Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur väl svenska och finlandssvenska niondeklassare hanterar utvalda svenska skrivregler och det svenska skriftspråket. Vidare undersöks huruvida det finns olikheter länderna emellan, samt mellan kön. Undersökta språkdrag är fyra till antalet: förekomst av särskrivning, hantering av gemener och versaler, inslag av engelska respektive finska samt hantering av pronomina de, dem och dom. Undersökningsmaterialet består av 100 diskursiva elevtexter från Sverige och Finland, jämnt fördelade mellan länderna. Texterna kommer från nationella prov i ämnet svenska (Sverige) respektive modersmål och litteratur (Finland) genomförda våren 2010 av elever i årskurs 9. En kvantitativ forskningsmetod är tillämpad i denna studie; samtidigt är undersökningen även en kvantitativ jämförelse länderna emellan. Resultatet visar att eleverna i stort hanterar undersökta svenska skriftspråksnormer. Det råder dock tveksamheter gällande hur ord skrivs samman på ett korrekt sätt och när ord stavas med stor respektive liten begynnelsebokstav. Främmande ord och uttryck förekommer inte i någon större utsträckning i de undersökta diskursiva texterna. En viss tveksamhet råder även gällande bruket av personliga pronomen i tredje person plural då somliga elever blandar tal- och skriftspråksformer i sina texter samt överanvänder objektsformen. Vid en jämförelse av variabeln kön visar det sig att pojkarna i min studie har fler felaktigheter i sina texter än vad flickorna har. Överlag behärskar de finlandssvenska eleverna undersökta språkdrag med större säkerhet än de svenska eleverna.

Den här studien handlar om vilka didaktiska val lärare gör gällande den tidigaste skrivundervisningen och vad de baserar sina val på. Studien avgränsas till att behandla vilken skrivmetod lärarna använder samt huruvida de föredrar att låta eleverna blanda versaler och gemener, eller lära ut en storlek i taget. Empirin har samlats in genom en digital enkätundersökning och majoriteten av deltagarna är yrkesverksamma lärare med lärarexamen. Resultaten av studien visar att den populäraste skrivmetoden bland lärare idag är en kombination av syntetisk och analytisk metod. Resultaten visar också att de flesta lärare föredrar att låta sina elever blanda versaler och gemener i den tidiga skrivundervisningen. Efter en jämförelseanalys av resultaten visar det sig att deltagarnas beslut gällande bokstavsstorlek inte påverkas av hur länge man varit yrkesverksam, eller vilken skrivmetod det är man använder, utan är istället ett individuellt val som alla lärare gör baserat på personliga preferenser.

Denna uppsats har undersökt hur inställningen till användandet av versaler och gemener ser ut hos pedagoger i förskoleklass, förskoleklass och grundskolans 1–3 (lågstadiet). Den har även undersökt hur pedagogerna själva lärde sig skriva samt hur de lärt sina eventuella barn att skriva. Undersökningen konkretiserades med följande fyra frågeställningar: Hur ser det ut på förskolan? Hur ser det ut i förskoleklassen? Hur ser det ut på lågstadiet? Vad finns det för likheter och skillnader mellan förskolan, förskoleklassen respektive lågstadiet? Pedagogerna svarade på frågeställningarna via en enkät och enkätsvaren analyserades. Det visade sig att pedagogerna själva mestadels lärt sig att skriva med versaler och de tror att de flesta barn gör detsamma. De menar att detta förmodligen beror på att vuxna automatiskt använder stora versaler när de skriver med sina barn / elever. Det märktes en klar progression i hur/vad eleverna skriver från förskolan upp till lågstadiet, från uteslutande versaler till både versaler och gemener samt från enstaka ord till längre texter. Pedagogerna anser att det är viktigare att eleverna skriver än hur de skriver. Eleverna kommer lära sig skriva med gemener till slut men vissa kan uppleva det svårt att gå över till att använda både versaler och gemener.

Studiens syfte är att jämföra hur elevers narrativa texter i årskurs 6 skiljer sig åt beroende på om de skrivs med hjälp av analoga skrivverktyg eller digitala skrivverktyg med ordbehandlingsprogram. Studien omfattar åtta elevtexter som analyserats utifrån aspekterna stavning, särskrivning samt felanvändning av versaler och gemener. En teoretisk utgångspunkt som studien utgått från är det sociokulturella perspektivets tankesätt om medierande redskap, där dessa redskap i vår studie är penna och tangentbord. Den andra teoretiska utgångspunkten är kognitivismen med fokus på kognitiva och sensomotoriska processers betydelse för elevers textskrivande. Resultatet visade att eleverna hade betydligt fler fel i sina analoga texter jämfört med de digitala gällande stavfel och felanvändning av versaler och gemener men däremot utmärkte sig resultatet för särskrivning eftersom inga skillnader blev framträdande oavsett vilket skrivverktyg som användes. Som förväntat presterade eleverna bättre i sina digitala texter där mycket går att koppla till det ordbehandlingsprogram som eleverna fick hjälp av. En annan viktig iakttagelse är att de analoga texterna innehöll oroväckande mycket fel vilket kan innebära att analoga texter skrivs allt mer sällan och att elever därför går miste om viktiga förmågor kopplat till de kognitiva och sensomotoriska processerna. Med andra ord visar resultatet att valet av medierande redskap har betydelse för elevernas skrivande.