Bakgrund Tonåringar befinner sig i en kritisk period i livet då många förändringar sker både fysiskt och psykiskt. Perioden kan innefatta stress kring skolan men även att testa bland annat alkohol, vilka båda är faktorer som påverkar glukosnivån i blodet. Att vara tonåring med diabetes innebär dagliga överväganden och beslut samt ett ansvarstagande för att kunna hantera sin sjukdom. Sjuksköterskans roll är att stödja, utbilda samt informera patienten om betydelsen av levnadsvanor och riskfaktorer. Patientutbildningen syftar till att individen själv ska kunna påverka behandlingen och bli mer delaktig i sin egenvård.   Syfte Syftet var att beskriva diabetessjuksköterskans erfarenheter av att stödja tonåringar med typ 1 diabetes i att hantera sin sjukdom.   Metod Studiens metod var en kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerad intervjumetod användes och totalt genomfördes sex intervjuer. Inklusionskriterierna var att deltagarna hade en specialistutbildning inom diabetes och arbetar eller har arbetat i behandlingen av tonåringar med typ 1 diabetes. För analys av datamaterial genomfördes en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat Sjuksköterskorna poängterade att stödet i behandlingen av tonåringar med typ 1 diabetes är högst varierande vilket de menade ställer krav på en individanpassad vård. Sjuksköterskorna betonade vikten av att ta hänsyn till tonåringens liv vilket inkluderar familjesituation, intressen, skola och socialt nätverk. Problem vilka identifierades kunde utgöras av bristande blodsockerkontroller och insulininjektioner på grund av bland annat glömska. Sjuksköterskorna menade då att stödet bestod i att försöka lösa problemet utifrån dess kärna och anpassa åtgärder därefter. Vidare framkom olika svårigheter i behandlingen, bland annat brister i familjestödet vilket visade sig vara en påverkande faktor för hur tonåringen hanterar sin sjukdom. Sjuksköterskorna menade att vid sådana situationer behöver familjen samlas och tillsammans få det stöd de behöver.   Slutsats Sjuksköterskor erfar att tonåringar med typ 1 diabetes är i behov av sjuksköterskors stöd för att hantera sin sjukdom på bästa sätt. Personcentrerad vård är sjuksköterskans nyckel för att ge det stöd den enskilda tonåringen behöver vilket inkluderar familj, skola, intressen och socialt nätverk.

Bakgrund Delaktighet betyder aktiv medverkan, vilket innebär att ha ett medansvar samt att ha ett medinflytande. Delaktighet i ett omvårdnadssammanhang har betydelsen att patienten tar del i beslut i sin vård och behandling. Föräldrar till sjuka barn har behov som bör tillgodoses, dessa är bland annat att känna trygghet och kunna förmedla det till sitt barn. Information och kommunikation mellan vårdpersonalen och föräldrar är andra behov som måste tillgodoses. Detta bidrar till att föräldrarna känner kontroll över situationen och kan vara delaktiga gällande beslut. Familjecentrerad omvårdnad innebär att både barnet och föräldrarnas behov uppmärksammas, vilket är en målsättning inom barnsjukvård. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av föräldrars delaktighet i vården av deras barn i åldrarna 0-10 år på barnavdelningar. Metod En kvalitativ intervjustudie genomfördes som utgick från sjuksköterskors erfarenheter. Sex intervjuer utfördes med stöd av en halvstrukturerad intervjuguide med följdfrågor. Inklusionskriterier var att intervjupersonerna skulle ha arbetat i minst två år som sjuksköterskor och arbetat minst ett år på en barnavdelning med barn i åldrarna 0-10 år. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna poängterade att föräldrar till sjuka barn är delaktiga i barnets omvårdnad. Enligt sjuksköterskorna erbjöds föräldrarna möjligheten att delta i planeringen av barnets vård och behandlingsstrategier för att förbättra föräldrars delaktighet. Samtliga sjuksköterskor betonade att föräldrars delaktighet påverkar barnen positivt genom att barnen känner sig trygga och lugna. Svårigheter kring föräldrars delaktighet var bland annat när familjen vägrar vård, föräldrar som har en bristande anknytning till barnet samt när föräldrar har olika åsikter sinsemellan. Anledningen till passiva föräldrar sågs kunna vara att de är oroliga och osäkra i en eventuell krissituation, vilket kan leda till distans mellan föräldrar och barnet. Sjuksköterskorna upplevde att en öppen dialog mellan vårdpersonal och föräldrar leder till ökad delaktighet och att alla parter blir tillfredsställda. God information, bra förklaringar och framförhållning underlättar föräldrars delaktighet. Slutsats Föräldrars delaktighet behövs i vården av deras barn oavsett barnets ålder. Föräldrarna är framför allt delaktiga i barnets omvårdnad och i planeringen av barnets vård. Information och kommunikation mellan föräldrar och vårdpersonal är viktiga aspekter för att föräldrar ska kunna bli delaktiga.

