No description available.

A l’intersection de plusieurs champs disciplinaires – littérature, philosophie, histoire, épistémologie médicale, psychanalyse, droit -, ce travail reconstruit le cheminement de l’auteur qui, après de nombreuses publications [romans, essais, articles], expose les expériences, les connaissances et les outils conceptuels qui lui ont permis d’interpréter la répétition génocidaire dans les Balkans et de s’engager dans le débat éthique en médecine. Parvenue dans ses ouvrages précédents à un résultat qu’elle estime à la fois scientifique – d’un point de vue clinique – et éthique, un résultat qui lui permet, à partir de la mise en évidence du mécanisme clinique de la répétition, d’énoncer une loi vérifiable dans les Balkans, elle rend compte de sa démarche pour en venir à interroger le bain de langage actuel et la responsabilité de l’écrivain, mais aussi des historiens et de la critique, face à la spécificité génocidaire qui occupe, ici, la place d’un réel par la plupart impensé. Cette étape d’un travail en cours permet de comprendre que si la littérature permet de révéler ce qu’il en est du réel en tant qu’il est humain, le réel n’est pas synonyme de vérité. En revanche, la mise en évidence d’un mécanisme réel – un mécanisme qu’il faut qualifier ici de psycho-historique ou mémoriel – permet d’approcher avec plus de précision la situation actuelle, de mieux en saisir la logique, et d’envisager de nouvelles stratégies pour tenter de contribuer à construire la paix dans les Balkans, pour les générations futures. / At the intersection of several disciplinary fields – literature, philosophy, history, medical epistemology, psychoanalysis, and law – this work reconstructs the winding path of the author who, after numerous publications [novels, essays, articles], here exhibits the experiences, the knowledge and the conceptual tools that have allowed her to interpret the genocidal repetition in the Balkans, and to become engaged in the ethical debate in medicine. Having reached in her previous works a result that she deems both scientific – from a clinical point of view – and ethical, a result that allows her on the basis of the investigation of the clinical mechanism of repetition to voice a law that can be confirmed in the Balkans, she gives an account of her undertaking so as to interrogate the current language being used and the responsibility, not only of the writer, but also of historians and criticism, faced with the genocidal specificity that here occupies the place of a real that for the most part has not been thought through elsewhere. This stage of a work in progress enables one to understand that if literature allows for the uncovering of the real that is in play in so far as it is human, the real is not synonymous with truth. On the other hand, the investigation of a real mechanism – a mechanism that here has to be qualified as psycho-historic or memorial – allows one to approach the current situation with greater precision, to better grasp its logic, and to envisage new strategies to try and contribute to the construction of peace in the Balkans, for future generations.

The Debate on Science and the Philosophy of life, which took place on the pages of several important journals in China during the year 1923, is an important witness to the evolution of the Chinese way of thinking. At this period, the Chinese society critically reflected upon its traditional culture and on the influences from the western civilization. Therefore many significant Chinese scientists, philosophers and journalists took part in this debate. This text's aims are the following: to create a concise report about the debate, its context, process and the evolution of its perception in the later periods in China or elsewhere and also to present in more detail three the topics that are significant for the whole debate. These topics can be used to investigate the variety of views among the debate's participants. The three topics covered are: (1) the concept of metaphysics, (2) free will and causality with regards to morality, and (3) education. The investigation of these topics allows us also to critically reflect upon the usual perception of the debate as a whole. Powered by TCPDF (www.tcpdf.org)

