Bakgrund: Kulturell och religiös mångfald i Sverige ökar i samband med en betydande tillväxt av utrikesfödda svenskar. Fenomenet berikar samhällen runt om i världen men ger samtidigt nya utmaningar inom vården. Det blir allt vanligare att möta människor med kulturella och religiösa bakgrunder. Leininger’s teori framhåller vikten av att tillhandahålla kulturellt anpassad vård, särskilt inom palliativ vård där Erikssons teori belyser lidandet som kan uppstå. När olika kulturer möts i den palliativa vården vid livets slut står sjuksköterskans kunskap och erfarenheter i fokus på bemötande och den personcentrerande vården. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad vid palliativ vård i livets slut. Metod: En litteraturöversikt med deskriptiv design genomfördes med 13 kvalitativa originalartiklar som inhämtats från PubMed och Cinahl. Originalartiklarna kvalitetsgranskades enligt Friberg och analyserades via manifest innehållsanalys av Graneheim och Lundman. Resultat: Data från fem världsdelar och 248 deltagare förenades. Litteraturöversikten identifierade tre huvudkategorier: Otillräcklig Kunskap Inom Transkulturell Omvårdnad, Kommunikation och Förståelse samt Sjuksköterskors Möte Med Religion och Kultur som sammanställde sjuksköterskors erfarenheter av transkulturell omvårdnad vid palliativ vård i livets slut. Diskussion: I metoddiskussionen framgår argument kring svagheter och styrkor kring vald metod som motiveras med metodlitteratur. Resultatdiskussionen diskuterar huvudfynd från resultatet med stöd av forskning samt återkopplar till Leininger’s Culture Care Theory och Erikssons teori om hälsa och lidande. Slutsats: Litteraturöversikten resultat bidrar till en ökad förståelse för behovet av kulturell kompetens inom palliativ vård och betonar vikten av att integrera kulturella aspekter i vårdpraxis för att möta behoven hos en alltmer mångkulturell patientpopulation. / <p>2024-03-22</p>

Bakgrund: Bristfällig kommunikation är en ledande orsak till ogynnsamma händelser inom omvårdnaden. Kommunikationen påverkar både patientens tillfredsställelse och behandlingsresultatet. Brister i kommunikation kan leda till bristande information, förminskande attityder och bristande delaktighet vilket leder till felaktiga diagnoser och fördröjd eller ineffektiv medicinsk behandling. Syfte: Syftet var att belysa kommunikationens påverkan på omvårdnadsprocessen ur sjuksköterskors perspektiv. Metod: En allmän litteraturstudie med induktiv ansats där tio artiklar granskades och bearbetades. Resultat: Resultatet presenteras av två huvudkategorier: kommunikation under omvårdnaden och förbättringsmöjligheter inom kommunikation. Sjuksköterskorna betonade att effektiv kommunikation var avgörande för patientsäkerheten eftersom brister i kommunikationen kan innebära risker för patienterna. Sjuksköterskor strävade efter att etablera meningsfulla relationer med patienterna och betonade vikten av att använda strategier för att förbättra kommunikationen inom vården. Flera sjuksköterskor betonade behovet av regelbunden uppdatering av kommunikationsutbildning för att förbättra vårdkvaliteten och säkerheten. Konklusion: Sjuksköterskor avslöjar utmaningar inom kommunikation under omvårdnadsprocessen. Det framkom att det fanns tidsbrist och ett ökat behov av utbildning, vilket i sin tur påverkar omvårdnadsprocessen. Fortsatt forskning om både verbal och icke-verbal kommunikation och dess påverkan på omvårdnadsprocessen utifrån sjuksköterskors erfarenheter är väsentligt för att förbättra vårdkvaliteten. / Background: Deficient communication is a leading cause of adverse events in nursing. Communication influences both patient satisfaction and treatment outcomes. Communication gaps can result in inadequate information, belittling attitudes and lack of involvement, leading to incorrect diagnoses and delayed or ineffective medical treatment. Aim: The purpose was to highlight the impact of communication on the nursing process from nurses’perspective. Method: A general literature study employing an inductive approach where ten articles were reviewed and analysed. Results: The results are presented in two main categories: communication during nursing care and improvement opportunities within communication. Effective communication was identified fundamental by nurses, it is crucial for patient safety as deficiencies could mean risks to patients. Nurses aim to establish meaningful patient relationships with patients and emphasized the importance of employing strategies to enhance communication in healthcare Several nurses emphasized the need for regular updates in communication training to enhance both quality of care and safety. Conclusion: Nurses reveal communication challenges during the nursing process, influenced by time constraints and increased educational needs, impacting the nursing process. Further research on both verbal and non-verbal communication and its impact on the nursing process from nurses’ perspectives is essential to improve quality of care.

