Consequences of refusing to participate in the criminal investigation or protective measures A quantitative study within a group of women assessed for risk of future intimate partner violence victimization Josefin Niit and Lisa Norrbin Abstract Intimate partner violence [IPV] is a global issue and IPV towards women have received increased attention during the last decades. The police perform a vital task in supporting victims of IPV and providing protective measures to prevent further violence. Some victims refuse to participate in the criminal investigation or protective measures, which can have consequences for the judicial process or the risk of future victimization. The aim of the present study was to investigate the consequences of refusing to participate in the criminal investigation or protective measures within a group of women assessed for risk of future IPV victimization. A quantitative approach was applied to compare women who refused to participate against women who participated. The sample consisted of 207 cases which were assessed with SARA:SV in the police county of Södertörn. The results demonstrated that when women refused to participate in the criminal investigation the cases were 6.2 times less likely prosecuted. Women who refused to participate in the protective measures were repeatedly victimized to the same amount, even though they in comparison were a lower risk group. However, these women were 4 times more likely victims of assault when repeatedly victimized. Findings from the current study provide useful knowledge about consequences for women who refuse to participate in the criminal investigation or protective measures and enables practical solutions for agents of the judicial system to further help these women. Keywords: Intimate partner violence, participation, criminal investigation, protective measures, SARA:SV / <p>2013-06-11</p>

Introduction . Perpetrators of intimate partner violence (IPV) are considered a heterogeneous group of men. This has resulted in several attempts to classify IPV perpetrators into subtypes. Although a well-explored topic, the existing IPV typologies are not suitable for the police due to its reliance on clinical information. The present study aimed at constructing a typology of IPV perpetrators, based on information available to the police. Method. Data from 235 risk assessments conducted by police officers in Sweden, using the Spousal Assault Risk Assessment guide: Short Version (SARA:SV), was analyzed through Exploratory Factor Analysis (EFA). Results. Three subtypes of IPV perpetrators were identified: the generally violent/antisocial (GV/A) perpetrator, the family only (FO) perpetrator, and the high risk (HR) perpetrator. Also, a fourth subtype emerged reflecting a victim profile, labeled the rational victim (RV). Discussion. Besides validating previously found IPV subtypes, we also identified two subtypes not previously described in the literature. Furthermore, the results demonstrated that clinical information concerning the perpetrator's mental health was not decisive in identifying the perpetrators constituting the highest risk for IPV. Noteworthy, the importance of considering victim vulnerability factors in an IPV risk assessment context was supported by the identification of the RV. However, the proposed typology needs to be validated in subsequent research. Keywords: intimate partner violence, perpetrator typologies, SARA:SV, risk assessment / <p>2013-06-11</p>

I Sverige har socialtjänsten det primära ansvaret för att erbjuda stöd åt utsatta för våld i nära relation. Initialt bör en riskbedömning av den utsattas situation genomföras för att kartlägga stödbehovet. Hur riskbedömningar genomförs varierar mellan verksamheter vilket kan påverka hur ärendet hanteras i senare skede. Enligt rekommendation bör därför bedömningen utföras i enlighet med en standardiserad metod. Syftet med den här undersökningen är att bidra med ökad kunskap om riskbedömningsverktygen FREDA och SARA:SV förmåga att upptäcka särskild sårbarhet och olika sociala grupper i arbetet med våld i nära relation. Genom en kvalitativ, deduktiv metod används tematisk analys för att undersöka innehållet i bedömningsverktygen utifrån ett intersektionellt perspektiv med målet att belysa huruvida olika sårbarhetsfaktorer och sociala grupper synliggörs. Analysen resulterade i fyra teman, 1) olika parters sårbarhet, 2) social sårbarhet, 3) relationell sårbarhet, samt 4) verktygens komplexa objektivitet. Resultatet visar att en variation av sårbarhetsfaktorer tas i beaktande vid bedömning, om än i förhållandevis liten utsträckning. Dessa är dock framför allt aktuella i samband med förövaren och bedömningen av risk för fortsatt våldsutövning i nära relation. Därtill diskuteras huruvida verktygens neutrala formuleringar enbart har en inkluderande effekt eller om den också riskerar att osynliggöra grupper med särskilda behov. / In Sweden, social services have the primary responsibility for providing support to victims of domestic violence. Initially, a risk assessment of the victim's situation should be carried out to identify the need for support. The way in which risk assessments are carried out varies between services, which may have an impact on how the case is managed at a later stage. Therefore, as recommended, the assessment should be carried out in accordance with a standardised methodology. The aim of this study is to contribute with increased knowledge about the risk assessment tools FREDA and SARA: SV's ability to detect particular vulnerability and different social groups in the work with domestic violence. Through a qualitative, deductive method, thematic analysis is used to investigate the content of the assessment tools from an intersectional perspective with the aim of highlighting whether different vulnerability factors and social groups are made visible. The analysis resulted in four themes, 1) vulnerability of different parties, 2) social vulnerability, 3) relational vulnerability, and 4) the complex objectivity of the tools. The results show that a variety of vulnerability factors are taken into account when assessing, albeit to a relatively small extent. However, these are particularly relevant in connection with the perpetrator and the assessment of the risk of continued domestic violence. In addition, it is discussed whether the tools' neutral wording only has an inclusive effect or whether it also risks making groups with special needs invisible.

