Mitt examensarbete är en studie i vardagsfotografiet som behandlar behovet och funktionen av denna fotografiska genre samt hur den behandlats i samtidskonsten. Jag undersöker samtida nordiska konstnärers metoder i bearbetningen av vardagsfotografiet samt min egen metod utifrån den konstnärliga gestaltningen. Metoderna analyseras utifrån deras relation till minnen, dess effekter och synliggörandet av fotografiska konventioner. Metoderna återkopplas i den didaktiska diskussionen där jag behandlar hur man kan arbeta med vardagsfotografiet i bildundervisningen i skolan. Ett ämne som är viktigt för det bildpedagogiska fältet då det behandlar en vardaglig praktik och ett medium som ungdomar dagligen använder. I den gestaltande delen undersöks vardagsfotografier ur mina föräldrars och farföräldrars fotoalbum genom att rekonstruera befintliga bilder i form av iscensättning. Tillvägagångssättet bestod av att återuppbygga scenen i fotografiet på den plats där bilden tagits. I samtliga bilder har jag fungerat som både motiv och fotograf med hjälp av kamerans självutlösare och stativ. Den konstnärliga gestaltningen undersöker synen på fotografiet som en upptagning av verkligheten eller som en konstruktion, en fråga som förekommer i uppsatsen eftersom vi idagfotograferar när och var som helst men ändå håller oss inom vissa fotografiska konventioner för vad och hur vi fotograferar. / BI / Konst

Detta arbete tog avstamp i mina tankar kring den senaste utvecklingen inom musikproduktionoch ljuddesign, där moderna och alltmer kraftfulla verktyg medför nya konstnärligaförhållningssätt och resultat inom området. I denna uppsats reflekterar jag inledningsvis kringföljderna av alltmer strömlinjeformade arbetsmetoder och ifall dessa kan få denverklighetsförankrade kärnan att gå förlorad när vi skapar. Projektet belyser i sin helhet hurmoderna verktyg kan ge oss nya möjligheter och hur vi kan använda dessa för att nå nyainnovativa resultat för vår konst, med målet att resultatet känns trovärdig ochverklighetsförankrad. För att finna svaren ställs frågor kring vad som gör att vi upplever ettljud som relaterbart och verklighetsförankrat, för att sedan diskutera hur vi kan använda dessaparametrar när vi skapar med moderna verktyg. Under projektet samlade jag in data ochinformation genom intervjuer och från artiklar, bloggar och forum kring ämnet. Dennaundersökning resulterade i en sammanställning av några av de viktigaste egenskaper somtillsammans påverkar att vi finner ett ljud som verklighetsförankrat, och även hur vi kanarbeta för att bibehålla verklighetsförankring i våra resultat när vi arbetar med modernaverktyg. Resultatet delades in i två delar; samlade teoretiska erfarenheter och konstnärligaresultat, där den förstnämnda listar mina samlade insikter, tekniker och kunskaper, och där dekonstnärliga resultaten visar och diskuterar det klingande material projektet resulterade i, samthur verktygen kan forma kreativa skapande. Efter avslutat projekt gick jag vidare med nyakunskaper och färdigheter inom området ljuddesign och musikproduktion, samt nyfunnaförhållningssätt till konstnärliga verktyg och konst i allmänhet. Jag hade fått en stor förståelsekring hur man kan nyttja moderna verktyg där resultatet fortfarande kännsverklighetsförankrat. Avslutningsvis reflekterar jag kring den konstnärliga utveckling somprojektet givit mig, olika förhållningssätt till moderna verktyg samt hur en framtida roll inomområdet kan komma att se ut.

<p>Uppsatsen undersöker faktorer som påverkar kreativitet i konstnärliga organisationer. Faktorerna har delats in i kategorierna process- och strukturfaktorer. Processfaktorer definieras som faktorer som är föränderliga över tid, medan strukturfaktorer är stabila över tid. Syftet med uppsatsen är bland annat att ge en breddad bild av faktorer som har betydelse för kreativiteten i konstnärliga organisationer. Uppsatsen utgår från en Grounded Theory-metod och baseras på kvalitativa intervjuer med personer som arbetar med film, respektive nycirkus. Uppsatsen visar att både faktorer som är föränderliga över tid och faktorer som är stabila påverkar intervjupersonernas kreativitet. Analysen behandlar tio av de faktorer som visat sig i empirin. Fem av dem identifieras som processfaktorer. Dessa är: samarbete, inspiration, idéer, tanken om processen och motivation. De fem strukturfaktorer som behandlas är: arbetsgången i produktionen, rätten och ansvaret att fatta beslut, tid, ekonomi och visionen som ram. I undersökningen framkommer att de behandlade faktorerna har många aspekter och kan ha både positiv och negativ påverkan på kreativiteten. Vissa har också visat sig ha effekter som varken kan sägas vara positiva eller negativa. Uppsatsen visar också att faktorerna ibland är svåra att skilja åt och att de interagerar med andra faktorer i sin påverkan på kreativiteten.</p>