Bakgrund: Hot och våld är vanligt förekommande i psykiatrisk vård och påverkar sjuksköterskors arbetsmiljö samt medför negativa konsekvenser. Tidigare forskning behandlar främst psykiatrisk heldygnsvård. Hot och våld sker även i öppen psykiatrisk vård, där verbala hot är vanligast förekommande. Motiv: Hot och våld i psykiatrisk öppenvård förekommer men är ett område där forskning är mycket begränsad. Vi vill med denna studie belysa sjuksköterskors erfarenheter inom området för ökad kunskap och förståelse. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta sjuksköterskor inom psykiatrisk öppenvård på två kliniker i norra Sverige. Med hjälp av kvalitativ innehållsanalys analyserades intervjuerna. Resultat: Resultatet skildrar sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld i psykiatrisk öppenvård. Under analysprocessen framträdde 10 subkategorier och tre kategorier; Unika tolkningar av hot och våld, Tillgången till stödjande resurser och Påverkande omständigheter på arbetsplatsen relaterat till hot och våld. Konklusion: Sjuksköterskor beskriver varierande upplevelser av hot och våld inom psykiatrisk öppenvård. Hot och våld förekommer och har olika påverkan på sjuksköterskor. Normalisering av hot beskrivs, och definitionen av hot och våld är subjektiv. Kollegor framhålls som det främsta stödet. Klinikledningen har bristande riktlinjer och åtgärder samt otillräcklig utbildning. Studien visar att gott bemötande och relationer kan reducera hot och våldsrisker. Baserat på resultatet och tidigare forskning inom området finns behov av ytterligare studier. Vi hoppas att denna studie kan bidra med värdefull kunskap och leda till fortsatt diskussion samt utgöra underlag för eventuella förbättringsåtgärder.

På avdelningar i Sverige vårdas idag kritiskt sjuka patienter. Observation av vitalparametrar kan leda till att försämringar hos patienten kan förutspås. En mobil intensivvårdsgrupp (MIG) kan stötta vårdavdelningar i arbetet med kritiskt sjuka patienter. I november 2014 startade Hallands Sjukhus, Halmstad ett barn-MIG. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av barn-MIG på Barn- och ungdomskliniken, Hallands Sjukhus. Studien har en kvalitativ design och materialet har bearbetats genom kvalitativ innehållsanalys. För att besvara studiens syfte gruppintervjuades sjuksköterskor som deltagit vid barn-MIG bedömningar på Hallands Sjukhus. Intervjuerna resulterade i tre kategorier: delaktighet, organisation och kompetens. I resultatet framkom att sjuksköterskorna har positiva erfarenheter av barn-MIG då modellen främjar gemensamt ansvar, patientsäkerhet och kompetensutveckling. För att stärka personalens kompetens efterlyste sjuksköterskorna ytterligare utbildning i hur barn-MIG bör tillämpas. Resultatet kan ge läsaren en inblick i hur MIG-modellen kan påverka arbetet på en barnavdelning. Resultatet kan vara till nytta om läsaren avser att utforma barn-MIG på ett annat sjukhus som bedriver barnsjukvård. Vidare studier skulle kunna belysa intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter av barn-MIG. Om barn-MIG introduceras på fler svenska sjukhus kan klinikerna gagnas av att utbyta erfarenheter och kunskap som utvecklar barn-MIG. / In Sweden, patients with critical illness are given care in Pediatric care units. Observation of vital signs can anticipate patient deterioration. A rapid response team (RRT) can support care units in their work with patients with critical illness. A pediatric RRT was established at the Hospital of Halland, Halmstad in November 2014. The aim of this study was to investigate experiences of the pediatric RRT from nurses working at the Pediatric Department at the Hospital of Halland, Halmstad. The study has a qualitative design and the material has been processed with qualitative content analysis. To answer the aim of the study, nurses who participated in pediatric RRT assessments at the Hospital of Halland were interviewed in groups. The interviews resulted in three categories: participation, organization and competence. The result showed that the nurses have a positive experience of pediatric RRT as the model promotes shared responsibility, patient safety and skill development. To strengthen staff skills, nurses requested further training in pediatric RRT. The result can give the reader an insight into how the RRT may affect the work at a Pediatric care unit. The reader may benifit from the result if intended to design a pediatric RRT in a hospital providing pediatric care. Further study could shed light on critical care nurses' experiences of pediatric RRT. If pediatric RRT’s are introduced on a number of Swedish hospitals, departments can benefit from sharing experiences and knowledge that develops pediatric RRT.

