Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på vilken syn pedagogerna har på barns inflytande samt hur förskolorna jobbar med barns inflytande. Vi ville även se om det fanns några tydliga likheter och/eller skillnader mellan de olika pedagogiska inriktningarna. Empirin är insamlad ifrån två Reggio Emilia - inspirarede förskolor och två Montessori förskolor. Sammanlagt intervjuades åtta stycken förskollärare. Fyra arbetar på Reggio Emilia inspirarade förskolor och fyra arbetar på Montessori förskolor.  Genom att få göra sin röst hörd, uttrycka sina tankar och åsikter  samt låta sitt intresse styra verksamheten får barnet reellt inflytande på förskolan. Detta var något som alla pedagoger var överrens om. Dock menar några av pedagogerna, för att barnen ska kunna känna att de har ett reellt inflytande måste de medvetendegöras om vad inflytande är, innebär och kan leda till nämligen ett demokratiskt förhållningssätt. Pedagogerna ifrån de respektive förskolorna var även överrens om att barnets intresse ska styra hur den pedagogiska miljön byggs upp. Dock skilde det i tolkningen av pedagogisk miljö. För de Reggio Emilia inspirerade förskolorna handlar det om rummen, hur de ska utformas och byggas upp medan det mer handlar om det pedagogiska materialet på Montessori förskolorna där utformningen av rummen är mer statisk.

This self-study, written in narrative form, considers the design of a “pedagogy of meaning” (Cooper, 2009) that supports children’s identity-construction, as the children uniquely “appear” in the classroom. The author shares this process with the children in her Grade 1 classroom. As part of the children’s “appearance” in the classroom, “voices” which have not often been heard come to be shared in meaningful/meaning-making ways. Also, in the course of this pedagogical design process, the author explores the construction of her own “teacher identities”. The study is theoretically inspired by the Reggio Emilia approach; in particular, the central tenet of the “image of the child” as competent, capable, and resourceful (Rinaldi, 1993). This is a postmodern image of the child brought into being through the process of telling and interpreting stories of past and present. This “image of the child” is utilized as a guiding concept as the author endeavours to conceptualize and enact her own interpretation of a pedagogy of meaning in her Grade 1 classroom context. A pedagogy of meaning is conceptualized as a relational and malleable construct negotiated between the teacher and children and among the children themselves, enriched by the participants’ individual and shared identities, contexts, and experiences.

This self-study, written in narrative form, considers the design of a “pedagogy of meaning” (Cooper, 2009) that supports children’s identity-construction, as the children uniquely “appear” in the classroom. The author shares this process with the children in her Grade 1 classroom. As part of the children’s “appearance” in the classroom, “voices” which have not often been heard come to be shared in meaningful/meaning-making ways. Also, in the course of this pedagogical design process, the author explores the construction of her own “teacher identities”. The study is theoretically inspired by the Reggio Emilia approach; in particular, the central tenet of the “image of the child” as competent, capable, and resourceful (Rinaldi, 1993). This is a postmodern image of the child brought into being through the process of telling and interpreting stories of past and present. This “image of the child” is utilized as a guiding concept as the author endeavours to conceptualize and enact her own interpretation of a pedagogy of meaning in her Grade 1 classroom context. A pedagogy of meaning is conceptualized as a relational and malleable construct negotiated between the teacher and children and among the children themselves, enriched by the participants’ individual and shared identities, contexts, and experiences.

