Uppsatsens syfte är att undersöka teoribildningen kring teknik- och taktikutvecklingens inbördes påverkan och beroende i utvecklingen av moderna marina system. Undersökningen skall ge förslag på hur den kausala samverkan från teknik till taktik kan förklaras för de två utvalda typfallen, och därigenom bidra till formuleringen av en teori för sambandet. Eftersom teoribildningen inom området präglas av mestadels oproblematiska empiriska beskrivningar av sambandet har författaren närmat sig problemet genom att formulera ett antal hypoteser som prövas mot två utvalda fall hämtade från den svenska marinen. Studien visar att inte bara storleken på den nya teknik som implementeras inverkar på dess förmåga att påverka taktiken, utan även organisatoriska förutsättningar för att bedriva en medveten taktikutveckling samt karaktäristiken på den taktik inom vilken den nya tekniken implementeras. För undersökningen har författaren skapat ett

The aim is to study the current theory of the causal link between technological development and tactical development. The study will investigate how the implementation of new technology affects the development of tactics through the development of theories. The work will investigate whether there is new technological development that creates new tactical possibilities and changes use of tactics, or if there is a tendency for new technologies to be adapted to existing operations and thereby leaving tactics unchanged. The study attempts to explain the connection by typing and developing an existing theory to contribute to the theory development in technology and tactics.  This investigation has explained the causal link between technology and tactics through an existing theory. The work has through the study strengthened the theory and identified another cause of causation in the technology and tactics area. The study has therefore contributed to a theory development.

Uppsatsens syfte är att granska en generell teori som har sin grund i teknikutvecklingens påverkan av taktikutveckling. En fallstudie hämtad från flygvapnet kommer som följd att pröva teorin. Fallstudien baserar sig på införandet av JA37 Viggen, med en jämförelse från dess föregångare J35F Draken.Studiens resultat visar hur teoribildningen genomgått prövningar för att slutligen leda fram till en verifiering och omarbetning av de tre faktorer som beskriver teorin. Den inledande faktorn, som skildrar hur ett större tekniskt system krävs för taktikutveckling, stärktes. Den andra faktorn som beskriver att ett planerat taktiskt ramverk behövs för taktikutveckling, försvagades. Således skapades förutsättningar för en reviderad version, som talar om hur en ram för äldre teknik även kan vara en bra utgångspunkt för taktikutveckling. Som avslutning beskrivs den sista faktorn utifrån behovet av en medveten taktikutveckling. Faktorn verifierades av undersökningen och för studiens utfall mot en reviderad och utvecklad version av den undersökta teorin.

This thesis examines the development of technology and of tactics in the logistics branch. Previous studies discuss a wide range of theories that investigates technology and tactical development for combat units, but it is still unknown how the development of logistics units can be explained. The ambition with this bachelor thesis is to develop a theory that clarifies if the development of the logistics branch’s technology and tactics can be explained with the same theories as for the combat units, or if the process depends on the combat units new requirements that arise from their development. This research is based on a one-case study of the German 1.Panzer division’s combat unit and logistics branch during its active years 1935 to 1945. The analysis is based on Lautenschlägers theory regarding development of technology and tactics. The results comfirm that Lautenschlägers theory explicates the development in the combat units but not in the logistics branch. The results of the analysis instead comfirm that tha logistics brach’s technology and tactics development depends on the combat units and that an independent developing process is absent.

The new modern advancements in technology continues to impress with its superior features. However, implementing new technological systems can be problematic, and will require good planning and flexibility to utilize the technology to its full potential. Should new technology be adapted to fit into already existing tactics, or should the new technology and its characteristics and capabilities contribute to the development of tactics? The purpose of this study examines how tactics are affected by the implementation of a new technical system whitin the Swedish army. To analyze this, the author has chosen the implementation of the Armored Terrain Vehicle 360, which was intended to replace the previous, the Armored Personnel Carrier 302. The study uses a qualitative method, that is used to review theories that discuss military technique and tactics, and how they affect eachother. Indicators from the theories are identified in order to contribue to conclusions regarding the technical and tactical differences of both combat vehicles. The result of thestudy shows that the Swedish Armed Forces' implementation of the Armored All-Terrain Vehicle 360 has impacted and developed the tactics of the infantry units. Therefore, the results indicate that the units have had to develop new tactics as the characteristics of the new technology could not fully be applied and used within the existing tactics.

