Bakgrund: Som legitimerad sjuksköterska ingår ett ledarskap inom ett vårdteam, där sjuksköterskan har en arbetsledande funktion. Denna ledarskapsfunktion är inte alltid tydlig. Ett bristande ledarskap påverkar inte endast sjuksköterskan, utan även teamet och i vissa fall vårdkvaliteten. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors ledarskap i vårdteamet. Metod: Metoden som använts är en litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar har sökts fram till resultatet genom databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier och åtta underkategorier. De tre huvudkategorierna är: att utvecklas inom ledarskapet, att ta ansvar som ledare och att bli accepterad som ledare. Slutsats: Vårt resultat belyser olika aspekter av ledarskapet, där sjuksköterskornas utveckling, ansvar och roll som lagledare var mest framträdande. Dock finns det olika faktorer som påverkar sjuksköterskornas ledarskap, till exempel osäkerhet och acceptans från teammedlemmarna. Utbildning inom ledarskap kan med fördel minska den oro som kan uppstå och därmed förbereda sjuksköterskan inför ledarrollen.

<p>Smärta är ett vanligt förekommande symtom som orsakar stort lidande hos patienten. Obehandlad smärta är fortfarande allt för vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans smärtbedömning och dess betydelse för optimal smärtbehandling. Studien utfördes som en litteraturstudie där 18 artiklar analyserades. Resultatet visade att en dokumenterad smärtbedömning är en grundläggande förutsättning för smärtbehandling. Fler faktorer för att ge en optimal smärtbehandling identifierades såsom; lämpliga strategier vid smärtbedömning, vikten av att följa riktlinjer och en professionell attityd hos sjuksköterskan. Förtryckta smärtbedömningsformulär bidrog till en förbättrad dokumentation av smärtan. Organisatoriskt behöver smärtbedömning bli erkänt som en del av det kliniska arbetet. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll vid smärtbedömning och smärtbehandling, och kan därigenom bidra till att minska patientens lidande. I framtiden behöver sjuksköterskornas och läkarnas kompetens i smärta och smärtbehandling förbättras.</p>

<p>Patientsäkerhet har under de senaste åren antagit internationell fokus. Sjuksköterskan har skyldighet att anmäla inträffade händelser som kan leda till, eller har lett</p><p>till skada hos patienten. Avvikelserapporten är ett av de viktigaste verktygen för att förbättra vårdkvalitet och upprätthålla patientsäkerheten. Studien genomfördes som en</p><p>litteraturstudie där syftet var att undersöka sjuksköterskans inställning till avvikelserapporten. Studien innefattar fjorton artiklar som har kvalitetsgranskats och bearbetats. Resultatet delades in i kategorierna: Rapporteringsvilja,</p><p>rapporteringsmöjligheter och rapporteringshinder. Det</p><p>påvisades hindrande faktorer såsom tidsbrist, rädsla för rapportens konsekvenser och brist på feedback. Vidare</p><p>ansågs avvikelserapporten ge en möjlighet till att lära av sina misstag, förebygga dessa samt förändringar i system och</p><p>rutiner. Misstag eller avvikelser är oftast inte resultatet av en individs handlande utan snarare en kedja av små händelser</p><p>som ofta leder till att ett misstag når patienten. Genom att undersöka dessa kedjor och fokusera på systemet och miljön</p><p>som omger dem kan avvikelserapporten hjälpa till att skapa en säkerhetskultur där fel diskuteras öppet och studeras så att lösningar kan hittas och sättas på plats.</p>

