Bakgrund: Isoleringsvård är idag vanligt förekommande på infektionsavdelningar och andra somatiska vårdavdelningar. Det finns olika former av isoleringsvård, då det kan vara att man är bärare av en resistent bakterie och behöver vårdas i isolering för att skydda andra eller i form av skyddsisolering vid exempelvis nedsatt immunförsvar. Oavsett anledning är det en vård som innebär strikta restriktioner gällande hygien och där patienten är bunden till att vara inne på rummet, i isolering. Kontakt med andra kan därför reduceras, då onödig brytning av isolering bör minimeras. Syfte: Syftet var att belysa patienternas erfarenhet av vårdpersonal vid isoleringsvård på en somatisk vårdavdelning. Metod: En systematisk litteraturöversikt gjordes baserat på 15 artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Analysen gjordes med sin grund i Friberg, (2012). Resultat: Flertalet av patienterna hade erfarenheter kring hur viktiga vårdpersonalen var under deras isoleringsvård. Det belystes många brister hos vårdpersonal gällande information, kommunikation och bemötande. För att isoleringsvården skulle vara hanterbar för patienterna var kontinuerlig kontakt med vårdpersonal betydelsefull och ständig uppdatering gällande sin behandling av stor vikt. Slutsats: Vårdpersonal bör ägna mer tid till de isolerade patienterna, uppdatera dem med adekvat information och bemöta dem med respekt och värdighet. Arbeta på ett sådant sätt att vårdlidande inte skapas och kommunicera väl. Mer information och kunskap om varför isoleringsvård är nödvändig och mer kunskap till patienterna om deras sjukdomstillstånd för att skapa förståelse och minska den oro och rädsla som ofta uppkommer vid isoleringsvård.

Alla människor med psykisk sjukdom har rätt till en likvärdig vård som baseras på kunskap, säkerhet och god kvalitet. För många patienter är detta tyvärr inte någon verklighet. Tidigare studier visar att psykisk sjukdom ökar i samhället, samt att tillgången till psykiatrisk vård är bristfällig. Personer med psykisk sjukdom har en ökad morbiditet, vilket gör att de, förutom den psykiatriska vården, är i behov av somatisk vård. Detta innebär att allt fler människor med psykisk sjukdom även kommer att behöva söka vård på en somatisk avdelning. Syftet med arbetet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk sjukdom på en somatisk vårdavdelning. Författarna har gjort en litteraturstudie där resultatet har sammanställts från nio vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever känslor som rädsla, osäkerhet, frustration och hopplöshet då de vårdar patienter med psykisk sjukdom på en somatisk vårdavdelning. Bristande kunskap och otillräcklig praktisk erfarenhet inom området, samt undermåliga resurser är bakomliggande orsaker till sjuksköterskornas upplevelser. Sjuksköterskor som arbetar på en somatisk vårdavdelning bör få möjligheten att framförallt erhålla utökad praktiskt erfarenhet på psykiatriska avdelningar, men även mer teoretisk utbildning. Utökade resurser i form av ökad personaltäthet och ett mer sammanhållet arbetsteam är även viktiga åtgärder för att vården för dessa patienter ska bli så adekvat som möjligt.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är idag ett stort växande hälsoproblem som ställer höga krav på vården samt vårdpersonal. Inom primärvård och somatisk vård behandlas många personer med psykisk ohälsa och som lider av somatisk samsjuklighet vilket gör att det krävs rätt omvårdnad och behandling för att skapa en så god livskvalité hos de personer som lider av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är associerat med stigma vilket bidrar till att denna heterogena grupp individer inte får rätt personcentrerad omvårdnad. För att kunna utföra en så god individanpassad omvårdnad krävs det en förståelse och kunskap kring hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever bemötandet från vårdpersonal inom primärvård och somatisk vård.  Metod: Kvalitativ allmän litteraturöversikt som metod där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar analyserats.  Resultat: Resultatet visade att det förekommer stigmatisering inom primärvård och somatisk vård gentemot patienter med psykisk ohälsa. Patienter uttryckte vid många tillfällen att de inte blev tagna på allvar, vilket bidrog till att patienterna kände sig mindre värda, skapade en osäkerhet, att de inte sökte vård eller utvecklade självstigmatisering. Ett positivt bemötande upplevdes när de hade en kontinuerlig vårdkontakt, var under behandling för således fysiska eller psykiska symtom, hade en god kommunikation med vårdpersonal som bidrog till att de fick känna sig sedda och hörda samt vara delaktiga i vården. Slutsats: Patienter med psykisk ohälsa är en utsatt grupp där interaktionen mellan vårdpersonal och patient baserar sig på förutfattade meningar och okunskap. För att kunna ge en så god individanpassad omvårdnad krävs det att personer med psykisk ohälsa får känna sig sedda och hörda genom god kommunikation för att på så sätt kunna vara delaktiga i vården. Mer forskning inom området är nödvändigt för att på så sätt kunna bidra till mindre stigmatisering gentemot patienter med psykisk ohälsa inom primärvård och somatisk vård.