Studiens syfte har varit att undersöka förskollärares arbete med pedagogisk dokumentation i förskolan och hur barns delaktighet kommer till uttryck i denna. En bakgrund till studien är de krav och riktlinjer förskollärarna har att utgå från i dokumentationsarbetet i förskolan.    Pedagogisk dokumentation är idag en spridd dokumentationsform som har sitt ursprung i den norditalienska staden Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Syftet med denna är att synliggöra barns lärprocesser och för att utveckla kvalitén i verksamheten.    Studien genomfördes genom intervjuer med förskollärare på tre olika förskolor, där de säger sig arbeta med pedagogisk dokumentation.    Resultatet av studien visar att förskollärarna använder pedagogisk dokumentation i sitt arbete för att fördjupa förståelsen för barns lärande, men också för att utveckla verksamhetens kvalité. En tydlig bild utifrån förskollärarnas uppfattningar och ord är att förskollärarna använder den pedagogiska dokumentationen i projektarbeten. Jag har också kunnat utläsa från resultatet att skillnader och likheter finns mellan de tre förskolorna när barns delaktighet kommer in. Samtliga förskollärare säger att de använder pedagogisk dokumentation för att barns lärande ska synliggöras. Detta sker genom att barnen får vara delaktiga i reflektionerna kring olika dokumentationer. En skillnad är hur det går vidare med det som samtalas om kring en dokumentation. För två av förskollärarna är reflektionsarbetet ett sätt att upptäcka nya idéer och spinna vidare på dessa. För en tredje förskollärare handlar barns delaktighet i dokumentationsarbetet om att gå tillbaka till dokumentationer och samtala med barnen om dessa och därmed lära av varandra. En oväntad information som kom fram är att en förskollärare inte bara tar upp barns delaktighet i dokumentationsarbetet som ett sätt att få tillgång till barns intressen. Utan en viktig aspekt med barns delaktighet är att förskollärarna kan få syn på information som de inte var medvetna om, som till exempel situationer då barnen blir kränkta.

I läroplanen för förskolan står väldigt lite om hur den pedagogiska miljön skall vara utformad. Den skall vara trygg, utmanande och lärorik. En av tolkningarna av lärmiljöerna är att använda sig av Reggio Emilia pedagogiken. Reggio Emilia pedagogikens tolkning av lärmiljöerna är att dessa skall utgå från barnen, från individen och att alla hundra språken skall användas. Dessa ord som individen, barnet och det kompetenta barnet var ord som fångade mitt intresse, speciellt med min bakgrund i genusvetenskapen. Var Reggio Emilia pedagogiken en grund för ett aktivt genusarbete i förskolan? Frågor som undersöktes var hur lärmiljöernas utformning och material påverkade barnen att vara gränsöverskridande och kunna göra kön på olika sätt och hur pedagogernas kompetens kring genusvetenskapliga begrepp påverkade deras utformning av lärmiljöerna och materialval. Andra frågeställningar kopplade till detta var också hur kön kunde identifieras, vilka dikotomier kring kategorierna av flicka och pojke som kunde utläsas och till slut hur dessa dikotomier kunde dekonstrueras. För att kunna undersöka dessa frågeställningar användes enkäter till pedagogerna, observationer av lärmiljöerna samt pedagogiska samtal med pedagogerna i arbetslaget. Resultatet visade att avdelningarna hade fokus på tre olika saker i sin verksamhet. Det handlade om lärmiljöer, individ begreppet och det könsneutrala begreppet. Dessa tre interagerar med varandra och påverkade pedagogernas utformande av lärmiljöerna. Att använda sig av genusglasögon återfanns inte hos någon av avdelningarna och pedagogernas definitioner av både individ begreppet och det könsneutrala begreppet samklingade inte med den tidigare forskningens definition. Detta sammantaget gör att slutsatserna som drogs var att de varierande miljöerna som återfanns dock är könsbundna till sin natur. Pedagogernas kompetens visade sig vara olika på begreppen inom genus och genusstrategierna som användes hörde mestadels hemma i det könsneutrala. Att Reggio Emilia pedagogiken hade en könsneutral grund med en syn på att pojkar och flickor är olika från födseln, att det finns biologiska skillnader, var en nyhet för alla pedagogerna. Sammantaget så kan Reggio Emilia pedagogiken vara en grund för ett aktivt genusvetenskapligt arbete men för att detta skulle kunna ske så behövs mer kompetens i genusämnet. Detta gör det möjligt att observera nya saker i sina lärmiljöer, undersöka vad barnen vekligen gör och ifrågasätta normerna i samhället tillsammans med barnen.