<p>Problemformulering: Långvarig smärta är ett stort hälsoproblem. Den är svårbehandlad på grund av att uppkomsten är oklar och att själva smärtupplevelsen består av många olika dimensioner. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur sjuksköterskans omvårdnad kan påverka patienter med långvarig smärta med särskilt fokus på patienternas upplevelser. Metod: För att få fram ett resultat bearbetades och sammanställdes 10 artiklar utifrån problemområdet. Resultat: Sjuksköterskan hade svårigheter att bedöma patienter med smärta då det fanns många faktorer som påverkade. Om sjuksköterskan intog ett aktivt</p><p>förhållningssätt mot patienten blev omvårdnaden hälsofrämjande, det gjorde det även lättare att tillmötesgå patienten då varje patient hade olika strategier för att hantera smärtan. Sjuksköterskans stöd till patienten var en central del i omvårdnaden, även stödet från organisationen i form av</p><p>utbildning och riktlinjer gentemot sjuksköterskan hade betydelse för omvårdnaden. Konklusion: Långvarig smärta</p><p>är en komplex situation. Den individuella upplevelsen kräver en flexibilitet från sjuksköterskan för att kunna anpassa vården utifrån patienten med hjälp av ett multidimensionellt team. Implikation: Det behövs mer forskning inom området för att hitta effektivare behandlingar och utveckla kunskapen angående långvarig smärta. Mer undervisning både inom vårdverksamhet och utbildning krävs för att åstadkomma attitydförändringar kring fenomenet långvarig smärta.</p>

<p>Ungefär 40 % av alla patienter som söker sig till vården idag, lider av psykosomatiska symtom. Mycket utav sjukvårdspersonalens tid och resurser läggs på de diagnostiserbara symtomen i form av långdragna utredningar och behandlingar utan resultat. Det behövs inom vården fler behandlingsstrategier och mer kunskap om hur psykosomatiska symtom utvecklas. Syftet med litteraturstudien var att undersöka bakomliggande orsaksfaktorer till psykosomatiska symtom och möjligheten för sjuksköterskan att stödja dessa patienter emotionellt. Resultatet visade att orsaksfaktorerna var multidimensionella. Förtroendefull och öppen kommunikation mellan vårdpersonal och patient krävdes för att kunna upptäcka psykosomatiska symtom och var ett viktigt stödredskap i behandlingen utav dem. På grund av att psykosomatiska symtom är ett utbrett problem idag, behövs det mer kvalitativ forskning om vad som påverkar dessa symtom och hur sjuksköterskan kan ge bättre stöd åt denna patientgrupp.</p>

<p>Triage är ett relativt nytt begrepp inom svensk akutsjukvård och</p><p>det är först under senare år som användandet brett ut sig över</p><p>landets akutmottagningar. Internationellt sett har utvecklingen</p><p>gått snabbare och bland annat Kanada och Australien har ett väl</p><p>etablerat triagesystem. Triage används för att prioritera sökande</p><p>patienters turordning och ett effektivt triagesystem visar på</p><p>många fördelar. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska förtur ges</p><p>till de patienter som är i störst behov av vård. Att fatta beslut om</p><p>en patients triagenivå kan vara en svår uppgift för</p><p>sjuksköterskan. Syftet med litteraturstudien var att undersöka</p><p>vilka faktorer som påverkar sjuksköterskan i beslutsfattandet om</p><p>patientens triagenivå på akutmottagning. Studien utfördes som</p><p>en litteraturöversikt och 13 vetenskapliga artiklar granskades</p><p>och bearbetades. Resultatet visar att triageprocessen är komplex</p><p>och dynamisk. Beslutsfattandet påverkas av sjuksköterskans</p><p>färdighet, sjuksköterskans personliga egenskaper samt</p><p>sjuksköterskans yttre förutsättningar. Erfarenhet och</p><p>kommunikativ förmåga är grundläggande faktorer vid</p><p>beslutsfattandet av triagenivå. Svårigheten att fatta enhetliga</p><p>triagebeslut beror delvis på att bedömningen sker av olika</p><p>sjuksköterskor med varierande förmågor och egenskaper.</p><p>Svårigheten att fatta korrekta och enhetliga triagebeslut visar på</p><p>ett behov av mer forskning och utbildning inom ämnet.</p>

<p>I dagsläget finns inget enhetligt prioriteringssystem för att möta det ökade patientflödet till akutmottagningar. Ordet triage står för en snabb förstahandsbedöming av medicinskt sjuka, vilket innebär att den med störst behov tas omhand först. Triagesystem har utvecklats genom växande behov av struktur och mindre individuella variationer i den medicinska bedömningen. Studien genomfördes som en litteraturstudie med syfte att belysa triageverksamheten på akutmottagningar ur ett omvårdnadsperspektiv. Faktorer som visade sig ha betydelse när sjuksköterskan fattade beslut angående prioritering var kunskap, erfarenhet, samt intuition. Hur och vem som gör triageringen skiljer sig mellan akutmottagningarna i Sverige. Patienternas kunskaper var bristfälliga angående hur arbetet organiserades på akutmottagningen. Ett bra bemötande från personalen visade sig ha stor betydelse för patienten. De önskade att bli mer informerade om väntetider samt vilka rutiner som tillämpades. Fortsatt forskning behövs för att utreda de faktorer som har betydelse då sjuksköterskan gör sina bedömningar.</p>