Uppsatsen undersöker faktorer som påverkar kreativitet i konstnärliga organisationer. Faktorerna har delats in i kategorierna process- och strukturfaktorer. Processfaktorer definieras som faktorer som är föränderliga över tid, medan strukturfaktorer är stabila över tid. Syftet med uppsatsen är bland annat att ge en breddad bild av faktorer som har betydelse för kreativiteten i konstnärliga organisationer. Uppsatsen utgår från en Grounded Theory-metod och baseras på kvalitativa intervjuer med personer som arbetar med film, respektive nycirkus. Uppsatsen visar att både faktorer som är föränderliga över tid och faktorer som är stabila påverkar intervjupersonernas kreativitet. Analysen behandlar tio av de faktorer som visat sig i empirin. Fem av dem identifieras som processfaktorer. Dessa är: samarbete, inspiration, idéer, tanken om processen och motivation. De fem strukturfaktorer som behandlas är: arbetsgången i produktionen, rätten och ansvaret att fatta beslut, tid, ekonomi och visionen som ram. I undersökningen framkommer att de behandlade faktorerna har många aspekter och kan ha både positiv och negativ påverkan på kreativiteten. Vissa har också visat sig ha effekter som varken kan sägas vara positiva eller negativa. Uppsatsen visar också att faktorerna ibland är svåra att skilja åt och att de interagerar med andra faktorer i sin påverkan på kreativiteten.

Min undersökning är en filosofisk resa där jag fritt funderar över, under och i min process. Jag använder mig av en naturvetenskaplig terminologi för att ge det konstnärliga resonemanget en grund för ett annat tänkande. Det är ett filosofiskt tänkande kring min konstform i förhållande till min världsbild, ett slags kosmiskt förhållningssätt. Min undersökning tittar inte på den andliga konstnärliga traditionen, jag tittar inte heller på konsten som ett konkret läsbart objekt. Jag undersöker tomheten, inte som ett religiöst fenomen utan som ett naturvetenskapligt/filosofiskt fenomen. Jag undersöker om konstnärliga processer går att åskådliggöras med naturvetenskapliga medel. Kan man använda sig av matematiska formler för att åskådliggöra konstnärliga processer? Kan man problematisera vetenskapen genom att göra formler för ett konstnärligt tänkande och vad gör en formel för konstens frihet?

Skydd för titlar på litterära och konstnärliga verk kan erhållas enligt olika lagar. I denna uppsats behandlas skyddet enligt upphovsrättslagen, varumärkeslagen och marknadsföringslagen. Varumärkeslagen ersattes den 1 juli 2011 av en ny, mer EU-anpassad, varumärkeslag. I och med detta försämrades skyddet för titlar ur ett upphovsmannaperspektiv. Det finns idag inget hinder för utomstående att, som varumärke, registrera en upphovsmans egenartade verkstitel. Det har alltså blivit viktigare, för den upphovsman som avser att använda sin titel som varumärke, att varumärkesregistrera den så fort som möjligt för att vara säker på att erhålla ensamrätt. Dessutom utgör registrering det mest fördelaktiga skyddet ur bevissynpunkt. De övriga skydden som en titel kan erhålla uppstår formlöst och kan således vara svårare att bevisa. I upphovsrättslagen erbjuds två olika typer av skydd för titlar: dels ett upphovsrättsligt för titlar som antingen utgör verk i sig själva eller är att anse som en litterär del av ett verk, dels ett förväxlingsskydd i 6 kap 50 §. Det förstnämnda ger ett skydd mot all slags efterbildning, medan det senare endast skyddar mot förväxling mellan verkstitlar, mellan upphovsmän samt mellan verkstitlar och upphovsmän. Förutom möjligheten för upphovsmannen att varumärkesregistrera en titel utgörs skyddet för titlar i varumärkeslagen numera dels av ett hinder mot att någon utomstående varumärkesregistrerar upphovsrättsligt skyddade titlar, dels av ett skydd för titlar som är inarbetade som varumärken. Registreringshindret avseende egenartade titlar har således avskaffats så att även utomstående har möjlighet att registrera denna typ av verkstitel. Marknadsföringslagen erbjuder i vissa fall ett kompletterande skydd för titlar. Lagens primära syfte är att ta tillvara konsumenternas och näringslivets intressen vid marknadsföring och att förhindra otillbörliga marknadsföringsåtgärder riktade mot konsumenter och näringsidkare. Syftet är alltså inte, till skillnad från varumärkeslagen och upphovsrättslagen, att skydda ensamrätten i och för sig. Bedömningen om en marknadsföringsåtgärd ska anses som otillbörlig ska göras utifrån en genomsnittskonsument. Avskaffandet av registreringshindret för egenartade titlar innebar alltså att skyddet för titlar försämrades ur ett upphovsmannaperspektiv. Detta kan uppfattas som otillfredsställande i och med att utvecklingen lett till att utnyttjandet av titlars kommersiella värden har fått en allt större betydelse. Den brist som uppstått i skyddet skulle kunna avhjälpas genom att komplettera det skydd som finns i 6 kap 50 § upphovsrättslagen, genom att i denna paragraf lägga till ett förbud mot att utomstående använder någons annans kända titel i näringsverksamhet. Skyddet skulle, genom ifrågavarande tillägg, även bli vidare och mer lättöverskådligt. I doktrin har fördelarna med ett sådant tillägg diskuteras men än så länge finns det dock inte något lagförslag med denna innebörd.

