Denna uppsats undersöker hur unga med utländsk bakgrund upplever rasifiering och vilka strategier de använder sig av för att hantera rasifieringen. Fokus föreligger på hur rasifiering “görs” samt vilka strategier som används av dem som utsätts för rasifiering i förhållande till samhällets dominerande diskurser. Genom kvalitativa intervjuer med fem unga med utländsk bakgrund har material samlats in. Av intervjuerna framgår att samtliga respondenter upplever att de tillskrivs annorlunda egenskaper och förväntningar än vad som följer av den dominerande vithetsnormen. Rasifiering “görs” genom att rasifierade bedöms som avvikande utifrån vithetsnormen och föreställningen om en svensk kulturell homogenitet. Föreställningar om annorlundaskap skapar förväntningar om att rasifierade personer ska uppträda på ett annat sätt än vad som ryms inom föreställningen om svenskhet. Därigenom utsätts de för vardagsrasism och strukturell rasism i samhället. De strategier respondenterna använde sig av för att hantera rasifieringen delas in i offensiva respektive defensiva strategier. De förstnämnda är exempelvis att motbevisa stereotyper eller att på olika sätt bekämpa strukturen. Exempel på defensiva strategier är att förneka att man är utsatt för rasifiering. Med utgångspunkt i studien föreslås fortsatt forskning för att fördjupa kunskapen om hur svenskhet konstrueras och reproduceras inom olika domäner av samhället, från samspelet mellan individer till strukturell nivå inom samhälleliga institutioner. Vidare behövs forskning om hur offensiva och defensiva strategier påverkar olika gruppers möjligheter till likabehandling.

I studien har vi uppmärksammat att det råder bristande representation gällande mångfald i läseboksserien Småböcker Tessan och Marius Paket 1 och Småböcker Tessan och Marius Paket 2 författad av Tomsby & Wennberg och illustrerad av Mill (2016) för grundskolans tidigare år. Med hjälp av kvantitativ bildanalys och kvalitativ textanalys har vi analyserat hur och till vilken grad icke-rasifierade kontra rasifierade karaktärer kommer till uttryck i bilder och textavsnitt i läseboksserien. Resultatet visar att icke-rasifierade karaktärer får ett större utrymme i läseboksserien, både i bild och i text. Vidare visar den kvalitativa textanalysen att rasifierade karaktärer tilldelas en marginaliserad position gällande hur mycket utrymme de får i tal, tanke och aktion.

<p>Valkare, Aina 2009: ”Det är som med allt, man vänjer sig...”. En studie om kropp, rum och platsanknytning bland latinamerikanska kvinnor i glesbygdsmiljö [It is like with everything, one get used to it...”. A study about body, space and place attachment among Latin-American women in a sparsely-populated milieu].Samhällsplanering, avancerad nivå, masteruppsats för masterexamen i samhällsplanering 30 högskolepoäng.Handledare: Gunnel ForsbergSpråk: Svenska</p><p>Denna uppsats är ett examensarbete i samhällsplanering. Den vill på ett övergripande plan öka kunskapen om internationell invandring till svenska glesbygdsområden. Fokus ligger på latinamerikanska kvinnor som bor i Bräcke kommun i Jämtland och deras upplevelser av att anlända och bo i en liten ort som Bräcke. Jag har också undersökt om platsens karaktär som ett litet samhälle spelar roll för kvinnornas möjlighet att känna tillhörighet och integreras. Studiens bygger på kvalitativ metod med åtta intervjuer med kvinnor från Latinamerika. Den teoretiska utgångspunkten är kroppen som subjekt och som mötespunkt mellan rummets sociala och materiella strukturer och subjektets förkroppsligade erfarenheter av tid och rum. Det gäller både den fysiska upplevelsen av till exempel klimatet och den sociala miljön. Hurkroppsliga fenomen som ras och kön samspelar med praktiker i rummet behandlas också. Teorier om hur ras och etnicitet kan knytas olika till olika geografier används också. Resultatet visar att kvinnorna upplever både det social och det fysiska rummet som väldigt annorlunda än vad de är vana vid. Men de har inte några problem att anpassa sig. Samhällets behov av fler inflyttare har också bidragit till att toleransen mot rasism är relativt låg. Dettaleder till att kvinnornas platsanknytning är stark och de önskar kunna stanna kvar på orten.</p> / International Migration and Rural Transformation

<p>I denna uppsats analyseras olikartade reklambilder utifrån syftet att förstå hur bildernasmening kan tänkas hämta näring ur och bli förståeliga genom koloniala föreställningar somlever kvar som ett arv i det samtida samhället. Författaren söker i analysen svara på hurmeningen i bilderna skapas och hur man kan förstå dem på ett nytt sätt genom att placera demi en större kontext. Genom att placera bilderna i ett postkolonialt sammanhang skapas det ianalysen nya tolkningar och betydelser. Författaren argumenterar för att, trots bildernasspridda karaktär, så går det koloniala arvet som en röd tråd genom materialet.</p>

