Bakgrund: Det kan vara svårt att känna empati för svårt psykiskt sjuka människor, men empati krävs för att kunna ge god omvårdnad och lindra lidande. Förbättrad kunskap hos vårdpersonal kring patienters upplevelse av tvångsvård kan förhoppningsvis hjälpa personal att leva sig in i patienters situation, uppleva empati och lindra lidande. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av sluten psykiatrisk tvångsvård och tvångsåtgärder. Metod: Litteraturstudie med systematiskt arbetssätt. Elva vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa utgör grunden för resultatet. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån sex teman: Fenomenet tvångsvård: Fängslad och utelämnad i ovisshet, en miljö som kunde få ett sammanhang. Tvångsåtgärder generellt: Kränkande, skrämmande och straffande behandling som en nödlösning. Avskiljning: Isolerad i förtvivlan som bot mot psykisk ohälsa, en avskildhet som kunde ge ro. Fysisk fasthållning: Övergrepp på sjuka människor som vissa upplevde välbefinnande av. Personalen som tvångsvårdar: Underställd ignoranta makthavare, bland vilka det fanns goda medmänniskor som kunde återge autonomi. Personal som utförde tvångsåtgärder: Enstaka barmhärtiga samariter och känslokalla, lata maktmissbrukare bland psykiskt och fysiskt lidande. Diskussion och slutsats: Tvångsvård som fenomen innebär ett utövande av paternalism och i och med det ett fråntagande av autonomi, vilket resulterar i ett lidande för patienten. Kvaliteten i kontakten mellan patient och personal inverkar på hur starkt lidandet upplevs. Medmänsklighet och kommunikation på jämbördig nivå gör tvångsvården uthärdlig. En ansträngning och strävan krävs från personalen för att kunna känna och visa empati, vilket en förutsättning för att lindra lidandet som tvångsvården skapar.

Bakgrund: Patienter med psykisk sjukdom har en ökad risk att utveckla somatisk sjukdom. Antalet vårdtillfällen inom psykiatrisk slutenvård har ökat under det senaste decenniet. Sjuksköterskan ska kunna observera, åtgärda och hantera patientens såväl psykiska som fysiska omvårdnadsbehov och hon ska även ha en helhetssyn och ett etiskt förhållningssätt. Sjuksköterskan har även en skyldighet att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med somatiska tillstånd inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Denna studie är en empirisk intervjustudie som har genomförts med en deskriptiv kvalitativ ansats. Halvstrukturerade intervjuer med fyra sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk slutenvård utgör materialet till denna studies resultat. Materialet har analyserats med en manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier vilka beskriver informanternas upplevelser. Kategorierna är: 1) Upplevelser kring somatisk omvårdnad, 2) Vikten av kunskap samt 3) Samarbetet mellan den psykiatriska och somatiska sjukvården. Slutsats: Majoriteten av studiens informanter upplever att det somatiska omvårdnadsarbetet är svårhanterligt. Deras resurser är begränsade när somatiskt sjuka patienter vårdas på avdelningen. Det finns även en upplevelse av att det är svårt att hålla sig uppdaterad gällande somatiska kunskaper och att det därför finns ett behov av fortbildning avseende dessa. Informanterna upplever även att vården är uppdelad trots att vissa patienter är i behov av kompetensen och yrkeskunnandet från både den somatiska och psykiatriska sjukvården. Klinisk betydelse: Förhoppningen med studiens resultat är att ge en ökad insikt kring vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med somatiska tillstånd inom psykiatrisk slutenvård. / Background: Patients with mental illness are at increased risk for physical illness. The number of patients that are admitted to the psychiatric inpatient care has increased over the past decade. The nurse should be able to observe and manage the patient's mental need as well as their physical needs. They should also have a holistic and ethical approach and their work should be based on evidence and science. Aim: The aim of this study was to explore nurses' experiences regarding the care of patients with somatic conditions in psychiatric inpatient care. Method: This study is an empirical study with a descriptive qualitative approach based on semi-structured interviews with four nurses working in a psychiatric inpatient ward. A manifest content analysis was used to analyze the interview material. Results: The analysis emerged into three main categories which describe the experiences of the nurses. The categories are: 1) Experiences of somatic care, 2) The importance of knowledge and 3) Cooperation between the psychiatric and somatic care. Conclusion: The majority of the nurses in this study felt that the somatic care was difficult. Their resources are limited when somatically ill patients are admitted to the ward. They also experience that it is hard to keep the knowledge updated regarding somatic care and that there is a need for training. The nurses also felt that health care was divided between the somatic and the psychiatric care, although some patients are in need of the expertise and professionalism from both the somatic and psychiatric care. Clinical significance: The results of the study may contribute to provide a greater understanding of which factors that influence nurses' experiences of the care of patients with somatic conditions in psychiatric inpatient care.

