The following essay is a study of the theatre-play Min Arm, a translation and performance by Per Lasson for Fria Teatern in Stockholm 2009-2010. Actor, director and playwright Tim Crouch wrote the original script My Arm in English in 2003. With basis in intermedial theory, as defined by Jörgen Bruhn, as well as Hans-Thies Lehmann’s theory on post-dramatic theatre this study investigates the meaning-building processes in Min Arm as a theatrical performance. Concepts of the difference between stage play and performance text are borrowed from and inspired mainly by Eli Rozik’s Generating Theatre Meaning. By using Roland Barthes concept of intertextuality as an inherent part of every text, which places it in a social context, Min Arm is placed in a broader intertextual and intermedial discourse. Starting from the notion that a theatrical performance has a unique ability to combine verbal and non-verbal signs this study maps out how the audience becomes part of the meaning- building systems in Min Arm. The theatre play will be labelled a hypermedium, as it acts as a framework for several other visual media. To incorporate Min Arm and performance studies in a larger scope of artistic tradition this study uses Jurij Lotman’s theories on art among other modelling systems and Samuel Taylor Coleridge’s notion of the ”willing suspension of disbelief” that is the basis for generating meaning in the theatre-performance. The main body of the essay takes three directions after a description of Min Arm’s plot and staging: the different texts of Min Arm, the play as a hypermedium and Min Arm in a broader context. The study sets out to answer questions on how Min Arm’s seemingly simple story manages several layers; what relationship Min Arm has to theatre as a medium; and how meaning is created in Min Arm. By doing so the investigation reaches at two inherent themes of Min Arm, which concern recipient meaning construction and the transformative qualities of the text.

<p>Den kreativa melankolikern. Uppsatsens titel sammanfattar det övergripande temat för denna studie. Individer med psykisk skörhet har ofta egenskaper som är förknippade med samhällsnyttiga värden, såsom kreativitet, uppfinnarförmåga och konstnärlighet. Trots det så tycks det som om psykiskt sjuka i det moderna samhället alltjämt kategoriseras och tillskrivs negativa egenskaper som utgör en samhällelig belastning. Vad som sällan eller aldrig uppmärksammas är att psykiskt sjuka personer ofta har långa perioder av friskhet och därmed borde utgöra en samhällelig kraft. Studien ger inledningsvis en skildring av hur psykisk skörhet genom tiderna haft olika status, och ansågs tidigare vara en viktig förutsättning för de stora geniernas framgång. Studien problematiserar det samtida synsättet  på psykiskt sjuka och den kategorisering som skapar dikotomin psykiskt sjuk / samhälligt problem och frisk / samhällelig nytta. Denna diskurs upprätthålls av medierna. Media beskrivs ofta som den tredje makten och utgör därmed ett viktigt fundament i samhället.  Den diskurs som medierna förmedlar är också utgångspunkten för denna studie. Mot denna bakgrund undersöks om det finns <em>något</em> massmedialt forum som ger en mer nyanserad och positiv bild. Studien syftar därför till att undersöka <em>om </em>och <em>hur</em> egenskaper som kreativitet, uppfinnarförmåga och konstnärlighet beskrivs och kopplas samman med psykisk sjukdom i forumet <em>insändare.</em> Undertiteln <em>En betraktelse av en modern ensidig bild av psykiskt sjuka</em> säger något om resultatet, där psykiskt sjuka även i det undersökta materialet ofta associeras med negativa egenskaper som kriminalitet, arbetslöshet och våldsbenägenhet.</p>

Denna uppsats studerar användandet av språk kring konst och konstnärlighet i fråga om musik. Den problematiserar svårigheten att dela språk kring dessa be- grepp inom olika musikpedagogiska inriktningar; utbildning till lärare i musik, utbildning till musiker och utbildning till musikterapeut.Hur konstrueras mening i tal kring konst i musik, kring pedagogisk konsekvens av konstbegreppet i konstnärlig utbildning samt det statliga uppdraget att utbilda i musik. I de samtal som ligger till grund för studien, deltar verksamma pedagoger inom högre musikutbildning vid tre olika lärosäten. Diskussionen och förhand- lingarna mellan dessa pedagoger har analyserats med hjälp av diskursanalys med fokus på diskurspsykologi. De retoriska teman och positioner som de medver- kande agenterna har till hands inom diskursen är i föreliggande studie sedda som tecken på diskurs. Två diskurser framträder tydligt och diskuteras slutligen utifrån historiska diskurser och effekter för utbildningar med konstarten musik. / This is the thesis about the usage of language around art and artistic actions in the area of music. It want to problematize the difficulty of sharing language around these concepts within different parts of academic learning in music; education for teachers in music, education for musicians and education for music therapists. How do teachers in musical disciplines at three Swedish academies of music talk and construct meaning around art in music, around the pedagogic implementa- tions of the subject art in artistic education and the governmental issue with this artistic education that they are supposed to work inside. The discussions between these teachers are analyzed through a discourse analyses or rather discourse psy- chology. The rhetoric themes and the positions that the different agents are sup- posed to take inside the discourse are here seen as the signs of the discourse. Two discourses are clearly found and in the last part discussed in matter of historical discourse and implications for music education.

