Global Ocean Governance (GOG) är till för att styra och organisera aktörers nyttjande av havens resurser som inte täcks av nationell lagstiftning på ett hållbart sätt. Men efter årtionden av staters förbiseende av regimen för ett hållbart nyttjande som främst FNs Generalförsamling (UNGA) ämnat skapa, har regimen inte fungerat. Även om stater rationellt skulle gynnas av att samarbeta för ett hållbart nyttjande av havens resurser genom ett moratorium av bottentrålfiske i internationellt vatten, har detta inte skett. Det är alltså tydligt att regimen inte fungerar. Frågan är varför - det vill säga hur regimen brister i att säkerställa ett hållbart nyttjande av havens resurser. För att ta reda på hur regimen brister krävs en undersökning av regimens (in)effektivitet.Det finns ingen konsensus mellan regimteoretiker av vad som utgör en (in)effektiv regim och hur en regims effektivitet kan mätas. Denna studies huvudsakliga bidrag till den vetenskapliga forskningen är att bidra med information om vad som utgör en effektiv respektive ineffektiv regim. Denna studies syfte är inte att ta reda på denna fråga, men att genom analysen om hur regimen av ett moratorium av bottentrålfiske i internationellt vatten brister, bidra till den vetenskapliga forskningen utifrån teorikonsumtion.Genom Greenes (1996) kriterier för vad som utgör en (in)effektiv regim har jag undersökt hur regimen, dess skapande institutioner samt regimens omgivning, brister. Ett viktigt resultat av min analys är att UNGA brister på grund av sin försiktighet att styra staters beteende genom en global regim, det vill säga betoningen av dess resolutioner i frågan om ett moratorium mot bottentrålfiske i internationellt vatten är bristfälliga. / The main task of Global Ocean Governance (GOG) is to govern and organize actor’s exploitation of the resources that the seas that are not covered by national jurisdiction provide, in a sustainable manner. But after decades of state’s ignorance towards theregime on a sustainable use of the resources of the seas that the United Nation’s General Assembly (UNGA) has been aiming to create, the regime has shown to be dysfunctional.Even if states would benefit rationally from cooperation for a sustainable use of the resources that the seas provide through a moratorium on bottom trawling of the high seas, such cooperation is not in place. It is clear that the regime is dysfunctional. The question is why – that is, in what way the regime is insufficient in providing a sustainable use of the resources of the high seas. In order to analyse why the regime is flawed, an evaluation of the regime’s (in)efficiency is required.There is no consensus among regime theorists of what makes an (in)effective regime and how a regime’s effectiveness can be measured. The main scientific contribution of this study is to contribute with information on what criteria makes an effective or an ineffective regime. The purpose of this study is not to examine this question per se, but to, through the analysis of how the regime on a moratorium of bottom trawling in the high seas is lacking, provide to the scientific regime discussion through theory consumption.Through Greene’s (1996) criteria on what makes a regime (in)effective, I have analysed how the regime, it’s creator’s, and the surroundings of the regime, fails. A key- finding of my analysis is that UNGA fails because of its caution to steer state’s behaviour through a regime, that is, the stress of its resolutions for a moratorium on bottom trawling in the high seas are lacking.

”African Solutions to African Problems” är en av Afrikanska Unionens nya ledord. Denna vilja om att ta mer ansvar för den afrikanska kontinenten och kunna agera som en säkerhetsaktör har resulterat i en ny säkerhetsdoktrin. För att kunna agera som aktör på den internationella arenan krävs att vissa förutsättningar existerar enligt en modell framtagen av Gunnar Sjöstedt. Dessa strukturella och institutionella förutsättningar kommer i denna studie att undersökas för att analysera huruvida AU kan agera som säkerhetsaktör. För att se hur AU de facto har agerat som säkerhetsaktör kommer organisationens agerande i Somalia år 2007-2010 samt i Libyen år 2011 att undersökas.  Den teoretiska anknytning som antas i studien är regimteori vilken fokuserar på att studera och förklara uppkomst och fortlevnad av samarbete inom internationella institutioner. Den empiriska analysen visar att AU saknar vissa strukturella och institutionella förutsättningar som anses nödvändiga för aktörskapaciteten. Den visar även att de målsättningar som har legat till grund för skapandet av dessa institutioner inte har förverkligats samt att regler och principer inte efterlevs.Vidare demonstrerar AU:s agerande i Somalia och Libyen att begreppet ”African Solutions to African Problems” är långt ifrån operationaliserat då AU inte kunnat enas om en respons samt agera samstämmigt i de kriser som undersöks.