Denna studie undersökte samarbetet mellan landsting och Socialtjänst gällande unga vuxna mellan 18 till 25 som brukar "nya drogtyper" i Gävles lokalsamhälle. En kvalitativ metod har tillämpats med semisstrukturerade intervjuer med fem professionella inom kommun och landsting för att få en djupgående förståelse för intervjupersonernas unika upplevelser av det rådande ämnet. Intervjumaterialet analyserades utifrån det teoretiska perspektivet organisationskultur. Studien visade på att samarbetet mellan Psykiatri och Socialtjänst är problematisk och enligt intervjupersonerna kan det bero på de attityder och synsätt som finns hos de två huvudmännen. Samtliga deltagare redovisade att ytterligare samarbete krävs för att möta problematiken men det finns oklarheter i vem som skall ta ansvaret.

Diss. (sammanfattning) Örebro : Örebro universitet, 2007.

<p>Sjuksköterskor inom somatiken möter patienter med psykisk ohälsa i sitt dagliga omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad av en patient som utfört suicidal handling och vårdas på somatisk akutavdelning/akutmottagning. Författarna använde sig av en kvalitativ metod med intervjuer som datainsamlingsmetod. Tio sjuksköterskor intervjuades som arbetade inom akutsjukvård och hade minst ett års erfarenhet. Resultatet bestod av fyra teman; svårigheter i omvårdnaden, känslor i mötet med patienten, resurser och samarbete med psykiatrin. Resultat visade att allmänsjuksköterskan önskade mer psykologisk grundkunskap för att utveckla sin omvårdnad av den suicidala patienten, med exempelvis samtalsteknik, eftersom de ansåg att kommunikationen med patienten var utmanande. Även ett bättre tillvägagångssätt för att närma sig, bemöta och knyta an i en vårdrelation med patienterna. Samarbetet mellan psykiatrin och den somatiska vården var inte tillfredställande vilket gjorde sjuksköterskans omvårdnadsarbete svårare. Det behövdes en tydlighet i utförandet av omvårdnad och arbetsrutiner för patienter som vårdades inom både somatik och psykiatri.</p> / <p>Nurses’ within the somatic care are encountered with patients with mental illness in their daily work. The aims of the study were to enlighten nurses’ experience of caring for a patient that has committed a suicidal act and are cared for in a somatic acute ward. The authors used a qualitative method with interviews for collecting data. Ten nurses’ were interviewed that worked with acute care and had at least one year experience. The result contains four themes; difficulties with caring, feelings in meeting with the patient, resources and cooperation with psychiatry. Result showed that general nurses’ described a wish for more psychological knowledge to improve their care for the suicidal patient, for example dialogue technique, because they thought that the communication with the patient was challenging. Also a better way to get close, meet and connect in a relationship with the patient. The cooperation between psychiatry care and somatic care were not satisfying which made caring more difficult for the nurse. There were needs to clarify the caring and working routines for patients that are cared for in both the somatic and psychiatry care.</p>

Background: Addiction is a serious problem in the world, Sweden included. This disease can affect anyone, regardless of gender and age. People with addiction, like the rest of the population, are entitled to respectful encounters in healthcare. However, research about encounters with patients suffering from addiction is limited and research about the possible impact of the patient's gender in this process – according to our knowledge – has not yet been published. Aim: The aim of the present study was to describe nurses' experience about the eventual gender specific encounter of patients in addiction care units. Method: Data was assessed by nine semi-structured interviews which were analysed with qualitative content analysis. Results: The result was presented in two categories; to encounter patients regardless of their gender and to encounter patients according to their gender. The two categories consisted of several subcategories that emphasized the importance of a professional caring encounter, how patients were encountered according to individual differences and how the encounter was affected by whether the patient was a woman, man or without defined gender. Conclusion: Nurses felt that professional encounter was important in addiction care. Their intention was to treat patients alike, however the study revealed some differences in encountering process that could be linked to the patient's gender.