I Förskolans läroplan, Lpfö 98 (Skolverket, 2010) står att pedagoger i förskolan är skyldiga att skapa en dialog med föräldrar avseende verksamhet och barnets utveckling. Utvecklingssamtalet är ett bra tillfälle att skapa goda relationer med föräldrarna. Detta uppnås genom ett kvalitativt utvecklingssamtal. Reggio Emilia är en speciell pedagogik som bygger på frågor och gensvar utifrån ett demokratiskt perspektiv. Genom att kombinera ämnet på ett nytt sätt, undersöks utvecklingssamtal ur ett Reggio Emilia perspektiv. Syftet med denna undersökning är att undersöka hur ett utvecklingssamtal utförs i en Reggio Emilia-pedagogiskt inriktad förskola. Syftet är dessutom att ge ökade kunskaper i detta hänseende och att konkretisera vad som är viktigt att tänka på vid ett utvecklingssamtal. Undersökningen är gjord med hjälp av semistrukturerad intervjumetodik. Frågeställningarna är utformade för att klargöra vad som är viktigt att tänka på när man genomför ett utvecklingssamtal Resultatet visar hur viktig pedagogernas inställning till samt genomförande av utvecklingssamtalet är. Det påvisar vikten av att göra goda förberedelser för att uppnå optimalt resultat. De intervjuade pedagogerna anser att Reggio Emilias pedagogik är överlägsen därför att Reggio Emilia-pedagogiken alltid sätter barnets tillgångar främst vilket ger barnet stora möjligheter att lyckas. Reggio Emilia-pedagogikens grundtanke är att barnet synliggörs utifrån sina egna möjligheter. Här finns möjligtvis framtidens pedagogik.