Bakgrund: I Sverige avlider cirka 90 000 människor varje år, av dessa uppskattas omkring 80% vara i behov av lindrande vård i livets slutskede då behandling av sjukdom inte längre ger resultat. Sjuksköterskan har en central roll främst genom att lindra symptom och åtgärda de faktorer som kan orsaka känslomässigt, fysiskt, socialt och existentiellt lidande för patienten och dess anhöriga. Tidigare studier menar att omvårdnad i livets slutskede innebär utmaningar för sjuksköterskan, som att sjuksköterskan kan känna sig otillräckligt förberedd och uppleva svårigheter med att stödja patienten och dess anhöriga i sorgeprocessen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att ge omvårdnad till patienter i livets slutskede på en somatisk vårdavdelning. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Data samlades in genom nio enskilda intervjuer, baserade på semistrukturerade intervjufrågor enligt en intervjuguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier: att bli personligt påverkad, kommunikationens betydelse, och teamet har betydelse. Sjuksköterskorna upplevde att omvårdnaden i livets slutskede innebär att de blir personligt påverkade. Sjuksköterskorna upplevde det vara stressande att ge omvårdnad till patienter i livets slutskede på en somatisk vårdavdelning. De beskrev även att kommunikationen är viktig. Sjuksköterskorna upplevde en problematik över att informationen ibland brister från läkare till anhöriga. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde att god omvårdnad i livets slutskede föregås av ett gott teamarbete. De betonade även vikten av stöd från arbetskollegor för att kunna hantera påfrestande situationer. Slutsats: Studiens resultat kan leda till ökad kunskap kring hur sjuksköterskan upplever omvårdnaden i livets slutskede, och strategier kan upptäckas för att ge en så god omvårdnad som möjligt för patienten och dess anhöriga. Det finns begränsad forskning som undersöker sjuksköterskans upplevelser av omvårdnad i livets slutskede på en somatisk vårdavdelning, och det behövs ytterligare forskning för att förbättra sjuksköterskans arbetssituation och för att hitta strategier som kan optimera omvårdnaden.

Bakgrund: En stroke är ett plötsligt slaganfall som orsakas av att blodets normalflöde till hjärnan hindras av en blodpropp eller minskas på grund av ett sprucket kärl. Efter en stroke vårdas de flesta patienter på en somatisk vårdavdelning. Patienter kan ha olika upplevelser av vården. Viktigt för många är dock att kunna behålla så mycket som möjligt av sin autonomi under vårdtiden. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patientens upplevelse av autonomi efter stroke på somatisk vårdavdelning. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga artiklar. Databaser som används för sökning är PubMed och Cinhal. Olssons och Sörensens (2011) bedömningsmall användes för kvalitetsgranskning. Artiklarna analyserades med hjälp av Graneheim och Lundman (2004) innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier som benämns: (1) Förlorad värdighet. (2) Begränsning av fysiska funktioner. (3) Att vara beroende. (4) Att få stöd på vårdavdelning.   Slutsats: Efter personen har drabbats av stroke påverkas patienten fysiskt, psykiskt och social. Därför behöver vårdpersonalen ha förståelse för hur patienter ska bemötas för att de ska uppleva så mycket autonomi och oberoende som möjligt.