In recent years the knowledge and the practices in the field of evaluation have been accumulated and different evaluation models are being discussed in the literature. There are a variety of evaluation models which describe how to conduct a particular type of evaluation. As a human service organization, psychiatry has a particular organizational structure. Seeking to enhance understanding of evaluation models in psychiatry is a need to be covered. To understand the evaluation activity in psychiatry and to question a suitable evaluation model are the aims of this study. The method of this study is a theoretical analysis. By probing into analysing of some examples of evaluation in Swedish psychiatry, a number of core criteria are highlighted. As the results, it comes up that the evaluation activity in psychiatry seems to be “top-down” which is informative and traditional way. Despite evaluation tradition had been highly recognised in psychiatry, the evaluation model is still a question in the field. Based on implications, it emerges three variables in the context of evaluation in psychiatry; facts, values and participation of different actors. By containing these three variables in its context, stakeholder evaluation model seem to be suitable model in psychiatry. This article enables a theoretical ground for the appearance of evaluation in psychiatry and gives implications in regard to stakeholder model as an appropriate evaluation model in psychiatry for future studies.

Den här uppsatsen har haft som syfte att jämföra likheter och skillnader beträffande inriktning mellan kyrkans själavård och ungdomshälsa/barn-och ungdomspsykiatri. Detta arbete har genomförts med hjälp av kvalitativa forskningsintervjuer som spelats in och analyserats enligt intervjupersonernas livsvärld. Det empiriska materialet har kodats och analyserats med hjälp av ett teoretiskt begreppspar som använts i tidigare religionsvetenskaplig forskning Tidigare forskning påvisar att ungdomars psykiska ohälsa har ökat kraftigt de senaste decennierna. Detta är idag ett etablerat samhällsproblem, och just därför ville jag undersöka ungdomars möjligheter till samtalshjälp, och hur denna ter sig. Forskning om ungdomars psykiska ohälsa finns det ingen brist på. Det som däremot är en bristvara är hur samtalshjälpen som erbjuds hos olika verksamheter i samhället, fungerar. Det finns heller ingen svensk forskning som påvisar vart ungdomar helst vänder sig för samtalshjälp, eller varför vissa verksamheter anses vara mer framgångsrika än andra. Något som däremot har påvisats, är ett bristande förtroende för vissa verksamheter.

Denna studies syfte var att undersöka professionella inom psykiatri och socialtjänst upplevelser av att samverka kring personer i behov av sammansatt stöd. Fyra kvalitativa intervjuer med professionella inom socialtjänst och psykiatri genomfördes. Studiens resultat analyserades med hjälp samverkansteori. Resultatet visade att professionella anpassar sin samverkan efter personens behov. Hindrande och försvårarande faktorer för samverkan beskrevs vara professioners skilda synsätt samt olika professioners status. Otydlig ansvarsfördelning samt oenighet om vilken verksamhet som har det yttersta ansvaret beskrevs också som hindrande. Främjande faktorer för samverkan var de olika huvudmännens specialisering som ansågs öka den sammanlagda kompetensen. Även forskning som stödjer att samverkan är nödvändig för dessa personer beskrevs som främjande. Resultatet av studien ligger i linje med tidigare forskning. En tolkning av resultatet skulle kunna vara att det kan vara svårt att åstadkomma effektiv samverkan mellan olika huvudmän den samstämmiga forskningen som belyser behovet av samverkan till trots, liksom informanternas medvetenhet om behovet samt lagstiftning om samverkan, så länge det är delat huvudmannaskap för denna

ECT-behandling är en effektiv och snabb antidepressiv behandling i jämförelse med läkemedel. Behandlingen ger mindre biverkningar och minnespåverkan som oftast är kort och övergående. Under senaste åren har antalet ECT-behandlingar ökat på grund av ökad psykisk ohälsa vilket ökar behov av behandlingsinsatser. Specifik omvårdnad vid ECT-behandling är viktigt, då det påverkar och främjar välbefinnandet hos patienten. Socialstyrelsen ställer nu ett högre krav på en utveckling av kliniska riktlinjer för praxis i omvårdnad vid ECT-behandling. Sjuksköterskor har ansvar för att omvårdnad som ges är evidensbaserad. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av omvårdnad för patient med ECT-behandling. I studien användes en kvalitativ metod med induktiv ansats, med intervjuer som datainsamlingsmetod (n=9) Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenterar, via sex kategorier, sjuksköterskans upplevelse av omvårdnad för patient med ECT-behandling: att se patientens behov; att göra oreflekterad omvårdnad; att känna sig otillräcklig; att sakna utbildning om omvårdnad vid ECT; att göra tidskrävande administration och att konsultera ECT-teamet. Studien visar tydligt att sjuksköterskan har bristande kunskap om specifik omvårdnad vid ECT-behandling utan riktlinjer. Sjuksköterskan upplevde svårigheter att hitta rätt information på grund av tidsbrist och annat administrativt arbete kan det leda till en känsla av otillräcklighet.