Bakgrund: Smärtan är subjektiv och det innebär att det är en individuell upplevelse. Den kan upplevas olika beroende på vilka tidigare erfarenheter patienterna har. Ingen annan än patienterna själva kan beskriva den upplevda smärtan. Det är viktigt att patienternas upplevelse av smärta uppmärksammas för att sjuksköterskor ska kunna bemöta deras behov på bästa sätt och därmed minska lidande. Syfte: Syftet var att belysa patienternas upplevelser av postoperativ smärta. Metod: Studien är en litteraturöversikt som är baserad på både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Resultatet redovisas i fyra olika teman: Att lida av smärta, Betydelse av information och rädsla för läkemedelsberoende, Att vara osäker och inte vilja vara till besvär, Osäkerhet inför framtiden. Smärta är en individuell upplevelse och den postoperativa smärtan kan innebära ett lidande för patienten. De upplever inte alltid att sjuksköterskorna respekterar deras uttryck för smärta och känner sig bortglömda då de saknar att få ta del av information kring framtiden. Slutsats: Det är viktigt för patienterna att få vara involverade i sin vård, smärtlindring och att få tydlig information om vad som berör den postoperativa vården. De behöver stöttning av anhöriga men framförallt av sjuksköterskorna för att kunna lindra både psykiskt och fysiskt lidande. / Background: Pain is subjective and it means that it is an individual experience. It may feel different depending on the previous experience of the patient. No one other than the patient himself can describe the perceived pain. It is important that patients' experience of pain observed for nurses to be able to respond to their needs in the best way and thus reduce suffering. Purpose: The aim is to highlight patients' experience of postoperative pain. Method: The study is a literature review which is based on both qualitative and quantitative articles. Results: The results are reported in four different themes: To suffer from pain, Importance of information and fear of drug dependence, being worried and do not want to be a bother, to feel insecure in front of the future. Pain is an individual experience and postoperative pain may cause suffering for the patient. They do not always experience that nurses respect their expressions of pain and therefore feel forgotten because of their lack of access to information about the future. Conclusion: It is important for patients to be involved in their care, to receive pain relief and to get clear information about what affects the postoperative care. They need support from relatives but especially from all the nurses to decrease both mental and physical suffering.

Bakgrund: Sederade eller medvetslösa patienter kan inte verbalt kommunicera sin smärta. Smärta är svårt för sjukvårdspersonalen att bedöma om beteendebaserade smärtskattningsinstrument inte är implementerade. Forskning har visat att neurokirurgiska intensivvårdspatienter upplevt moderat till svår smärta under vårdtiden på intensivvårdsavdelningen och denna smärta har underbehandlats. Critical-Care Pain Observation Tool (CPOT) är ett smärtskattningsinstrument som nyligen validerats i Sverige för att kunna användas inom intensivvården på icke kommunikativa vuxna patienter, dock har neurokirurgiska intensivvårdspatienter exkluderats vid valideringen. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka intensivvårdssjuksköterskans uppfattning om CPOTs användbarhet inom neurokirurgisk intensivvård. Metod: Mixed-method enkätstudie. En implementering av ett beteendebaserat smärtskattningsinstrument. Resultat: Elva sjuksköterskor inom neurokirurgisk intensivvård deltog. Tio av elva sjuksköterskor ansåg det värt att implementera CPOT. Ingen av sjuksköterskorna använde något annat smärtskattningsinstrument än Visuell Analog Skala (VAS) vid studietillfället. I skattning på en skala från 0-10, om huruvida CPOT hjälpt sjuksköterskorna i deras bedömning och behandling av smärta, blev medianvärdet 5. Från de öppna frågorna identifierades sex kategorier: positivt, enkelt, bättre än VAS, utvärderingsmöjlighet, svårbedömt och okänsligt. Patienter i vila fick 0 – 5 CPOT poäng, med en median på 1. Vid nociceptiv procedur erhöll patienterna 0 – 7 poäng, med en median på 3. Maxpoängen i CPOT är 8. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna hade en positiv uppfattning av att använda CPOT inom neurokirurgisk intensivvård och de ansåg att CPOT är värt att implementera. CPOT gav högre poäng under nociceptiva procedurer än i vila. Klinisk betydelse: Studien kan leda till att CPOT implementeras. / Background: Sedated and unconscious patients cannot verbally communicate their pain. Pain assessment is difficult for health care professionals when behavioural pain assessment tools are not implemented. Science has shown that neurosurgical intensive care patients experienced moderate to severe pain during their stay in the intensive care unit and that this pain has been undertreated. Critical-Care Pain Observation Tool (CPOT) is a pain assessment tool recently validated in Sweden for use in the intensive care unit on uncommunicative adult patients, however, neurosurgical patients were excluded in the validation. Aim: The aim of this study was to investigate the critical care nurses perception of CPOT’s usefulness in neurosurgical intensive care. Method: Mixed-method questionnaire study. An implementation of a behavioral pain assessment tool. Result: Eleven nurses in a neurosurgical intensive care unit participated. Ten of the eleven nurses considered CPOT worth implementing. None of the nurses used any other pain assessment tool than Visual Analogic Scale (VAS) at the time of the study. Rating on a scale from 0-10, whether CPOT helped the nurses in their assessment and treatment of pain, the median score was 5. From the opened-ended question, six categories were identified: positive, simple, better than VAS, evaluation opportunity, difficult to assess and insensitive. Patients at rest scored 0-5 in CPOT, with a median of 1. In nociceptive procedures, the patients scored 0-7, with a median of 3. The maximum score in CPOT is 8. Conclusion: The critical care nurses had a positive attitude towards using CPOT in neurosurgical intensive care and they considered CPOT worth implementing. CPOT gave higher scores in nociceptive procedures than at rest. Clinical relevance: The study may result in the implementation of CPOT.

Background: The majority of patients requiring medical attention experience some degree of pain. The nurses´ assessment of pain is crucial in reducing the patients suffering in a proper and timely manner. Previous studies have shown that the treatment of pain in a emergency situation is poorly managed. The patients´ pain experience is often under assessed and undertreated which leads to increased suffering for the patient. This results in higher costs for the health care system due to prolonged hospitalization. Aim: The purpose of this study is to define the ambulance nurse´s pain assessment of patient in the field and the affecting factors their evaluation. Method: A qualitative interview study with a descriptive design was conducted including seven emergency services nurses. Both male and female participants were involved with varying degrees of education as well as durations of employment. Result: Pain assessment by emergency personnel in the field was broken down into four categories for analysis as follow: communication (both verbal and nonverbal), measurable components, environment and evaluation of diversities. Verbal communication with appraisal of patients´ body language and facial expression was the most frequent factors in assessing pain. Measurable components such as vital signs and generalized symptoms were also accounted. VAS and NRS scales where most frequently used by nurses in rating pain among patients. The result suggested differences in pain assessment with respect to gender, age and cultural background. Conclusion: The participating nurses in this study describe verbal and nonverbal communication as the most influential factors in pain assessment of patients. In rating pain, the most frequently used tool was the NRS scale providing the nurses with what they consider to give the best understanding of patients´ pain experience. A risk has been identified in the analysis of patients´ vital signs which could lead to an under assessment and restrictive treatment of pain. The authors of this study believe that lack of knowledge in pain assessment and how to implement pain rating tools could contribute to this fact, and would therefore appreciate an improvement in skills assessing pain and a better understanding in the use of pain tools for emergency service nurses. This could lead to a better caliber of patient care for those suffering with pain. / Bakgrund: En stor andel av patienter som söker akutsjukvård upplever smärta. Smärtbedömning är en viktig del i sjuksköterskan arbetsuppgifter för att minska lidandet för patienten. Tidigare studier har visat på att smärtbehandlingen inom akutsjukvården varit dålig. En anledning till detta kan vara en underskattning och underbehandling av patientens smärta som i en förlängning kan leda till ett ökat lidande för patienten samt ökade samhällskostnader i form av längre vårdtider. Syfte: Syftet med uppsatsen var att beskriva hur sjuksköterskan i ambulanssjukvården bedömer smärta hos patient prehospitalt och vad som påverkar smärtbedömningen. Metod: En kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design genomfördes med sju stycken sjuksköterskor som var verksamma inom ambulanssjukvården. Informanternas anställningsår och utbildningsnivå skilde sig åt, både män och