Denna uppsats har till syfte att främst utvärdera hur tillämpningen av Lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid (OmvL) sett ut sedan dess ikraftträdande den 1 november 2006, men även att diskutera hur denna lagstiftning förhåller sig till de grundläggande principer som präglar det svenska straffsystemet i övrigt. Utvärderingen har skett med utgångspunkt i en studie av främst de avgöranden enligt OmvL som meddelats av Örebro tingsrätt och Göta hovrätt, men även andra rättskällor, såsom OmvL i sig, samt förarbeten och doktrin har utgjort källmaterial för denna framställning. OmvL tillkom som en reaktion på att antalet livstidsfångar i svenska fängelser ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Lagstiftningen infördes vidare i syfte att skapa ett mer rättssäkert och förutsebart system för frigivning av livstidsdömda jämfört med det dittills gällande diskretionära nådeinstitutet. Enligt OmvL skall vid omvandlingsprövningen särskilt beaktas den tid som den dömde har avtjänat, vad som av domen framgår om de omständigheter som legat till grund för straffmätningen, om det finns risk för att den dömde återfaller i brottslighet av allvarligt slag, om den dömde har åsidosatt vad som gäller för verkställigheten, samt om den dömde har medverkat till att främja sin anpassning i samhället. Av den företagna rättsfallstudien framgår att de viktigaste kriterierna för omvandlingsprövningen är den tid som den dömde avtjänat och om det finns risk för att den dömde återfaller i allvarlig brottslighet. Uppsatsens slutsats är att tillämpningen av OmvL huvudsakligen har skett i enlighet med vad som uttalades i förarbetena till lagstiftningen. En viss förändring av den inbördes vikten mellan de olika kriterierna har dock skett över tiden, resulterande i återfallsrisken nu framstår som det numera enskilt viktigaste kriteriet vid omvandlingsprövningen. Vad beträffar överensstämmelsen med de grundläggande principer som bildar utgångspunkt för straffsystemet i övrigt framstår OmvL som mer individualpreventivt inriktad än övrig lagstiftning som främst bygger på en proportionalitetstanke.

Den genomförda litteraturstudien är av integrativ ansats med syfte att granska eventuella effekter av kriminalitetsprogrammet Enhanced Thinking Skills (ETS). Studien har genomförts genom en granskning av 14 internationella studier, utvärderingar och metaanalyser av ETS. En systematisk metod har tillämpats för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. I analysförfarandet har det skett en syntetisering för att sammanställa och jämföra de olika artiklarna. Vidare har analysen stärkts genom tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkterna kognitiv teori, återfall i brott samt utvärderingsproblematik. Resultatet tyder på att ETS programmet har positiv effekt för de intagna. Främst för programfullföljare och lämpliga deltagare (medelriskintagna). Varaktigheten av ETS effektivitet kan dock inte garanteras på grund av brist på uppföljningar. Genom litteraturöversikten har det belysts problem som kan uppstå vid utvärderingar. Dessa problem är matchningen av ETS-gruppen och kontrollgruppen, tidsperioden för utvärderingar, om de intagna är lämpade att delta i programmet, olika kontrollvariabler samt behandlingstroheten. De brister som urskilts i slutsatsen har föranlett förslag till vidare forskning.

Partnervåld är ett globalt folkhälsoproblem som kränker de mänskliga rättigheterna och nästan var tredje kvinna har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en nuvarande eller före detta partner. Föreliggande studie syftade till att undersöka hur unga män anmälda för partnervåld skiljer sig i riskfaktorer jämfört med vuxna män anmälda för partnervåld. Syftet var också att undersöka hur dessa grupper skiljer sig i polisens bedömda återfallsrisk för nytt partnervåld och allvarlighetsgraden av det polisanmälda partnervåldet. Materialet bestod av riskbedömningar som genomförts av polisen med hjälp av riskbedömningsinstrumentet SARA:SV på män anmälda för partnervåld i fyra polisområden i Sverige, som insamlats för ett tidigare forskningsprojekt. Urvalet hade en fördelning på 240 unga (M = 22.8 år; SD = 2.4) och 1233 vuxna (M = 42.7 år; SD = 10.6). Resultatet visade en signifikant skillnad mellan unga och vuxna män anmälda för partnervåld vad gäller riskfaktorerna generell brottslighet och allvarliga relationella problem. Det fanns också en signifikant skillnad mellan grupperna när det gäller polisens bedömda risk för återfall i akut våld. Studiens resultat diskuteras utifrån tidigare forskning och teori.

The Swedish prison and probation service is an authority whose task is to care for individuals sentenced to imprisonment or probation (Kriminalvården, 2018). I also chose to include social services, SIS and outpatient care for a broader ground for my study. The purpose of the study is to investigate how the Swedish prison and probation service and agency in Norrbotten County work with relapse prevention in young criminal men. I chose to use a qualitative method to gain a broad understanding of this subject. The result has been collected through six semi-structured interviews and semi structured telephone interviews with persons working in the Swedish prison and probation service, SiS, outpatient care and social services in Norrbotten County. The results show that these activities work against the relapse risk through motivational conversations, treatment plans, and the creation of relationships between them and the client. All of these factors is used to counteract the labelling that the young men received from society when they deviated from the norms and laws of society. This can make the young men to easily return in relapse after the execution. Other factors such as anti-social networks, homelessness, lack of economy and unemployment are also negative contributing causes that affect the return risk. / Kriminalvården är en myndighet vars uppgift är att vårda individer som dömts till fängelse eller frivård (Kriminalvården, 2018). Till Kriminalvården räknas även frivården med. Jag valde även att inkludera Socialtjänsten, SiS och Öppenvården för att få en bredare underlag för min studie. Syftet för studien är att undersöka hur Kriminalvården och samverkande verksamheter i Norrbottens län arbetar med återfallsprevention hos unga kriminella män. Jag valde att använda mig av en kvalitativ metod för att få en bred förståelse kring detta ämne.  Resultatet har samlats in via sex semistukturerade intervjuer samt semistukturerade telefonintervjuer med personer som jobbar inom Kriminalvården, Frivården, SiS, Öppenvården och Socialtjänsten inom Norrbottens län. Resultatet visar att dessa verksamheter jobbar mot återfallsrisken genom motiverande samtal, behandlingsplaner och skapande av relationer mellan dem och klienten.  Alla dessa faktorer används för att motverka den stämpling som de unga männen fått av samhället när de avvikit från normerna och lagarna i samhället. Detta gör att de unga männen lätt kan hamna tillbaka i återfall efter avslutad tid. Andra faktorer såsom antisociala nätverk, bostadslöshet, brist på ekonomi och arbetslöshet är också negativt bidragande orsaker som påverkar återfallsrisken.