Ett nytt synsätt på industriområdenas plats i postindustriella städer håller på att växa fram. Runt om i världen bevaras industriområden för kulturella syften och skapar nya urbana destinationer för turister och invånare. Istället för att rivas blir de bevarade som kulturminnesmärken från den industriella eran, där nya verksamheter flyttar in. Detta leder till att ett områdes urbana identitet förändras. Norra Grängesbergsgatan som ligger i Sofielunds industriområde i centrala Malmö, har potential att bli ett sådant område. Norra Grängesbergsgatan har länge varit ökänd i egenskap av en av stadens mest kriminella gator. Idag är den dock även känd för sitt kulturella utbud och dessutom ett växande sådant. Studien kommer fram till att det finns olika aktörer som skapar förändring genom samarbete och partnerskap. Det är inte utan utmaningar utvecklingen av sker. De industriella strukturerna skapar både hinder och möjligheter för framtida verksamheter samtidigt som det finns farhågor för att området gentrifieras. Det som är säkert är att något har börjat hända på Norra Grängesbergsgatan.

The author argues that the membership in a larger alliance has particular consequences for the defence cooperation between member states. For that purpose, the study examines Sweden’s application for NATO membership and its impact on German-Swedish defence cooperation. The study uses current research on differentiated integration and minilateralism as a starting point to frame the object of research. Influencing factors that either limit, enable, or promote minilateral defence cooperations are theoretically identified and empirically verified. The subject’s topicality makes expert interviews on ministry-, department-, and forces headquarters level the suitable empirical foundation. The author further argues that the complexity of the problem requires an eclectic approach to answer the research question. For this purpose, minilateral defence cooperations are defined as regimes and linked to the realistic, liberal, and constructivist interpretation of regime theory. The study finds that relative gains, absolute gains, and normative factors can explain changing preconditions under which German-Swedish defence cooperation is likely to increase in the face of Sweden’s NATO membership.

At the end of 2016, the Swedish petroleum and biofuel company Preem applied for an environmental permit to convert high-sulfur bunker oil to low-sulfur petrol and diesel at Preemraff Lysekil. Something that required an expansion of the refinery. The process ended abruptly in September 2020 when Preem chose to withdraw their application. In connection with the process, two actor coalitions were formed, with one being for an expansion and the other against. Both coalitions had the explicit goal of reducing greenhouse gas emissions and preventing climate change. The difference, however, was their view on whether this could be achieved thanks to an expansion of Preemraff Lysekil, or if it could only happen without it. Through their actions the coalitions have tried to influence the policy process in a direction that is desirable for them. This study aims to systematically map the coalitions and their actions and contribute to a deeper understanding of their actions and impact on the process of the planned expansion project of Preemraff Lysekil. The study is designed as a qualitative case study and is based on The Advocacy Coalition Framework (ACF), which can be used to explain and understand beliefs and policy change when multiple actors are involved in a policy process. According to the ACF, actors who share similar policy core beliefs come together in coalitions to increase the chances of policy change. The study also uses urban regime theory to understand the informal and unspoken agenda between Preemraff Lysekil and Lysekil municipality. The results from previous research show several common denominators with the Preemraff Lysekil case. The analysis shows that the actors who were against an expansion had similar deep core beliefs and consistent policy core beliefs, they also had a consensus on how the policy change should be implemented. They have tried to influence the process by appealing court decisions and tried to get the Swedish government to take over the assessment of the application, which also happened. The analysis shows that the actors who were in favor of an expansion had more dispersed deep core beliefs but were consistent in their policy core beliefs and secondary beliefs. They have made attempts to stop the government from taking over the case from the court. As these attempts have been unsuccessful, they instead tried to get the government to allow an expansion. By using different forms of resources, both coalitions have tried to get the public and decision-makers to support their own proposal for policy change, with varying results. What ultimately led Preem to withdraw the application is not clarified. Maybe the pressure from those who were against an expansion became too powerful, maybe the COVID-19 pandemic left such a big mark on international production chains and the global market that an expansion was no longer profitable. There is also a possibility that Preem's decision is based on both parts, but we will probably never know.