<p>Knäartros är ett globalt och vanligt förekommande problem som årligen kostar samhället enorma summor pengar och mycket lidande. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder relaterat till träning som behandling för att lindra smärta hos vuxna patienter med knäartros. Studien utfördes som en litteraturstudie och grundades på analysen av tio vetenskapliga artiklar. I resultatet framkommer att träning som behandlingsalternativ vid knäartros är en tidskrävande behandling. Positiva följder som reducerad smärta och stelhet uppnås först efter sex till åtta veckors träning, medan förbättring av livskvalitet visade sig tidigare. Enligt svensk medicinsk förskrivningslag har all legitimerad sjukvårdspersonal rätt att skriva ut fysisk aktivitet på recept, det här gör att sjuksköterskan initialt har en viktig roll i behandlingen. Sjuksköterskan informerar och undervisar patienten på ett individanpassat sätt för att sedan göra en uppföljning och ge feedback. Alternativ till läkemedelsbehandling borde integreras mer i grundutbildningen till sjuksköterska för att bredda studenternas tänkande. Sjuksköterskor ute i organisationen borde även få mer utbildning om alternativ till läkemedelsbehandling genom till exempel årligt återkommande utbildningar.</p>

<p>Postoperativt illamående drabbar en tredjedel av dem som genomgår en operation med generell an-estesi. En av riskfaktorerna för att drabbas av post-operativt illamående och kräkning (PONV) är att vara kvinna i fertil ålder, hos vilka det är tre gånger vanligare än hos män. PONV kräver ökad medici-nering och tillsyn av personal, vilket leder till ökade kostnader. Postoperativt illamående har troligtvis funnits sedan anestesin började användas i mitten av 1800-talet. Under åren som följt har säkrare me-toder för narkos utvecklats men problemet med postoperativt illamående förekommer fortfarande och har fått benämningen ”the big little problem” Postoperativt illamående är speciellt vanligt efter cancer mammae operationer, bukoperationer och gynekologiska ingrepp. Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadsåtgärder i samband med postoperativt illamående hos kvinnor i fertil ålder. Studien gjordes med en induktiv ansats där tio kvantitativa artiklar analyserades. Resultatet av lit-teraturstudien visade att det inte finns mycket att tillgå för att behandla och förebygga uppkomsten av postoperativt illamående hos kvinnor i fertil ål-der. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder kan ge sjuksköterskan kunskap om hur problemet med PONV bäst behandlas. Studier inom ämnet är dock begränsade och därför borde forskning inom området utökas.</p>

<p>Sexualitet är en central del av individens tillvaro, och ses som både ett behov och en drift. Flertalet sjukdomar, skador och medicinska behandlingar kan ge upphov till sexuella dysfunktioner. Sexualitet innefattas i en holistisk omvårdnad och patienter har en uttalad önskan att få information och kunskap kring sexualitet. Trots detta brister sjuksköterskor i att undervisa, stödja och råda sina patienter i frågor som berör sexualitet. Det ansågs därför betydelsefullt att belysa vad som främjar respektive hindrar sjuksköterskans professionella samtal kring sexualitet. Till följd av detta var syftet med litteraturstudien att undersöka vilka faktorer som påverkar sjuksköterskan i det professionella samtalet om sexualitet. Litteraturstudien baseras på 15 kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultatet påvisar att kunskap, sjuksköterskans förhållningssätt, kön, kultur, religion, ålder samt såväl organisationens som sjuksköterskans egna prioriteringar är faktorer som både kan underlätta och försvåra för sjuksköterskan i att samtala om sexualitet. Det anses vara av stor betydelse att sexualiteten integreras som ett fullvärdigt ämne i grundutbildningen. Mer forskning krävs kring vad som påverkar svenska sjuksköterskor i deras professionella samtal om sexualitet.</p>