Submitted by Tania Ivani Rokohl (tania.rokohl@uffs.edu.br) on 2018-03-12T12:34:19Z No. of bitstreams: 1 BURDZINSKI.pdf: 1216464 bytes, checksum: 5ef79382874f7c0c4c11eedad0f242e5 (MD5) / Approved for entry into archive by Diego dos Santos Borba (dborba@uffs.edu.br) on 2018-03-12T12:46:32Z (GMT) No. of bitstreams: 1 BURDZINSKI.pdf: 1216464 bytes, checksum: 5ef79382874f7c0c4c11eedad0f242e5 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-03-12T12:46:32Z (GMT). No. of bitstreams: 1 BURDZINSKI.pdf: 1216464 bytes, checksum: 5ef79382874f7c0c4c11eedad0f242e5 (MD5) Previous issue date: 2017-10-10 / Esta pesquisa teve como objetivo estudar os aspectos epistemológicos de uma experiência concreta na educação da primeira infância que surge no início da segunda metade do século XX, no norte da Itália, na cidade de Reggio Emilia, e de lá se difunde para o mundo. Esta pedagogia, que tem como mentor e precursor o pedagogo e psicólogo italiano Loris Malaguzzi, afirma a infância como categoria geracional, social e histórica e geograficamente construída, heterogênea, atravessada pelas variáveis de gênero, classe, religião e etnia. Assim, essa experiência educativa torna-se com o passar do tempo, uma coleção de escolas para crianças pequenas, nas quais o potencial intelectual, emocional, social e moral de cada criança é cuidadosamente cultivado e orientado. E que fazem a cidade de Reggio Emilia ser mundialmente reconhecida como cidade educadora de primeira infância, e sua experiência educacional ser conhecida como Abordagem de Reggio Emília. Na busca por compreender se esta abordagem reúne elementos que possam torná-la um novo paradigma na educação infantil, esta pesquisa, de caráter bibliográfica e interdisciplinar, se aliou à Filosofia da Ciência, e a partir da teoria dos paradigmas de Thomas Kuhn, em sua obra A estrutura das revoluções científicas (1998), fez uma analogia com os conceitos Kuhnianos buscando apontar os elementos que caracterizam a abordagem italiana como um novo paradigma na educação da primeira infância. A escolha da teoria dos paradigmas de Thomas Kuhn contemplou a possibilidade de se utilizar da Filosofia da Ciência como parâmetro, ou até mesmo como ferramenta. E dessa forma, como possibilidade de medir e avaliar o que se apresenta no campo da educação infantil enquanto teoria pensada e prática pedagógica vivenciada. A pesquisa possibilitou evidenciar que olhando num retrospecto histórico, a constituição moderna de educação apoia-se em estruturas disciplinares, sistemáticas e calcadas nos preceitos da cientificidade metodológica e com forte apelo na posição do adulto como detentor do conhecimento dos saberes do mundo e na figura da criança como um infante, alguém ainda sem fala sobre o que é o mundo, ou ainda mais instigante; como ele poderia ser. Ao voltarmos nossas análises para um ponto central das práticas iniciadas por Malaguzzi nas escolas de educação da primeira infância italiana, que é a imagem da criança como alguém que também pode nos ensinar, a pesquisa evidenciou que o marco dessa experiência italiana é a imagem das crianças como ricas, fortes e poderosas. A ênfase é colocada em vê-las como sujeitos únicos, com direitos, em vez de simplesmente com necessidades. Esta visão para a criança contrasta com relação ao modo como até então se entendia o papel da infância nos processo de ensino e aprendizagem. E que analisando a construção e o legado de Malaguzzi, percebemos que ele se tornou promotor de uma filosofia da educação inovadora, criativa, capaz de valorizar o patrimônio de potencialidades e recursos que emergem das diferentes linguagens das crianças, tornando a Abordagem de Reggio Emilia um paradigma em disputa com a educação adultocêntrica e com base apenas na transmissão. / Esta investigación tuvo como objetivo estudiar los aspectos epistemológicos de una experiencia concreta en la educación de la primera infancia que surge al inicio de la segunda mitad del siglo XX, en el norte de Italia, en la ciudad de Reggio Emilia, y de allí se difunde hacia el mundo. Esta pedagogía, que tiene como mentor y precursor el pedagogo italiano Loris Malaguzzi, afirma la infancia como categoría generacional, social e histórica y geográficamente construida, heterogénea, atravesada por las variables de género, clase, religión y etnia. Así, esa experiencia educativa se convierte con el paso del tiempo, una colección de escuelas para niños pequeños, en las cuales el potencial intelectual, emocional, social y moral de cada niño es cuidadosamente cultivado y orientado. Y que hacen que la ciudad de Reggio Emilia sea mundialmente reconocida como ciudad educadora de primera infancia, y su experiencia educativa sea conocida como Enfoque de Reggio Emilia. En la búsqueda por comprender si este enfoque reúne elementos que puedan convertirlo en un nuevo paradigma en la educación infantil, esta investigación, de carácter bibliográfico e interdisciplinario, se alió a la Filosofía de la Ciencia, ya partir de la teoría de los paradigmas de Thomas Kuhn, La estructura de las revoluciones científicas (1998), hizo una analogía con los conceptos Kuhnianos buscando apuntar los elementos que caracterizan el enfoque italiano como un nuevo paradigma en la educación de la primera infancia. La elección de la teoría de los paradigmas de Thomas Kuhn contempló la posibilidad de utilizar la Filosofía de la Ciencia como parámetro, o incluso como herramienta. Y de esa forma, como posibilidad de medir y evaluar lo que se presenta en el campo de la educación infantil como teoría pensada y práctica pedagógica vivenciada. La investigación posibilitó evidenciar que mirando en una retrospectiva histórica, la constitución moderna de educación se apoya en estructuras disciplinares, sistemáticas y calcadas en los preceptos de la cientificio metodológico y con fuerte llamamiento en la posición del adulto como poseedor del conocimiento de los saberes del mundo y en la figura de la niño como un infante, alguien aún sin hablar de lo que es el mundo, o aún más instigador; como podría ser. Al volver nuestros análisis a un punto central de las prácticas iniciadas por Malaguzzi en las escuelas de educación de la primera infancia italiana, que es la imagen del niño como alguien que también puede enseñarnos, la investigación evidenció que el marco de esa experiencia italiana es la imagen de los niños como ricas, fuertes y poderosas. El énfasis se pone en verlas como sujetos únicos, con derechos, en vez de simplemente con necesidades. Esta visión para el niño contrasta con el modo en que hasta entonces se entendía el papel del niño en los procesos de enseñanza y aprendizaje. Y que analizando la construcción y el legado de Malaguzzi, percibimos que se ha convertido en promotor de una filosofía de la educación innovadora, creativa, capaz de valorar el patrimonio de potencialidades y recursos que emergen de los diferentes lenguajes de los niños, haciendo el Enfoque de Reggio Emilia un paradigma en disputa con la educación basada en la transmisión y adultocéntrica.

Reggio Emilia inspirerad förskola med rum mellan tak och golv.

No description available.

Syftet med min undersökning var att ta reda på hur kombinationen av Reggio Emilia, utomhuspedagogik fungerar i relation till Läroplanen för förskolan.Jag ville veta vilka möjligheter som finns med detta arbetssätt men även vilka svårigheter som finns.Jag har valt att använda mig av observation och intervju för att få en helhetssyn på deras verksamhet. Undersökningens observation har genomförts på en avdelning på en förskola i Skåne med barn i fyra och fem års ålder. Intervjun är med två pedagoger från samma avdelning.Resultatet visar att kombinationen av Reggio Emilia och Utomhuspedagogik är förenlig med läroplanen för förskolan och att läroplanen synliggörs mer genom detta arbete.