När musiken blir digital får den möjlighet att arkiveras och kommuniceras på nya vis genom bland annat sociala medier och musikströmningstjänster. För att hantera de stora digitala musikbiblioteken används ofta algoritmer vilka arkiverar och profilerar användare. Då algoritmers primära funktion är att behandla information och data utefter förutbestämda mönster, blir föreningen med digital musik som konstform intressant att studera. Studien syftar till att undersöka hur ungdomar mellan 16-18 år förhandlar sin relation till digital musik vilket kommuniceras med hjälp av musikströmningstjänster och algoritmer som digitala verktyg. Med hjälp av det teoretiska ramverket bestående av postdigital sensibilitet, det konstnärliga verket, ”the fast”, ”the slow” samt algoritmer som rekommendationssystem och gatekeepers, är studiens syfte att undersöka ungdomars relation till digital musik. Studien utgår ifrån fyra utförda kvalitativa fokusgruppsintervjuer med ungdomar mellan 16-18 år, vilka transkriberats och analyserats med hjälp av en tematisk analys. Studiens syfte och frågeställningar är formade efter intervjumallen och den tematiska analysen. Analysen av materialet är strukturerad efter den tematiska analysen med fem rubriker; Postdigital sensibilitet, beteende, algoritmer, digital musik samt det personliga verket. I analysen vävs intervjupersonernas intersubjektiva åsikter ihop med det teoretiska ramverket som svarsunderlag till studiens frågeställningar. Analysens resultat visar att intervjupersonernas relation till digital musik förhandlas genom musikströmningstjänster och algoritmer, vilket påtvingar en acklimatisering av deras beteende och lyssnarstrategier. Kopplingar kan därigenom fastställas mellan intervjupersonernas beteenden och teorierna om postdigital sensibilitet, det konstnärliga verket samt ”the fast”. Det gigantiska digitala musikbiblioteket gör att intervjupersonerna utvecklar nya lyssnarstrategier vilket ifrågasätter om de kan bli berörda av musiken, då kopplingen till ett konstnärligt verk blir oskarp. Det påvisas även att intervjupersonerna utvecklat ett syn på musik som en produkt vilken konsumeras utefter behov.