Den kreativa melankolikern. Uppsatsens titel sammanfattar det övergripande temat för denna studie. Individer med psykisk skörhet har ofta egenskaper som är förknippade med samhällsnyttiga värden, såsom kreativitet, uppfinnarförmåga och konstnärlighet. Trots det så tycks det som om psykiskt sjuka i det moderna samhället alltjämt kategoriseras och tillskrivs negativa egenskaper som utgör en samhällelig belastning. Vad som sällan eller aldrig uppmärksammas är att psykiskt sjuka personer ofta har långa perioder av friskhet och därmed borde utgöra en samhällelig kraft. Studien ger inledningsvis en skildring av hur psykisk skörhet genom tiderna haft olika status, och ansågs tidigare vara en viktig förutsättning för de stora geniernas framgång. Studien problematiserar det samtida synsättet  på psykiskt sjuka och den kategorisering som skapar dikotomin psykiskt sjuk / samhälligt problem och frisk / samhällelig nytta. Denna diskurs upprätthålls av medierna. Media beskrivs ofta som den tredje makten och utgör därmed ett viktigt fundament i samhället.  Den diskurs som medierna förmedlar är också utgångspunkten för denna studie. Mot denna bakgrund undersöks om det finns något massmedialt forum som ger en mer nyanserad och positiv bild. Studien syftar därför till att undersöka om och hur egenskaper som kreativitet, uppfinnarförmåga och konstnärlighet beskrivs och kopplas samman med psykisk sjukdom i forumet insändare. Undertiteln En betraktelse av en modern ensidig bild av psykiskt sjuka säger något om resultatet, där psykiskt sjuka även i det undersökta materialet ofta associeras med negativa egenskaper som kriminalitet, arbetslöshet och våldsbenägenhet.

Cora Sandel published three collections of short stories during the 1920’s and the 1930’s; En blå sofa og andre noveller (“A blue sofa”, 1927), Carmen og Maja og andre noveller (“Carmen and Maja”, 1932) and Mange takk doktor, noveller (“Many thanks, Doctor”, 1935). However, the studies of Cora Sandel’s work have mostly focused on her three novels about Alberte. This thesis is an attempt to shed light on the short stories from the interwar period, from the perspective of artistry. Cora Sandel started out as a visual artist herself, but, rather unwillingly, abandoned it for writing when painting became harder to combine with being a mother and a wife. This thesis looks at how artistry is portraited in the short stories. Many kinds of artistry are discussed; painting as well as writing, acting, crafts and musicality. What is artistry associated with and what roles does it play? Short stories have been selected from the three collections where artistry plays a significant role. The result is accounted for in four segments, each about an aspect of how artistry is portraited in the short stories; “Incompatible Parenthood”, “Passion”, “Poverty” and “Men, Women and Artistry”.

Institutionen för kultur och estetik, Konstvetenskap, 106 91 Stockholms universitet, 08-16 20 00 vx Handledare: Christopher Landstedt Titel: En formal- och diskursanalys av fem bidrag i tävlingsprocessen för Sametingets nya byggnad Författare: Marie Grundström Kontaktuppgifter till författaren: mariegrundstrom@yahoo.se Uppsatsnivå: kandidatuppsats Ventileringstermin: HT2023 ABSTRACT: Uppsatsen behandlar fem utvalda tävlingsbidrag i en utlyst arkitekttävling om ny byggnad för Sametinget. Syftet med uppsatsen är att undersöka arkitekturens estetik, konstnärlighet och funktionsmässighet i en samisk kontext och vilka symboliska värden som ryms inom vald arkitektur. Uppsatsen undersöker med utgångspunkt i tävlingsbidragen på vilka sätt förslagen kommunicerar estetiskt, funktionellt, socialt och kulturellt med betraktare och brukare. Frågeställningarna i undersökningen är på vilka sätt tävlingsbidragen kommunicerar en samisk estetik, funktionalitet och symbolik och hur tävlingsprogrammets riktlinjer om samiska element efterlevs. Det teoretiska ramverket för uppsatsen är diskursanalys där materialet undersöks med en komparativ metod i dialog med tidigare forskning. Tävlingsbidragens projektbeskrivningar formal- och kontextanalyseras och jämförs med innehållet i tävlingsprogram, juryutlåtande och personintervjuer. Resultaten visar att utvalda förslag trots avvikelser från riktlinjer i tävlingsprogrammet kommunicerar statlig representativitet och symboliskt värde för samer. Slutsatser är att en tradition av monumentala byggnadsverk saknas inom den samiska kulturen och tävlingsbidragens konstnärlighet och funktionsmässighet i någon mån blir begränsad. Det vinnande förslaget kommunicerar inte traditionell samisk byggnadskonst i vissa delar. Landskapet spelar en väsentlig roll för placeringen av byggnaden och en omlokalisering till ytterligare en annan geografisk ort har viss relevans. Genom berättelser mellan deltagare i processen med framtagande av ny byggnad har en färdighet att manifestera samisk symbolik uppstått hos involverade.  Nyckelord: arkitektur, diskursanalys, estetik, formalanalys, funktionalitet, konstnärlighet, kontextanalys, parlamentshus, samer, sameting, Sápmi, symbolbyggnad, symbolik, urfolk.