Introduction The population of Sweden is getting older and therefore the estimated population of patients with dementia is likely to increase. This group of patients is particularly vulnerable in relation to pain assessment in palliative care because of the nature of dementia, which makes it harder for the patient to communicate verbally. Previous studies have shown that pain assessment of patients with dementia occurs with both observational pain assessment tools and observation but both of these approaches are associated with challenges. Palliative care of patients with dementia should be based on a person centered approach which enables healthcare professionals to see the patient and not the diagnosis. The aim The aim of this study was to describe approaches to pain assessment of patients with dementia in palliative care.   Method To answer the aim a general literature review was conducted where ten qualitative studies were included. These were reviewed qualitatively using a template for qualitative studies. The content was then analyzed with latent content analysis and Katie Eriksson’s nursing theory.  Results The results revealed that healthcare professionals used pain   assessment tools and getting to know the patient as a foundation for pain assessment. Furthermore, the healthcare professionals experienced difficulties using the pain assessment tools and tended on focus more on a person centered approach by observing the patients’ expressions, talking to family members and reading in the patients’ medical records to find information to interpret and identify pain signals Conclusion The healthcare professionals described that they used all resources available to get to know the patient focusing on person centered and holistic care. Obtaining a rich knowledge of the patient builds on continuity in care, healthcare professionals involving family members and using all of these resources together to create a good foundation for pain assessment. / Introduktion Sveriges befolkning blir allt äldre och därmed förväntas antalet patienter med demenssjukdom öka. Denna patientgrupp är särskilt utsatt i palliativ omvårdnad då demenssjukdom försvårar kommunikationen kring smärtbedömning. Tidigare forskning har visat att smärtbedömning hos patienter med demenssjukdom sker med observationsbaserade smärtskattningsinstrument och observation av patientens beteenden men att bedömningar av båda slag innebär utmaningar. Palliativ omvårdnad av patienter med demenssjukdom ska bygga på ett personcentrerat förhållningssätt vilket möjliggör för hälso- och sjukvårdspersonal att se människan och inte bara sjukdomen. Syfte Syftet var att beskriva tillvägagångssätt i smärtbedömningen av patienter som har demenssjukdom i palliativ omvårdnad.   Metod För att besvara syftet användes en litteraturöversikt där tio studier med kvalitativ design granskades. Kvalitetsgranskningen utgick från en kvalitetsgranskningsmall för bedömning av studier med kvalitativ metod. Innehållet analyserades med latent innehållsanalys och utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori. HuvudresultatResultaten visade att hälso- och sjukvårdspersonalen använde sig av smärtskattningsinstrument och att lära känna patienten som grund för smärtbedömning. Hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde svårigheter att använda smärtskattningsinstrument och fokuserade därför på att arbeta personcentrerat genom att observera patientens beteenden, lyssna på anhöriga och läsa i journalen för att identifiera och tolka smärtsignaler.  Slutsats Hälso- och sjukvårdspersonalen beskrev att de använde många olika resurser för att göra en patientsäker smärtbedömning vilket gjorde att de arbetar personcentrerat och att de såg hela människan. En rik bild av patienten bygger på kontinuitet i vården, att hälso- och sjukvårdspersonalen involverar anhöriga och använder alla dessa resurser för att skapa en god grund för smärtbedömning.