<p>Yom Kippurkriget 1973 kan sägas vara det första sjökriget då sjömålsrobotar nyttjades av krigets respektive parter. Hur påverkade denna teknikutveckling av sjömålsroboten Israels sjötaktiska agerande? Syftet med uppsatsen är att undersöka hur teknikutvecklingen av sjömålsroboten har påverkat Israels sjökrigföring, samt undersöka huruvida det är tekniken som styr taktiken, eller tvärtom. Detta sker med en komparation av israelernas sjökrigföring under två krig, sexdagarskriget 1967 samt Yom Kippurkriget 1973. Analysverktyg för denna jämförelse utgörs av Wayne P. Hughes och Christopher Werners teorier angående samspelet mellan teknik och taktik. Denna teori och empiri redogörs deskriptivt med kvalitativ textanalys. Jämförelsen leder fram till att israelernas sjötaktiska agerande förändrades. I bägge krigen rådde god teknisk analys vilket påverkade deras taktik. Tekniken under Yom Kippurkriget möjliggjorde dock en offensivare taktik än agerandet under sexdagarskriget. Teknikutvecklingen av sjömålsroboten ledde således fram till en effektiv taktikanpassning. Undersökningen leder även fram till att teknik och taktik ständigt påverkar varandra.      </p> / <p>The Yom Kippur War in 1973 is known to be the first naval war when surface-to-surface missiles were used by both sides. How did this development of technology affect the tactical actions of Israel?</p><p>This paper examines how the development of technology, in form of the surface-to-surface missile, has affected the naval warfare of Israel and if technology affects tactics or vice versa. To find answers, the Israelis tactical actions are compared, in two wars, Six-Day War in 1967 and Yom Kippur war in 1973. Theories regarding the interplay between technology and tactics, by Kevin P. Hughes and Christopher Werner, are used as tool for the analysis.</p><p>The result of the study shows that the tactical actions of Israel did change by the development of technology. Common in both wars is the fact that analyses of technology were carried out and affected their tactical actions. Technology during the Yom Kippur War though made more offensive tactics possible, than during the Six-Day War.</p><p>Thus development of the surface-to-surface missile did lead to an effective adaptation of tactics. The result of the study also shows that tactics and technology constantly affects each other.     </p>

Yom Kippurkriget 1973 kan sägas vara det första sjökriget då sjömålsrobotar nyttjades av krigets respektive parter. Hur påverkade denna teknikutveckling av sjömålsroboten Israels sjötaktiska agerande? Syftet med uppsatsen är att undersöka hur teknikutvecklingen av sjömålsroboten har påverkat Israels sjökrigföring, samt undersöka huruvida det är tekniken som styr taktiken, eller tvärtom. Detta sker med en komparation av israelernas sjökrigföring under två krig, sexdagarskriget 1967 samt Yom Kippurkriget 1973. Analysverktyg för denna jämförelse utgörs av Wayne P. Hughes och Christopher Werners teorier angående samspelet mellan teknik och taktik. Denna teori och empiri redogörs deskriptivt med kvalitativ textanalys. Jämförelsen leder fram till att israelernas sjötaktiska agerande förändrades. I bägge krigen rådde god teknisk analys vilket påverkade deras taktik. Tekniken under Yom Kippurkriget möjliggjorde dock en offensivare taktik än agerandet under sexdagarskriget. Teknikutvecklingen av sjömålsroboten ledde således fram till en effektiv taktikanpassning. Undersökningen leder även fram till att teknik och taktik ständigt påverkar varandra. / The Yom Kippur War in 1973 is known to be the first naval war when surface-to-surface missiles were used by both sides. How did this development of technology affect the tactical actions of Israel? This paper examines how the development of technology, in form of the surface-to-surface missile, has affected the naval warfare of Israel and if technology affects tactics or vice versa. To find answers, the Israelis tactical actions are compared, in two wars, Six-Day War in 1967 and Yom Kippur war in 1973. Theories regarding the interplay between technology and tactics, by Kevin P. Hughes and Christopher Werner, are used as tool for the analysis. The result of the study shows that the tactical actions of Israel did change by the development of technology. Common in both wars is the fact that analyses of technology were carried out and affected their tactical actions. Technology during the Yom Kippur War though made more offensive tactics possible, than during the Six-Day War. Thus development of the surface-to-surface missile did lead to an effective adaptation of tactics. The result of the study also shows that tactics and technology constantly affects each other.

