Recent trend of intense urbanization in combination with a low construction rate have resulted in a serious shortage of available housing in Swedish cities particularly Stockholm. To tackle an existing housing shortage an increased construction rate appears to be a necessity. However a challenge still remains to find available land to build on, especially in central parts of Stockholm. Through decking of central roads and/or railways attractive land is created on the surface of the deck construction. Acting as a positive proposition in this regard, decking should however be done with caution as it also brings about challenges and less appealing consequences. Among others, these include continuous costs from maintenance and/or reinvestment over its lifetime, a complicated relationship between stakeholders, and costly socioeconomic impact during disruption of traffic flow. Consequently, there exists a need for maintenance that is well suited to these challenging conditions. The master thesis constitutes an analysis of how maintenance is conducted for decking constructions in Stockholm. A case study of Södra Station and Söderledstunneln was completed. The case study utilized a qualitative approach in collection of data through review of relevant literature and archives, as well as semi-structured interviews with the primary stakeholders Stockholms stad, Trafikverket, and housing cooperatives. The objective with the analysis is to contribute with research on how maintenance should be applied to facilitate sustainable development of decking constructions located in central Stockholm. The result and conclusion of the analysis is that responsibility of maintenance should lie with a stakeholder that has proper competence and resources as well as a long term and local oriented perspective. Furthermore, a dialogue should be established amongst the stakeholders with maintenance responsibilities. Lastly, a maintenance strategy that focuses on preventive maintenance based on optimization from data collection with a degree of automated inspection on a collective platform should be applied. With these measures in place cost efficiency over the constructions lifetime will be achieved without jeopardizing the reliability of traffic flow thus contributing to sustainable development.

Södra station area is a central neigbourhood at Södermalm, that was planned and built during the 1980s. During that time it was one of the largest postmodern urban planning projects in Stockholm. The intent was to imitate the urban pattern of the central parts of Stockholm with its mixed-use diversity, hence to “promote a rich social life” (Idétävling omSödra stationsområdet 1980, 4). This project investigates the urban form of the Södrastation area, focusing on the interface between public and private space, and proposing new urban features and land-use programs to further support and encourage public life in a central part of Södermalm. Observation of the area and refernance research show that the urban form of the Södra station area deviates form its surroundings and has low support towards its public spaces. How may the streets and the public spaces of the area be enliven? / Södra stationsområdet är en centralt belägen stadsdel på Södermalm. Området planerades och byggdes under 90-talet. Under den tiden var det den största postmoderna stadsbyggnadsinsatsen i Stockholm. Avsikten vid planarbetet var att forsätta på innerstadens blandstadsstruktur för att "befrämja ett rikt social liv" (Idétävling omSödra stationsområdet 1980, 4). Det här examensarbetet undersöker den urbana formen av Södra stationsområdet med fokus på gränssnittet mellan privat och offentlig mark. Därtill föreslås en strategi med nya urbana inslag och markanvändningsprogram med syftet att både stödja och uppmuntra det offentliga livets kontinuitet i en central del av Södermalm.  Observation av stadsdelen och forskningsreferenser visar att områdets stadsstruktur avviker från de omkringliggande stadsdelarna och ger i dess utformning svagt stöd mot offentliga utrymmen. På vilka sätt kan man uppmuntra till livfulla offentliga miljöer?

Uppsatsen undersöker diskurs kring det postmoderna byggnadskomplexet Bofills båge på Södermalm i Stockholm, som uppfördes mellan 1989 och 1992. Med utgångspunkt i teorier om kritisk diskursanalys undersöks utsagor i tre artiklar och ett TV-inslag som behandlar projektet, samt det sammanhang som utsagorna och projektet befann sig i. Allmän teoretisk utgångspunkt är Michel Foucaults iakttagelser kring diskurs. Thomas A. Markus och Deborah Camerons tillämpning för arkitekturdomänen av Norman Faircloughs teorier om kritisk diskursanalys är teoretiskt och metodologiskt ramverk för undersökningen. Uppsatsen undersöker i ett inledande kapitel sammanhanget ur både ett allmänt internationellt och specifikt svenskt perspektiv. I följande kapitel undersöks utsagor i de tre artiklarna och TV-inslaget. Artiklarna och TV-inslaget undersöks var och en till form och innehåll och med bakgrund i sammanhanget. En avslutande diskussion sammanfattar och diskuterar tidigare kapitel, samt relaterar utsagorna till varandra och till sammanhanget. Det förs en diskussion om den modernistiska arkitekturvokabulärens, den svenska traditionens och det politiska perspektivets betydelse för det sammanhang utsagorna befann sig i.