Palliativ vård benämns ofta som vård vid livets slutskede och förekommer i hemmet, på hospice, palliativa enheter eller sjukhus. År 2003 avled ca 35 000 personer av 80 000 avlidna på sjukhus i Sverige. Palliativ vård är en komplex omvårdnadssituation då sjuksköterskor behöver bemöta såväl patientens som de närståendes behov. Närstående har behov av ett individuellt anpassat stöd och önskar mer information och delaktighet i vården. Kommunikationen kan för sjuksköterskorna upplevas som svårt och stressande. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av kommunikation med närstående vid palliativ vård på somatiska vårdavdelningar. En kvalitativ metod har använts och åtta sjuksköterskor på tre olika medicinavdelningar har intervjuats. I resultatet framkom fyra huvudteman i sjuksköterskornas upplevelser av kommunikationen, att vilja skapa relationer, att vara ärlig, att kunna ge stöd och att bli berörd, dessa relaterades till nio teman. Konklusionen visade att sjuksköterskorna tycker det är viktigt att visa värdighet i hennes sätt att kommunicera till närstående. Kommunikationen mellan sjuksköterskor och läkare behöver förbättras för att kommunikationen inte ska begränsas till närstående. / Palliative care is a total care at a time when the disease is no longer responsive to curative treatment. Palliative care is available at home, at hospice, palliative units or in hospitals. In year 2003 almost 35 000 people of 80 000 people died at Swedish hospitals. In the palliative care nurses are caring for both patients and relatives. Relatives need individual support and want more information and involvement in the care. Nurse’s experiences of communications can sometimes be difficult and stressful. The aim of the study was to describe nurse’s experiences of communication with relatives in palliative care on somatic wards. A qualitative method was used, and eight nurses at three different medical wards have been interviewed. Four themes were found in the result of the nurse’s experiences of communication, to create relations, to be honest, to give support and to become touched. The conclusion showed that the nurses are concerned to show dignity in the communication to relatives. Communication between nurses and doctors needs to be improved because the nurses shouldn’t be limited in the communication to the relatives.

<p>Palliativ vård benämns ofta som vård vid livets slutskede och förekommer i hemmet, på hospice, palliativa enheter eller sjukhus. År 2003 avled ca 35 000 personer av 80 000 avlidna på sjukhus i Sverige. Palliativ vård är en komplex omvårdnadssituation då sjuksköterskor behöver bemöta såväl patientens som de närståendes behov. Närstående har behov av ett individuellt anpassat stöd och önskar mer information och delaktighet i vården. Kommunikationen kan för sjuksköterskorna upplevas som svårt och stressande. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av kommunikation med närstående vid palliativ vård på somatiska vårdavdelningar. En kvalitativ metod har använts och åtta sjuksköterskor på tre olika medicinavdelningar har intervjuats. I resultatet framkom fyra huvudteman i sjuksköterskornas upplevelser av kommunikationen, att vilja skapa relationer, att vara ärlig, att kunna ge stöd och att bli berörd, dessa relaterades till nio teman. Konklusionen visade att sjuksköterskorna tycker det är viktigt att visa värdighet i hennes sätt att kommunicera till närstående. Kommunikationen mellan sjuksköterskor och läkare behöver förbättras för att kommunikationen inte ska begränsas till närstående.</p> / <p>Palliative care is a total care at a time when the disease is no longer responsive to curative treatment. Palliative care is available at home, at hospice, palliative units or in hospitals. In year 2003 almost 35 000 people of 80 000 people died at Swedish hospitals. In the palliative care nurses are caring for both patients and relatives. Relatives need individual support and want more information and involvement in the care. Nurse’s experiences of communications can sometimes be difficult and stressful. The aim of the study was to describe nurse’s experiences of communication with relatives in palliative care on somatic wards. A qualitative method was used, and eight nurses at three different medical wards have been interviewed. Four themes were found in the result of the nurse’s experiences of communication, to create relations, to be honest, to give support and to become touched. The conclusion showed that the nurses are concerned to show dignity in the communication to relatives. Communication between nurses and doctors needs to be improved because the nurses shouldn’t be limited in the communication to the relatives.</p>

