Där den subjektiva bedömningen är en förutsättning för prestationsvärdering såsom exempelvis simhopp finns ett behov av en valid och reliabel skattningskala. Syftet med studien var att undersöka värdet av att använda den nivåförankrade kvotskalan Borg CR100skalan® (Borg & Borg, 2001) för bedömning av simhopp. Undersökningen delades upp i två studier. Vid Studie 1 gjordes bedömningarna under SM i Örebro medan Studie 2 gjordes under en domarutbildning i Karlskoga 2012. I Studie 1 deltog sex domare som dömde fyra herrar och sex damer under kvalet, semifinalen och finalen i simhopp. I Studie 2 deltog 16 personer som dömde ett förinspelat material. Resultaten i Studie 1 och Studie 2 visade på signifikanta samband mellan den Traditionella skalan och Borg CR100skalan. Vid jämförelse mellan skattningen med den Traditionella skalan och skattningen med Borg CR100 skalan gick det att utläsa att med den Traditionella skalan hade flera hopp bedömts med samma poäng medan vid Borg CR100 skalan hade poängen fått en noggrannare differentiering mellan hoppen. Anledningen till resultaten kan vara att CR100 skalan är mer fingradig med en bättre diskriminering mellan nivåerna vilket gör det lättare att vara mer flexibel i sin skattning. / Att använda nivåförankrad kvotskalning (Borg CR100 skalan®) för bedömning av elitprestation

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att skapa en djupare förståelse för hur truppgymnaster och simhoppare på nationell elitnivå uppfattar kompetens samt dess betydelse för den inre motivationen att utöva sin idrott. Studien använder sig av self determination theory (SDT) som teoretisk ram och tar avstamp i följande frågeställningar: (1) Vad motiverar dessa idrottare att utöva sin idrott? (2) När upplever sig truppgymnaster och simhoppare kompetenta i sin idrott? (3) Vilken inverkan har den upplevda kompetensen på motivationen hos dessa idrottare? (4) Vilka strategier använder sig truppgymnaster och simhoppare av för att känna sig kompetenta i sitt idrottande? Metod Studien genomfördes med kvalitativa intervjuer med sju elitidrottare inom truppgymnastik och simhopp, vilka tillhör de främsta i sin idrott i Sverige. Semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en framarbetad intervjuguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades sedan med utgångspunkt ur ett interpretativt tillvägagångssätt. Ett induktivt förhållningssätt stod till grund för taggningen av materialet som sedan skapade en hierarkisk kategorisering av motivation och upplevd kompetens hos deltagarna. Resultat Resultaten visar att idrottarna motiveras av aspekter av både inre och yttre motivation där framförallt glädje var ett framträdande begrepp. Förutom i ledarskapet var behovstillfredsställelse av autonomi, tillhörighet och kompetens källor till motivation. Upplevd kompetens påverkades bland annat av vilken målinriktning idrottarna hade samt tillgången till bekräftelse på sin faktiska kompetens. De strategier som idrottarna använde sig av för att uppleva sig kompetenta var bland andra genom: idrottspsykologiska färdigheter, att söka bekräftelse och att demonstrera kompetens. Slutsats Att känna sig kompetent inom de estetiska idrotterna truppgymnastik och simhopp visade sig vara en viktig komponent för motivation till idrotten, både långsiktigt och kortsiktigt där kontexten tycktes ha stor betydelse för hur idrottarna upplever sig kompetenta i sitt idrottande.

Ätstörningsproblematiken inom idrotten har aktualiserats de senaste åren. Problematiken har visat sig vara större inom idrotten och mer specifikt inom estetiska idrotter samt bedömningsidrotter. Flera aspekter av ätstörningar grundar sig i utformningen av kroppsideal därav studiens syfte. Syftet är att belysa utövarnas uppfattning om kroppsideal inom simhopp i Sverige och vad detta ideal har för konsekvenser på utövarnas hälsa. Simhopp som både är en estetisk idrott och bedömningsidrott ska enligt tidigare forskning vara en riskgrupp för ätstörningar. Undersökningen sker med hjälp av en enkät utskickad till alla simhoppsutövare över 15 års ålder i Sverige. Undersökningen visade att simhopparna upplever ett starkt kroppsideal inom Sverige där simhoppare ska vara korta, smala och vältränade men inte med för mycket muskelmassa. Detta kroppsideal påverkar även utövarna till den mån att de känner sig pressade, ändrar sina matvanor, vill ändra sin kropp och hanteras annorlunda om de inte passar in i kroppsidealet. Dessa konsekvenser råder flera likheter med bristande självuppfattning och ätstörningsproblematik och kan komma att bli nedrivande för Simhoppssverige. Svensk Simidrott bör undersöka detta djupare för att förebygga en förankrad ätstörningsproblematik och psykisk ohälsa inom idrotten. / Eating disorders is a subject that, during the last few years, has received a lot of attention. It has been shown that eating disorders is a bigger problem within sports and more precise within sports judging aesthetics and performance. Several of the causes for eating disorders can be linked with body ideals and its shaping, therefore the aim of this study. The aim is to elucidate the divers view of body ideal and its consequences within diving in Sweden. Diving is both an aesthetic and judging sport and should thus be at risk for eating disorders according to previous research. This study is conducted via a questionnaire sent out to all divers over the age of 15 in Sweden. The results show that the divers experience a strong body ideal within diving in Sweden. Whereas the divers should be short, thin and well-trained but not with too much muscle mass. This body ideal affects the divers to that extent that they feel pressured, change their eating habits, want to change their body and are treated differently if they do not fit the ideal. These consequences have several similarities with low self-perception and eating disorders and can have destructive impacts on diving in Sweden. Swedish swimming should further research this subject to prevent establishing eating disorders and mental illnesses within its association.