Syftet med studien är att bilda kunskap om elevers uppfattningar av och lärares undervisning om särskrivningar. Det görs utifrån frågeställningarna: Hur uppfattar elever särskrivningar? Hur beskriver lärare att de arbetar med särskrivningar i undervisningen? För att besvara syfte och frågeställningar byggdes studien på en kvalitativ undersökning där lärare och elever på två skolor i södra Sverige intervjuades. Intervjuerna genomfördes med fem lärare som undervisar i svenska samt med sju elever i årskurs sex. Datamaterialet analyserades utifrån en fenomenografisk ansats, vilken är den grund studien vilar på. Materialet analyserades och ledde fram till sex kategorier. Kategorierna från elevintervjuerna blev; uppfattas sällan i text, känner igen ordet, ord kan missuppfattas och förstår ändå. Kategorierna från lärarintervjuerna blev; individuell undervisning och gemensam undervisning. Resultatet utformas utifrån kategorierna och visar bland annat att elever inte uppfattar särskrivningar i text och att vissa särskrivna ord kan missuppfattas men i de allra flesta fall anser elever att läsaren förstår ändå. Resultatet visar även att lärare främst undervisar om särskrivningar individuellt med elever under pågående arbete med skrivna texter. Enstaka tillfällen hålls gemensam undervisning där lärare vanligtvis lyfter exempel på särskrivningar. Syftet med studien är att bilda kunskap om elevers uppfattningar av och lärares undervisning om särskrivningar. Det görs utifrån frågeställningarna: Hur uppfattar elever särskrivningar? Hur beskriver lärare att de arbetar med särskrivningar i undervisningen? För att besvara syfte och frågeställningar byggdes studien på en kvalitativ undersökning där lärare och elever på två skolor i södra Sverige intervjuades. Intervjuerna genomfördes med fem lärare som undervisar i svenska samt med sju elever i årskurs sex. Datamaterialet analyserades utifrån en fenomenografisk ansats, vilken är den grund studien vilar på. Materialet analyserades och ledde fram till sex kategorier. Kategorierna från elevintervjuerna blev; uppfattas sällan i text, känner igen ordet, ord kan missuppfattas och förstår ändå. Kategorierna från lärarintervjuerna blev; individuell undervisning och gemensam undervisning. Resultatet utformas utifrån kategorierna och visar bland annat att elever inte uppfattar särskrivningar i text och att vissa särskrivna ord kan missuppfattas men i de allra flesta fall anser elever att läsaren förstår ändå. Resultatet visar även att lärare främst undervisar om särskrivningar individuellt med elever under pågående arbete med skrivna texter. Enstaka tillfällen hålls gemensam undervisning där lärare vanligtvis lyfter exempel på särskrivningar.

Felaktig särskrivning är ett utbrett problem i svenska texter. Det finns forskning både om vilka typer av ord som särskrivs och om tänkbara orsaker till varför särskrivning sker. Bristen på förslag till undervisning och förebyggande åtgärder rörande särskrivning är vad som har motiverat denna studie. Syftet med studien är att, med hjälp av variationsteorin, förstå vad som är kritiskt för undervisning om särskrivning. Frågeställningarna är således: • Vilka är, för den valda elevgruppen, de kritiska aspekterna för lärande av sär- respektive sammanskrivning av ord i svenska språket? • Hur kan vi, i undervisningen med hjälp av variationsteorin, skapa förutsättningar för dessa elevers lärande av vilka ord som ska skrivas isär respektive ihop? För att kunna svara på frågeställningarna har ett upprepat undervisningsexperiment, i form av en lektion, genomförts med 20 elever i årskurs 6. Lektioner har planerats, genomförts och analyserats utefter ett variationsmönster, för att sedan förbättras och upprepas. Vårt undervisningsexperiment har sin grund i de praxisnära metoderna design experiment, lesson study samt learning study. Genom vår studie har vi funnit att det är fördelaktigt att diskutera tyngdpunkten i ord för att eleverna ska kunna avgöra om ord ska skrivas isär eller ihop. Vidare är det gynnsamt att påvisa hur innebörden kan påverkas när ett sammansatt ord felaktigt särskrivs. Eleverna behöver även ha en förförståelse för stavelser för att kunna förstå att tyngdpunkten i ord alltid hamnar på en sådan.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur väl svenska och finlandssvenska niondeklassare hanterar utvalda svenska skrivregler och det svenska skriftspråket. Vidare undersöks huruvida det finns olikheter länderna emellan, samt mellan kön. Undersökta språkdrag är fyra till antalet: förekomst av särskrivning, hantering av gemener och versaler, inslag av engelska respektive finska samt hantering av pronomina de, dem och dom. Undersökningsmaterialet består av 100 diskursiva elevtexter från Sverige och Finland, jämnt fördelade mellan länderna. Texterna kommer från nationella prov i ämnet svenska (Sverige) respektive modersmål och litteratur (Finland) genomförda våren 2010 av elever i årskurs 9. En kvantitativ forskningsmetod är tillämpad i denna studie; samtidigt är undersökningen även en kvantitativ jämförelse länderna emellan. Resultatet visar att eleverna i stort hanterar undersökta svenska skriftspråksnormer. Det råder dock tveksamheter gällande hur ord skrivs samman på ett korrekt sätt och när ord stavas med stor respektive liten begynnelsebokstav. Främmande ord och uttryck förekommer inte i någon större utsträckning i de undersökta diskursiva texterna. En viss tveksamhet råder även gällande bruket av personliga pronomen i tredje person plural då somliga elever blandar tal- och skriftspråksformer i sina texter samt överanvänder objektsformen. Vid en jämförelse av variabeln kön visar det sig att pojkarna i min studie har fler felaktigheter i sina texter än vad flickorna har. Överlag behärskar de finlandssvenska eleverna undersökta språkdrag med större säkerhet än de svenska eleverna.