Bakgrund: Isoleringsvård finns för att förhindra att infektioner sprids och för att isolera patienten från att bli smittad från andra. Sjuksköterskan behöver förstå patientens behov för att kunna ge optimal vård och arbeta preventivt för att förutse konsekvenser med omvårdnaden. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelse av isoleringsvård på en somatisk vårdavdelning. Metod: Det genomfördes en litteraturöversikt med induktiv ansats med både kvantitativ och kvalitativ forskning som utgör resultatet. Resultatet utgick från 10 kvalitativa artiklar, tre kvantitativa artiklar och två av mixad metod. Resultat: Isoleringsvård gav känslorna ensamhet, ångest, frustration, fångenskap och minskad självbestämmanderätt. Isolering bidrog till att patienternas personliga friheter begränsades och upplevelse av att känna sig smutsig. Patienterna fick få besök av personalen vilket bidrog till utanförskap. Däremot kunde patienterna acceptera isolering genom att de upplevde trygghet och tillfredsställelse och att kommunikationen från personalen var god. Patienterna upplevde en stor betydelse att inneha kontakt med omvärlden i isolering. Diskussion: Stödet från anhöriga och sjukvårdspersonal var viktigt för patientens välbefinnande men var en bristande faktor när patienten vårdades i isolering. Det informativa och emotionella stödet var en central del för sjukvårdspersonalen att bidra med till den isolerade patienten. Kommunikationen var viktig för en bra upplevelse. Slutsats: Det är av stor vikt att sjuksköterskan arbetar personcentrerat för att ge optimal vård, samt för att kunna förutse negativa känslor som kan uppkomma. Viktigt med forskning i form av prevention och förbättring av sjuksköterskans arbetssätt för att tidigt underlätta upplevelsen av isolering. / <p>Examinationsdatum: 2020-11-04</p>

Att erhålla palliativ vård går, enligt World Health Organisation (WHO, 2023), under den mänskliga rättigheten till hälsa. Palliativ vård bör tillhandahållas genom personcentrerad hälso- och sjukvård. Vården i livets slutskede är betydelsefull och emotionellt krävande för sjuksköterskor, som behöver god kommunikationsförmåga, förmåga att hantera etiska dilemman samt tillgodose patientens behov och önskningar. Vården bör präglas av närhet, helhet, kunskap och empati, som är den palliativa vårdens värdegrund. Syftet var att genom en litteraturöversikt granska sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i livets slutskede på en somatisk vårdavdelning. Metoden som användes var en litteraturöversikt enligt Fribergs (2022, s. 185–200) metod, där nio artiklar med kvalitativ design och en artikel med ”mix-method” analyserades. Resultatet presenteras som fem underteman: Känslor av både tacksamhet och frustration, Strategier för att orka ge fortsatt god omvårdnad, Platsens betydelse för vårdandet, Att verka som patientens advokat samt Teamets betydelse för personcentrerad vård.  Utifrån dessa underteman skapades två huvudteman: Ett vårdande som väcker mycket känslor och Att vårda i en miljö som utmanar. I studiens resultat framkom sjuksköterskors upplevelser av att inte räcka till och att inte kunna tillhandahålla god vård och ett värdigt avslut till den döende patienten på den somatiska vårdavdelningen. Det framkom även en upplevd frustration över bristande teamsamverkan samt över att vårdmiljön inte var anpassad efter de palliativa behoven hos patienter i livets slut. Författarna ser ett behov av ytterligare forskning som berör sjuksköterskornas arbetssituation och vårdmiljön på en somatisk vårdavdelning, för att värna om sjuksköterskans välmående och den döende patientens rätt till adekvat vård och en värdig sista tid i livet.

Bakgrund: Rollbytet från sjuksköterskestudent till sjuksköterska kan upplevas på olika sätt och medföra en känsla av att sjuksköterskeutbildningen inte motsvarar vad som väntar i verkligheten. Detta innebär att den nyexaminerade sjuksköterskan möter nya insikter och arbetsuppgifter efter erhåller sjuksköterskeexamen, som de inte har fått lära sig under utbildningen.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av rollbytet från sjuksköterskestudent till sjuksköterska på en somatisk vårdavdelning. Metod: Kvalitativ intervjustudie där resultatet bygger på fem semistrukturerade intervjuer. Datan som framkom under intervjuerna analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar faktorer som påverkade rollbytet. Tre kategorier framkom; “En emotionell mångfald”, där ett steg med blandade känslor och rollbytet som förbluffade beskrevs. “Styrka i lärd kunskap”, som innefattade att de hade tillit till sig själva samt att tidigare erfarenheter underlättade rollbytet. “En omställning i vardagen”, vilket innefattade att utbildningen gav en skev verklighetsbild, att det fanns utmaningar som grön i yrket, att patienten kom i skymundan och vikten av stöd. Slutsats: Nyexaminerade sjuksköterskor upplevde att en mer verklighetstrogen utbildning och stöd från omgivningen på den vårdavdelningen som de började på var av vikt för att underlätta rollbytet från sjuksköterskestudent till sjuksköterska.