Global ETD Search

1	Translational Wit: Seventeenth-Century Literary Translations of Selections from Ovid’s Heroides Levenson, Sean I. 05 May 2012 (has links) The purpose of this thesis is to uncover the meaning of the difference between original versions and translations of two texts from Publius Ovidius Naso's Heroides, "Phyllis to Demophoon" and "Phaedra to Hippolytus." The first chapter describes John Dryden's system of translational practices and some theoretical issues surrounding literary translation and its critical interpretation. Even though translations have connections to the source text to some degree, each product of translation is a literary artifact on its own. The second chapter uses three translations of "Phyllis to Demophoon" by respectively Wye Saltonstall, Edward Pooley, and Edward Floyd as case studies demonstrating the variety of literary works that can originate from a single source text. The third chapter interprets Thomas Otway's translation of "Phaedra to Hippolytus" against Ovid's original in order to reveal the extensive presence of a certain characteristic irony in Otway's text. Otway also effectively translates Ovid's witty subtext. Thomas Otway Phyllis to Demophoon Edward Floyd Edward Pooley Phaedra to Hippolytus Wye Saltonstall translation John Dryden literary translation Ovid Publius Ovidius Naso Arts and Humanities Classics
2	En Kvinnas List : Synliggörandet av kvinnan som subjekt i Ovidius Metamorfoser Lindström, Sofia January 2018 (has links) Den romerska författaren och poeten Publius Ovidius Naso (43 f.Kr. - 17 el. 18 e.Kr.) hade år 8 e.Kr. skrivit färdigt sitt magnum opus Metamorfoser. Verket skildrar ungefär 250 olika myter eller sagor som alla kretsar kring temat förvandlingar, eller så kallade metamorfoser. Men Ovidius verk har under det senaste århundradet uppmärksammats för dess otaliga skildringar av våldtäkt. Från Jupiter till Pluto, från gudarnas gud till underjordens härskare, skapar Ovidius ett poetiskt universum där våldtäkt är enda sättet för dessa gudar att uttrycka sina karikatyr-artade sexualiteter. I och med att Ovidius porträtterar ett såpass stort spann av sexuella kfgj så formas därmed det mönster som ska komma att brytas med i myten om nymfen Sálmakis våldtäkt på den unga pojken Hermafróditos. Med hjälp av forskare som lagt fram att Ovidius skildrar våldtäktens psykologiska följder på dess offer kan vi i Sálmakis-myten se att det rör sig om något så ovanligt som en kvinnlig våldtäktsförövare. I forskning när det gäller subjektivitet inom mytologiska narrativ, där mannen har blivit det universella subjektet, utifrån vilket allt annat definieras, blir det tydligt att Ovidius också i subjekt/objekt ställer rollerna på sin kant. Alltså skapar Ovidius något unikt i skildringen av Sálmakis där det rör sig om en kvinnas roll som subjekt och våldtäktsförövare. Hon blir placerad jämte mannen. Men det krävs något så brutalt som våldtäkt för att först blottlägga maskulinitetens uttryck för att sedan kunna klargöra Sálmakis roll i myten. Ovidius subjektivitet våldtäkt kvinnlig våldtäkt romersk mytologi romersk litteratur antika rom könsroller könsbegränsningar maskulinitetsprocess maskulinitet sexualitet femininitet kvinnlighet manlighet sexuella övergrepp offerprocess våldtäktsförövare Publius Ovidius Naso Ovidius General Literature Studies Litteraturvetenskap
3	Götter, Helden, Menschen Rezeption und Adaption antiker Mythologie in der deutschen Kinder- und Jugendliteratur / Rutenfranz, Maria, January 2004 (has links) Thesis (doctoral) - Ludwig-Maximilians-Universität, München, 2002.
4	Myths on the Move: A Critical Pluralist Approach to the Study of Classical Mythology in Post-Classical Works Delbar, David Carter 01 June 2019 (has links) The Classical Tradition, now more commonly known as Classical Reception, is a growing sub-discipline in Classics which seeks to trace the influence of Greco-Roman culture in post-classical works. While scholars have already done much to analyze specific texts, and many of these analyses are theoretically complex, there has yet to be a review of the theories these scholars employ. The purpose of this study is to provide researchers with a theoretical tool kit which allows them greater scope and nuance when analyzing usages of classical mythology. It examines five different approaches scholars have used: adaptation, allusion, intertextuality, reception, and typology. Each theory is followed by an example from Spanish literature or film: Apollo and Daphne in Calderón's El laurel de Apolo, Orpheus in Unamuno's Niebla, Dionysus in Unamuno's San Manuel Bueno, mártir, Persephone in del Torro's El laberinto del fauno, and the werewolf in Naschy's Waldemar Daninsky films. This thesis argues that a critical pluralist approach best captures the nuance and variety of usages of classical mythology. This allows for both objective and subjective readings of texts as well as explicit and implicit connections to classical mythology. classical tradition reception adaptation allusion intertextuality typology Pedro Calderón de la Barca Miguel de Unamuno Guillermo del Toro Paul Naschy Friedrich Nietzsche Euripides Publius Ovidius Naso El laurel de Apolo Niebla San Manuel Bueno mártir Bacchae Apollo Cupid Dionysus Orpheus Persephone werewolf Arts and Humanities Comparative Literature

1

Page generated in 0.0974 seconds