<p>Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på om KASAM-begreppet, trots att det har några år på nacken, fortfarande ses som betydelsefullt. Vi utgick från personalens perspektiv gällande KASAM's betydelse för barn 0-12 år, placerade på institution eller med någon form av insats från öppenvården. Genom kvalitativa intervjuer tog vi del av personalens erfarenheter av KASAM's betydelse för barnen, hur de arbetar och om de metoder de använder sig av , ger möjlighet att skapa en känsla av sammanhang för barnen. Vid tolkningen av vårt intervjumaterial utgick vi från tre teman baserade på våra frågeställningar. Det som framkom av materialet var att KASAM har stor betydelse för barnens välbefinnande. KASAM-begreppet är högst närvarande i de metoder som används inom verksamheterna, även om personalen inte talar om det i termer av KASAM.</p><p> </p>

This study deals with the impact of industrialisation and urbanisation on the living conditions of aged men and women. By studying labour force participation, savings and pensions, the role of the family, and the extent of dependency of aged men and women from a gender and class perspective, continuities and changes between pre-industrial and industrial times are examined. The main focus is placed on the situation of elderly persons living in the town of Sundsvall between 1830 and 1930. This town became the commercial centre of one of the largest saw-mill districts in the world at the end of the nineteenth century. The residence patterns of old men and women in Sundsvall are also compared with those in two other Swedish industrialised urban areas; the capital Stockholm and the textile centre Norrköping. According to modernisation theorists, industrialisation and urbanisation led to an increase in dependency in old age, due to weakening family ties and unemployment. This study shows the complexity of the issue. It is true that some sources reveal a declining proportion of men participating in the labour force at the very end of the period of observation, but this was primarily due to the introduction of the national pension system in 1914. On the other hand, other records show a stability or even an increasing proportion of elderly men and women in the labour market. By contrast with previous studies of the residence patterns of aged persons, this dissertation shows a very high percentage of elderly women living alone in all three urban areas selected for study. However, this was not solely a sign of isolation, since the vast majority of those elderly living in households of their own had children residing in the vicinity. Furthermore, many old men and women shared households with their children, although this pattern was less common among the working class. The role of off-spring appears to have been important both in pre-industrial and industrial times. The residence patterns of the urban elderly were probably influenced by traditional rural living arrangements, to the extent that old couples and their married children often lived close to each other but usually maintained households of their own. Old parents and their adult children might have preferred to live in separate households instead of crowding in with each other. The unmarried elderly were probably most affected by the transformations taking place at the end of the nineteenth century. A considerable number of them migrated late in life, leaving all their relatives behind. Therefore, they became highly vulnerable. Unmarried men tended to be more exposed to the dangers of urban life. They probably experienced tougher working conditions, had weaker social networks, and could not manage on their own to the same extent as women. Therefore, a larger propor-tion of men than women ended up in the workhouse. / digitalisering@umu

Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på om KASAM-begreppet, trots att det har några år på nacken, fortfarande ses som betydelsefullt. Vi utgick från personalens perspektiv gällande KASAM's betydelse för barn 0-12 år, placerade på institution eller med någon form av insats från öppenvården. Genom kvalitativa intervjuer tog vi del av personalens erfarenheter av KASAM's betydelse för barnen, hur de arbetar och om de metoder de använder sig av , ger möjlighet att skapa en känsla av sammanhang för barnen. Vid tolkningen av vårt intervjumaterial utgick vi från tre teman baserade på våra frågeställningar. Det som framkom av materialet var att KASAM har stor betydelse för barnens välbefinnande. KASAM-begreppet är högst närvarande i de metoder som används inom verksamheterna, även om personalen inte talar om det i termer av KASAM.