This thesis examines the rationale behind the work of Thomé H. Fang 方東美 (Fang Dongmei, 1899-1977) and Tang Junyi 唐君毅 (1909-1978), two of the most important Confucian thinkers in twentieth-century China, who appropriated aspects of the medieval Chinese Buddhist school of Huayan to develop a response to the challenges of ‘scientism’, the belief, widespread in their times, that quantitative natural science is the only valuable part of human learning and the only source of truth. As the status of Confucianism in China had declined from the mid-nineteenth century, non-Confucian ideas were appropriated by Chinese thinkers for developing responses to ‘scientism’, adopting the principle of fanben kaixin 返本開新 (going back to the origin and developing new elements). Buddhist ideas from a range of schools played an important role in this. Unlike other thinkers who turned to the schools of Consciousness-Only and Tiantai, Fang and Tang, for reasons of their own, saw the thought of the Huayan school as the apex of Buddhism and so drew on selected aspects to support and develop their own views. Fang regarded Huayan thought as a fine example of the idea of ‘harmony’, since in its vision of the perfect state all phenomena co-exist without contradiction. Interpreting the explanation of this given by Dushun 杜順 (557-640) in his own way, Fang argued that human beings are able to integrate physical, biological and psychic elements of the ‘natural order’ with values such as truth, beauty and goodness which belong to the ‘transcendental order’. He thus proposed that scientism’s view of humanity as matter could be incorporated without contradiction but also without excluding ‘non-scientific’ aesthetic, moral and religious values. By contrast, Tang stressed the characteristics of Huayan’s theory of ‘doctrinal classification’, as developed by Fazang 法藏 (643-712). Interpreting this to mean that different ideas could be applicable in different periods, Tang argued that the worldview of ‘scientism’ may indeed help solve problems in its own sphere, such as the desire for scientific development. Other paradigms, however, are preferable in discussing moral issues. In other words, this Buddhist theory allowed him to claim that both Confucianism and ‘scientism’ have their own value. Neither of them should be negated in principle. I argue that Fang’s and Tang’s selective appropriations of Huayan thought not only paid heed to the hermeneutical importance of studying ancient texts in order to be more responsive to modern issues, a concern hotly debated in the field of Chinese philosophical studies, but also helped confirm the values of Confucianism under the challenge of ‘scientism’. In short, by absorbing ideas from Huayan thought, both Fang and Tang, to different extents and in different ways, provided responses to the challenge of ‘scientism’ which gave a place to science without rejecting the importance of human faculties such as aesthetic appreciation and moral judgment or asserting the dominance of perception and cognition over other human faculties, the ultimate cause, as they saw it, of ‘scientism’.

Percevoir signifie recevoir une information, la prendre en compte, la confronter aux données de notre mémoire et la traiter selon nos modes de raisonnement puis tirer de l’image ainsi formée une conséquence c’est-à-dire un acte. Pour approcher la perception de l’islam par les élites françaises entre 1830 et 1914 nous avons donc dans un premier Livre fait une compilation des présentations que les élites dites « d’érudition » : historiens, écrivains, religieux, linguistes, philologues, artistes, faisaient de l’islam ; des données qu’ils pouvaient recevoir de leur mémoire puisque l’on glosait sur l’islam depuis Pierre le Vénérable ; et des modes de raisonnement qui caractérisaient l’époque en étudiant l’évolution du sens des concepts de civilisation, de race, d’économie politique. Nous avons ensuite, dans un deuxième Livre essayé de comprendre comment et pourquoi l’image ainsi formée avait abouti à la colonisation de terres islamiques par des hommes politiques, leurs conseillers, leurs soutiens, des officiers, des industriels, des financiers, et des administrateurs. Enfin, dans un troisième Livre, nous avons tenté de suivre jusqu’à nos jours les jugements portés sur ces travaux orientalistes. Il nous semble que le traitement d’une image, au départ volontairement tronquée, par des hommes persuadés que les techniques - balbutiantes - des sciences de la nature pouvaient être appliquées aux sciences humaines a conduit à une incompréhension de deux mondes. / Perceiving means to receive an information, to take it into account, to compare this information with the data from our memory, to process it according to our ways of thinking and then to pull from the image thus formed a consequence, that is to say: an act. To approach the perception of Islam by the French elites between 1830 and 1914, we initially, in our first book, made a compilation of presentations that "scholarship" elites - historians, writers, religious, linguists, philologists, artists - made of Islam; of the data they could receive from their memory, since we talked about Islam since Peter the Venerable; and of these ways of thinking that characterized the era by studying the evolution of the meaning of concepts like civilization, race, and political economy. We then, in a second book attempted to understand how and why the thus formed image had resulted in the colonization of Islamic lands by politicians, their advisors, their supporters, officers, industrialists, investors and administrators. Finally, in a third book, we tried to follow to this day the judgements that are made about these orientalist works. It seems to us that the process of an image, deliberately, and from the beginning, truncated by men convinced that early techniques of natural science could be applied to human sciences has led to a misunderstanding of both worlds.