Bakgrund: Demenssjukdomen drabbar delar av hjärnan och följder av sjukdomen kanbland annat bli kommunikationshinder och svårigheter i att förklara sina behov, vilket kanleda till svårigheter vid smärtidentifiering och smärtlindring. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av attidentifiera och lindra smärta hos personer med demens. Metod: Litteraturstudie baserades på åtta studier utförd med kvalitativ design. Studiernaåterfanns i två databaser. Urvalet av artiklar genomfördes i tre steg. Inklusionskriteriernavar bland annat artiklar som var etisk godkända och innefattade vårdpersonal mederfarenhet av att arbeta med personer med demens och smärta. Inkluderade artiklarkvalitetsgranskades enligt Olsson & Sörensens bedömningsmall för kvalitativa studier. Devalda studierna analyserades med Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sju underkategorier. Kategorierna sompresenteras var: ”att skapa relationer”, ”att möta utmaningar” och ”att seförbättringsåtgärder”. Underkategorierna presenterade goda relationer, utmaningargällande smärtidentifiering och smärtlindring, samt behov av utbildning och tid. Konklusion: Vårdpersonal behöver ytterligare utbildning i smärtidentifiering förpersoner med demens. Personcentrerad vård är viktig för att på bästa möjliga sätt lindrasmärta hos personer med demens. För att uppnå personcentrerad vård ska det finnas engod relation till personen med demens, vilket fortsatt forskning bör fokusera på. / Background: The dementia disease affects parts of the brain and consequences of thedisease can include communication barriers and difficulties in explaining the needs, whichcan lead to difficulties in pain assessment and pain relief. Aim: The aim of this literature study was to explain healthcare professionals’ experiencesof identifying and relieving pain in dementia patients. Method: This study was based on eight qualitative studies, attained from two databases.The included studies were ethically approved and concerned the aim of the literaturestudy. The quality of the studies was reviewed using Olsson & Sörensen’s assessmenttemplate for qualitative studies. Lastly, the articles were analysed using Friberg’s five stepmodel. Results: The analysis resulted in three categories and seven sub-categories. Thecategories presented were: ”creating relations”, ”meeting challenges”, and “identifyingimprovement measures”. The sub-categories concerned patient-worker relations, obstaclesregarding pain assessment and pain relief and lack of time, as well as the need foreducation. Conclusion: Healthcare professionals need additional education in pain assessment forpatients with dementia. Person-centered care is important to effectively relieve pain indementia patients. To achieve person-centered care, good relations with the patient shouldbe established, which further research should focus on.

Background: 130,000 - 150,000 people in Sweden suffer from dementia and the patient group is growing all over the world. The disease affects a person's ability to communicate. The cognitive difficulties of these patients present challenges for correct pain assessment. Aim: The purpose of the study was to investigate challenges, and which methods and instruments the nurse uses to identify and relieve pain in dementia patients. Method: A literature review of ten original articles. Results were analyzed qualitatively.  Result: Two main themes with sub-themes have been identified. Challenges for correct pain assessment in patients with dementia, with sub-themes Disease symptoms that complicate pain assessment and Organizational factors and the need for more knowledge. The second main theme is Identifying pain in patients with dementia, with sub-themes Meeting and interpreting the patient's expression of pain and Pain assessment tools and pain relief. Conclusion: There are challenges for the nurse in assessing pain in people with dementia. What complicates pain assessment is the patients inability to express themselves verbally. More knowledge among staff is needed to increase quality. This also includes clearer guidelines for pain assessment, as well as resources/time. / Bakgrund: I Sverige lider 130 000 – 150 000 personer av demenssjukdom. Patientgruppen är växande både i Sverige och världen. Sjukdomen påverkar en persons förmåga att kommunicera. Denna patientgrupps kognitiva svårigheter innebär utmaningar för korrekt smärtskattning. Syfte: Syftet var att undersöka utmaningar, och vilka metoder och instrument sjuksköterskan använder, för att identifiera och lindra smärta hos patienter med demens. Metod: Litteraturöversikt med tio originalartiklar vars resultat analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: För att besvara syftet har två huvudteman med underteman identifierats- Utmaningar för korrekt smärtbedömning hos patienter med demens, med underteman Sjukdomssymtom som försvårar smärtbedömning samt Organisatoriska faktorer och behovet av mer kunskap. Andra huvudtemat är Att identifiera smärta hos patienter med demens, med underteman Att möta och tolka patientens uttryck för smärta och Smärtbedömningsinstrument och smärtlindring. Slutsatser: Det finns stora utmaningar för sjuksköterskan att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom, trots befintliga metoder/smärtskattningsinstrument. Det som primärt försvårar smärtbedömning hos patientgruppen är när den kognitiva försämringen påverkar patientens förmåga att uttrycka sig verbalt. För att öka kvalité inom området behövs större kunskap hos personal, tydligare riktlinjer för hur smärtskattningen ska genomföras samt resurser och tid.

