I've created a winter garden and restaurant as a part of Stockholm's most central, loved and well-attended park, Kungsträdgården. The goal with this project has been to design a public space that adds a functional as well as an aesthetic value to Stockholm, its inhabitants and visitors. / Jag har valt att skapa en vinterträdgård med en tillhörande restaurang som en del av Stockholms mest centrala, älskade och välbesökta park Kungsträdgården. Målet med mitt projekt har varit att formge ett offentligt rum som tillför ett funktionellt såväl som estetiskt värde för Stockholm, dess invånare ochbesökare. Med offentligt rum menar jag här en plats som helt eller delvis är tillgänglig för alla och envar utan krav på ekonomisk motprestation. En påkostad och tilltalande plats som, i tider av föränderlighet och krav på effektivitet, kan utgöra en motvikt genom att vara ett vackert och inkluderande offentligt rum där vi kan mötas eller bara vara. Som Stockholms äldsta park med anor från medeltiden är Kungsträdgården idag en betydelsefull offentlig plats i stadens centrum, mitt i den kommersiella citymiljön. Parken har genom tiderna tillhört och förvaltats av olika aktörer och varit allt från kunglig köksträdgård och barockträdgård till promenad- och evenemangsplats för allmänheten. Idag används Kungsträdgården för många olika syften till exempel rekreation, möten, gratiskonserter och demonstrationer. Jag har valt att placera min byggnad på den avstyckade del av Kungsträdgården som, till skillnad från resten av parken, sedan 1980-talet är planlagd för kommersiellt ändamål. Detta då jag har velat ge denna norra del av Kungsträdgården den uppmärksamhet och omtanke den förtjänar som entré till parken från Hamngatan. Tomten som utgör mötet mellan Kungsträdgården och Hamngatan känns idag bitvis eftersatt och ogenomtänkt. Här finns idag en restaurang med en skrymmande uteservering som byggts till i efterhand samt ett stort plank som döljer verksamhetens avfallshantering. En bild som inte harmonierar med vare sig Hamngatan eller parken. Min vision har varit att formge en byggnad som istället agerar bro mellan Kungsträdgårdens 300-åriga historia som barockinspirerad trädgård, med de arkitektoniska krav på rumslig samverkan mellan ute och inne som sådana kräver, och våra nutida behov. Detta genom att förena Kungsträdgårdens tradition som park och plats för sociala möten med en byggnad innehållandes en restaurang och en vinterträdgård som har palmen i fokus – Palmträdgården.Med Palmträdgården vill jag skapa en förlängning av Kungsträdgården med en inomhusmiljö som kan ta tillvara på parkens vår-, sommar och tidiga höstkvaliteter året om. Min utgångspunkt är samspelet och spänningen mellan arkitektur och natur. Den dramatiska effekt som man med hjälp av arkitekturen kan fånga med fullskaliga utomhusväxter i en inomhusmiljö och där en medveten placering och användning av växtlighet kan förstärka effekten av såväl  växternas som byggnadens uttryck och miljö både interiört som exteriört. Något som varit viktigt vid gestaltningen är hur funktioner som ofta kan bli både fula och förbisedda, som leveranser och avfallshantering, kan integreras i parken på ett estetiskt sätt. För att tillgodose dessa funktioner har Palmträdgården därför försetts med ett slags ”rotsystem” i form av en tunnel under marknivå som löper från byggnaden och avslutas med en liten hissbyggnad som integrerats som en del av trädallén invid Jussi Björlings allé. Att placera Palmträdgården på just den här specifika platsen kändes både viktigt och aktuellt. Platsen har varit väldigt omtalad de senaste åren på grund av Apples planer på att bygga en ny stor butik på platsen. Planer som väckt starka känslor och satt fokus på frågan om var den offentliga miljön slutar och den kommersiella börjar. Under det här projektets gång har Apple fått nej till att uppföra en ny butiksbyggnad men den pågående diskussionen har varit en mycket intressant utgångspunkt för mitt projekt. Vad ska Kungsträdgården innehålla och vem är parken i sin helhet egentligen till för? Jag anser att Kungsträdgården ska få fortsätta vara den park och folkets mötesplats den blivit genom åren. Med uppförandet av Palmträdgården vill jag tillföra ett funktionellt såväl som estetiskt värde för Stockholm, dess invånare och besökare. En oas i stadsbruset.

No description available.

Stockholm växer och det kräver i sin tur nya bostäder. De fria ytorna i Stockholm city minskar och Stockholms stad försöker på nya sätt förtäta och förbättra staden konstant. Fastigheten Gulbetan är centralt belägen på Södermalm i anslutning till Ringvägen och Vitabergsparken. Idag används platsen till parkering och återvinning vilket gör att platsen är dyster och inte fyller sin fulla potential. Detta examensarbete leder till färdiga förslagshandlingar för fastigheten. Handlingar tas fram utefter en noggrann platsanalys som i sin tur resulterar i en byggnad med butik i hörnet av plan 0, trygghetsboende på plan 1-2 och bostäder på plan 3-7. Även ett gångstråk skapas mellan parkerna Vitabergsparken och Lilla Blecktornsparken. Tanken med arkitekturen under hela projektet har varit att skapa ett nytt avslut av Ringvägen, med en stilren byggnad som står sig i tiden. / Stockholm is growing and that in turn requires new buildings. The free surfaces of Stockholm decreases and Stockholm City are trying to find new ways to improve the city. The property Gulbetan is located on Södermalm in connection with Ringvägen and Vitabergsparken. Today the site is used for parking and recycling which makes the place dismal and it does not fulfill its full potential. This thesis leads to the final draft documents for the property. Documents are produced along a thorough site analysis, which in turn results in a building with a shop on the corner of plane 0, sheltered housing on floors 1-2 and apartments on floors 3-7. Even a pedestrian area created between the parks Vitabergsparken and Lilla Blecktornsparken. The idea of the architecture throughout the project has been to create a new clearance of Ringvägen, with a stylish building that is timeless.