Bakgrund: All sjukvård i Sverige styrs av Hälso-och sjukvårdslagen [HSL]. Under vissa omständigheter kan denna lag behövas kompletteras med Lagen om psykiatrisk tvångsvård [LPT]. Dessa personer vårdas inom psykiatrisk slutenvård. Omvårdnadens syfte är att patienten samtycker till vården och tvångsvården kan över gå till frivillig vård. Dessa personers problematik är dock ofta komplex och omvårdnaden upplevs innebära många svårigheter för sjuksköterskorna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelse av omvårdnad i samband med LPT-vård inom sluten psykiatrisk vård. Metod: Empirisk kvalitativ studie med deskriptiv design. Studien baseras på sju semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor. Dessa analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att en förutsättning för att uppnå målet med tvångsvården genom omvårdnad var att skapa en allians med patienten. Kommunikation som innefattade individuellt anpassad information var en nyckelfaktor till alliansskapande. Omvårdnadsarbetet innefattade samverkan och sjuksköterskorna upplevde ett behov av kompetensutveckling. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att omvårdnad enligt LPT är en utmaning och sammankopplat med flertalet svårigheter. Erhålls kompetens, tid för reflektion och trygghet i arbetsgruppen ses dock inte omvårdnaden som en omöjlighet utan kan upplevas som positivt för både den som vårdar och för den som vårdas. / Background: All health care in Sweden is governed by the Health Care Act. Under certain circumstances, this law needs to be supplemented with the Compulsory mental care act. These people cared for within psychiatric inpatient care. Nursing aim is that the patient agrees to care and compulsory care may go to voluntary treatment. These people's problems are often complex and the nursing care experienced many difficulties. Aim: To describe nurses’ caring and experiences for patients under compulsory mental care act within psychiatric inpatient care. Method: Empiric qualitative study with descriptive design. The study is based on seven semi-structured interviews with nurses. These were analysed with manifest content analysis. Result: The results showed that a prerequisite for reach the goal of compulsory care through nursing was to establish alliance with the patient. Communication that included individualized information was a key factor to alliance building. Nursing included collaboration and nurses experienced a need for skills development. Conclusion: Nurses experiencing that caring according to compulsory mental care act is a challenge and is linked to a number of difficulties. Obtained competence, time for reflection and perceived safety in the working group does not care felt as an impossibility, but could be experienced as positive for both the caring and the cared for.

Bakgrund: Forskning har visat goda effekter vid fysisk aktivitet hos patienter med psykossjukdom. Trots detta är fysisk aktivitet ett ämne och en komponent i behandling som inte prioriteras tillräckligt. Patienter med psykossjukdom lever ofta ett stillasittande liv där isolering är en del av symtombilden. Samtidigt bidrar patienters läkemedelsbehandling med biverkningar som på lång sikt påverkar den fysiska hälsan. Fysisk aktivitet beskrivs kunna bidra till förbättrad fysisk och psykisk hälsa samt bidra till återhämtning. Något som i ett längre förlopp kan påverka en annars dyster prognos med förkortad livslängd relaterad till fysiska hälsoaspekter. Ett sätt att påverka detta är att kontinuerligt arbeta hälsofrämjande med gruppen, vilket är ett ansvarsområde som faller på sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av fysisk aktivitet vid omvårdnad av patienter med psykossjukdom. Metod: Studien genomfördes i form av en kvalitativ intervjustudie där analysen skedde med hjälp av induktiv innehållsanalys. Tretton sjuksköterskor verksamma inom psykos öppenvård intervjuades. Resultat: Resultatet presenterades i ett tema, tre kategorier samt åtta underkategorier. Resultatet visade att ett arbete med fysisk aktivitet för gruppen innebär en viktig roll som lyssnare. Samtidigt behöver sjuksköterskor vara lyhörda i mötet. Ett arbete med fysisk aktivitet är tidskrävande då symtombild och övriga omvårdnadsbehov också behöver uppmärksammas. Det är ett arbete som kan bidra till positiva förändringar för patienter vilket i sig kan leda till ett skapande av nya möjligheter i patienters liv. Slutsats: Fysisk aktivitet är en kompletterande behandling som bör få mer prioritet och ges resurser för att utvecklas i omvårdnadsarbetet för patienter med psykossjukdom. / Background: Previous research has shown the positive effects that physical activity has in patients with psychosis, highlighting how antipsychotics induce weight gain and increase the risk of patients developing metabolic syndrome. Despite studies clearly demonstrating the importance of physical activity and the positive effect it has on this patient group, physical activity is still low on the agenda in the healthcare treatment and management of psychosis. Patients with psychosis often live a sedentary life, where isolation is a part of the symptomatology. At the same time, prescribed medical treatments often result in side effects that have detrimental effects on the long-term physical health of patients. Recent research demonstrates that physical activity contributes to patients’ physical health as well as their mental health, significantly contributing to their recovery. One way to improve the prognosis of patients with psychosis, often related to poor physical health, is to work with patients to promote all aspects of good health, including physical activity – a role that often fall upon nurses. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses' experiences of physical activity in the nursing of patients with psychosis. Method: This is a qualitative study performed using inductive content analysis and is based on the interviews of 13 nurses working in Swedish outpatient care. Results: The result is presented as an overall theme, consisting of three main categories and eight subcategories. The result shows that the promotion of physical activity for nurses involves active and attentive listening, and demonstrates the time-consuming aspect of this work, especially as symptomatology and other needs still needs to be addressed. It is a work that can contribute to both positive change and new opportunities for patients. Conclusion: Physical activity is a complementary treatment that should be given increased priority and resources to further contribute to the improved healthcare for patients with psychosis.

Bakgrund: Hot och våld kan yttra sig både verbalt och fysiskt samt leda till fysiska och/eller psykiska skador på individen. Olika typer av hot och våld kan vara sexuella trakasserier eller andra sätt att hota en person på. Sjuksköterskan har ett stort ansvar gällande omvårdnaden, detta i kombination med dålig struktur och underbemanning på akutmottagningar kan sätta sjuksköterskan i en utsatt position. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld inom somatisk akutsjukvård. Metod: En deskriptiv litteraturstudie gjordes med 12 vetenskapliga artiklar, vilka söktes fram i databasen Medline via sökmotorn PubMed. Huvudresultat: Resultatet visade att hot och våld var vanligt förekommande. Sjuksköterskor hade erfarenheter av att bli utsatt för både verbalt och fysiskt hot och våld. Resultatet visade även att anhöriga oftast var förövaren i dessa situationer och att triagearbetet kunde vara en bidragande faktor. Utsatthet för hot och våld kunde ge en känsla av rädsla och ångest, inte bara på arbetet utan även i privatlivet. Relevanta åtgärder skulle kunna vara att höja närvaron av säkerhetspersonal, installera överfallslarm och ha ett bra teamarbete. Slutsats: Litteraturstudien visade på att det fanns erfarenheter av verbalt samt fysiskt hot och våld. Studien visade att detta känslomässigt påverkar den utsatta individen. De åtgärder som många tyckte behövdes var att öka tillgången till säkerhetspersonal samt att bära överfallslarm. Den här studien kan öka medvetenheten på området, vilket i sin tur kan leda till förbättrade arbetsrutiner för att öka tryggheten för sjuksköterskor inom akutsjukvård. Med trygga sjuksköterskor kan det bidra till en bättre omvårdnad av patienterna. / Background: Violence could be both verbal and physical and can lead to physical and psychological damages for the victim. Different types of violence can be sexual harassment other ways to threat a person. The nurse has a big responsibility regarding the care of patients. Together with a bad structure and lack of personnel in the emergency care, could it put nurses in an exposed situation. Aim: The aim of this study is to describe nurses’ experiences of threat and violence in the somatic emergency care. Method: A descriptive literature review was conducted with 12 scientific articles that was found by using the database Medline via the search engine PubMed. Findings: This study found that threats and violence are an existing problem. The findings showed that nurses had experience of both verbal and physical threats and violence.The results also showed that relatives were usually the perpetrator and triage could escalate a situation. Exposure of threats and violence could give an emotional impact, both at work and in private life. Relevant actions could be to increase the presence of security personnel and assault alerts as well as to have good teamwork. Conclusion: The literature review found that nurses have experiences of verbal and physical threats and violence, this left an emotional impact on the exposed individual. The measurements nurses’ see as the most important in order to reduce the threats are to raise the presence of security personnel and to wear assault alerts.This study increases the awareness of threats and violence within emergency care. Increased awareness can lead to improved working conditions and procedures which increases the safety of the nurses. Nurses who are secure at the workplace will give better care to the patience in emergency care.