Bakgrund: Smärta är ett av de mest förekommande symtomen hos patienter som söker vård på en akutmottagning. Smärta är en subjektiv upplevelse, därför är smärtbedömningen en komplex omvårdnadshandling som ställer stora krav på sjuksköterskors kompetens. Syfte: Var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma smärta på en akutmottagning. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med resultat från nio vetenskapliga artiklar som bearbetades med stöd av innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre huvudkategorier: Dissonans mellan objektiva fynd och subjektiva tecken, erfarenheter av smärtskattningsverktyg vid smärtbedömning samt strukturell och organisatorisk påverkan vid smärtbedömning med respektive subkategorier. Sjuksköterskor beskrev att smärtbedömningen var en komplex omvårdnadshandling som påverkades av såväl strukturella som organisatoriska faktorer. Vidare påverkades smärtbedömningen av såväl sjuksköterskors som patienters förmåga att tolka smärtskattningsinstrument. Konklusion: Studiens resultat visade att faktorer som påverkade sjuksköterskors smärtbedömning kunde kopplas till kunskap, bristande tillgång till riktlinjer, organisatoriska och strukturella faktorer samt komplexiteten av att bedöma smärta som inte alltid kan tolkas av mätbara tecken. / Background: Pain is one of the most common symptoms in patients seeking care in an emergency department. Pain is a subjective experience and therefore the pain assessment is a complex part of nursing which places great demands on the competence of the nurse. Aim: was to elucidate nurses’ experiences of pain assessment in an emergency department. Method: A general literature study was conducted. The results from nine scientific articles were processed with the support of content analysis. Result: The content analysis presented three themes: Dissonance between objective findings and subjective signs, experiences of pain assessment tools in pain assessment, and structural and organizational impact of pain assessment with each subcategories. Nurses described that the pain assessment was a complex part of nursing which was affected by both structural and organizational factors. Furthermore, the pain assessment was affected by both the nurses and patients' ability to interpret the pain assessment tools. Conclusion: The results of the study showed that factors which influenced the nurses pain assessment could be linked to knowledge, lack of access to guidelines, organizational and structural factors, and the complexity of assessing pain that cannot always be interpreted by measurable signs.

När en individ drabbas av en demenssjukdom och kognitiv svikt kan det leda till oförmågan att uttrycka smärta, på ett sätt som omgivningen kan förstå. Personer med demenssjukdom är ofta äldre och vårdas inom akutsjukvård på grund akut sjukdomstillstånd eller fall i hemmet som kräver omedelbar smärtbedömning och smärtlindring. Smärtbedömning samt smärtlindring för patienter med demenssjukdom är komplext och en utmaning för sjuksköterskor inom akutsjukvården. Syftet med studien var att belysa smärtbedömning av patienter med demenssjukdom inom akutsjukvård. En litteraturöversikt valdes som metod för att identifiera och lyfta fram aktuell forskning inom området. Mellan december 2015 och januari och februari 2016 gjordes sökningar i databaserna CINAHL, PubMed och PsykINFO. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan 2004-2015. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserade utifrån syftet med studien och kring likheter och skillnader. Resultatet kom att beskriva tre huvudteman: kroppsspråk och beteendeförändringar; smärtskattninginstrument och sjuksköterskans erfarenhet. Slutsatsen från studien är att smärta orsakar lidande, vidare att smärtbedömning av patienter med demenssjukdom inom akutsjukvård är komplicerad. Flera smärtbedömningsinstrument identifierades som kan vara till hjälp vid smärtbedömning av patienter med demenssjukdom. Vårdrelation, personcentrerat förhållningssätt samt användning av flera strategier kan säkerställa en korrekt smärtbedömning av patient med demenssjukdom vid vård inom akutsjukvården. Fortsatt forskning behövs för att utvärdera olika smärtbedömningsinstrument inom svensk sjukvård.

