Abstract The aim of the study was to describe the level of understanding of nursing staff regarding the expression of pain by patients suffering from dementia. A further aim was to examine what help and support is available to nursing staff in aiding assessment of pain levels in these patients. The study is descriptive in character and has a qualitative perspective. Six interview subjects, who were strategically chosen for convenience, were selected to help in this study. The criteria used for selection was that all should have a minimum of three years experience caring for patients suffering from dementia. As an aid to the interview process, semi structured questions and an interview guide were used. The material gathered was then literally transcribed, analysed and divided into eight categories and sub categories. Interviewees report that patient express pain in a variety of different ways. Some patients use body language where they become withdrawn and their facial expressions and posture alters. Mood changes are also described, with patients becoming restless and anxious and sometimes aggressive. Verbal expressions of pain, such as wailing and screaming, are also described as well as the observation that patients suffering from dementia sometimes develop difficulties in sleeping and can wander off. Further observations from the study show that combined importance of really knowing and being familiar with the patient and his/her background, a good relationship between nursing staff and the patients relatives, and finally, the need of pain assessment tools.

Trots all forskning som är gjord inom området postoperativ smärta, kvarstår det faktum att många patienter upplever otillfredsställelse i sin smärtlindring. Syftet med denna studie var att beskriva och analysera aktuell forskning om vad som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning vid postoperativ omvårdnad. Studien har genomförts som en litteraturstudie med kvalitativ ansats. I resultatet framkom fyra kategorier som tydligt beskriver de områden som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning: (1) patientens sätt att visa smärta, (2) patientens uttalande, (3) erfarenhetsbaserad bedömning och (4) rådande normer. När sjuksköterskan smärtbedömer vägs ofta flera av dessa kategorier in, genom att man utefter tidigare erfarenhet observerar den generella framtoningen, i kombination med patientens vitala tecken. Resultatet visar att när sjuksköterskan lyssnar på det patienten säger, stämmer sjuksköterskans smärtbedömning bäst överens med patientens egen bedömning av smärtan. I resultatet framkommer också att de sociala normer som råder på arbetsplatsen har stor påverkan på hur sjuksköterskan väljer att smärtbedöma. / In spite of all the research done in the field of postoperative pain, the fact remains that a number of patients still experience unrelieved pain postoperatively. The aim of this study was to describe and analyse current research in the areas that affect nurses pain assessment in the care of postoperative patients. The study has been accomplished as a literature study with a qualitative approach. From the result four categories emerged that distinctly describe the areas that affect nurses pain assessment: (1) patients way of showing pain, (2) what the patient says, (3) assessment based on experience and (4) prevailing norms. In pain assessment the nurse often uses several of these categories. Using earlier experiences, the nurse observes the general appearance of the patient combined with vital signs. The result shows that when the nurse listens to the patient, her pain assessment is most consistent with the patients own assessment. The result also reveals that social patterns existing in the working unit has a big influence on nurses pain assessment.

Sammanfattning: Smärta är ett av de vanligast förekommande symtomen hos patienter på akutmottagningen. Obehandlad smärta leder till fysiska och psykiska konsekvenser som orsakar individen stort lidande. Detta kan få till följd att patientens tilltro till sjukvården undermineras. Adekvat smärtbehandling är en grundsten i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning och smärtbehandling inom akutmottagningsverksamhet. Studien utfördes som en litteraturstudie där 18 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet visar att faktorer som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning och smärtbehandling kan kopplas till organisation, människosyn, kunskap och kommunikation och att dessa berör varandra. Ökad kunskap kan utgöra en positiv påverkansfaktor inom alla dessa teman, därför bör fortlöpande utbildning och även handledning inom området ges till yrkesverksamma sjuksköterskor. Det finns behov av fördjupad forskning på området, gärna kvalitativa studier för att öka förståelsen för vad som påverkar sjuksköterskan i hennes smärtbehandlingsåtgärder.

No description available.

Det finns många olika typer av smärta och smärta är en subjektiv upplevelse, men det är upp till varje sjuksköterska att göra sin egen bedömning, oavsett om patienten kan beskriva smärtan eller inte. Studiens syfte var att ta reda på hur intensivvårdssjuksköterskor gjorde sin bedömning på smärta hos icke - verbala, intuberade patienter, om de använde någon smärtskala och även försöka ta reda på om arbetslivserfarenhet och/eller utbildning gjorde skillnad på sjuksköterskornas bedömning. Vald metod blev en deskriptiv och jämförande tvärsnittsstudie. En grupp intensivvårdssjuksköterskor (N = 60, svarsfrekvens 63 %) vid en thoraxintensivvårdsavdelning i Sverige besvarade ett frågeformulär som innehöll både påståenden och frågor med öppna svar. Både vitala tecken och patientens beteende var en del av observationerna för att avgöra om patienten hade smärta. Det var 27 % av sjuksköterskorna som använde någon form av smärtskala. De som hade någon form av arbetslivserfarenhet skattade förändringar i patientens puls som mindre viktig än de som inte hade någon arbetslivserfarenhet. En statistiskt signifikant skillnad hittades. Sjuksköterskor med någon form av utbildning i smärta skattade en lägre medianpoäng för om svettning var ett tecken på smärta än sjuksköterskor utan utbildning. Sammanfattningsvis behöver avdelningen tydligare rutiner för hur smärtskattning ska utföras samt en lämplig smärtskala för icke kommunicerbara patienter. För att kunna tillämpa dessa rutiner behövs även utbildning för personalen.