No description available.

Syftet med denna undersökning var att få en djupare förståelse varför gymnasieelever särskriver. I undersökningen analyserades ett urval elevuppsatser från tre gymnasieklasser, i årskurserna ett och tre, för att se vilka typer av särskrivningar som förekom. Särskrivningarna delades in i olika kategorier beroende på förledets ordklasstillhörighet, om det var ett flerstavigt förled eller om förledet innehöll diakritiska tecken. Ett samband mellan elevuppsatsernas och samhällets särskrivningar (reklam, skyltar, matvaruförpackningstexter) undersöktes. För att få ytterligare förståelse i elevernas sätt att särskriva intervjuades respektive klasslärare om fenomenet särskrivning och hur de arbetar med att förebygga dessa. Resultatet som visades var att flerstaviga förled samt när förleden var substantivistiska var de faktorer som dominerade bland särskrivningarna i undersökningen. Av lärarintervjuerna drogs slutsatsen att den troligtvis största bidragande faktorn till särskrivningar hos gymnasieelever var påverkan från det engelska språket i det svenska språket. Slutsatsen som drogs utifrån min undersökning var att det inte gick att bevisa att engelskan var den största bidragande faktorn, utan detta gick bara att spekulera kring.

<p>Denna studie har som syfte att belysa elevtexter från år nio med fokus på betyg och hur vanligt förekommande särskrivning är. Materialet består av elevtexter från de nationella proven 2003. Elevtexterna är indelade i tre grupper efter betyg och varje grupp består av tio texter. Analyser av elevtexter avser att verifiera eller falsifiera hypotesen om att lågpresterande elever gör mer särskrivningar än högpresterande elever.</p><p>Resultatet visar att särskrivning förekommer i samtliga undersökningsgrupper. Elever med underkänt och elever med godkänt betyg gör relativt lika många särskrivningar och avsevärt fler än elever med mycket väl godkänt. Undersökningen visar dessutom att högpresterande elever vanligtvis särskriver två sammansatta substantiv, medan lågpresterande elever även gör särskrivningar på ord som inleds med ett förstärkningsprefix.</p><p>En slutsats som kan göras är att hypotesen kan verifieras. Vidare kan utläsas att pedagogen till viss del accepterar särskrivning i det svenska språket. Bedömningen av nationella prov bygger på övergripande färdigheter som bland annat läsförståelse och problemlösning, därför är det av stor betydelse att undervisningen pedagogen bedriver problematiserar stavning och grammatik. Har eleverna tagit till sig kunskapen i undervisningen kan pedagogen se ett en utveckling vid bedömning av nationella prov.</p>

I den här uppsatsen undersöks förekomsten av sammanskrivningar i blogg-respektive nättidningstexter. En sammanskrivning innebär att två eller fler ord som bör separeras från varandra skrivs ihop utan mellanrum. Med hjälp av i huvudsak Språkrådets lista över fasta uttryck i Svenska skrivregler har vi manuellt genomsökt fyra av de mest besökta bloggarna i Sverige samt krönikor/kolumner och recensioner från tre välkända nättidningar efter sammanskrivningar som strider mot språkvårdens rekommendationer.Den kvantitativa studien gör gällande att sammanskrivningar är drygt åtta gånger mer frekventa i bloggar jämfört med i tidningstexter. I diskussionen konstateras att problemet med sammanskrivningar är av den mildare graden eftersom en normstridande (i förhållande till de rekommendationer som språkvården ger) sådan sällan påverkar kontexten i någon större utsträckning. Vidare når vi slutsatsen att de rekommendationer som språkvården ger trots allt är för vaga, med alldeles för många undantagsfall.

