Global ETD Search

1	En Kvinnas List : Synliggörandet av kvinnan som subjekt i Ovidius Metamorfoser Lindström, Sofia January 2018 (has links) Den romerska författaren och poeten Publius Ovidius Naso (43 f.Kr. - 17 el. 18 e.Kr.) hade år 8 e.Kr. skrivit färdigt sitt magnum opus Metamorfoser. Verket skildrar ungefär 250 olika myter eller sagor som alla kretsar kring temat förvandlingar, eller så kallade metamorfoser. Men Ovidius verk har under det senaste århundradet uppmärksammats för dess otaliga skildringar av våldtäkt. Från Jupiter till Pluto, från gudarnas gud till underjordens härskare, skapar Ovidius ett poetiskt universum där våldtäkt är enda sättet för dessa gudar att uttrycka sina karikatyr-artade sexualiteter. I och med att Ovidius porträtterar ett såpass stort spann av sexuella kfgj så formas därmed det mönster som ska komma att brytas med i myten om nymfen Sálmakis våldtäkt på den unga pojken Hermafróditos. Med hjälp av forskare som lagt fram att Ovidius skildrar våldtäktens psykologiska följder på dess offer kan vi i Sálmakis-myten se att det rör sig om något så ovanligt som en kvinnlig våldtäktsförövare. I forskning när det gäller subjektivitet inom mytologiska narrativ, där mannen har blivit det universella subjektet, utifrån vilket allt annat definieras, blir det tydligt att Ovidius också i subjekt/objekt ställer rollerna på sin kant. Alltså skapar Ovidius något unikt i skildringen av Sálmakis där det rör sig om en kvinnas roll som subjekt och våldtäktsförövare. Hon blir placerad jämte mannen. Men det krävs något så brutalt som våldtäkt för att först blottlägga maskulinitetens uttryck för att sedan kunna klargöra Sálmakis roll i myten. Ovidius subjektivitet våldtäkt kvinnlig våldtäkt romersk mytologi romersk litteratur antika rom könsroller könsbegränsningar maskulinitetsprocess maskulinitet sexualitet femininitet kvinnlighet manlighet sexuella övergrepp offerprocess våldtäktsförövare Publius Ovidius Naso Ovidius General Literature Studies Litteraturvetenskap
2	Kronor, kransar och diadem som rollsymboler i Rubens målningar över Maria de’ Medicis liv / Crowns, wreaths and diadems as role symbols in Rubens’s Marie de’ Medici Cycle af Klinteberg, Kristina January 2022 (has links) This is a study on crowns, wreaths and diadems as role symbols in Peter Paul Rubens’s 24 paintings for Marie de’Medici in Paris, 1622 – 1625. In these paintings, historic facts are shown with the addition of mythological gods and their symbols giving allegorical scenes, where sometimes also Christian symbols or subjects can be traced. A reader of these painted motifs therefore can choose to see the symbols as regal, Christian or mythological. The crown and the wreaths rarely present a challenge in modern interpretations, but the magnificent diadem does. Rubens chooses this diadem for higher goddesses, and for the queen a couple of times too. For some reason, this symbol is mostly misread in analyses. At this point in history, the crowns and the wreaths have been collected from divine spheres and turned into physical objects on earth used by the high and mighty. The large diadem has not; it is still only a symbol on a goddess. If and when put on a human in a portrait, the symbol gives the lady the abilities and characters of a goddess. Rubens uses his own design when turning this symbol into a physical picture;it is a high, pointed diadem with pearls and coloured gems set in gold. He has used it on goddesses both before and after the Medici commission. Today, we have seen numerous spectacular headpieces like this from late 18th century an onwards, wherefore it is an easy mistake to believe that Rubens copied what he saw instead of, as he actually did, foreboding a coming fashion. In addition to confirming this, I also suggest that it is the highest goddess Juno queen Marie is personifying. Juno is mostly known today as a goddess for women and childbirth. But she had far more masculine tasks in earlier days: she was seen as the saviour of the country and a special counsellor of the state. These two important roles are exactly what Marie de’ Medici took on when acting as regent for her young son, Louis XIII,after the murder of her husband, the late Henry IV. By putting Juno’s diadem on Marie’s head, when sitting on a throne, the divine abilities are manifested according to how a historic period could be transferred to the allegorical language in a painting at the time. Peter Paul Rubens Marie de’ Medici Maria de’ Medici Henri IV Henry IV Louis XIII crown wreath diadem role symbol Juno Roman mythology goddess Luxembourg Palace Louvre regent regency Peter Paul Rubens Marie de’ Medicis Maria de’ Medici Henri IV Henrik IV Louis XIII Ludvig XIII krona krans diadem rollsymbol Juno romersk mytologi gudinna Luxembourgpalatset Louvren regent änkedrottning Humanities and the Arts Humaniora och konst

Search results

En Kvinnas List : Synliggörandet av kvinnan som subjekt i Ovidius Metamorfoser

Kronor, kransar och diadem som rollsymboler i Rubens målningar över Maria de’ Medicis liv / Crowns, wreaths and diadems as role symbols in Rubens’s Marie de’ Medici Cycle