Den vanligaste orsaken till att patienter kommer till akutmottagningarna är på grund av smärta. De största svårigheterna som sjuksköterskor upplever på akutmottagningen är att patienterna erhåller otillräcklig smärtbedömning och smärtlindring. Patienter som är i behov av smärtlindring erhåller inte detta i samma omfattning om de har tolkbehov, vilket kan bero på kommunikationshinder, språkförbistring, oklar vakenhetsgrad, intoxikation, demens eller svårigheter i att beskriva smärtans intensitet, duration och placering. Det ställer krav på att sjuksköterskorna i kommunikationen med dessa patienter är lyhörda och uppmärksamma på patienternas uttryck och hur de beskriver sin smärta.Syftet var att undersöka vilka strategier som sjuksköterskor på akutmottagningar nyttjar vid smärtbedömning av patienter med nedsatt kommunikationsförmåga. Metoden som användes var en kvalitativ, empirisk studie där fyra fokusgruppsintervjuer användes för insamling av datamaterial. Totalt 18 sjuksköterskor från 3 akutmottagningar deltog. Fokusgruppsintervjuerna ljudinspelades, transkriberades och därefter analyserades materialet med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys utifrån en induktiv ansats.Resultat presenteras i tre huvudkategorier: Subjektiv värdering, Objektiv triagering och Explicera samt nio underkategorier. Det framkom olika strategier som sjuksköterskor används vid smärtbedömning av patienter med nedsatt kommunikationsförmåga. Beroende på vilken nedsatt kommunikationsförmåga patienter har, krävs det olika tillvägagångssätt för att omhänderta dem på ett optimalt sätt på akutmottagningen. Slutsats var att användandet av specifika anpassade smärtskattningsskalor till patienter med nedsatt kommunikationsförmåga inte används utan andra strategier nyttjas istället. Genom att bruka enskilda eller flera strategier i samband med smärtbedömning kan det generera en förbättrad omvårdnad för patienterna. / Pain is the most common complaint by patients at the emergency department. Nurses experience that the biggest difficulties at the emergency department are patients inadequate pain assessment and pain relief. Patients that are in need of pain relief will not receive this in the same extent if they require interpretation which can derive from communication obstacles, language barriers, uncertain consciousness, intoxication, dementia or difficulties to describe the intensity, duration and localization of the pain. This sets tough requirement on nurses in their communication with these kinds of patients and demands them to be observant and responsive to the patient’s expressions and how they describe their pain.The aim was to examine what type of strategies nurses at emergency department use to assess pain in patients with impaired communication abilities.A qualitative empirical study was chosen as method and four focus group interviews was conducted to collect data. A total of eighteen registered nurses from three different emergency department participated. The focus groups interviews were recorded, transcribed and then analysed with a qualitative inductive analysis method.The result is presented in three main categories: Subjective assessment, Objective evaluation and Explicate followed by nine subcategories. Different strategies emerged that were used by nurses in assessing pain in patients with reduced communication abilities. Depending on what kind of communication impairment the patients have, different courses of action were implemented to take care of the patients in the most favourable way at the emergency department.The conclusion derived in that specific adapted pain assessment scales were not used for patients with impaired communication abilities but rather other strategies were used instead. By using individual or multiple strategies when assessing patients, it may procreate an improvement in the care of the patients.