Våld i nära relationer är ett globalt problem som drabbar människor världen över. Enligt WHO har 30% av alla kvinnor i världen utsatts för den här typen av våld under sin livstid. 67% av det dödliga våldet mot kvinnor i Sverige sker i en parrelation med en man. Även män utsätts för våld i nära relationer. Våldet påverkar individers fysiska och psykiska mående så till den grad att det kallas ett samhällsproblem av många. SARA:SV är ett strukturerat professionellt riskbedömningsverktyg som polisen använder för att bedöma risk för upprepad utsatthet för våld i nära relation. Att dessa bedömningar görs på ett korrekt sätt kan vara skillnaden mellan liv och död för de som faller offer för våld i nära relationer. Tidigare forskning visar att enbart ett fåtal ärenden bedöms strukturerat och att det i många fall saknas viktig information i riskbedömningarna. Detta innebär att riskbedömningar genomförs utan kompletta underlag vilket kan få förödande konsekvenser. Att de som gör riskbedömningar med SARA:SV har de bästa förutsättningarna är därför av största vikt. Syftet med den här undersökningen var att genom en enkätundersökning ta reda på hur de som arbetar med SARA:SV bedömningar upplever sina förutsättningar, om det finns faktorer i bedömningen som anses svåra att bedöma samt i vilken utsträckning de baserar sina bedömningar på magkänsla. Resultaten visade att de som arbetar med den här typen av bedömningar i stor utsträckning inte upplever sig ha tillräckligt med tid att genomföra bedömningar med SARA:SV utan istället baserar sina bedömningar på magkänsla. Vidare visar resultaten att vissa upplever svårigheter med tillgång till rätt information samt att vissa faktorer är svåra att bedöma då bedömarna saknar rätt träning. Slutligen visar resultaten att riskbedömarna i stor utsträckning baserar sina bedömningar på magkänsla snarare än det vetenskapligt framtagna verktyget SARA:SV vilket bör ses som problematiskt. / Intimate partner violence (IPV) is a global problem that affects people worldwide. According to the WHO 30% of all women in the world have been exposed to IPV during their lifetime. 67% of the fatal violence against women in Sweden occurs in an intimate relationship with a man. Men are also exposed to IPV. The exposure to this violence affects individuals physical and mental health in a large extent. SARA:SV is a structured professional risk assessment tool used by the police to assess the risk of repeated IPV. That these assessments are made in the correct way is utterly important since they can be the difference between life or death for those who are victims of IVP. Previous research shows that only a few cases are assessed in a structured way and that there in many cases are information missing. This means that risk assessments are carried out without complete documentation, which can lead to devastating consequences. That the risk assessors making these assessments have the best conditions and prerequisites is therefore of the utmost importance. The aim of this study was to through a survey find out how the risk assessors using the SARA:SV perceive their conditions, if there are factors in the assessment that are considered difficult to assess and to what extent they base their assessments on tacit knowledge. The results showed that those who make SARA:SV assessments to a large extent do not feel that they have enough time to carry out their assessments, but instead base their assessments on tacit knowledge. Furthermore, the results show that some assessors experience difficulties with access to information and that certain factors are difficult to assess due to lack of training. Finally, the results show that the risk assessors to a large extent base their assessments on tacit knowledge rather than the scientifically developed tool SARA: SV, which should be seen as problematic.

Partnervåld är ett globalt folkhälsoproblem som kränker de mänskliga rättigheterna och nästan var tredje kvinna har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en nuvarande eller före detta partner. Föreliggande studie syftade till att undersöka hur unga män anmälda för partnervåld skiljer sig i riskfaktorer jämfört med vuxna män anmälda för partnervåld. Syftet var också att undersöka hur dessa grupper skiljer sig i polisens bedömda återfallsrisk för nytt partnervåld och allvarlighetsgraden av det polisanmälda partnervåldet. Materialet bestod av riskbedömningar som genomförts av polisen med hjälp av riskbedömningsinstrumentet SARA:SV på män anmälda för partnervåld i fyra polisområden i Sverige, som insamlats för ett tidigare forskningsprojekt. Urvalet hade en fördelning på 240 unga (M = 22.8 år; SD = 2.4) och 1233 vuxna (M = 42.7 år; SD = 10.6). Resultatet visade en signifikant skillnad mellan unga och vuxna män anmälda för partnervåld vad gäller riskfaktorerna generell brottslighet och allvarliga relationella problem. Det fanns också en signifikant skillnad mellan grupperna när det gäller polisens bedömda risk för återfall i akut våld. Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare forskning och teori.