kvinnor har deltagit i studien. Resultat: Resultatet beskrivs i fyra kategorier, kommunikation, mätbara observationer, miljö och bedömning av mångfald. Kommunikation innefattar verbal och icke-verbal kommunikation. Verbal kommunikation tillsammans med bedömning av patientens kroppsspråk och ansiktsuttryck (non- verbal kommunikation) användes mest frekvent för att bedöma patientens smärtupplevelse. Även mätbara observationer som vitalparametrar och allmän påverkan bedömdes. VAS-skala och NRS-skala var smärtbedömningsinstrumenten som sjuksköterskan använde mest frekvent. Resultatet visade även på skillnader i smärtbedömning gällande kön, ålder och kulturell bakgrund. Diskussion: Sjuksköterskorna som deltog i studien beskrev verbal och icke-verbal kommunikation som viktiga faktorer för att smärtbedöma patient. Sjuksköterskorna beskrev att numerisk skattnings skala (NRS-skala) var det smärtskattningsinstrument som används mest frekvent för att skapa en förståelse om patientens smärtupplevelse. En risk som identifierades var sjuksköterskornas bedömning av vitalparametrar, som kunde leda till att smärtupplevelsen hos patienten kunde underskattas eller överskattas. Författarna anser att kunskapsbrist i smärtbedömning och hur man använder smärtskattningsinstrument kan vara en bidragande orsak. Författarna anser att mer kunskap om smärtbedömning och användandet av smärtskattningsskalor som arbetsverktyg för sjuksköterskor inom ambulanssjukvården, skulle leda till bättre omhändertagande för patienter som lider av smärta.

No description available.

Bakgrund: Studier visar att barns smärta underskattas av sjuksköterskor samtidigt som smärtskattningsskalor används i för liten utsträckning inom barnsjukvården.Syfte: Att undersöka hur smärtbedömning skedde på en postoperativ barnavdelning och hur smärtskattningsskalor användes samt barnens erfarenheter av smärtlindringen. Utöver det var syftet att undersöka hur barnens ålder påverkade dessa faktorer. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på ett enkätunderlag och ett konsekutivt urval. Enkäter delades ut postoperativt till 30 barn i åldrarna 5-17 år som genomgått olika typer av operationer. Barnen svarade på enkäterna själva eller med stöd av sina vårdnadshavare. Resultat: Smärtskattningsskalorna Visuell Analog Skala (VAS) och Faces Pain Scale-revised (FPS-r) användes i mycket liten utsträckning (3% vardera) medan Numerisk Skala (NRS) användes i hög utsträckning (78%). Endast 20% av barnen fick information om någon smärtskattningsskala preoperativt. Barnen var generellt nöjda med hur ofta de hade blivit tillfrågade om sin smärta (73%) och majoriteten (80%) tyckte att de alltid (43%) eller oftast (37%) fått tillräckligt med hjälp mot smärtan. Inga signifikanta skillnader kunde ses utifrån ålder. Slutsats: Studiens resultat visar att NRS användes i hög utsträckning samt att barnen generellt var nöjda med hur ofta de blivit tillfrågade om sin smärta och med hjälpen de fått mot smärtan. Resultatet visar också områden där förbättringar kan göras såsom den preoperativa informationen. Studien belyser det viktiga ämnet barns smärta ur barns perspektiv och kan fungera som ett underlag för att förbättra bedömning och behandling av barns smärta. / Background: Studies show that in pediatric care, nurses underestimate children's pain and perform pain assessments too seldom.Aim: To investigate how pain measurements were performed in a postoperative pediatric care unit, how pain assessment scales were employed, and how children experienced the pain relief. Furthermore the study aimed to investigate how children's age influenced the above mentioned factors. Method: A quantitative cross-sectional study based on a survey and a consecutive sample. 30 children, undergoing surgery, aged 5-17 answered questionnaires postoperatively. The children answered the questionnaires themselves or with support from their caretakers. Results: The pain assessment scales Visual Analoge Scale (VAS) and Faces Pain Scale-revised (FPS-r) were rarely used (3% each), while Numeric Rate Scale (NRS) was frequently used (78%). Only 20% of the children received preoperative information about pain assessment scales. In general the children were pleased with how often they were asked about their pain (73%) and the majority (80%) thought they always (43%) or often (37%) received enough help with their pain. No significant difference was found regarding age. Conclusion: The study shows that NRS was frequently used, and that the children felt content with how often personnel asked about their pain and the help they received. Preoperative information about pain assessment scales was an area for improvement. The study highlights the important subject of children’s pain from a child's perspective and could be used to make improvements in children's pain measurement and treatment.

