåtgärder, vanföreställningar och krishantering. I den femte och sista kategorin; familjekontakt, beskrivs vikten av att ha med sig anhöriga i vården. Denna studie kan ha bidragit till att synliggöra vad som är viktigt i omvårdnaden av patienter med psykossjukdom. Informanterna som deltog i studien visade alla ett tydligt engagemang för sina patienter och stor kunnighet inom området. En fortsättning på föreliggande studie skulle kunna vara att belysa patienters erfarenheter av omvårdnad vid psykossjukdom. Detta skulle kunna förbättra omvårdnaden för patienter med psykossjukdom om både personal och patienter får uttrycka vad som kan förbättras samt vad som inte fungerar.

SAMMANFATTNING Denna litteraturgranskning har utgått från ett intresse av psykosvård. I fem vetenskapliga artiklar, varav två från Australien och tre från United Kingdom, har jag granskat aspekter på bemötande vid psykos. Den fortbildning som har nått mitt arbete inom psykiatrin har grundat sig på forskning på området och har rört sig med liknande utgångspunkter och slutsatser som i den granskade litteraturen. Trots att den informationen har funnits och spritts bland psykiatripersonal används inte rekommenderade riktlinjer och handlingsplaner fullt ut. Svårigheter att starta nya arbetsmetoder och ändra attityder i mötet med psykospatienter har många förklaringsgrunder. Det är angeläget att identifiera obstruktionen och undanröja den till förmån för god och uppdaterad omvårdnad inom psykosvård. Tyngdpunkten i mitt intresse av omvårdnad ligger för mig, som sjuksköterska, i mötet med patienten. Det är också angeläget att det nationella kvalitetsregister för psykos som är under utarbetande, stött av Socialstyrelsen, snarast får genomslag i hela landet samt att handlingsplaner måste upprättas för att säkerställa att patienten i möjligaste mån är delaktig och engagerad i sin egen vård.

Sjuksköterskor inom somatiken möter patienter med psykisk ohälsa i sitt dagliga omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad av en patient som utfört suicidal handling och vårdas på somatisk akutavdelning/akutmottagning. Författarna använde sig av en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod. Tio sjuksköterskor intervjuades som arbetade inom akutsjukvård och hade minst ett års erfarenhet. Resultatet bestod av fyra teman; svårigheter i omvårdnaden, känslor i mötet med patienten, resurser och samarbete med psykiatrin. Resultat visade att allmänsjuksköterskan önskade mer psykologisk grundkunskap för att utveckla sin omvårdnad av den suicidala patienten, med exempelvis samtalsteknik, eftersom de ansåg att kommunikationen med patienten var utmanande. Även ett bättre tillvägagångssätt för att närma sig, bemöta och knyta an i en vårdrelation med patienterna. Samarbetet mellan psykiatrin och den somatiska vården var inte tillfredställande vilket gjorde sjuksköterskans omvårdnadsarbete svårare. Det behövdes en tydlighet i utförandet av omvårdnad och arbetsrutiner för patienter som vårdades inom både somatik och psykiatri. / Nurses’ within the somatic care are encountered with patients with mental illness in their daily work. The aims of the study were to enlighten nurses’ experience of caring for a patient that has committed a suicidal act and are cared for in a somatic acute ward. The authors used a qualitative method with interviews for collecting data. Ten nurses’ were interviewed that worked with acute care and had at least one year experience. The result contains four themes; difficulties with caring, feelings in meeting with the patient, resources and cooperation with psychiatry. Result showed that general nurses’ described a wish for more psychological knowledge to improve their care for the suicidal patient, for example dialogue technique, because they thought that the communication with the patient was challenging. Also a better way to get close, meet and connect in a relationship with the patient. The cooperation between psychiatry care and somatic care were not satisfying which made caring more difficult for the nurse. There were needs to clarify the caring and working routines for patients that are cared for in both the somatic and psychiatry care.