Submitted by Daniely Januário (daniely.januario@gmail.com) on 2018-03-01T13:38:25Z No. of bitstreams: 1 julimarcezariodesouzafranco.pdf: 694633 bytes, checksum: 5796f643528155eb9c739f690dc55bf1 (MD5) / Approved for entry into archive by Adriana Oliveira (adriana.oliveira@ufjf.edu.br) on 2018-03-01T15:41:20Z (GMT) No. of bitstreams: 1 julimarcezariodesouzafranco.pdf: 694633 bytes, checksum: 5796f643528155eb9c739f690dc55bf1 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-03-01T15:41:20Z (GMT). No. of bitstreams: 1 julimarcezariodesouzafranco.pdf: 694633 bytes, checksum: 5796f643528155eb9c739f690dc55bf1 (MD5) Previous issue date: 2013-09-27 / PROQUALI (UFJF) / Esta pesquisa apresenta aspectos representativos de atuação da figura feminina no romance de Aluísio Azevedo, O cortiço. Inserida tanto na coletividade do cortiço quanto no espaço econômico-social do comerciante abastado, a mulher é perfilada pelo escritor que carrega nas linhas caricaturescas de forma a tornar evidentes os desvios da personalidade e conduta feminina. Dados sobre o autor serviram de subsídios para que se identificassem elementos da vida cotidiana da segunda metade do século XIX, especificamente no contexto do Rio de Janeiro, empregados como estratégia na feitura de uma obra em que a ficção se alimenta de realidade. Num momento de interpenetração do pensamento cientificista na produção literária, torna-se oportuno o estabelecimento do diálogo intertextual entre O cortiço e Germinal, de Émile Zola, legitimado pelos fundamentos teórico-críticos de Julia Kristeva e Mikhail Bakhtin, decorrente do estudo comparado entre dois romances na esteira de Tania Franco Carvalhal. / This research presents representative performance aspects of the female figure in the novel by Aluisio Azevedo, O cortiço. Inserted both in the slum community as in the economic-social wealthy merchant, the woman is profiled by writer who carries caricatural lines in order to make evident the deviations of personality and feminine behavior. Data about the author served as subsidies to identify which elements of daily life in the second half of the nineteenth century, specifically in the context of Rio de Janeiro, as a strategy employed in the making of a fiction work that feeds on reality. In a moment of interpenetration oh the scientistic thoughts on the literary production, it is opportune to establish the dialogue between O cortiço and Germinal, Emile Zola, legitimized by the theoretical and critical Mikhail Bakhtin and Julia Kristeva, due to the compared study between two novels in the wake of Tania Franco Carvalhal.

While "scientism" is typically regarded as a position about the exclusive epistemic authority of science held by a certain class of "cultured despisers" of "religion", we show that only on the assumption of this sort of view do purportedly "scientific" claims made by proponents of "intelligent design" appear to lend epistemic or apologetic support to claims affirmed about God and God's action in "creation" by Christians in confessing their "faith". On the other hand, the hermeneutical strategy that better describes the practice and method of Christian theologians, from the inception of theological reflection in the Christian tradition, acknowledges the epistemic authority of the best available tests for truth in areas of human inquiry such as science and history. But this strategy does not assume that such tests, whose authority must be regarded as provisional, provides authority for the warrant of affirming claims constituting the confessed "faith". By attributing theological import to claims advanced by appeal to the best available tests for truth in the practice of science, supporters of ID not only confuse the epistemic authority of these tests with the normative authority of a faith community's confessional identity, but impute to scientific tests for truth a sort of authority that even goes beyond the "methodological naturalism" against which they counterpose their claims.

A partir d’une problématique suscitée par l’élaboration de l’Observatoire des Conditions de Travail de l’Agence Nationale pour l’Emploi (ANPE) auquel nous avons participé en Convention Industrielle de Formation par la Recherche (CIFRE), la thèse retrace les généalogies conceptuelles qui ont amené aux visions actuelles du concept de « conditions de travail », qui s’est institutionnalisé en France vers 1970 en restant sans définition. Marqué au niveau de sa structure par une conception factorielle issue de la division du travail, et par une conception séquentielle issue du taylorisme qui s’y est superposée, il se constitue progressivement au niveau de son sens dans les débats du XIXe siècle dans une dialectique entre droit-liberté et pouvoir-domination qui s’apparente à une conception politique des conditions pour le travail, subsumée à partir du mouvement de rationalisation du début du XXe siècle par une conception organisationnelle de conditions entièrement normées ou normables. Ces conditions tendent alors à être traitées dans des négociations institutionnelles, en désadhérence de la dialectique permanente et sans cesse renouvelée du normatif et du normé dans l’activité. Cette distance entre le concept et la vie est une usurpation épistémologique dont nous proposons le dépassement par une modélisation ergologique du concept mettant en visibilité les multiples entités de débats de normes, et donc de valeurs, du micro au macro dans l’espace social. Ce mode de traitement renouvelé du concept au profit de ceux qui travaillent, favoriserait l’émergence d’alternatives laissées en pénombre dans l’activité, sources potentielles de performance pour les entités productives. / Stemming from an issue concerning the creation of the observatory of the working conditions within the French National Employment Agency (ANPE) that we participated in as beneficiary of an industrial research grant (CIFRE), the thesis retraces the conceptual genealogies that led to the current views on the concept of « working conditions », which was institutionalized in France around 1970 but remain undefined. Initially structured according to a factorial understanding based on the division of labour, then extended using sequential design derived from taylorism, its meaning is progressively built during the nineteenth century through dialectics between rights-freedom and authority-domination which refers to a political understanding of the working conditions, subsumed from the early twentieth century’s rationalization movement by an organizational design of fully standardized or standardizable conditions. These conditions then tend to be exploited within institutional negotiations, being disconnected from continuously renewed dialectics between normative and normed in activity. This gap between the concept and real life is an epistemological usurpation which we propose to surpass using an ergological way of modeling the concept that brings visibility to multiple groups of debates regarding standards, and therefore values, from micro to macro in the social space. This renewed way of addressing the concept which benefits to those who work, could promote the emergence of alternatives left in the semi-darkness of the activity, potential sources of performance for productive groups.