Syftet med studien är att se hur socialtjänsten med sina barnavårdsutredningar kan vara en del i upprätthållandet av könsspecifika normer, förväntningar och värderingar. Våra frågeställningar är: Hur ser diskursen om pojkar ut; hur beskrivs och värderas pojkar i utredningstexten? Hur ser diskursen om flickor ut; hur beskrivs och värderas flickor i utredningstexten? Hur ser könsskillnaderna ut? Det är en kvalitativ studie med kritisk diskursanalys som metod och socialkonstruktivism samt genusteori som teoretisk grund. Materialet utgörs av 14 barnavårdsutredningar upprättade av socialtjänsten där hälften gäller flickor och hälften pojkar. I analysen framkommer att fokus i flickutredningarna till viss del skiljer sig från det som står i fokus i pojkutredningarna. Vid utredning av flickor utgör umgänge och sexuella relationer en stor del av texterna, där det senare inte överhuvudtaget finns med i pojkmaterialet. Vi finner även att skillnaderna har förändrats en del i jämförelse med den tidigare forskning vi tagit del av där det framhålls att flickor i allmänhet beskrivs som passiva objekt och pojkar som handlande subjekt. Vi har i materialet kunnat se att både pojkar och flickor görs till subjekt men också objekt beroende på situation. / The purpose of the study is to see how the social services whit their child welfare inquiries can be a part in maintaining the gender specific norms, expectations and values. Our research questions are: How does the discourse about boys look; how are the boys described and valued in the inquiries? How does the discourse about girls look; how are the girls described and valued in the inquiries? What are the differences between the genders? Our theoretical base is social construtivism and gendertheory. This is a qualitative study and critical discourse analysis is our method of choice. Our material is 14 child welfare inquiries made by social services, half of them are about girls and half about boys. In the analyse we have come to the conclusion that the focus in the girl inquiries differs some what from where the focus in the boy inquiries lays. When investigating the girls there social intercourse and sexual relations make out a big part of the texts, the later isn’t even mentioned in the boy inquiries. We do however find that the differences have changed in comparison with the previous research that’s presented in our study where it emphasized that girls are perceived as passive objects and the boys as active subjects. We have in our material been able to see that both boys and girls are perceived as subjects, but also objects depending on the situation.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är en av skolans vanligaste diagnoser och det uppskattas att omkring 2-3 procent av den svenska skolans elever tillhör denna kategori. Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka tolkningar som finns för begreppet ADHD. Det har även varit ett syfte att undersökt hur en kommun i Stockholms län, en grundskola i den valda kommunen och grundskolans idrottslärare arbetar utifrån styrdokumenten för att skapa en individualiserad undervisning för elever med diagnosen ADHD. Intervjuer har genomförts med en kommunanställd specialpedagog, rektorn på den valda grundskolan samt tre av grundskolans idrottslärare för att spegla arbetet i den dagliga verksamheten. Det studien har kommit fram till är att begreppet ADHD är ett väldigt komplicerat begrepp som skolan, kommunen och forskare har svårt att enas om gemensamma förklaringar till. Enligt grundskolans styrdokument är diagnoser inte nödvändiga, men de kan ses som en stor hjälp för skolan och skolans lärare när det kommer till deras förståelse för elevens beteende. Diagnosen ADHD kan ses som ett fenomen i sig för att ge förståelse för personer runt omkring eleven. Om diagnosen ADHD skall användas i skolan bör den endast användas för att hjälpa eleven att på bästa sätt utvecklas kunskapsmässigt och personligt. En slutsats är att det behövs mer utbildning om begreppet ADHD i skolan för att undervisningen skall individanpassas till eleven med diagnosen ADHD på bästa möjliga sätt. Intervjupersonerna i studien har samtliga ansett att de själva skulle behöva mer utbildning för att öka förståelsen för en av skolans vanligaste diagnoser, ADHD.

<p> </p><p>A person with borderline personality disorder, which is a mental illness, can be described as emotionally instable. As a relative of a person with borderline personality disorder one often feels a sense of despair, anxiety and fear. The essay’s purpose was to get an understanding of what it means to be a relative of a person with borderline personality disorder. We wanted to see the relative’s relationship from two perspectives, both from the relative’s perspective and from the professional’s perspective. The essay was a qualitative study with a phenomenological approach. The results were structured into five themes. These were: Growing up, To be diagnosed, Life with borderline, The present, and The future. The results were analyzed against coping. A qualitative analysis was conducted. The results showed that life as a relative of a person with borderline personality disorder in many cases can be stressful. For example, they adapted their own life very much. Blame from the healthcare system and from the surrounding environment seemed to be a prominent feature of the family.</p><p> </p> / <p> </p><p>En person med borderline personlighetsstörning, som är en psykisk sjukdom, kan beskrivas som emotionell instabil. Som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning kan man känna oro, rädsla och förtvivlan. Uppsatsens syfte var att få förståelse för hur det är att vara anhörig till en person med borderline personlighetsstörning. Anhörigskapet studeras från två perspektiv: dels från anhörigas och dels från professionellas. Uppsatsen var en kvalitativ studie och hade en fenomenologisk ansats. Resultatet strukturerades i fem teman: Uppväxt, Att få diagnosen, Livet med borderline, Nutid och Framtid. Resultatet analyserades mot copingbegreppet. En kvalitativ analys genomfördes. Resultatet visade att livet som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning i många fall kan vara påfrestande då de till exempel fick anpassa sitt eget liv. Skuldbeläggande från sjukvården och från omgivningen verkade vara en återkommande erfarenhet.</p><p> </p>

A person with borderline personality disorder, which is a mental illness, can be described as emotionally instable. As a relative of a person with borderline personality disorder one often feels a sense of despair, anxiety and fear. The essay’s purpose was to get an understanding of what it means to be a relative of a person with borderline personality disorder. We wanted to see the relative’s relationship from two perspectives, both from the relative’s perspective and from the professional’s perspective. The essay was a qualitative study with a phenomenological approach. The results were structured into five themes. These were: Growing up, To be diagnosed, Life with borderline, The present, and The future. The results were analyzed against coping. A qualitative analysis was conducted. The results showed that life as a relative of a person with borderline personality disorder in many cases can be stressful. For example, they adapted their own life very much. Blame from the healthcare system and from the surrounding environment seemed to be a prominent feature of the family. / En person med borderline personlighetsstörning, som är en psykisk sjukdom, kan beskrivas som emotionell instabil. Som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning kan man känna oro, rädsla och förtvivlan. Uppsatsens syfte var att få förståelse för hur det är att vara anhörig till en person med borderline personlighetsstörning. Anhörigskapet studeras från två perspektiv: dels från anhörigas och dels från professionellas. Uppsatsen var en kvalitativ studie och hade en fenomenologisk ansats. Resultatet strukturerades i fem teman: Uppväxt, Att få diagnosen, Livet med borderline, Nutid och Framtid. Resultatet analyserades mot copingbegreppet. En kvalitativ analys genomfördes. Resultatet visade att livet som anhörig till en person med borderline personlighetsstörning i många fall kan vara påfrestande då de till exempel fick anpassa sitt eget liv. Skuldbeläggande från sjukvården och från omgivningen verkade vara en återkommande erfarenhet.