Bakgrund: På senare år har vårdens syn på patienter blivit mer personifierad, vilket innebär att patienten inkluderas och ses som en individ med unika behov. Lagar och styrdokument beskriver att sjuksköterskor ska vårda personcentrerat. Patienter och anhöriga har erfarit att sjuksköterskor har lyssnat och bemött dem med respekt och blivit inkluderade. Patienter och anhöriga har också erfarit att dem inte blivit sedda eller lyssnade på, även att det varit svårt att veta vad som kan förväntas i den aktuella situationen. Syfte: Var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom sjukhusmiljö. Metod: En allmän litteraturöversikt inkluderande elva kvalitativa och en kvantitativ studie. Resultat: Fem kategorier framkom, dessa handlade om vårdrelation, kunskap, sjuksköterskans inställning, teamarbete och organisatoriska förutsättningar. Sjuksköterskor beskrev god kunskap om vad personcentrerad vård är, men det kunde vara svårt att tillämpa. Generellt erfor sjuksköterskor att personcentrerad vård förbättrade vården, dels genom att relationen till patienterna förenklade arbetet, dels genom att sjuksköterskorna erfor att teamarbetet med andra professioner mer tillfredsställande, samt att deras eget arbete blev mer tillfredsställande. Slutsats: Sjuksköterskor erfor att personcentrerad vård var komplext. Framför allt framkom att inkludera patienten var viktigt men att det fanns en del hinder som gjorde det svårt att tillämpa personcentrerad vård.

Introduktion/Bakgrund: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem där en av fyra kvinnor blir utsatta under sina liv. Våldet får konsekvenser för både kvinnan och samhället. Syfte: Beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: Litteraturstudien gjordes utifrån Rosén (2017) process. Sökningar gjordes i Cinahl och PsychInfo. Sedan gjordes urval och kvalitetsgranskning vilket resulterade i åtta artiklar som utgör resultatet.Resultat: Utgjordes av tre huvudkategorier som var sjuksköterskans roll, arbetsrelaterade hinder och utmaningar och sjuksköterskans känslor. Dessa mynnade ut i 5 underkategorier. Slutsats: Resultatet i litteraturstudien visar på att sjuksköterskan har erfarenheter kring brist på utbildning, tid och en lämplig arbetsmiljö när det kommer till arbetet kring våld i nära relationer. Även medvetenheten om vart sjuksköterskan ska anmäla, skyldigheter att anmäla och vilken hjälp den utsatta ska erbjudas visade sig vara bristfällig. Sjuksköterskan har många känslor när de vårdar de våldsutsatta kvinnorna. Den kliniska betydelsen i resultatet visar på vikten av utbildning och träning kring våldet. 2018 infördes krav på utbildning inom våld i nära relationer på sjuksköterskeprogrammet. Förslag till fortsatt forskning är att jämföra kunskapsnivå på sjuksköterskor examinerade innan och efter 2018.

Bakgrund: Depression är den vanligaste formen av psykisk ohälsa och ett ökande folkhälsoproblem, i synnerhet bland äldre. Det är en allvarlig sjukdom som påverkar personens mående, tänkande och agerande och kan pågå till den grad att personen överväger suicid. Det finns många faktorer som ökar risken för depression och bidrar till försämrad livskvalitet. Därför är det viktigt att identifiera symtom och utreda för depression i god tid med patienten i fokus. Sjuksköterskans relation till patienten, kompetens och erfarenheter är alla betydande aspekter i arbetet mot att förebygga depression och lindra lidande. Syfte: Denna litteraturstudie hade i syfte att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter över 50 år med depressionssymtom eller diagnostiserad depression inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats för att sammanställa och skapa en bild av kunskapsläget kring sjuksköterskors erfarenheter av att vårda av patienter över 50 år med depression. 7 vetenskapliga artiklar granskades och analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat: Efter analysering av data identifierades två huvudteman: Kunskap och Relationen mellan sjuksköterska och patient, med tre tillhörande subteman: Kompetens respektive Patientcentrerad vård samt tidsbrist. Detta visade på sjuksköterskans upplevelser och hur olika svårigheter till följd av bland annat brister i kunskap och kompetens påverkade deras förmåga att ge adekvat bemötande och vård till sina patienter.Slutsats: Resultatet visar på flera faktorer som påverkar stora delar av sjuksköterskans omvårdnadsarbete samt vikten av att psykisk hälsa bör uppmärksammas mer, särskilt hos den äldre befolkningen. För att underlätta och tillåta utveckling behövs mer forskning och resurser till sjuksköterskeyrket och psykisk vård