<p>I denna uppsats så undersöks kritiskt det deliberativa samtalets möjligheter att kunna uppfylla den deliberativa demokratins grundläggande utgångspunkt – rätten för alla individer till politisk jämlikhet och deltagande i politisk gemenskap i den svenska skolan. Rätten att inte bara få manifestera olikhet (diversity) utan också skillnad (difference). Dessutom det deliberativa samtalets grundsats att alla jämlikt ska få pröva giltigheten hos andras argument och framföra sina egna argument till giltighetsprövning. Begrepp som tolerans, värdegrund, och dikotomin offentligt – privat bildar en klangbotten för undersökningen tillsammans med beskrivningarna av de tre mest framträdande ontologierna i det västerländska samhället. Dessa är den materialistiska (biologistiska) världsbilden, den humanistiska världsbilden och de religiösa världsbilder som menar att det finns ett ändamål ett objektivt syfte med livet och världen – en teleologisk förklaring.</p><p>Den grupp av elever som är i särskilt fokus är de elever som har religiösa uppfattningar och världsbilder, eller ontologier och dessa elevers rätt till politisk jämlikhet. Denna elevproblematik har jag konkretiserat genom att förankra det teoretiskt grundade huvudsyftet, detta som är att problematisera det deliberativa samtalet, i en specifik fråga i ett delsyfte. Detta delsyftes fråga är problematiken rörande relevansen om kreationism och teorier om Intelligent design (ID) ska kunna få finnas med i skolans undervisning jämsides med evolutionsläran.</p><p>Fem centrala texter om det deliberativa samtalet av Tomas Englund och Klas Roth har undersökts med avseende på huvudsyftet och jämförts med Jürgen Habermas deliberativa demokratimodell. Samma frågor utifrån tolkningsföreträden, kommunikativ rationalitet och offentligt-privat, som ställts till dessa texter har även ställts i delsyftet till en rapport från Europarådet som behandlar farorna med kreationism i utbildningen.</p><p>Resultaten av denna undersökning visar dels att det deliberativa samtalets centrala punkt är allas rätt till giltighetsprövning av det som var och en finner lämpligt samt att denna giltighets-prövning ska ske i skolan som ett offentligt rum och att detta teoretiskt kan öppna upp den politiska gemenskapen för elever med religiösa uppfattningar typ kreationism. Men under premissen att alla sekulära och scientistiska (= vetenskapstroende) tolkningsföreträden då bör undvikas. Dels så visar också undersökningen att rapporten från Europarådet inte överensstämmer med detta krav på giltighetsprövning när det gäller sakfrågan evolution visavi kreationism/ID. Men att det deliberativa samtalet som teoretisk idé och den vetenskapstroende åskådning som genomsyrar Europarådsrapporten har en gemensam utgångspunkt – dikotomin offentligt-privat. Ett förhållande som leder till att det sekulära i hög grad skulle kunna förbli oproblematiserat. Undersökningen visar också utifrån refererad forskning att denna dikotomi teoretiskt skulle kunna relativiseras från ett deliberativt perspektiv och öppnas för elevers privata sfär och på det sättet kunna ge dem en jämlik plats i skolans offentliga rum.</p><p>Utifrån dessa resultat har en teoretisk modell konstruerats med avsikt att bryta upp denna dikotomi och ge elever med religiösa perspektiv samma politiska rätt som elever med sekulära perspektiv till att giltighetspröva sina och andras argument och uppfattningar. Genom detta skulle det deliberativa samtalet teoretiskt kunna ge en lika politiskt jämlikhet för alla under premissen att inga uppfattningar får skyddas av några uppställda reservatsgränser av religiösa eller sekulära skäl. Detta innebär att inga fundamentalistiska tolkningsprivilegier från något håll får förekomma.</p><p>Som alternativ gräns till dikotomin offentligt-privat så formulerades ett demokratiskt minimikriterie för deliberativt godkänd difference. Kriterier som på människovärdets grund och utifrån tolerant anda, skillnadens solidaritet, öppnar för både mångfald i diversity och difference.</p>