Bakgrund: Schizofreni är en sjukdom som drabbar cirka 1 % av befolkningen, men en evidensbaserad, effektiv behandling med få biverkningar saknas. Denna litteraturstudie syftar till att kartlägga kvalitetsindikatorer som utgör grunden för en god omvårdnad av patienter med schizofreni. Syfte: Att sammanställa och belysa kvalitetsindikatorer som förväntas säkerställa en god kvalitet i omvårdnad och bemötande av patienter med schizofreni. Design: Litteraturstudie Metod: Litteraturstudie av 17 vetenskapliga artiklar, en review-artikel samt fyra debattartiklar om behandling av schizofreni, som analyserats och kvalitetsgranskats för att kunna belysa vilka faktorer som utgör kvalitetsindikatorer vid omvårdnad av patienter med schizofreni. Resultat: Kvalitetsindikatorer vid omvårdnad av patienter med schizofreni är ett holistiskt synsätt där patienten står i centrum och vården ges av välutbildade vårdgivare. Patienten ska erbjudas möjlighet att vara aktiv i sin behandling. Behandlingsmetod ska väljas och/eller kombineras efter patientens individuella behov och önskemål samt syfta till att involvera anhöriga i vårdprocessen. Slutsats: Det finns många omvårdnadsmetoder för schizofreni, vilken som ger bäst effekt varierar då diagnosen är mycket individuell. Det är viktigt att vårdgivare i samråd med patienten anstränger sig för att finna den metod som passar individen bäst. / Background: Schizophrenia is a psychiatric diagnosis which affects about 1 % of the population. However, there is no evidence based effective treatment with limited side-effects available. This literature review seeks to clarify quality indicators which constitute the basis for a good treatment and care for patients with schizophrenia. Aim: To compile and illuminate quality indicators expected to guarantee good quality of the care and treatment received by patients with schizophrenia. Design: Literature study. Methods: For this review 17 scientific articles, one review and four papers on the subject of treatment of schizophrenia were analyzed and quality examined in order to illuminate the factors which constitute the basis of quality indicators for good treatment and care for patients with schizophrenia. Results: Quality indicators in caring for patients with schizophrenia constitute a holistic, patient centered approach. The caregivers are well educated and the patient is encouraged to take an active part in the treatment. The method of treatment should be chosen and/or combined in accordance with the patient’s individual needs and wishes. It also aims to include close relations in the caring process. Conclusion: There are many methods of treatment available for schizophrenia. It is however a very individual diagnosis, and which treatment gives the best effect varies from case to case. It is important that caregivers, while including the patient in the process, strive to find the method most suited to the individual.

Utgångspunkten för studien var att sjuksköterskor inom psykiatrin är en yrkesgrupp som konfronteras med olika etiska dilemman inom vardagen. Det undersöktes sjuksköterskornas upplevda etiska dilemman inom deras verksamhetsområde som var psykiatrisk sluten- och öppenvård samt kommunal psykiatri för att få djupare förståelse om vad de som erfarna psykiatrisjuksköterskor ansåg som generella etiska dilemman och vilka tankar de hade kring potentiella lösningar. Sju sjuksköterskor med vidareutbildning inom psykiatrin intervjuades om sina erfarenheter av etiska dilemman. Intervjuerna analyserades enligt Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). De två huvudteman som identifierades var lojalitetskonflikter och samarbete inom hierarkiska strukturer. Respondenterna upplevde etiska dilemman i situationer där de kände sig tvungna att välja mellan lojaliteten med patienten, mot organisationen eller mot sig själv som sjuksköterska. Som svårast uppfattades det att behöva agera i strid med egna värderingar. När känslor var involverade mindes dilemman starkast. Arbetsgruppen och läkaren på avdelningen beskrevs som potentiellt stöd i hanteringen av dilemman. Däremot upplevdes de också som utlösande faktorer för etiska dilemman, framförallt då sjuksköterskan blir medveten om den egna rollen inom den hierarkiska strukturen. Studien bidrar till möjliga lösningsansatser för att motverka de negativa konsekvenser som etiska dilemman medför såväl för personal som för patienter. / The basis of the study was that nurses in psychiatry is a profession who are faced with various moral dilemmas in everyday life. It was examined nurses' perceived moral dilemmas within their field which was psychiatric inpatient and outpatient care and public psychiatry to gain a deeper understanding of what experienced psychiatric nurses considered that general ethical dilemmas are and what thoughts they had about potential solutions. Seven nurses with further education in psychiatry were interviewed about their experiences with ethical dilemmas. It was used Interpretative Phenomenological Analysis (IPA) using verbatim transcriptions of the semi-structured interviews. The two main themes which were identified were conflicts of loyalty and cooperation in hierarchical structures. Ethical dilemmas were not experienced by the respondents mostly by the compulsory treatment, respectively coercion - as it could be expected - but in situations where they felt forced to choose between loyalty to the patient, organization or herself as professional. The hardest perceived dilemmas were those that forced the nurses to act against their own values. When emotions were involved, dilemmas were remembered strongest. The working team and the doctor on the ward was considered as part of the solution of moral dilemmas. On the other hand they were experienced equally as triggering factor for moral dilemmas, especially when nurses got aware of the role they play within the hierarchical structure. The study contributes to potential solution approaches to counteract the negative consequences that moral dilemmas entails both for personnel and for patients.