Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap, 106 91 Stockholms universitet, 08-16 20 00 vx Handledare: Christopher Landstedt Titel: En formal- och diskursanalys av fem bidrag i tävlingsprocessen för Sametingets nya byggnad Författare: Marie Grundström Kontaktuppgifter till författaren: mariegrundstrom@yahoo.se Uppsatsnivå: kandidatuppsats Ventileringstermin: HT2023 ABSTRACT: Uppsatsen behandlar fem utvalda tävlingsbidrag i en utlyst arkitekttävling om ny byggnad för Sametinget. Syftet med uppsatsen är att undersöka arkitekturens estetik, konstnärlighet och funktionsmässighet i en samisk kontext och vilka symboliska värden som ryms inom vald arkitektur. Uppsatsen undersöker med utgångspunkt i tävlingsbidragen på vilka sätt förslagen kommunicerar estetiskt, funktionellt, socialt och kulturellt med betraktare och brukare. Frågeställningarna i undersökningen är på vilka sätt tävlingsbidragen kommunicerar en samisk estetik, funktionalitet och symbolik och hur tävlingsprogrammets riktlinjer om samiska element efterlevs. Det teoretiska ramverket för uppsatsen är diskursanalys där materialet undersöks med en komparativ metod i dialog med tidigare forskning. Tävlingsbidragens projektbeskrivningar formal- och kontextanalyseras och jämförs med innehållet i tävlingsprogram, juryutlåtande och personintervjuer. Resultaten visar att utvalda förslag trots avvikelser från riktlinjer i tävlingsprogrammet kommunicerar statlig representativitet och symboliskt värde för samer. Slutsatser är att en tradition av monumentala byggnadsverk saknas inom den samiska kulturen och tävlingsbidragens konstnärlighet och funktionsmässighet i någon mån blir begränsad. Det vinnande förslaget kommunicerar inte traditionell samisk byggnadskonst i vissa delar. Landskapet spelar en väsentlig roll för placeringen av byggnaden och en omlokalisering till ytterligare en annan geografisk ort har viss relevans. Genom berättelser mellan deltagare i processen med framtagande av ny byggnad har en färdighet att manifestera samisk symbolik uppstått hos involverade.  Nyckelord: arkitektur, diskursanalys, estetik, formalanalys, funktionalitet, konstnärlighet, kontextanalys, parlamentshus, samer, sameting, Sápmi, symbolbyggnad, symbolik, urfolk.

The most important resource is no longer the river, forest or mine - it is information, creativity and knowledge. Larger urban areas has transformed in to bigger cities with global perspectives, cities where we ́ve never before seen as much segregation and class differences. The smaller cities that once transformed Sweden from a poor peripheral nation to a country in the financial and social forefront, has been deprived of the possibility of being part of the knowledge economy. However, in this hierarchical transformation of the society the digitalization is forming a new type of center - an autonomous bomb goes off - and we all become our own center. This project explores the possibilities for a more decentralized society development, when the big cities is unable to deliver the perfect life setting for all. Smaller cities of the periphery is often beautifully situated and offers life qualities and spaces that many are longing for. Though, the last decades have been tough and left a lot of the smaller cities with a scattered and rough context – and a common lack of spaces to meet in. Therefore this project ended up becoming, what I imagine to be a new kind of symbolic building for meetings - that with its form, function and programme should express the new future of the periphery. The ambition is to introduce spaces which could act as a generator of a new time where the small towns get to be part of the knowledge economy, a time where people get to choose their own location of center through the tecnology of today. A future concept allowing the whole of Sweden to become more vibrant, connected to essential functions and filled with life - no matter the amount of people or the physical location of the place. / Den viktigaste råvaran är inte längre vår skog, gruva eller flod - utan dagens råvaror är information, kreativitet och kunskap. Större urbana platser har fått följa med sin tid och förvandlats till storstäder med globala perspektiv - städer där vi samtidigt aldrig skådat så stora skillnader i klasstillhörighet. Landets småstäder som i begynnelsen förvandlade Sverige från en fattig utkantsnation till ett land i framkant - har dock berövats möjligheten att vara en del av kunskapsekonomin. I detta hierarkiska samhällsbyggande kan vi dock genom digitaliseringen se ett nytt typ av centrum ta form - en autonomibomb smäller - och vi blir alla vårt eget centrum. Detta projekt utreder möjligheterna till en mer decentraliserande samhällsutveckling - när storstaden inte lyckas leverera den perfekta tillvaron till alla.