Entertainment media, specifically television, plays a big part in the construction of ideas and thoughts within a society. Television is a form of popular culture which can be used as a source of entertainment but can also promote certain ideologies and values to its audience. Sex Education is a Netflix series released in 2019 with a primary focus on knowledge around sexuality. This study aims to investigate how the Netflix-show Sex Education constructs knowledge around sexuality and how it conveys values and ideologies through this construction of knowledge. The study is different from other studies about the show as it focuses explicitly on the knowledge and conversations around sexuality, not how the knowledge is constructed in sex scenes or through other relations and characterizations in the show. The study specifically interests itself with the conversational and articulated elements of sex education. It is important to study how Sex Education portrays knowledge about sexuality as it reflects values and ideologies within a western society, and can be helpful in exploring the discourse around sex education that prevails within this type of society. This construction will have an effect on the audience which consumes it and will showcase the boundaries which sex education presents and articulates itself within. The discourse within the show sets the grounds for how the topic of sex education is spoken about within their given culture. The study uses a poststructuralist discourse analysis to approach the research and finds similar elements within twelve selected scenes from the show to explore how knowledge about sexuality is constructed in the material. Important factors of the analysis are power, ideology, status and values. These are explored in connection to characters' subject positions and the context in which the factors exist: a fictional exaggerated version of western society. The study finds that the selected scenes create a power struggle between a hegemonic, traditional and progressive discourse around sex education. The suggested discourse in their fictional world is the progressive discourse which includes a positive attitude towards diversity and social aspects of sex education. It also highlights a difference in characters' attitudes depending on their subject positions.

This dissertation examines the different depictions of ‘immigrants’ and the ways in which migration, ethnicity and racism have been handled by Swedish HIV/AIDS policy since the early 1980s. The dissertation consists of five separate articles and an introductory chapter that outlines the discourse-theoretical approach used in the subsequent articles. The introduction also provides a contextual framework by summarizing recent research on, and sketching a background to, HIV/AIDS policy development in Sweden. The dissertation argues that, although the policy discourse early on established that inducing safer sex practices among the Swedish population was the only viable solution to the pandemic, the discourse is nonetheless permeated by notions of unsafe identities. The dissertation also stresses the importance of scrutinizing HIV/AIDS policy in light of broader political developments, and argues that an increasing focus on migrants in HIV/AIDS policy should not be seen as a simple reflection of the global epidemiological development, but should rather be understood in relation to the general political and economic phenomenon of welfare state retrenchment. Applying postcolonial feminist theories, the dissertation reveals how the policy discourse is permeated by conceptions of migrant cultures as not susceptible to change but steeped in tradition and primordiality, alongside racialized fantasies about Africa as the ‘dark continent’ and the source of disease. It also discusses how both masculinity and femininity, as well as heterosexuality and homosexuality, feature in the policy discourse as demarcations between Western and non-Western subjects – between whites and blacks and between Swedes and non-Swedes – and identifies the challenges that such knowledge implies for feminist HIV/AIDS research and policy. / Denna studie undersöker hur frågor om migration, etnicitet och rasism hanteras i svensk hiv/aids-policy från 1980-talet fram till idag. Avhandlingen består av fem artiklar och ett introduktionskapitel som presenterar tidigare forskning och det diskursteoretiska ramverket som studien utgår från. Introduktionen innehåller även en presentation av hur svensk hiv/aids-policy utvecklats genom åren. Avhandlingen visar att trots att policydiskursen tidigt lyfte fram att säkrare sexuella praktiker är av avgörande betydelse i kampen mot hiv/aids, så vilar diskursen ändå på en föreställning om säkra och osäkra identiteter. Avhandlingen poängterar också vikten av att studera hiv/aids policy i relation till en samtida politisk och ekonomisk utveckling och ställer sig kritiskt till att förklara ett ökat fokus på invandring i policydiskursen enbart med hänvisning till den globala epidemiologiska utvecklingen. Det empiriska materialet består av policydokument och sexualupplysnings-material. Analysen av materialet visar att policydiskursen vilar på föreställningar om statiska ‘invandrarkulturer’ och rasifierade fantasier om Afrika och sjukdomens ursprung. Studien visar också hur såväl maskulinitet och femininitet, som heterosexualitet och homosexualitet, fungerar som markörer mellan västerländska och icke-västerländska subjekt – mellan vita och svarta och mellan svenskar och icke-svenskar – och diskuterar vad detta innebär för feministisk hiv/aids-forskning.