Bakgrund: I Sverige har antalet invånare med utländsk bakgrund ökat de senaste åren vilket medför att hälso- och sjukvården vårdar allt fler patienter som inte kan det svenska språket. Informationsutbytet mellan patienten och sjuksköterskan är en viktig del av vårdandet. Arbetet inom hemsjukvården kan vara utmanande då allt fler patienter vårdas hemma, och sjuksköterskor ska kunna leva upp till de krav som ställs på att ge alla patienter god vård på lika villkor. Språkliga hinder kan vara en utmaning för sjuksköterskor i mötet med patienter. När kommunikationen inte fungerar på grund av språkbarriärer riskerar patientens vård att drabbas negativt. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av språkbarriärer vid mötet med patienter i hemsjukvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats med åtta semistrukturerade intervjuer. Tre distriktssköterskor, en specialistsjuksköterska inom vård av äldre samt fyra sjuksköterskor deltog. Datainsamlingen analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och tio underkategorier. Sjuksköterskorna använde sig ofta av olika strategier för kommunikation, genom kroppsspråket samt anhöriga och vårdpersonal som tolkar. Vidare upplevde sjuksköterskorna utmaningar i vårdarbetet vid språkbarriärer, där mer tid avsattes för patienterna. Även förutsättningar för god vårdrelation samt bedömning försvårades vid språkbarriärer. Sjuksköterskorna upplevde även skillnader i vårdmötet när ett gemensamt språk saknas, där kunskapen om olika kulturer upplevdes bristande. Språkbarriärer påverkade även sjuksköterskornas arbetsbelastning samt patienters förväntningar på hemsjukvården. Slutsats: Det krävs en fungerade kommunikation för att skapa en god vårdrelation. Att använda auktoriserad tolk är inte alltid optimalt inom hemsjukvårdens verksamhet då det krävs mer planering. Ofta tolkar anhöriga och kollegor istället. Det upplevdes ta mer tid att vårda patienter som inte talar svenska, önskemål fanns om att verksamheten anställer fler sjuksköterskor. Bristande kunskap om olika kulturer upplevdes, mer utbildning inom kulturella skillnader var önskvärt för att vårdrelationen med patienten kan förbättras. Förväntningarna på hemsjukvården upplevs höga från patienter som inte talar svenska, genom lättillgänglig skriftlig information på olika språk om hemsjukvårdens verksamhet kan rätt information nås ut till patienterna. / Background: In Sweden the number of residents with a foreign background has increased, and as a result it is becoming more common in the health care to care for patients who cannot speak the Swedish language. The exchange of information between the patient and the nurse is an fundamental part of the care. The work within home care can be challenging as more patients are cared for at home and nurses must be able to live up to the requirements that are set, for all patients to receive good care on equal terms. Linguistic barriers can be a challenge for nurses when meeting patients. When the communication does not work due to language barriers, the patient's care risks being affected negatively. Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of language barriers when meeting patients in home care. Method: The study was conducted with a qualitative inductive approach with eight semi-structured interviews. Three district nurses, one specialist nurse in the care of the elderly and four nurses participated. The data collection was analyzed based on a qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in three main categories and ten subcategories. The nurses often used different strategies for communication, through the body language, and relatives and nursing staff as interpreters. Furthermore, the nurses experienced challenges in the health care by language barriers, where increased time was spent for the patients. Prerequisites to establish a good care relationship and nursing assessment were more difficult due to language barriers. The nurses also experienced differences in health care meeting when a common language is missing, where the knowledge of cultural differences was felt to be lacking. Language barriers also affected the nurses' workload and patients' expectations of home care. Conclusion: A well-functioning communication is required to create a good care relationship. Using an authorized interpreter is not optimal within the home care, as more planning is required. Instead relatives and colleagues are used as interpreters. It was perceived to take more time to care for patients who do not speak Swedish, therefor there was a wish that more nurses should be hired. Lack of knowledge in cultures was experienced, more education in cultural differences was desirable to improve the care relationship. The expectations of home care were high from patients who dont speak Swedish, through easily accessible information about home care in different languages can the right information reached to the patients.