The most important resource is no longer the river, forest or mine - it is information, creativity and knowledge. Larger urban areas has transformed in to bigger cities with global perspectives, cities where we ́ve never before seen as much segregation and class differences. The smaller cities that once transformed Sweden from a poor peripheral nation to a country in the financial and social forefront, has been deprived of the possibility of being part of the knowledge economy. However, in this hierarchical transformation of the society the digitalization is forming a new type of center - an autonomous bomb goes off - and we all become our own center. This project explores the possibilities for a more decentralized society development, when the big cities is unable to deliver the perfect life setting for all. Smaller cities of the periphery is often beautifully situated and offers life qualities and spaces that many are longing for. Though, the last decades have been tough and left a lot of the smaller cities with a scattered and rough context – and a common lack of spaces to meet in. Therefore this project ended up becoming, what I imagine to be a new kind of symbolic building for meetings - that with its form, function and programme should express the new future of the periphery. The ambition is to introduce spaces which could act as a generator of a new time where the small towns get to be part of the knowledge economy, a time where people get to choose their own location of center through the tecnology of today. A future concept allowing the whole of Sweden to become more vibrant, connected to essential functions and filled with life - no matter the amount of people or the physical location of the place. / Den viktigaste råvaran är inte längre vår skog, gruva eller flod - utan dagens råvaror är information, kreativitet och kunskap. Större urbana platser har fått följa med sin tid och förvandlats till storstäder med globala perspektiv - städer där vi samtidigt aldrig skådat så stora skillnader i klasstillhörighet. Landets småstäder som i begynnelsen förvandlade Sverige från en fattig utkantsnation till ett land i framkant - har dock berövats möjligheten att vara en del av kunskapsekonomin. I detta hierarkiska samhällsbyggande kan vi dock genom digitaliseringen se ett nytt typ av centrum ta form - en autonomibomb smäller - och vi blir alla vårt eget centrum. Detta projekt utreder möjligheterna till en mer decentraliserande samhällsutveckling - när storstaden inte lyckas leverera den perfekta tillvaron till alla.

Avoiding your neighbor is common among Swedes in urban stairwells, leading to a lack of daily interactions and thereby social isolation. Feeling unseen in your own home makes 7 out of 10 people desire better relationships with their neighbors. The concept of "Weak Ties," which refers to recurring superficial relations, is essential for strengthening social capital and a sense of belonging. Prioritizing shared spaces in apartment block designs can transform avoidance into greetings, nurturing social health rather than loneliness. An existing neighborhood in Umeå is used as a case study. Current common indoor spaces are cramped, dark, and unwelcoming. Developing new thresholds, indoor intermediate spaces that are scattered across all levels, encourage movement and interaction without feeling intrusive. Key spaces includes a shared hallway, a stairwell, and a wintergarden. The shared hallway fosters interactions amongst your closest neighbors, while the redesigned stairwell integrates seamlessly from private to common, making the shift more convenient by encapsulating the people within it, customized for the cold climate of Umeå. The wintergarden, positioned above the garbage house, offers a social extension of your livingroom, for gatherings and gardening. Through this system of interventions focused on reconfiguring common spaces and encouraging interpersonal encounters, the proposal seeks to disrupt the regular spatial demarcations and enhance social connections among residents; Uncovering Weak Ties. By reimagining the role of architectural design in promoting social cohesion, the project underscores the potential for creating more vibrant and supportive urban neighborhoods in forthcoming developments. / Att undvika sina grannar är vanligt bland svenskar i stadsmiljöer, vilket leder till brist på dagliga interaktioner och därmed social isolering. Att känna sig osedd i sitt eget hem gör att 7 av 10 personer önskar bättre relationer med sina grannar. Konceptet "svaga band", som syftar på återkommande ytliga relationer, är avgörande för att stärka socialt kapital och en känsla av tillhörighet. Att prioritera gemensamma utrymmen i utformningen av lägenheter kan omvandla undvikande till hälsningar och vårda vår sociala hälsa istället för ensamhet. Ett befintligt bostadsområde i Umeå används som en fallstudie. Nuvarande gemensamma inomhusutrymmen är trånga, mörka och oinbjudande. Genom att utveckla nya trösklar, mellanrum spridda över alla nivåer, uppmuntras rörelse och interaktion utan att kännas påträngande. Nyckelutrymmen inkluderar en gemensam hall, ett trapphus och ett vinterträdgård. Den gemensamma hallen främjar interaktioner med dina närmaste grannar, medan det omdesignade trapphuset integreras sömlöst från privat till gemensamt, vilket gör övergången mer bekväm genom att omsluta människorna inom det, anpassat för Umeås kalla klimat. Vinterträdgården, placerad ovanför sophuset, erbjuder en social förlängning av ditt vardagsrum, för sammankomster och trädgårdsarbete. Genom detta system av interventioner som fokuserar på att omkonfigurera gemensamma utrymmen och uppmuntra möten, syftar förslaget till att bryta de vanliga rumsliga gränsdragningarna och stärka sociala kopplingar mellan invånarna; att synliggöra svaga band. Genom att omforma den arkitektoniska designens roll i att främja social sammanhållning, understryker projektet potentialen för att skapa mer livfulla och stödjande grannskap i stadskvarter i framtida utvecklingar.