<p>Ungefär 40 % av alla patienter som söker sig till vården idag, lider av psykosomatiska symtom. Mycket utav sjukvårdspersonalens tid och resurser läggs på de diagnostiserbara symtomen i form av långdragna utredningar och behandlingar utan resultat. Det behövs inom vården fler behandlingsstrategier och mer kunskap om hur psykosomatiska symtom utvecklas. Syftet med litteraturstudien var att undersöka bakomliggande orsaksfaktorer till psykosomatiska symtom och möjligheten för sjuksköterskan att stödja dessa patienter emotionellt. Resultatet visade att orsaksfaktorerna var multidimensionella. Förtroendefull och öppen kommunikation mellan vårdpersonal och patient krävdes för att kunna upptäcka psykosomatiska symtom och var ett viktigt stödredskap i behandlingen utav dem. På grund av att psykosomatiska symtom är ett utbrett problem idag, behövs det mer kvalitativ forskning om vad som påverkar dessa symtom och hur sjuksköterskan kan ge bättre stöd åt denna patientgrupp.</p>

Ungefär 40 % av alla patienter som söker sig till vården idag, lider av psykosomatiska symtom. Mycket utav sjukvårdspersonalens tid och resurser läggs på de diagnostiserbara symtomen i form av långdragna utredningar och behandlingar utan resultat. Det behövs inom vården fler behandlingsstrategier och mer kunskap om hur psykosomatiska symtom utvecklas. Syftet med litteraturstudien var att undersöka bakomliggande orsaksfaktorer till psykosomatiska symtom och möjligheten för sjuksköterskan att stödja dessa patienter emotionellt. Resultatet visade att orsaksfaktorerna var multidimensionella. Förtroendefull och öppen kommunikation mellan vårdpersonal och patient krävdes för att kunna upptäcka psykosomatiska symtom och var ett viktigt stödredskap i behandlingen utav dem. På grund av att psykosomatiska symtom är ett utbrett problem idag, behövs det mer kvalitativ forskning om vad som påverkar dessa symtom och hur sjuksköterskan kan ge bättre stöd åt denna patientgrupp.

Svårigheter med att förstå och hantera affekter och affektreglering kan uppstå utifrån otrygg anknytning och obearbetade livshändelser eller trauman. Självupplevelserna blir därmed inte integrerade i personen och kan istället yttra sig som somatoformt syndrom eller långvarig smärta. För långvarig smärta erbjuds idag multimodal rehabilitering (MMR) i åtta till tolv veckor. Aktuell studie är en utvärdering av ett smärtrehabiliteringsprogram där behandlingen sträcker sig över ett år och innehåller integrativa metoder. Deltagarna skattade graden av sina symtom inom olika områden. Dessa utvärderades och analyserades utifrån affektivt fokus. Skattningarna visade förbättringar efter behandlingen inom områdena ångest, smärta, rörlighet och för variabeln `livet i allmänhet´. Deltagarna delgav dock inga tydliga affektiva svårigheter eller depressivitet varken före eller efter behandling. Dock noterades en viss förbättring efteråt. En tolkning är att denna patientgrupp har svårt att själva identifiera sin affektiva förmåga och depressivitet och känslorna tar då vägen via kroppen med smärta. Vi antar att MMR med en längre behandlingstid och integrativa metoder ökar möjligheten till läkning av den grundläggande otryggheten i relation och att självbild och självkänsla byggs upp inifrån med hjälp av gruppens stöd där de smärtsamma känslorna får uttryckas och bekräftas. För att tydligare förstå deltagarnas affektiva förmåga tycker vi att intervju- och utförande/föreställningsbaserade instrument skulle vara ett bra tillägg till utvärderingen.

Disputats, Stockholms universitet, 2009.