There are 18 000 cases of hip fracture in Sweden every year. Dementia is the strongest risk factor for hip fractures in the age of 60 to 90-year. According to current research, the most common method to assess pain is VAS (Visual Analogue). However, VAS is unreliable in assessing pain in patients with dementia or impaired communication disorders. The elderly experience pain in the same way as younger people. Inadequate pain relief is a risk factor for general health. An important cause of misinterpretation and/or underestimation of pain among the elderly is cognitive impairment and cognitive loss, which is relatively common in this age group. The work of an ambulance nurse is complex with ever shifting environments and situations. At the same time, the ambulance personnel have to make several independent decisions and carry them out. The aim of this study was to describe the treatment of pain in patients with suspected hip fracture within the ambulance care context. The method used was retrospective case control study with record analysis. Data were collected from a quality record regarding the “Hip track” in a midswede County. Two groups were created, the study group included patients with suspected dementia/ confusion and known dementia. The control group were patients where the record stating fully aware. The data were analyzed, accordance with quantitative descriptive and analytic design to answer the study questions. The study questions were how pain relief varied in relation to the patient's mental status and how the assessment of VAS differs in relation to the patient's mental status. The results showed that patients with suspected or known dementia received pain relief equally to cognitively intact patients. Likewise did the dosing of pain medication not differ significantly between the two groups. The usage of VAS in assessment and monitoring of pain was significantly lower in patients with suspected/known dementia compared to patients with intact cognition. The administration of pain relief to patients undergoing Xrays was limited in both groups, even though these patients rated high on VAS. In particular, the patients in the control group received small amounts of pain relief in relation to their assessed VAS.
 In conclusion, for patients with hip fractures the first medical contact is often the ambulance nurse. In patients with dementia/suspected dementia/confusion, the assessment using VAS occurs to a lesser extent compared to cognitively intact patients. There is room for improvement in the assessment of pain in patients with dementia due to difficulties in assessing VAS. Partly to confirm that pain is present, but also to assess its intensity in order to provide satisfying analgesia through the continuum of care, where the ambulance nurse is responsible for the patient. To the same extent, patients with hip fracture receive analgesia in the ambulance regardless of their mental status or whether pain assessment is performed in accordance with VAS. This might indicate that the ambulance nurse has the knowledge and skills to foresee the pain that the hip fractured patient is exposed to.

Bakgrund: Det inträffar cirka 18 000 höftfrakturer i Sverige varje år och det antalet stiger med en allt äldre befolkning. En god smärtlindring efter operation leder till minskat lidande och kortare vårdtider. Syfte: Syftet med examensarbetet var att undersöka hur sjuksköterskor kan bedöma postoperativ smärta hos patienter med höftfraktur. Metod: En litteraturstudie där 10 artiklar granskats och sammanställts. Resultat: Det finns många olika instrument för smärtbedömning. Det är viktigt att anpassa instrumentet efter patientens resurser då risken för felbedömning minskar. Ålder och kognitiv förmåga är två faktorer som påverkar bedömningen av smärta. Kommunikationen mellan sjuksköterska och patienten påverkar också smärtbedömningen. Den kan underlättas genom ett patientanpassat språk som också ger patienten möjlighet att förmedla sin smärta till sjuksköterskan. / Background: It occurs about 18 000 hip fractures in Sweden each year and that number is rising with the aging population. A good pain relief after surgery leads to decreased pain and shorter hospitalization. Aim: To explore how nurses can assess postoperative pain in patients with hip fracture. Method: A literature review in which ten articles have been reviewed and put together. Results: There are many different tools for pain assessment. It is important to adapt the instrument to the patient's resources when the risk of error decreases. Age and cognitive ability are two factors that affect the assessment of pain. The communication between the nurse and the patient also influences pain assessment. It can be facilitated by a patient appropriate language, which also gives the patient the opportunity to communicate their pain to the nurse.