Bakgrund: Ett förekommande problem i dagens sjukvård är otillräcklig smärtlindring postoperativt. Smärta är en individuell subjektiv upplevelse, vilket medför att den är svår att bedöma. Syfte: Syftet var att belysa postoperativ smärtbedömning ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie med tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Vid analysförfarandet användes en kvalitativ manifest innehållsanalys.  Resultat: Smärtbedömning bör baseras på verbal information i kombination med andra metoder som smärtskattningsskalor, klinisk observation och vitalparametrar. Sjuksköterskan måste se till den enskilda patientens upplevelse av smärta, för att skapa förutsättningar för en korrekt och individuell smärtbehandling. Slutsatser: Den postoperativa smärtbedömningen skall utgå från den enskilda patientens behov. Genom verbal kommunikation tillsammans med andra metoder för smärtbedömning kan sjuksköterskan få en uppfattning av patientens smärta. Ytterligare faktorer som är viktiga för en individanpassad smärtbehandling är god kommunikation och en väl fungerande organisation.

<p>Trots all forskning som är gjord inom området postoperativ smärta, kvarstår det faktum att många patienter upplever otillfredsställelse i sin smärtlindring. Syftet med denna studie var att beskriva och analysera aktuell forskning om vad som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning vid postoperativ omvårdnad. Studien har genomförts som en litteraturstudie med kvalitativ ansats. I resultatet framkom fyra kategorier som tydligt beskriver de områden som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning: (1) patientens sätt att visa smärta, (2) patientens uttalande, (3) erfarenhetsbaserad bedömning och (4) rådande normer. När sjuksköterskan smärtbedömer vägs ofta flera av dessa kategorier in, genom att man utefter tidigare erfarenhet observerar den generella framtoningen, i kombination med patientens vitala tecken. Resultatet visar att när sjuksköterskan lyssnar på det patienten säger, stämmer sjuksköterskans smärtbedömning bäst överens med patientens egen bedömning av smärtan. I resultatet framkommer också att de sociala normer som råder på arbetsplatsen har stor påverkan på hur sjuksköterskan väljer att smärtbedöma.</p> / <p>In spite of all the research done in the field of postoperative pain, the fact remains that a number of patients still experience unrelieved pain postoperatively. The aim of this study was to describe and analyse current research in the areas that affect nurses pain assessment in the care of postoperative patients. The study has been accomplished as a literature study with a qualitative approach. From the result four categories emerged that distinctly describe the areas that affect nurses pain assessment: (1) patients way of showing pain, (2) what the patient says, (3) assessment based on experience and (4) prevailing norms. In pain assessment the nurse often uses several of these categories. Using earlier experiences, the nurse observes the general appearance of the patient combined with vital signs. The result shows that when the nurse listens to the patient, her pain assessment is most consistent with the patients own assessment. The result also reveals that social patterns existing in the working unit has a big influence on nurses pain assessment.</p>

Introduktion:Forskning visar inadekvat smärtlindring hos barn generellt och speciellt hos barn fem år och yngre. Flera kvantitativa studier har utgått från akutmottagning men det saknas studier från det prehopitala perspektivet. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenheter av att bedöma och lindra akut smärta hos barn i åldern fem år och yngre. Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer och induktiv innehållsanalys utfördes. Totalt deltog nio ambulanssjuksköterskor med minst två års erfarenhet samt erfarenhet av att ha vårdat barn fem år och yngre med akut smärta prehospitalt. Resultat: Två teman med efterföljande kategorier och subkategorier framkom. Temat Samspel mellan ambulanssjuksköterska, barn och förälder för optimal bedömning av smärta utgjordes av kategorierna Klinisk blick och Vårdrelation. Temat Att skapa förutsättningarna för barnets smärtlindrande åtgärder utgjordes av kategorierna Trygghetsskapande förhållningssätt, Påverkande omständigheter och Resurser. Konklusion: Samspelet ambulanssjuksköterska, barn och förälder var den viktigaste förutsättningen för att bedömning och smärtlindrande åtgärder skulle fungera. Brist på smärtskattningsskalor, alternativa administreringssätt av läkemedel och i övrigt anpassad utrustning för barn framkom. Kunskap kring icke farmakologisk behandling var stor men det saknades utrustning och hjälpmedel att utföra den på ett tillfredsställande sätt. Kontinuerlig utbildning och träning både i bedömning och smärtlindrande åtgärder efterfrågades.

No description available.

Bakgrund Postoperativ smärtbedömning är visad vara bristande, trots att antalet genomförda operationer ökar i hela världen. Otillräcklig eller utebliven smärthantering kan leda till komplikationer som lunginflammation och atelektaser. Komplikationerna kan i sin tur leda till ökad vårdtid för patienter.  Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter gällande smärtbedömning hos patienter inom den postoperativa slutenvården.  Metod Litteraturstudien var baserad på 12 vetenskapliga studier. Artikelsökningar är gjorda i databaserna PubMed, Medline och CINAHL. Analysen genomfördes enligt Fribergs femstegsmodell.  Resultat Ur analysen framkom tre huvudkategorier och nio underkategorier. Huvudkategorierna var: smärtbedömningen kan genomföras med olika metoder, smärtbedömningen utgår från patienten, smärtbedömningen påverkas av utföraren. Resultatet visade på variationer gällande sjuksköterskans smärtbedömning. Det framkom att olika metoder användes samt att personliga erfarenheter och åsikter påverkade smärtbedömningen. Konklusion Sjuksköterskornas erfarenheter visar att den postoperativa smärtbedömningen påverkas av olika faktorer. Variationer i sjuksköterskans arbetssätt har synliggjorts och mer utbildning krävs för att förbättra arbetet. Mer forskning inom evidensbaserad smärtbedömning och patienters perspektiv behövs.