Bakgrund: I dagens samhälle lever många människor med medicinskt oförklarlig smärta. Oförklarliga symtom kan förklaras som fysiska symtom som trots medicinsk utvärdering förblir odefinierade. För att stödja patienten är det viktigt att se personen som en helhet för att tillgodose den drabbades behov och för att bidra till en god omvårdnad. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att leva med oförklarlig smärta. Metod: En allmän litteraturstudie som genomförts baserad på kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Visade en känsla av utanförskap i samband med att individerna sökte vård. Detta visade sig i form av både brist på respekt i bemötandet och en känsla av att inte bli trodd. Att leva med oförklarlig smärta innebar för individerna att inte kunna leva sina liv som de tidigare gjort. Stödet från det sociala nätverket visade sig vara viktigt men upplevdes som bristfälligt. / Background: In today's society, many people live with medically unexplained pain. Unexplained symptoms can be explained by physical symptom that despite medical evaluation remains undefined. To support the patient, it is important to see the person from a holistic point of view in order to confirm the patient's needs and to contribute to good nursing care. Purpose: The aim of this study was to describe people's experiences of living with unexplained pain. Method: A general literature review was conducted based on qualitative scientific articles. Result: Showed a sense of alienation in relation to individuals seeking treatment. This appeared in both a lack of respect in care seeking and the feeling of not being believed. Living with unexplained pain meant that the individuals were not able to live their lives as they had done before. The support of the social network proved to be important but was perceived as inadequate.

Bakgrund: Inom den somatiska akutsjukvården behandlas akuta tillstånd där vård och behandling prioriteras efter sjukdomens eller traumats allvarlighetsgrad. Psykisk ohälsa ökar i det västerländska samhället. Personer som söker för psykiatriska besvär på akutmottagningen riskerar att prioriteras lågt i triageringen av patienter. Sjuksköterskans omvårdnadsansvar innebär att inta ett holistiskt förhållningssätt i det akuta vårdmötet. Personcentrerad vård är en av sjuksköterskans sex kärnkompetenser som utgör ett stöd för att möta patienterna i omvårdnadsarbetet. Personcentrerad vård innebär att sjuksköterskan lyssnar till patientberättelsen, inbjuder till ett partnerskap med patienten och närstående samt dokumenterar den överenskomna vården. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med psykisk ohälsa på den somatiska akutmottagningen. Metod: Litteraturöversikten utgår från en kvalitativ design med hermeneutik metod samt induktiv ansats. Tolv artiklar inkluderas efter kvalitetsgranskning. Dataanalysen utförs enligt Fribergs modell som innehåller fem steg i analysprocessen. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskorna upplever en ambivalens mellan negativa känslor som uppkommer i patientmötet samt viljan att ge god omvårdnad till patienterna. Begränsningar inom organisationen upplevs som hinder för att ge adekvat vård. Slutsats: Gemensam utbildning samt terapeutiska interaktioner mellan somatisk och psykiatrisk vård kan förslagsvis avstigmatisera psykisk ohälsa samt motverka en negativ  vårdkultur. / Background: Within somatic emergency healthcare, acute conditions are treated where care and treatment are prioritised according to the severity of the illness or trauma. Mental illness is increasing in Western society. People who apply for psychiatric problems at the emergency department risk being given low priority in the triage of patients. Nursing responsibility means taking a holistic approach in the acute care encounter. Person-centred care is one of the nurse's six core competencies which provide support for meeting patients in nursing. Person-centred care means that the nurse listens to the patient's story, invites a partnership with the patient and relatives and documents the agreed care. Aim: The aim is to describe nurses' experience of caring for patients with mental illness in the somatic emergency department. Method: The literature review is based on a qualitative design with a hermeneutic method and an inductive approach. Twelve articles are included after quality review. The data analysis is carried out according to Friberg's model, which contains five steps in the analysis process. Results: The results show that the nurses experience an ambivalence between negative feelings that arise in the patient encounter and the desire to provide good care to the patients. Limitations within the organisation are perceived as obstacles to providing adequate care. Conclusion: Joint education and therapeutic interactions between somatic and psychiatric care can suggest de-stigmatizing mental illness and countering a negative care culture.