Sveriges ytstridskrafter hade länge en förmåga att hävda sig mot fiendens stridskrafter ute till havs på 1950- och 60-talen. Nedrustningsprogrammet av försvaret på 1960-talet innebar att teknikutvecklingen bromsade upp och flottans större fartyg kryssare, fregatter och jagare skulle bytas ut till en lätt flotta med små snabba enheter. Detta resulterade i att flottans taktik anpassades till ett tillbakadraget uppträdande längs med kustbandet och inom skärgården. Svenska officerare bevittnade på när Sovjetunionen rustade upp och utvecklade nya vapen och fartyg med robotar av högsta kvalité i Östersjöområdet. Detta hot medförde att officerarna i flottan ville satsa på ett långräckviddigt vapen för att bli mer jämbördig mot fiendens styrka ute till havs. Resultatet blev en svenskutvecklad sjömålsrobot, Robotsystem 15 (RBS 15), som infördes i marinen i början av 1980-talet. RBS 15:s höga kvalité och förmåga medförde en satsning på utvecklingen av flera tekniska kringutrustningar som behövdes för att fulländat utföra en sjörobotstrid. Studiens syfte är att studera RBS 15:s införande i den svenska flottan och vilken påverkan detta hade på taktiken. Fallet RBS 15 prövas utifrån hypoteser grundade från teorier om hur tekniken påverkar taktiken. Tekniken påvisas påverka taktiken via de hypoteser som bestyrks i studien. Slutsatser från studien är att RBS 15 påverkade taktiken genom att den: möjliggjorde ett offensivt handlande, initierade utvecklingen av nya tekniska resurser och var den avgörande faktorn för att den marina organisationen medvetet ville utveckla ytstridstaktiken. Den nya förmågan innebar en markant skillnad i det svenska taktiska uppträdandet. Flottans ytstridskrafter tillämpade ett mer framskjutet uppträdande och kunde bestrida fiendens kontroll till sjöss. / During the 1950’s and 1960’sSweden’s surface warships had an ability to match enemy forces at sea. The disarmament of the Swedish Defense in the 1960’s implied a retardation of technique development and major warships like cruisers, frigates and destroyers were planned to be changed to a lighter fleet consisting of small, fast units. The result of this change was that the Navy tactics were adjusted to a retired behavior. Swedish officers witnessed the rearmament of the Soviet Union that developed new weapons and vessels with high class long-range anti-ship missiles in theBaltic Searegion. The consequence of this threat was that the naval officers wanted to develop a long-range weapon to equal enemy forces at sea. The result was a Swedish innovation of an anti-ship missile system (RBS 15) which was introduced in the Swedish Navy in the beginning of the 1980’s. RBS 15’s high quality and ability also implied a development of several peripheral technical equipments that were necessary for perfection in naval missile combat. The aim of the current study is to clarify whether or not the introduction of RBS 15 into the Swedish Navy was affecting tactics. The case RBS 15 is tested by hypotheses outgoing from theories how technologies affect tactics. It is demonstrated that the technologies affect tactics from the hypotheses that are confirmed in the study. Conclusions from the study are that the RBS 15 affected tactics since it: Facilitated to take offensive action, initiated development of new technical resources and was the crucial factor implementing that the naval organization decided to develop the tactics for the new Swedish surface warships. This new capability implicated a marked difference in the Swedish tactical behavior at sea. Naval warships were applying a more offensive tactic and had the ability to fight the enemy’s control of the sea.