Bakgrund Antalet äldre ökar alltmer i världen och därmed även personer med demens. Det uppskattas att hälften av alla personer med demens lever med en smärta. Demenssjukdom medför svårigheter att kommunicera och förmedla smärta. Sjuksköterskorna får hitta andra sätt att bedöma smärta hos personer med demens vilket ofta innebär observationerav icke-verbala tecken på smärta. Syfte Syftet var att studera sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma smärta hos personer med demens. Metod Studien var en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Resultat Resultatet innehöll huvudkategorin; sjuksköterskors erfarenheter av vad som underlättar respektive försvårar bedömning av smärta och underkategorierna; organisation, kommunikation, samverkan samt kunskap och erfarenhet. Sjuksköterskornas erfarenheter var att kommunikationssvårigheter, personalbrist, tidsbrist, kunskapsbrist, försvårar bedömningen av smärta hos patientgruppen. Kunskap, erfarenhet, fungerande kommunikation med andra professioner i vårdteamet och anhöriga underlättar bedömning av smärta för sjuksköterskor. Slutsats Sjuksköterskorna beskrev många hinder som försvårade bedömningen av smärta hos personer med demens och fann egna strategier som underlättade bedömningen. Sjuksköterskor använder sällan bedömningsinstrument och baserar bedömning av smärta på sin intuition. / Background The number of elderly is steadily increasing in the world and with that follows a great number of persons with dementia. It is estimated that around 50% of all persons with dementia suffers from pain. Dementia causes a cognitive impairment that leads to difficulties in communicating and conveying pain. The nurses have to find other ways to assess pain in persons with dementia which often involves observations of non-verbal signs of pain. Aim The Aim was to explore nurses experience of assessing pain in persons with dementia. Method The study was a structured literature review with elements of the methodology used in systematic reviews. Results The result included the main category; nurses' experiences of what facilitates and hinders the assessment of pain and the subcategories; organization, communication, collaboration, knowledge and professional experience. The nurses' experiences were that communication difficulties, lack of staff, time and knowledge make it difficult to assess pain. Knowledge,experience, effective communication with colleagues and relatives facilitates the assessment of pain for nurses. Conclusions The nurses described many obstacles that made it difficult to assess pain in people with dementia, they found their own strategies that facilitated the assessment of pain. Nurses rarely use pain scales, they use their intuition to assess pain.

Bakgrund: Vårdpersonal har en viktig roll att uppmärksamma och behandla smärta hos patienter. Bedömning och behandling av smärta kan dock vara särskilt svår hos patienter med demens. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter att bedöma och behandla smärta hos patienter med demenssjukdom. Metod: Litteraturöversikt av kvalitativa studier. Nio artiklar identifierades via databassökningar. Varje artikel delades upp i meningsenheter, som sedan kodades för att skapa subkategorier och kategorier. Resultat: Tre huvudkategorier presenteras i resultatet: “Att kunna bedöma smärta hos patienter med nedsatt kommunikationsförmåga,” “Att effektiv kunna lindra smärta hos patienterna,” och “Hur organisatoriska faktorer påverkar bedömning och behandling av smärta.” Konklusion: Bedömning och behandling av smärta hos personer med demens är komplex. Vårdpersonalens beskrivning av att arbeta med smärta hos patienter följer omvårdnadsprocessen, men det finns modeller som kan bidra till att förbättra deras arbetssätt. Vidare forskning bör fokusera på hur personal arbetar med patienternas beteendeförändringar och icke-verbala uttryck, upplevelser kring läkemedel administreringsvägar, samt förbättring i dokumentering av smärta och insatta behandlingar. / Background: Healthcare professionals’ have a key role in detecting and managing patients' pain. Assessment and treatment of pain can become especially difficult in patients with dementia. Aim: To describe healthcare professionals’ experiences in assessment and management of pain in patients with dementia. Methods: Literature overview of qualitative studies. Nine articles were identified through database searches. Data units were extracted from every article and then coded to form categories and subcategories. Results: Three main categories are presented in the study’s results: “To assess pain in patients with impaired communication skills,” “To effectively relieve patients’ pain,” and “How organizational factors affect the assessment and management of pain.” Conclusion: Assessment and management of pain in patients with dementia is complex. Healthcare professionals' description in working with pain in patients with dementia follow the nursing process, but theoretical models can help improve their work. Further research should focus on professionals’ work with patients' behavioral changes and non-verbal expressions, experiences in different routes of medication administrations and improving the documentation of pain and treatment.