No description available.

Background: Stress-Related Exhaustion (SE) has increased in the last 10 years. Examination is key for good care, but research on body examinations for SE is lacking. Clinically, autonomic stress response with affected respiratory patterns can be observed in SE.  Global Body Examination (GBE) can be used to evaluate autonomic stress responses. GBE has a respiratory domain (rGBE) that has been tested for validity, but not for its intra-rater reliability. Moreover, its’ association with SE symptom severity is unknown. Aim: To examine intra-rater reliability of rGBE in SE, and concurrent validity between rGBE and symptom severity in SE, measured with the self-reported outcome measure Shirom-Melamed Burnout Questionnaire (SMBQ). Method: Test-retest and cross-sectional design was used in the study, with a sample of convenience. Intra-rater reliability was analyzed with ICC, standard error of measurement (SEM) and agreement through a Bland-Altman plot. Spearman’s rho was used to analyze correlation between SMBQ and rGBE. Result: Sample size was 25. Intra-rater reliability was very high (ICC: 0.94, 95% CI: 0.86-0.97, p&lt;0.01). Bland-Altman plot revealed no systematic errors. Mean of rGBE: 7.51 (SD2.14) with SEM: 0.56. Correlation between rGBE and SMBQ was low, Spearman’s rho=0.48,95% CI: 0.09-0.74, p=0,02, with 22% shared variance. Conclusion: rGBE shows good intra-rater reliability and seems suitable for examining SE symptoms. However, its use in diagnostic and to determinate symptom severity in SE remains uncertain due to the wide CI. Beyond SE, rGBE might be useful for other disorders affecting the autonomic balance, as well as diseases that affect respiration. / Bakgrund: Utmattningssyndrom har ökat i samhället de senaste 10 åren. Undersökning är viktig för god rehabilitering men forskning gällande kroppsundersökningar saknas på utmattningssyndrom. Kliniskt har bland annat påverkat respirationsmönster observerats, som ett kroppsligt uttryck på autonom uppvarvning. Global Body Examination (GBE) är en undersökningsmetod som kartlägger autonom uppvarvning. GBE har en respirationsdomän (rGBE) som har testats för validitet, men inte för intrabedömarreliabilitet. Om ett samband föreligger mellan rGBE och besvärsgrad vid utmattningssyndrom är också okänt. Syfte: Att undersöka intrabedömarreliabilitet hos rGBE, samt den samtidiga validiteten mellan rGBE och självskattad besvärsgrad enligt Shirom-Melamed Burnout Questionnaire (SMBQ) hos individer med utmattningssyndrom. Metod: Test-retestdesign och tvärsnittsdesign användes i studien. Bekvämlighetsurval utfördes. Intrabedömarreliabilitet analyserades med ICC, standardmätfel och överenstämmelse via en Bland-Altman analys. Korrelationen mellan rGBE och SMBQ analyserades med Spearman’s rho. Resultat: Deltagarantalet blev 25. Intrabedömarreliabiliteten var mycket hög; ICC=0.94, 95% konfidensintervall 0.86-0.97, p&lt;0.01. Bland-Altman analys visade inga systematiska mätfel. Medelvärde av rGBE blev 7.51 (SD 2.14) med standardmätfel på 0.56. Sambandet mellan rGBE och SMBQ var lågt; Spearmans's rho=0.48, 95% konfidensintervall 0.09-0.74, p=0.02. Samvariationen blev 22%. Slutsats: rGBE visar god intrabedömarreliabilitet och kan vara en lämplig undersökningsmetod för att observera utmattningssymtom. Inga säkra slutsatser kan dras gällande rGBEs användbarhet vid diagnostik eller besvärsgradering av utmattningssyndrom då konfidensintervallet blev brett. Utöver utmattningssyndrom kan rGBE troligen vara användbar vid besvär som påverkar den autonoma balansen, såväl som besvär som påverkar respirationen.