Uppsatsens ämne kretsar kring plafonderna i Drottningens sommarrum i Stockholms Slott, utförda av Domenico Francia och Guillaume Thomas Rafael Taraval. På grund av avsaknad av samtida arkivmaterial från dess tillkomst, utgörs studiens främsta empiriska material av plafonderna själva, i egenskap av visuella källor. Syftet är att genomföra en receptionsestetisk analys av målningarna där de allegoriska programmen ställs i relation till frihetstidens politiska situation – i synnerhet kungligheternas roll i den konstitutionella monarkin. Således bygger det teoretiska perspektivet på Wolfgang Kemps receptionsestetiska begrepp: externa och interna faktorer, samt implicit betraktare. Men då Kemps syn på de externa faktorerna är något begränsad, kommer främst Peter Gillgrens adaption av begreppen att användas. Dispositionsmässigt består analysen av tre delar, där den förstnämnda fungerar kontextualiserande och redogör i korthet för frihetstidens politiska situation och regenternas roll diskuteras. Därefter följer två enskilda bildanalyser. En huvudfråga i forskningen om plafondernas program har rört huruvida de är allmänt hållna eller återspeglar faktiska inrikes- eller utrikespolitiska förhållanden. Undersökningens resultat visar på att plafonderna inte bara knyter an till den samtida politiken, utan kan även härledas till stormaktstidens praktverk Suecia Antiqua et Hodierna, vilket sammankopplar programmen med stormaktstidens retorik och politiska kultur, och visar att stormaktsambitionerna ännu ej var glömda, utan manifesteras – om än subtilt – även i frihetstidens inredningar i Stockholms Slott.

The study investigates questions and considerations emerging when stone in historic buildings needs to be replaced. The focus is on the surface treatment of stone in sandstone façades in pre-industrial buildings. That means buildings constructed by traditional methods and craftsmanship without the use of modern technology. The research issue originates from the extensive stonework that is planned for the façades of the Stockholm Palace. The project includes the replacement of large quantities of damaged stone to newly cut stone. This raises the questions about the use of modern and rational methods for surface treatment on the replacement stone. The purpose of the study is to investigate the demands on the stone in large scale restoration projects and to find out what methods for finishing are available. In order to make observations from a recent project involving vast amounts of newly cut sandstone the reconstruction of the Dresden Frauenkirche is investigated. By conducting interviews with representatives from the current project at the Stockholm Palace and with persons involved in the planning and execution of the reconstruction of the Dresden Frauenkirche the considerations that emerge from a large scale project containing sandstone façades is exemplified. Literature on traditional methods for stone finishing is studied and the various stone finishes on the Stockholm Palace and on the Dresden Fraunekirche is investigated. Methods and technology of the modern stone industry is examined by visiting two large German stone producers, in addition a small Swedish workshop is also studied. The findings of the study indicates that important qualities of the traditional carved stone might be lost if modern machine finishing is used. Modern technology can however facilitate the shaping out of the stone. If such rational production methods is chosen it requires that the detailing of the stonework must be taken into account and the handwriting of the individual craftsman has to be allowed to appear in the finished result. The conclusion of the study points to that the best result for surface treatment of sandstone on historic buildings is achieved through traditional methods preformed by skilled craftsmen.

Uppsatsen ämnar att genom en ikonologisk analys undersöka altarskulpturgruppen, belägen i S:ta Maria Magdalena kyrka i Stockholm. Det man vet om skulpturgruppen är mycket begränsat. Man vet att gruppen gavs som gåva till kyrkan 1764 av slottsdeputationen vid Stockholms slott. Skulptören är än idag okänd. Syftet är att undersöka skulpturgruppens symboliska relevans i det religiösa klimat som rådde vid tiden då den flyttades till kyrkan. Uppsatsen ämnar koppla symboliken med pietismen – en religiös rörelse som växte fram i Tyskland under 1600- och 1700-talet och spred sig till Sverige under 1700-talet. Analysen kommer att använda sig av en komparativ metod där bl.a den pietistiska ikonografin jämförs med den katolska. Uppsatsens bildmaterial utgörs, förutom skulpturgruppen, huvudsakligen av emblem och andra gravyrer men även målningar och teckningar. Det ikonologiska perspektiv som kommer att användas i uppsatsen kommer ta stöd i Michael Baxandalls bok Patterns of intention.       Resultatet visar på att skulpturgruppens ikonografi delvis kan kopplas till pietismens bildspråk. Cor ardens – ett brinnande hjärta – som kyrkans högra skulptur håller i sin hand. används flitigt i pietistisk retorik och emblematik. Symboliken blir även relevant när man analyserar den ur den religiösa konflikt som kretsade kring Maria Magdalena församling mellan pietister och lutheranska ortodoxa.

Uppsatsen undersöker och analyserar Julius Kronbergs plafondmålningar i förhållande till det svenska 1800-talets uppfattning om stilkategorin rokoko och vilka funktionella aspekter som kan tillskrivas målningar på platser av särskild karaktär eller offentlig utsmyckning. Undersökningen dechiffrerar 1800-talets visuella och litterära bearbetning av 1700-talets stilepok och vilka implikationer det hade på det svenska konstlivet, där särskilda egenskaper och epitet tillräknas rokokon och på vilket sätt det återspeglas i Julius Kronbergs målningar. Uppsatsen tar även fasta på platserna där plafonderna befinner sig, för att analysera de som något mer än estetiska utsagor, med hjälp av de operativa begreppen plats och funktion, där den teoretiska grunden främst återfinns i Gregor Paulssons “konstens sociala dimension”. Den avslutande diskussionen resonerar kring den mångfacetterade adaptionen av 1700-talets visuella kultur som intresset för rokokon utmynnade i, där 1800-talets förankring i perioden främst bestod av romantisk nostalgi och poetisk fiktion snarare än egna upplevelser, där Julius Kronbergs målningar blev ett sätt att knyta an perioden genom en svensk kontext. Plafonderna verkar även på platser som besitter förmågan att formulera funktionella aspekter, målningarna förstärker, förändrar och artikulerar dem. Där en förening mellan uppfattningen om rokokon och plafondernas funktionella aspekter, har uppenbarats.