I denna uppsats så undersöks kritiskt det deliberativa samtalets möjligheter att kunna uppfylla den deliberativa demokratins grundläggande utgångspunkt – rätten för alla individer till politisk jämlikhet och deltagande i politisk gemenskap i den svenska skolan. Rätten att inte bara få manifestera olikhet (diversity) utan också skillnad (difference). Dessutom det deliberativa samtalets grundsats att alla jämlikt ska få pröva giltigheten hos andras argument och framföra sina egna argument till giltighetsprövning. Begrepp som tolerans, värdegrund, och dikotomin offentligt – privat bildar en klangbotten för undersökningen tillsammans med beskrivningarna av de tre mest framträdande ontologierna i det västerländska samhället. Dessa är den materialistiska (biologistiska) världsbilden, den humanistiska världsbilden och de religiösa världsbilder som menar att det finns ett ändamål ett objektivt syfte med livet och världen – en teleologisk förklaring. Den grupp av elever som är i särskilt fokus är de elever som har religiösa uppfattningar och världsbilder, eller ontologier och dessa elevers rätt till politisk jämlikhet. Denna elevproblematik har jag konkretiserat genom att förankra det teoretiskt grundade huvudsyftet, detta som är att problematisera det deliberativa samtalet, i en specifik fråga i ett delsyfte. Detta delsyftes fråga är problematiken rörande relevansen om kreationism och teorier om Intelligent design (ID) ska kunna få finnas med i skolans undervisning jämsides med evolutionsläran. Fem centrala texter om det deliberativa samtalet av Tomas Englund och Klas Roth har undersökts med avseende på huvudsyftet och jämförts med Jürgen Habermas deliberativa demokratimodell. Samma frågor utifrån tolkningsföreträden, kommunikativ rationalitet och offentligt-privat, som ställts till dessa texter har även ställts i delsyftet till en rapport från Europarådet som behandlar farorna med kreationism i utbildningen. Resultaten av denna undersökning visar dels att det deliberativa samtalets centrala punkt är allas rätt till giltighetsprövning av det som var och en finner lämpligt samt att denna giltighets-prövning ska ske i skolan som ett offentligt rum och att detta teoretiskt kan öppna upp den politiska gemenskapen för elever med religiösa uppfattningar typ kreationism. Men under premissen att alla sekulära och scientistiska (= vetenskapstroende) tolkningsföreträden då bör undvikas. Dels så visar också undersökningen att rapporten från Europarådet inte överensstämmer med detta krav på giltighetsprövning när det gäller sakfrågan evolution visavi kreationism/ID. Men att det deliberativa samtalet som teoretisk idé och den vetenskapstroende åskådning som genomsyrar Europarådsrapporten har en gemensam utgångspunkt – dikotomin offentligt-privat. Ett förhållande som leder till att det sekulära i hög grad skulle kunna förbli oproblematiserat. Undersökningen visar också utifrån refererad forskning att denna dikotomi teoretiskt skulle kunna relativiseras från ett deliberativt perspektiv och öppnas för elevers privata sfär och på det sättet kunna ge dem en jämlik plats i skolans offentliga rum. Utifrån dessa resultat har en teoretisk modell konstruerats med avsikt att bryta upp denna dikotomi och ge elever med religiösa perspektiv samma politiska rätt som elever med sekulära perspektiv till att giltighetspröva sina och andras argument och uppfattningar. Genom detta skulle det deliberativa samtalet teoretiskt kunna ge en lika politiskt jämlikhet för alla under premissen att inga uppfattningar får skyddas av några uppställda reservatsgränser av religiösa eller sekulära skäl. Detta innebär att inga fundamentalistiska tolkningsprivilegier från något håll får förekomma. Som alternativ gräns till dikotomin offentligt-privat så formulerades ett demokratiskt minimikriterie för deliberativt godkänd difference. Kriterier som på människovärdets grund och utifrån tolerant anda, skillnadens solidaritet, öppnar för både mångfald i diversity och difference.