Bakgrund: Humant immunbristvirus (HIV) är ett unikt inkapslat retrovirus vilket orsakar ett sviktande immunsystem. Viruset upptäcktes på 1950-talet och smittspridningen eskalerade under 1980-talet vilket spred rädsla i samhället. Detta bidrog till att stigma skapades mot HIV- positiva människor. Stigmat mot HIV- positiva människor lever kvar i samhället än idag, trots medicinska framsteg. Stigma förekommer inte bara i samhället utan även inom sjukvården. Sjuksköterskans roll i vårdandet är att sätta sjukdomen inom parentes och se patienten bakom sjukdomen. För att bemästra detta behöver sjuksköterskan tillämpa personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda HIV- positiva patienter. Metod: En litteraturstudie genomfördes med kvalitativt innehåll. En integrerad analys användes för sammanställning av resultatet som innehöll sammanlagt tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre kategorier identifierades med tillhörande underrubriker; Utmaningar av att vårda HIV- positiva patienter, Konsekvenser av att vårda HIV- positiva patienter samt Hantering för att vårda HIV- positiva patienter. Det kunde konstateras erfarenhet av brist på riktlinjer och kunskap vilket bidragit till att sjuksköterskor erfar rädsla relaterat till stigma. Detta påverkade sjuksköterskor både psykiskt och fysiskt. Utbildning bidrog till ökad kunskap och kännedom om riktlinjer, vilket säkerställde god vård. God vård skapade ett välbefinnande för både sjuksköterskor och patienter. Slutsats: Denna studie kan bidra med ökad insikt om olika faktorer som påverkar hur sjuksköterskor erfar att vårda HIV- positiva patienter. Det möjliggör att sjuksköterskor kan vara förberedda på olika arbetssituationer samt tillämpa säker vård. Vid förslag på framtida forskning rekommenderas fokus på bland annat hanteringsstrategier.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är en av de största folkhälsoutmaningarna i Sverige. Utan rätt behandling i ett tidigt skede kan psykisk ohälsa leda till långvarig sjukdom och ha en betydande inverkan på funktionsförmågan. Grundförutsättning för en god omvårdnad av patienter med psykisk ohälsa är det goda mötet där patient och sjuksköterskan känner tilltro till varandra samt har respekt för varandras kompetenser. Detta ställer krav på hur sjuksköterskan bemöter dessa patienter och hur svårigheterna beaktas. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa och syntetisera kvalitativ forskning som utforskat sjuksköterskors perspektiv på omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa. Metod: En allmän litteraturöversikt valdes där nio vetenskapliga artiklar analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier identifierades: Sjuksköterskans ansvar och Personcentrerad vård. Slutsats: Sjuksköterskor har betonat vikten av att stärka patienternas autonomi och minska risken för återfall genom förtrogenhet och förståelse för patienternas individuella behov. Utmaningar som sjuksköterskor stötte på i sitt arbete var tidsbrist, stressig arbetsmiljö samt svårigheter att arbeta förebyggande relaterat till patienternas psykotiska symtom. För att kunna klargöra hur sjuksköterskor kan hantera dessa utmaningar krävs det ytterligare forskning kring detta ämnesområde vilket kan förbättra vårdkvalité och personcentrerad kommunikation.

Bakgrund: Omvårdnad är sjuksköterskans specifika kompetens. Säker vård är en kärnkompetens för legitimerade sjuksköterskor och utgör en grund för omvårdnad. Bristande kommunikation är ett internationellt problemområde som kan äventyra patientsäkerheten. Överrapportering vid skiftbyte ingår i sjuksköterskans omvårdnadsarbete på en vårdavdelning på sjukhus och kan utföras på olika sätt. En ineffektiv kommunikation vid överrapportering kan leda till att information blir ofullständig, felaktig eller utelämnad vilket skulle kunna äventyra patientsäkerheten. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av olika metoder vid överrapportering på vårdavdelning inom sjukhus i samband med skiftbyte.  Metod: Litteraturstudien har ett systematiskt tillvägagångssätt och sökningar har gjorts i Cinahl och PubMed. Resultatanalysen inspirerades av en tematisk analys och har ett induktivt förhållningssätt. Resultatet är baserat på 8 artiklar.  Resultat: Totalt kunde fyra metoder identifieras: bedsiderapportering, muntlig, skriftlig och kombinerad överrapportering. Sex teman identifierades: “patientsäkerheten påverkas”, “prioritering av omvårdnad underlättas”, “aktuell information och förståelse varierar”, “avbrott som stör”, “rapporteringstiden varierar” och “känslig information och osäkerheter”.  Slutsats: Sjuksköterskor har erfarenheter av både fördelar och nackdelar med bedsiderapportering, muntlig och skriftlig överrapportering. Däremot har sjuksköterskor enbart positiva erfarenheter av kombinerad överrapportering.