Denna uppsats beskriver en automatisk utvinning av särskrivningar som läggs i ett lexikon och implementeras i en redan existerande stavningskon- troll. Arbetet har utförts i samarbete med Svensk TalTeknologi. Många skribenter har svårt att förstå vilka fraser som ska skrivas samman och vilka fraser som kan stå isär. De datorstödda språkgranskningsprogram som finns för svenska idag har svårt att hantera både särskrivningar och sammansättningar vilket kan ge missvisande rekommendationer. Metoden som har utvecklats i detta arbete extraherar sammanslagna bigram från en icke normativ korpus som är 84,6 MB stor för att jäm- föra mot unigram från en normativ korpus som är 99,2 MB stor. Med begränsningar utvinns 2492 möjliga särskrivningar som påträffas i båda korpusarna och som läggs i ett lexikon. Lexikonets precision uppgår till 92 %. Stavningskontrollens täckning för felaktiga särskrivningar samt ord som det går bra att skriva både ihop och isär uppgår till 60,8 % medan täckningen för felaktiga särskrivningar uppgår till 41,6 %. Lexikonet visar hög noggrannhet och med enkla medel kan precisionen höjas ytterligare. Programmet presterar inte lika bra men med ett mer omfattande lexikon höjs även programmets prestation. / This thesis describes an automatic extraction of split compounds that are added in a lexicon and implemented in an already existing spell checker. The work has been performed in cooperation with Svensk TalTeknologi. Many writers have difficulties understanding what phrases should be writ- ten jointly and what phrases should be written separately. The computer assisted language editors that exist for Swedish today have difficulties dealing with erroneously split and joint compounds, which can result in misleading recommendations. The method that has been developed in this work extracts joint bigrams from a non-normative corpus that is 84,6 MB big to compare with unigrams from a normative corpus that is 99,2 MB big. With some limitations 2492 possible compounds that are found in both the corpora are extracted and put in a lexicon. The lexicon’s precision amounts to 92 %. The recall of the spell checker amounts to 60,8 % for both erroneously compounds and compounds that can be written jointly or separately, and to 41,6 % for erroneously split compounds. The lexicon presents high accuracy and with simple means the precision can be further increased. The spell checker’s achievement is not as good but with a more extensive lexicon the achievement of the program will increase as well.

Denna studie har som syfte att belysa elevtexter från år nio med fokus på betyg och hur vanligt förekommande särskrivning är. Materialet består av elevtexter från de nationella proven 2003. Elevtexterna är indelade i tre grupper efter betyg och varje grupp består av tio texter. Analyser av elevtexter avser att verifiera eller falsifiera hypotesen om att lågpresterande elever gör mer särskrivningar än högpresterande elever. Resultatet visar att särskrivning förekommer i samtliga undersökningsgrupper. Elever med underkänt och elever med godkänt betyg gör relativt lika många särskrivningar och avsevärt fler än elever med mycket väl godkänt. Undersökningen visar dessutom att högpresterande elever vanligtvis särskriver två sammansatta substantiv, medan lågpresterande elever även gör särskrivningar på ord som inleds med ett förstärkningsprefix. En slutsats som kan göras är att hypotesen kan verifieras. Vidare kan utläsas att pedagogen till viss del accepterar särskrivning i det svenska språket. Bedömningen av nationella prov bygger på övergripande färdigheter som bland annat läsförståelse och problemlösning, därför är det av stor betydelse att undervisningen pedagogen bedriver problematiserar stavning och grammatik. Har eleverna tagit till sig kunskapen i undervisningen kan pedagogen se ett en utveckling vid bedömning av nationella prov.

Särskrivningar anses allmänt öka i samhället. Dessa skrivfel irriterar och stör läsaren. Informationen går inte fram. I denna studie granskas kandidatuppsatser från två olika utbildningar och två olika årgångar vid Högskolan i Gävle. Det framkom att särskrivningsfrekvensen är högre bland manliga studenter, och mycket högre bland studenter inom datavetenskap jämfört med omvårdnadsvetenskap. Bland datastuden­terna har särskrivningarna ökat med tiden. Substantiv med långt förled dominerar särskrivningsfelen. Där kräver dataterminologin särskild omsorg för att kunna skriva korrekt svenska. Ett större användande av språkriktighetslitteratur i eller inför examensarbeteskurserna torde minska språkfelen. Vilken tonvikt handledaren lägger på korrekt skriftspråk lyfts också fram i diskussionsavsnittet.