Bakgrund: Att få diagnosen bröstcancer sätter hela tillvaron på spel, särskilt för ungakvinnor i fertil ålder, då de ofta befinner sig i en komplex livssituation. Syfte: Syftet meddenna studie är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av vad som ärviktigt i omvårdnaden av unga kvinnor som drabbats av bröstcancer. Metod: Kvalitativmetod med halvstrukturerade forskningsintervjuer, enligt Kvale och Brinkmann haranvänts. De transkriberade intervjuerna har analyserats med kodning, meningskoncentreringoch meningstolkning. Resultat: Omvårdnaden av unga kvinnor med bröstcancer skiljer siginte från andra patientgrupper. Även om alla patienter ska behandlas på lika villkor, skaomvårdnaden individanpassas. Viktiga delar, exempelvis djupa samtal, upplevs som svåra iomvårdnaden och hänvisas till andra yrkesgrupper. Dock betonar sjuksköterskorna viktenav dessa samtal för att få en relation till patienterna. Diskussion: Vårdrelationen är viktigför att få tillgång till vad patienterna anser vara viktigt i omvårdnaden. Utan den är det intemöjligt att ge patienterna rätt stöd. Vårdandet bör vara individanpassat eftersomupplevelsen av hälsa är subjektiv. Sjuksköterskorna verkar ovana att reflektera över sigsjälva och sina erfarenheter, något som speglas i deras ovilja att diskutera känsliga ämnen. / Background: Being diagnosed with breast cancer is an overwhelming experience,especially for young women of childbearing age, because they often find themselves in acomplex life situation. Aim: The aim of the study was to describe nurses’ experiences ofwhat is important in caring for young women with breast cancer. Method: The data wascollected by semi-structured qualitative interviews according to Kvale and Brinkmann. The transcribed interviews have been analyzed to understand their meaning. Results: Caring ofyoung women with breast cancer do not differ from other patient groups. Although allpatients should be treated on equal terms, caring should be individualized. Importantelements, such as deep conversations, are perceived as difficult in caring and referred toother professionals. However, the nurses stress the importance of these conversations to geta relationship with the patients. Discussion: A caring relationship is important in order toget access to what patients considers important in caring. Without a caring relationship, it isimpossible to give the patients the right support. Caring should be individualized becausethe perception of health is subjective. The nurses seem unfamiliar with self reflection whichshows in their unwillingness to discuss sensitive topics.

Bakgrund: Brytpunktssamtal är svåra samtal för alla deltagande. Bemötandet och hur beskedet ges kan bli avgörande för patient och närståendes upplevelse av livets slut. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av brytpunktssamtal i kommunal hemsjukvård. Metod: Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sju intervjuer genomfördes med sjuksköterskor. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde fyra teman såsom; sträcker sig över tid och rum, teamet samlat runt patienten, eftersträvar att vara överens, höga krav på sjuksköterskan med 13 underteman. Konklusion: Ökad kunskap kring brytpunktssamtal, dess innehåll samt hur det dokumenteras behövs. Brytpunktssamtalet bör dessutom eventuellt omvärderas från att vara starkt kopplat till läkarnärvaro till att användas i hemsjukvården även när sjuksköterskorna utför liknande samtal själva. Kraven på sjuksköterskan ställer ytterligare anspråk på sjuksköterskeutbildningar att undervisa palliativ vård. Inom hemsjukvården bör arbetsledning erbjuda handledning, stöd och vidareutbildningar inom ämnet. / Background: End-of-life discussion is a difficult conversation for everyone involved. How information is given and patient and relatives are treated can determine their experiences of the end-of-life. Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of end-of-life discussions in municipal home care. Method: The data were analyzed using qualitative content analysis technique with inductive approach. Seven interviews with registered nurses were performed. Results: Four themes emerged from the analysis; expanding over time and space, the team surrounding the patient, striving for everyone to get along and high demands on the nurse, with 13 subthemes. Conclusion: Further knowledge about end-of-life discussion, what it withholds and how it is to be documented, is needed. The definition of the concept might need to be reevaluated from being highly associated with doctor presence to also be used in municipal home care when nurses have similar conversations without the doctor. The high expectations and demands on nurses within this context requires for education programs to teach palliative care. The management of the municipal home care should offer guidance, support, and further training to their nurses.