Bakgrund: Tvångsvård är ett omdiskuterat ämne som innebär utmaningar när det kommer till patienters delaktighet i sin vård. Tidigare studier visar att patienter som vårdas under tvång sällan känner sig delaktiga i sin vård på grund av bristande kommunikation och små möjligheter till inflytande. Sjuksköterskan har ett ansvar att se till att patientens perspektiv beaktas och tas till vara i psykiatrisk hälso- och sjukvård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patienters delaktighet under psykiatrisk tvångsvård inom heldygnsvården. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen har skett genom nio semistrukturerade intervjuer som utfördes med både grundutbildade sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk heldygnsvård. Resultat: Studiens resultat redovisas med hjälp av ett tema, fem kategorier samt tolv subkategorier. De kategorier som framkom var: att få patienten att ta emot den vård som ges, att inte nå fram, att sträva efter att mötas, att använda sig själv i vårdandet och att utgå från patientens perspektiv. Slutsats: Sjuksköterskor strävar efter att inkludera patienter i beslutsfattandet och skapa förutsättningar för delaktighet under psykiatrisk tvångsvård. För att förbättra delaktigheten behöver sjuksköterskor inkludera patienten i beslutsfattandet, erbjuda tydlig information och skapa möjligheter för patienten att uttrycka sina åsikter och önskemål.

BACKGROUND: The child mortality is relatively high in a middle income country such as Ghana. Great achievements have been accomplished in order to reduce the under five mortality rate, likewise reach the millennium development goal to reduce child mortality. The nurses´ role to carry the capacity to face these challenges becomes a great part of their work. AIM: The aim of the study was to illuminate the experiences of nurses caring for ill children in Ghana and to gain a better understanding of the Ghanese perspective of important factors in pediatric care. METHOD: A qualitative method with semi structured interviews was performed. Five interviews were conducted with nurses at one pediatric ward in Ghana. The data was analysed using content analysis, Halldorsdottir´s theory was used as a raster throughout the paper. RESULTS: Two categories were identified and represent the results, Qualities and Strengths and Obstacles. The categories were found to be encompassed by nine subcategories, Feelings, Improvisation, Attitudes, Empowerment, Collaboration, Workload, Difficulties in the Nurse-Patient relationship, Contradictory experiences and Environmental challenges. CONCLUSION: The findings in this study suggest that the nursing care is largely affected by different factors in the nurses’ daily work. This can result in both a positive and negative impact on the nurse, patient and their relationship. CLINICAL RELEVANCE: Describing how nurses experience work in pediatric nursing care can contribute with a better knowledge of important factors in global nursing. / BAKGRUND: Barnadödligheten är relativt hög i ett medelinkomstland som Ghana. Stora framsteg har gjorts för att minska dödligheten, likaså uppnå millenniemålet att minska barnadödligheten. Sjuksköterskornas roll att inneha kapaciteten för att bemöta dessa utmaningar blir en stor del av deras arbete. SYFTE: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda sjuka barn i Ghana, samt att få en bättre förståelse av viktiga faktorer i pediatrisk omvårdnad från ett ghanesiskt perspektiv. METOD: En kvalitativ metod med semi strukturerade intervjuer utfördes. Fem intervjuer utfördes med sjuksköterskor på en pediatrisk avdelning i Ghana. Datan analyserades genom en innehållsanalys och Halldorsdottirs teroi användes som ett raster löpande genom rapporten. RESULTAT: Två kateorier identifierades och representerar resultatet Kvalitéer och Styrkor samt Hinder. Kategorierna omfattas av nio subkategorier, Känslor, Improvisation, Attityder, Empowerment, Samarbete, Arbetsbörda, Svårigheter i sjusköterske- och patientrelationen, Paradoxala upplevelser samt Hinder i miljön. SLUTSATS: Resultatet i den här studien föreslår att omvårdnaden till stor del påverkas av olika faktorer i sjuksköterskans dagliga arbete. Detta kan resultera i både en positiv och negativ påverkan för sjuksköterskan, patienten och deras relation. KLINISK BETYDELSE: Genom att beskriva hur sjuksköterskor upplever arbetet inom pedriatitisk vård kan detta bidra till större kunskap om viktiga faktorer inom omvårdnad globalt.