Valkare, Aina 2009: ”Det är som med allt, man vänjer sig...”. En studie om kropp, rum och platsanknytning bland latinamerikanska kvinnor i glesbygdsmiljö [It is like with everything, one get used to it...”. A study about body, space and place attachment among Latin-American women in a sparsely-populated milieu].Samhällsplanering, avancerad nivå, masteruppsats för masterexamen i samhällsplanering 30 högskolepoäng.Handledare: Gunnel ForsbergSpråk: Svenska Denna uppsats är ett examensarbete i samhällsplanering. Den vill på ett övergripande plan öka kunskapen om internationell invandring till svenska glesbygdsområden. Fokus ligger på latinamerikanska kvinnor som bor i Bräcke kommun i Jämtland och deras upplevelser av att anlända och bo i en liten ort som Bräcke. Jag har också undersökt om platsens karaktär som ett litet samhälle spelar roll för kvinnornas möjlighet att känna tillhörighet och integreras. Studiens bygger på kvalitativ metod med åtta intervjuer med kvinnor från Latinamerika. Den teoretiska utgångspunkten är kroppen som subjekt och som mötespunkt mellan rummets sociala och materiella strukturer och subjektets förkroppsligade erfarenheter av tid och rum. Det gäller både den fysiska upplevelsen av till exempel klimatet och den sociala miljön. Hurkroppsliga fenomen som ras och kön samspelar med praktiker i rummet behandlas också. Teorier om hur ras och etnicitet kan knytas olika till olika geografier används också. Resultatet visar att kvinnorna upplever både det social och det fysiska rummet som väldigt annorlunda än vad de är vana vid. Men de har inte några problem att anpassa sig. Samhällets behov av fler inflyttare har också bidragit till att toleransen mot rasism är relativt låg. Dettaleder till att kvinnornas platsanknytning är stark och de önskar kunna stanna kvar på orten. / International Migration and Rural Transformation

I denna uppsats analyseras olikartade reklambilder utifrån syftet att förstå hur bildernasmening kan tänkas hämta näring ur och bli förståeliga genom koloniala föreställningar somlever kvar som ett arv i det samtida samhället. Författaren söker i analysen svara på hurmeningen i bilderna skapas och hur man kan förstå dem på ett nytt sätt genom att placera demi en större kontext. Genom att placera bilderna i ett postkolonialt sammanhang skapas det ianalysen nya tolkningar och betydelser. Författaren argumenterar för att, trots bildernasspridda karaktär, så går det koloniala arvet som en röd tråd genom materialet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur mångfald representeras inom sminkindustrin i Skandinavien, med fokus på Kicks. Undersökningen är baserad på en analys av innehållet på Kicks Facebook-sida och deras hållbarhetsrapporter. Materialet som analyserats är hämtat från tidsperioden 2017-2018.   Metoderna som har använts för att genomföra denna uppsats är kvantitativ innehållsanalys av bilderna på Kicks Facebook-sida och kvalitativ textanalys av deras hållbarhetsrapporter. Den kvantitativa metoden som har använts är byggd på artikeln “A Transnational Analysis of Skin Tone Ideals in Cosmetic Advertisements in Women’s Lifestyle Magazines” av Wanjiru G. Mbure &amp; Jennifer Stevens Aubrey.   I den kvalitativa innehållsanalysen så visar resultatet att Kicks framtidsvisioner och uttalanden inom frågan om mångfald inte går hand i hand med vad som faktiskt förekommer i praktiken, då man fortfarande kan se en stor brist på representation i deras mediekanaler. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visar att inkluderingen av mångfald har förbättras under tidsperioden som har analyserats, dock i ett litet omfång.

Denna studie riktar fokus på slöjans betydelse för konvertiters identitetsskapande och omgivningens reaktioner på deras synliga muslimska identitet. Tidigare forskning har visat att västerländska konvertiters slöjbärande är förknippat med deras identitet och att konvertiter vittnar om negativa bemötanden från omgivningen efter att ha tagit på sig slöja. Då vi inte funnit någon svensk sociologisk studie som undersöker hur konvertiter skapar mening kring sitt slöjbärande hoppas vi med vår studie kunna fylla en sådan kunskapslucka. Studiens syfte är att utifrån en fenomenologisk forskningsansats undersöka hur konvertiters slöjbärande är kopplat till deras identitetsskapande samt vilka strategier konvertiter tillämpar mot bakgrund av deras erfarenheter av negativa bemötanden i offentlighetens rum. Studiens empiriska material baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio kvinnor i åldrarna 23–57 år. Materialet har analyserats utifrån vårt teoretiska ramverk bestående av Sara Ahmeds och Tobias Hübinettes teorier inspirerade av ett postkolonialt perspektiv samt Richard Jenkins sociala identitetsteori. Resultatet visar att de undersökta konvertiternas slöjbärande görs meningsfullt då denna praktik möjliggör för dem att manifestera sin religiösa identitet. Efter att ha blivit synliga muslimer bemöts dock konvertiterna på ett negativt sätt från omgivningen. Dessa negativa erfarenheter pekar på att konvertiterna utsätts för rasifieringsprocesser på basis av deras synliga muslimska identitet, vilket gjort att deras inträde i vita rum försvårats. Som en konsekvens av detta tillämpar konvertiterna olika förebyggande strategier såsom att överprestera, hävda sig och tala extra bra svenska i mötet med andra människor. Några av studiens viktigaste slutsatser är att slöjan utgör en stark identitetsmarkör och att konvertiterna på grund av sina sjalbeklädda kroppar rasifieras och exkluderas från svenskheten.