Jag sökte utbildningen därför att jag hade ett uppdämt behov av att reflektera och komma vidare i min kreativa utveckling. När jag kom till Svarta Speglar var jag alltså i begrepp att börja något nytt, som legat och pockat på i flera år men av olika skäl inte kommit fram. Jag ville bli mera självständig och fristående i mitt skapande. Jag ville arbeta med min egen musik och mig själv även som artist och sångerska, inte enbart instrumentalist och bandmedlem. Jag såg det som så att orsaken att jag inte drivit mina egna projekt ligger hos mig själv och delvis grundas i överdrivet negativ självkritik. Därför valde jag efter viss tankemöda att utforska den inre kritikern och hur den kan gå bärsärkagång och allvarligt skada vårt - mitt - konstnärskap. Då jag kom till kursen mottogs jag med värme av mina nya klasskamrater som redan börjat två dagar tidigare. De teater- och yogaövningar som gjordes på golvet öppnade upp och svetsade samman gruppen på ett djupare plan än enbart ord kan göra. Klassen kallas för ”kören”, inspirerat av den grekiska kören. Vi skulle spegla varandra och använda oss av varandras erfarenheter och blickar i arbetet. Utmaningarna haglade, vi arbetade hårt och jag njöt. Nästa fas innebar att var och en skulle leda gruppen i ”labb” där man skulle utforska sin konstnärliga frågeställning. Jag utforskade ledarskap, röst, negativa tankar,var de kommer ifrån och ritualer för att göra sig av med dem, och som avslutning bjöd jag in gruppen att musicera med mig. Jag hade även en konstnärlig utmaning: att spela egna, nyskrivna låtar ensam för gruppen. Allas labb var djupa, tankeväckande och kraftfulla, och många gånger emotionellt omskakande. Det var ett stort privilegium att få delta i så många kreativa människors processer som de delade med så stor öppenhet och stort mod. Andras processer närde och hjälpte min. Svarta Speglar handlar mycket om att få syn på saker och att våga pröva. Enkelt och svårt samtidigt. I nästa fas arbetade vi med att skriva, vilket mest kändes som en underbar lek för mig, något jag inte gjort, förutom sångtexter, på oerhört länge. Här fick vi backa från det emotionella jobbet och ta in de mentala processerna mera, observera och arbeta med former. Delvis pga mycket intensivt arbete även utanför skolan var jag uttröttad efter påsk då vi skulle göra ett andra labb. Jag föll ned i en svart svacka av ifrågasättande, kraftlöshet och apati. Vi arbetade med clown och schamantekniker som går djupt i det undermedvetna och inte tillåter förställning på något sätt. Gamla sår revs upp och mitt förtroende fick en knäck. Jag var vilse och övervägde att sluta på kursen. Frasen ”De Brända Landen” ekade i mitt huvud. Var jag slut? Var det ens meningsfullt att fortsätta försöka utvecklas? En gammal bok föll då ur min bokhylla: Hal &amp; Sidra Stone: Voice Dialogue. Jag bestämde mig för att göra övningar ur boken och renodla och gestalta vad boken kallade min Inre Kritiker - låta den komma till tals helt ostörd och låta mina klasskamrater intervjua den. Detta gjorde jag i mitt andra labb. Det jag kom fram till då redovisades på scen i publikmötet vid terminsavslutningen. Efter sommaren återförenades vi. Jag hade jobbat som teatermusiker under sommaren i min vanliga musikerroll som medlem i ett band. Reflektion och inre utveckling hade fått vänta. Vi reste till Tallinn och arbetade med en kraftfull teknik som kallas Kroppslig läsning av platser. Denna teknik leder till ett förhöjt medvetandetillstånd och en intensiv närvaro i nuet. Sedan filtreras 2. ens upplevelser genom ens eget urval bland de intryck man minns. Slutresultaten kan ofta förvåna och säga något om en själv, samt ge stoff till konstnärligt arbete. Denna termin har för mig handlat om uppsamlande men även gett nya upptäckter. Saker har mognat och frågeställningen djupnat och blivit mer komplex. I dagsläget vill jag skriva om Den Inre Kritikern, och också om historier vi berättar om oss själva, och om att läka emotionella sår genom kreativiteten.

<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur några elever uppfattar estetisk verksamhet och hur de uppfattar sin skolas arbete med dessa verksamheter. Undersökningen är gjord efter en komparativ metod med beskrivande karaktär, vilket innebär att elevernas utsagor jämförs i analysen med resultat från en tidigare studie. Undersökningens resultat bygger på sju semi-strukturerade intervjuer med elever från årskurs nio. Intervjumaterialet är transkriberat och kategoriserat utifrån den komparativa metoden och den tidigare studien. Studiens analys är gjord utifrån elevernas och lärare från en tidigare studies utsagor, och tolkade genom en jämförelse med bl.a. Skolverkets publikation Lpo94, J. Dewey och L.S. Vygotskijs kunskapsteorier. Undersökningen visade att det finns otydligheter kring vad estetisk verksamhet innebär, och hur det ska utformas och integreras. Elevers inställning och deltagande visade sig vara avspeglingar av lärares inställningar och arbete med ämne eller integrerade metoder.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur några elever uppfattar estetisk verksamhet och hur de uppfattar sin skolas arbete med dessa verksamheter. Undersökningen är gjord efter en komparativ metod med beskrivande karaktär, vilket innebär att elevernas utsagor jämförs i analysen med resultat från en tidigare studie. Undersökningens resultat bygger på sju semi-strukturerade intervjuer med elever från årskurs nio. Intervjumaterialet är transkriberat och kategoriserat utifrån den komparativa metoden och den tidigare studien. Studiens analys är gjord utifrån elevernas och lärare från en tidigare studies utsagor, och tolkade genom en jämförelse med bl.a. Skolverkets publikation Lpo94, J. Dewey och L.S. Vygotskijs kunskapsteorier. Undersökningen visade att det finns otydligheter kring vad estetisk verksamhet innebär, och hur det ska utformas och integreras. Elevers inställning och deltagande visade sig vara avspeglingar av lärares inställningar och arbete med ämne eller integrerade metoder.