Bakgrund: Alzheimers är en långsam progressiv sjukdom och är den vanligaste demenssjukdomen. Sjukdomen innebär försämrat närminne och begränsar kommunikationsförmågan. Hur smärta uttrycks i jämförelse med friska personer i samma ålder är oklart. Syfte: Syftet var att belysa hur personer med Alzheimers sjukdom uttrycker sin smärta. Metod: Arbetet var en litteraturöversikt med systematiska sökningar som gjordes i tre databaser. Resultat: Denna litteraturstudie belyste tre olika kategorier: Variation av uttalad smärtintensitet, manifestation av smärta och skattning av smärta. Slutsats: Det som framträdde var att hur personer med Alzheimers sjukdom uttryckte sin smärta inte gick att generalisera, smärta upplevdes olika för varje individ. Observerande skalor var att föredra framför självskattningsskalor vid bedömning av smärta hos personer med Alzheimers sjukdom. / Alzheimer disease is a slow progressive disease that is the most common type of dementia. The disease cause deterioration of cache and limit the ability to communicate. How pain is expressed in comparison to healthy people of the same age is unclear. Aim: The purpose was to highlight how people with Alzheimer's disease expressed their pain. Result: This literature study has highlighted three different categories: The variation of pain intensity, manifestation of pain and estimation of pain. Conclusion: What emerged was how people with Alzheimer's disease expressed their pain could not be generalized, pain was different for each individual. Observing scales was preferable to self-assessment scales for pain assessment in people with Alzheimer's disease.

Bakgrund: Postoperativ smärta uppkommer efter operation. En obehandlad akut smärta kan utvecklas till långvarig smärta och detta är den vanligaste orsaken till att patienter söker läkarvård. Sjuksköterskans ansvar är att lindra, bedöma och skatta smärta hos patienter. Ett ömsesidigt förtroende kan underlätta arbetet, emellertid blir enbart hälften av patienterna på en avdelning delaktiga i sin smärtbehandling. Patientens egna uppfattningar, tidigare erfarenheter och beskrivning av smärta bör tas på allvar. Studiens teoretiska referensram är Joyce Travelbees teori där huvudkomponenten innefattar förståelse för vad som händer i interaktionen mellan patienten och sjuksköterskan. Vårdlidande kan uppstå om patienten förlorar kontroll, vilket är vanligt förekommande inom vården. Smärta är ett exempel på en situation när patienten tappar kontroll över situationen. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av postoperativ smärta.  Metod: Litteraturstudie av kvalitativa artiklar genomförd i databaserna Pubmed, CINAHL, PsycINFO. Totalt inkluderades 10 stycken vetenskapliga artiklar.  Resultat: Generellt upplevde patienter postoperativ smärta fysiskt. Kroppsliga förnimmelser var kopplade till smärtans karaktär, intensitet och varaktighet. Patienterna upplevde att smärtan begränsade vardagliga livet genom svårigheter att utföra aktivitet och sämre sömn. Patientens psykiska upplevelse präglades av rädsla och oro. Patienter upplevde att vårdpersonalens bemötande hade en inverkan på förtroendet. Tidigare erfarenhet och kunskap av smärta påverkade hur patienter hanterade smärta. Den farmakologiska och icke- farmakologiska smärtlindringen upplevdes positivt och negativt. Slutsats:Patienter upplever smärtans karaktär, varaktighet, intensitet och lokalisation individuellt. Förtroendet för vårdpersonal, deras bemötande och attityd har en betydelsefull inverkan på patienternas postoperativa smärtupplevelse. Tidigare erfarenheter av smärtlindring och relationen till vårdpersonal påverkar patienters inställning gentemot analgetika.  