Nedåtgående klassresor är ofta frånvarande inom klassforskning, trots att detta är en realitet för många högutbildade invandrade i Sverige. Denna studie syftar därför till att lyfta fram högutbildade utrikes födda svenskar och deras levda erfarenheter av att genomgå nedåtgående klassresor i Sverige, och vidare undersöka dels hur de hanterar sin nya klassposition, dels hur deras erfarenheter kan förstås i förhållande till olika maktordningar och o(jäm)likhetsskapande strukturer i samhället. Empirin är insamlad genom kvalitativa intervjuer med 14 personer, i åldrarna 35 till 65 år, som genom migration till Sverige genomgått nedåtgående klassresor. Teorin tar avstamp i fenomenologi, intersektionalitet och klassteori. Empirin analyseras med hjälp av den fenomenologiska analysmetoden Interpretative phenomenological analysis. Resultatet visar att deltagarna inte bara upplever att de från tidiga år blev uppmuntrade av sina föräldrar att vidareutbilda sig efter gymnasiet, utan att de också fått lära sig att ta för sig i livet. Medelklasstillvaron i ursprungslandet präglades av handlingsutrymme, såväl socialt som på arbetet. Som nya i Sverige upplevde dock många deltagare att de, till skillnad från i ursprungslandet, var tvungna att förlita sig på omgivningen för vägledning, och att värdet på deras utbildningar diskvalificerades till följd av strukturer av rasism och sexism. Inte bara statliga myndigheter utan också företrädare för högskolor uppmanade deltagare att söka andra arbeten än vilka de är utbildade för. I brist på alternativ på arbetsmarknaden upplever många deltagare att de tvingats ”nöja sig” med en lägre klassposition i Sverige, vilket för vissa inneburit att de tvingats ta arbeten präglade av exploatering och slitsamma arbetsförhållanden. Trots att den nya klasspositionen inneburit svårigheter för deltagarna använder vissa deltagare svårigheterna som en strategi för att omdefiniera sin position. Genom att göra motstånd mot arbetsplatsers exploatering av invandrad arbetskraft, eller genom att betona värdet och vikten av arbetet de utför, använder deltagarna sina handlingar och nya arbeten för att omdefiniera värdet på sina nya klasspositioner i Sverige.

I denna uppsats vänder vi siktet mot de professionella vuxna som arbetar med ensamkommande flyktingbarn. Syftet med studien är att skapa förståelse för och synliggöra den professionella socialarbetarebs åsikter och erfarenheter kring sitt arbete och med det som utgångspunkt problematisera bemötandets betydelse för ensamkommande barns etablering/integration i Sverige. Bakgrunden till studien återfinns kring en förförståelse kring en bristande integrationspolitik och att individer med invnadrarbakgrund många gånger hamnar i utanförskap genom majoritetens utmålande av invandrare som främmande och kulturellt avvikande. Arbetet med uppstasen bygger på en kvalitativ ansats där empirin baseras på intervjuer.Resultatet påvisar integrationens komplexitet och att personalen upplever att de saknar strategier för det integrationsfrämjande arbetet. I tolkningen av empirin kan vi utläsa flertalet motsägelser däribland att ansvaret för integrationen åläggs den enskilde individen samtidigt som informanterna ger uttryck för nödvändigheten av ett ömsesidigt bemötande. Utifrån ett intersektionellt perspektiv och en postkolonial begreppsapparat påvisar vi hur det sociala arbetets struktur skapar barriärer för ensamkommande barns möjligheter till en gynnsam etablering. Vi menar att den sociala praktiken befäster ett "Vi" och ett "Dom" genom ett normativt ställningstagande där ensamkommande barn konstrueras som "de andra". En viktig aspekt att uppmärksamma är synen på att ensamkommande barn en dag ska betala tillbaka till det svenska samhället. Vi finner denna syn problematisk och menar att en attitydförändring är nödvändig för att skapa goda grunder för en gynnsam etableringsprocess fri från fördomar kring ensamkommande barns främlingskap.