Bakgrund: Erkända globala och nationella dokument framhåller sexualitet som en mänsklig rättighet. Trots detta förbises personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) rätt till sin sexualitet. Förbiseendet medför bland annat att de får bristande stöd av personal i detta viktiga livsområde varpå deras möjlighet att uttrycka sin sexuella identitet minimeras. Syfte: Studien syftar till att undersöka personals upplevelser av att bemöta personer med IF:s sexualitet inom bostäder med särskild service enligt LSS utifrån sin kunskap och kompetens, samt vad de ser för eventuellt kompetensbehov. Metod: Vi har använt en kvalitativ forskningsdesign och intervjuat sju kommunalt anställda personer inom bostäder med särskild service. Alla informanter har erfarenhet av att arbeta med LSS personkrets ett och några även av personkrets tre. Studiens insamlade empiri har analyserats med hjälp av tematisk analys och slutligen har vi tolkat vårt resultat med hjälp av ett socialkonstruktivistiskt perspektiv på sexualitet och teorier om professionellt handlingsutrymme. Resultat: Studien visar att informanterna har begränsad kunskap och färdigheter i att bemöta sexuella behov hos personer med IF. Dessutom framkommer en övergripande tabukänsla kring ämnet sexualitet med tystnadskultur som följd. Riktlinjer och vägledningsdokument saknas att luta sig emot samt bristande stöd från ledning framkommer. Informanterna uttrycker en stor osäkerhet kring att vara ett sexuellt stöd och efterfrågar omfattande kompetensutveckling för att de ska känna sig kunskapsmässigt och rättsligt säkra att arbeta med sexualitet. Slutsats: För att förbättra stödet och möjligheterna för personer med IF att få vara sexuella personer och bli erkända som sådana på ett respektfullt sätt, krävs det bättre utbildning, riktlinjer samt lagstöd för personalen. Det är också viktigt att arbeta mot de fördomar och tabun som råder kring sexualitet och IF, så att människor med IF inte stigmatiseras och marginaliseras ytterligare. Detta är ett område där personal och samhället som helhet har en avgörande roll, genom att se till att alla individer har rätt till sin sexuella identitet och sina sexuella behov. / Background: Nationally and globally established documents accentuate sexuality as a human right. Although this is the case, people with intellectual disabilities (ID) are shunned regarding their rights to their own sexuality. This precedence leads to caregivers, tasked with supporting intellectually disabled service users, to neglect helping them in this field, giving them less opportunities to express their own sexual identities. Purpose: This study aims to evaluate caregivers experiences when it comes to addressing sexuality in the residential homes of the people with IDs that they support, as well as what competence they deem as necessary to handle such situations. Method: In this qualitative study we have interviewed seven municipally employed, tasked with supporting people with ID within group homes. The empirical data we've collected has been analyzed with the help of a thematic analysis, for which our result has been interpreted while using social constructivist perspectives on sexuality and theories on professional discretion. Results: The study shows that the informants have limited knowledge and lack of skill when it comes to assisting people with ID with their sexualities, as well as coping with the stigma related to the topic sexuality and the culture of silence that follows. Most workplaces lack guidance documents and rules regarding the topic of sexuality and a lack of support from managers. Conclusion: To better help shape the support needs and possibilities of people with ID, allowing them to voice their sexualities and being recognized as sexual beings in a respectful manner; education, guidance, overall rules and regulations are needed for the caregivers tasked to work with them. This is an area where the caregivers and society as a whole have a deciding role, making sure that all people, no matter their abilities, are allowed to express themselves sexually. It is also important that society keeps on working against the taboo that is related to disabled people and sexual expression, which could lead to being stigmatized more than what they already are.