Nyckelord: lidande, postoperativ smärta, smärtbedömning, smärtlindring, upplevelse. / Background: Postoperative pain emerge after surgery. Untreated acute pain can develop into chronic pain. It’s the most common cause for patients to seek medical treatment. It’s the nurse's responsibility to ease and evaluate pain among patients. Mutual trust can help make these responsibilities easier, though only half of the patient in a caring unit gets to be involved in their pain-treatment. Patients opinions, earlier experiences and descriptions of pain must be taken seriously. The theoretical reference frame of this study is Joyce Travelbee’s theory, where the main component includes the understanding of the interaction between patients and nurses. Suffering in healthcare can develop if the patient loses control, which is common in health care. Pain is an example of a situation when a patient loses control over of the situation. Aim: To describe patients experiences of postoperative pain. Method: A literature study of 10 qualitative articles, found in Pubmed, CINAHL and PsycINFO. Results: Patients generally experienced their postoperative pain physically. The experience related to the pains character, intensity and durability. The pain was often perceived to restrict everyday-life by bringing difficulties performing exercises and resulted in deficient sleep. The physical experience where tinged by fear and anxiety. The healthcare professional’s treatment towards patients had an impact on the relationships trust-status. Earlier experiences and knowledge about pain affected how patients handled their pain. Pharmacological and nonpharmacological pain treatment were experienced as both positive and negative.  Conclusion: Patients experiences the character of the pain, as well as the intensity and durability, individually varying. Trust towards healthcare staff, their treatment and attitude, had an impact on the postoperative pain experience. Earlier experiences of pharmacological treatments and the relationship with staff impacted patients attitude towards analgesics.  Keywords: Experience, painassessment, pain relief, postoperative pain, suffering.

Ett ansvarsområde för sjuksköterskor är att identifiera smärta och smärtlindra för att minska lidande. Sjuksköterskor har en viktig roll i att bemöta personer med demenssjukdom och deras behov. Detta görs genom lyhördhet, öppenhet och genom att försöka förstå även det som inte sägs. Personer med demenssjukdom upplever smärta på samma sätt som innan sjukdomens debut. Däremot har de svårt att verbalt beskriva och förmedla sig samt att lokalisera smärtan vilket innebär en större risk att bli underbehandlade. Därför har sjuksköterskor ett stort ansvar att vara extra uppmärksam på känsloyttringar runt personer med demenssjukdom. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att smärtbedöma personer med demenssjukdom. Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie. Tio resultatartiklar valdes ut då de svarade till studiens syfte. Efter gemensam granskning skapades kategorin Samverkan i team med subkategorierna Hierarkiska glapp och Tillit och gemenskap. Den andra kategorin var Detektivarbete med subkategorierna Tolka patientens ledtrådar och Tidskrävande. Mest centralt i resultatet var att smärtbedömning av personer med demenssjukdom behövde baseras på personens icke verbala ledtrådar samt att det var ett tidskrävande moment för vårdpersonalen. / Nurses have a responsibility to identify and relieve pain in order to reduce suffering. They play an important role in facing the needs of a person with dementia. This is accomplished through sensibility, openness and by trying to understand non-verbal clues. Persons with dementia still experience pain to the same extent as they did before the disease. They find it hard to verbally express themselves and to locate their pain, therefore they are at risk of being undertreated. Nurses therefore have a major responsibility to notice persons with dementia’s emotions and expressions. The aim of the study was to describe the nursing staff´s experiences of pain assessment for persons with dementia. The study was conducted as a general literature study. The search resulted in ten articles. They were reviewed and two categories were identified. The first category was Collaboration in a team with subcategories Trust and solidarity and Hierarchical flaws. The second category was Detective work with subcategories Interpret the patient’s clues and Time-consuming. The key findings were that pain assessment of persons with dementia needed to be based on non-verbal cues and it required a lot of time from the nursing staff.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt förekommande symtom i livets slutskede hos den äldre multisjuka patienten. Slutenvårdsavdelningar är traditionellt inriktade på botande behandling och akuta tillstånd vilket gör att smärtbehandling kan förbises. Sjuksköterskan är bland dem som arbetar närmast patienten och har det avgörande ansvaret gällande smärtbedömning.Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av smärtbedömning hos äldre personer i livets slutskede.Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ design. Sammanlagt intervjuades tio sjuksköterskor yrkesverksamma på medicinska/geriatriska vårdavdelningar i södra Skåne. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Sjuksköterskornas upplevelser kunde förstås utifrån de fyra kategorierna: strukturella ojämlikheter, komplext och kräver rutiner, teamarbete behövs samt anhöriga – en resurs. I de olika kategorierna var för sig framkom sjuksköterskors upplevelser av smärtbedömning i livets slutskede.Slutsats: Författarna har under studiens genomförande noterat att det finns kunskapsluckor gällande organisationens uppbyggnad vilket påverkar omvårdnaden kring den äldre palliativa patienten i livets slutskede negativt och författarna vill belysa att ytterligare forskning inom området behövs.Nyckelord: Innehållsanalys, Kvalitativ design, Livets slutskede, Omvårdnad, Sjuksköterskors upplevelser, Smärtbedömning / Background: Pain is a common symptom of the final stages of life among older elderly multi-diseased patient. Nursing is traditionally focused on curative treatment and acute conditions resulting in that pain treatment can be overlooked. Registered nurses are among those who are closest to the patient and have the decisive responsibility for pain assessment.Aim: This study aimed to investigate nurses' experiences of pain assessment in elderly people in the final stages of life.Method: This study was conducted as an interview study with qualitative design. A total of ten registered nurses working at medical and/or geriatric care units in southern parts of Sweden were interviewed. Transcribed data was analysed by content analysis.Result: Four main categories: structural inequalities, complex and requires routines, team work is needed and relatives - a resource, were interpreted to reflect nurses’ experiences of pain assessments among older people in the final stages of life.Conclusion: The result mirrored amongst others gaps in the knowledge regarding organisational structures which seemed to negatively affects the nursing care on offer to this group of patients. More research into this is warranted.Keywords: Content analysis, End of life of life, Nurses' experiences, Nursing, Pain assessment, Qualitative design

Bakgrund: Missbruk hos patienter blir allt vanligare i samhället vilket innebär att sjuksköterskor oavsett arbetsområde kommer i kontakt med patienter med substansberoende och smärta. Smärta är en subjektiv upplevelse och är med komplext hos patienter med substansberoende. Sjuksköterskor är den yrkesprofession som i första hand kommer i kontakt med patientgruppen vilket kräver att sjuksköterskor har den kunskap som krävs för att smärtbedöma och bedöma smärtlindring hos patienter med substansberoende och därmed säkerställa personcentrerad vård.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av smärtbedömning och bedömning av smärtlindring hos patienter med substansberoende.  Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ design där tio artiklar inkluderades och analyserades utifrån Fribergs analysprocess.  Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades vilka var att möta svårigheter i patientrelationen, att ha otillräcklig kunskap, bristande stöd från medarbetare och att möta etiska svårigheter. Sex underktegorier kunde identifieras. Sjuksköterskorna upplevde en bristande kunskap och beskrev behov av fördjupad utbildning för att kunna smärtbedöma och bedöma smärtlindring. Det identifierades att ett bristande stöd från medarbetare bidrog till ytterligare svårigheter vid smärtbedömning och bedömning av smärtlindring. Sjuksköterskorna upplevde en rädsla för att göra fel. Slutsats: Bidragande faktorer som skapar en utmaning för sjuksköterskorna i samband med smärtbedömning och bedömning av smärtlindring hos patienter med substansberoende kunde identifieras. Sjuksköterskorna upplevde att de hade otillräcklig kunskap i ämnet vilket belyser behovet av fördjupad utbildning. Mer forskning behövs inom problemområdet för att kunna möta patientens behov och säkerställa personcentrerad vård.