Förhållandet mellan teknik och taktik är svårt att fastställa. Klart är dock att de påverkar varandra. Uppsatsen syftar till att pröva Öhrns teori om förhållandet mellan ny teknik och taktikutvecklingen, som består av tre slutsatser som skall uppfyllas för att gynnsamma förutsättningar för taktikutveckling ska äga rum. Prövandet genomfördes genom att ställa teorin mot införandet av Stridsfordon 90 i svenska armén som slutfördes under 1990-talet. Genom att skapa hypoteser baserat på Öhrns teori har stridsfordonets roll som tekniksystem på kompani- och bataljonsnivå i svenska armén undersökts. Studien resulterade i att Öhrns teori i hög grad var tillämpbar på det valda markfallet. Stridsfordon 90 kunde konstateras vara ett för kompaniet större tekniksystem och hade en taktik som anpassats för sina speciella förmågor, kombinerat med att organisationen, Försvarsmakten, hade förutsättningar att genomföra en medveten taktikutveckling. På bataljonsnivå  kunde inte stridsfordonet klassificeras som ett större tekniksystem i förhållande till bataljonens andra tekniksystem och en märkbar taktikförändring kunde heller inte kopplas till dess införande, vilket är i enlighet med teorins resonemang. Det föreslogs att teorin specificerades i en av sina tre slutsatser för att tydliggöra att större tekniksystem är relativt i förhållande till förbandsnivå. / The connection between technology and tactics is hard to define. Although it is clear that they affect each other. The aim of this stydy is to try Öhrn’s theory about the connection between new technology and tactical development, which consists of three conclusions that must be fulfilled for favourable conditions of tactical development to exist. The trying of the theory was executed by applying it on the introduction of Stridsfordon 90 (Combat Vehicle 90) in the Swedish army that concluded in the 1990’s. By making hypotheses based on Öhrn’s theory the combat vehicle’s role as a technical system at company and battalion level in the Swedish army has been researched. The study resulted in the conclusion that Öhrn’s theory was highly applicable on the chosen case. Stridsfordon 90 was found to be a larger technical system and it used tactics adapted for its special abilities, combined with the fact that the organisation, the Swedish Armed Forces, had prerequisites for conducting an intentional development of tactics. At battalion level the combat vehicle could not be found to be a larger technical system in relation to the battalion’s other technical systems and a noticeable tactical evolvement could not be connected to its introduction, which is in accordance with the theory. It was suggested that the theory was specified in one of its conclusions to clarify that a larger technical system is relative to the unit level.

Theorists in war studies have since the 1940’s debated the issue of the connection between technology and tactical development, and at the end of the 1990’s a technological revolution in warfare was debated. As presented in this thesis the debate is far from completed. Lieutenant Commander Erik Öhrn made an effort to construct a general theory for this connection in 2011 at the Swedish Defense University. Preliminary studies prove that the theory is applicable for naval tactics. The purpose of this thesis is to examine if the theory is valid in mechanized tactics by studying the introduction of the Swedish Combat Vehicle 90. In using a qualitative method, searching for theoretical constructed indicators, this thesis finds shortages in the theory as a general theory for the connection between technology and tactical development. The definition and concept of technology is among these shortages, which is a crucial part of the understanding of the revolution debated in previous research.