Syftet med denna studie var att utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv undersöka möjligheter och eventuella problem i den pedagogiska praktiken kring teknik för yngre åldrar genom intervjuer av några lärare. I studien intervjuades tre verksamma lärare i grundskolans yngre skolår. De forskningsfrågor jag har försökt besvara är; Hur kan lärarnas definition av teknik och teknisk kunskap förstås ha inverkan på den pedagogiska praktiken kring teknik?; hur beskriver lärarna sitt upplägg av undervisningen i teknik?; vad beskrivs av lärarna som kan förstås som möjligheter och hinder för att undervisa i teknik? För analys av frågorna används bricolage, som innebär att jag använt mig av en ostrukturerad analysmodell där man som forskare blandar olika analytiska tekniker och begrepp fritt. Resultatet visar på snäva definitioner av vad teknik är och osäkerhet kring teknikundervisningen i de yngre skolåren samt hur svårt det är för ett nytt obligatoriskt ämne att etablera sig i skolan då det påverkas starkt av dess traditioner genom tidigare läroplansformuleringar. Resultatet visar även att skolans teknikundervisning i lägre åldrar idag är beroende av sponsrat material.

Finn upps ämnesverktyg är ett imponerande inspirationsverktyg för teknikundervisande lärare. Genom att identifiera och lösa ett problem, så får man eleverna att tänka i nya banor. Undervisningsmaterialet och lärarhandledningens upplägg, ger lärarna möjlighet att använda det i sin helhet eller bara välja ut enskilda delar. Men vilka erfarenheter har lärarna erhållit genom att arbeta med ämnesverktyget i undervisningen? Undersökningen genomfördes via en webbaserad kvantitativ enkät. Resultatet av undersökningen visade att eleverna lättare uppnått delar av skolans mål i teknik med stöd av Finn upps ämnesverktyg. En majoritet av lärarna instämde i att elevernas kvalitativa kunskaper påverkades positivt, vilket kunde leda till ett högre betyg. Dessutom intresserade sig flickorna mer för teknikämnet än tidigare forskning visat.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2005.

Studiens syfte har varit att undersöka vilka olika tolkningar tekniklärare gör av kursplanen med fokus på materialundervisningen. I studien medverkade fem lärare från tre olika kommuner i södra Sverige. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer som spelades in och transkriberades. Resultatet beskrivs i form av olika teman som framkommit vid en jämförande analys av de transkriberade intervjuerna. Resultatet består av två delar där den första delen beskriver tre olika perspektiv på hur lärare väljer de material som ska ingå i undervisningen. Den andra delen beskriver fyra perspektiv på hur lärarna tolkar undervisningen om olika miljöaspekter som är relevanta i materialundervisningen. De olika teman som framkommit diskuteras utifrån den tidigare forskningen och de didaktiska konsekvenser de kan få. Avslutningsvis ges några förslag på fortsatt forskning.

Detta arbete har genomförts som ett utvecklingsarbete på Luleå Tekniska Universitet som en del i Särskild Pedagogisk Utbildning om 90hp. Målet med detta arbete har varit att jämföra två olika sätt att instruera elever. Hur elever tar emot en instruktion. Undersökningen har vi genomför på elever i högstadiet på två olika skolor i mellan och i norra Sverige. På tekniklektionerna har eleverna byggt broar för att testa instruktioner. Instruktionerna som vi har differentierat är instruktioner med SOKA (Specifik, Observerbar, Konkret, Avgränsad) som grund i jämförelse med instruktioner som bygger på diskussion och samarbete. SOKA kan uppfattas som behavioristiskt i formen av fyrkantighet och tydlighet, lite utrymmen till tolkning. Där diskussion och samarbete kan uppfattas som sociokulturellt ställningstagande. Frågeställningen vi ställde oss var: Finns det en skillnad i elevernas förståelse på vad de ska göra om SOKA ställs emot inledande diskussion och samarbete? Vilken skillnad gör SOKA jämfört med förhållande till diskuterade instruktioner? Under arbetets gång har det framkommit att instruktioner är mycket mer komplext än vi kunnat ana när vi startade detta arbete.  Vi kom under arbetet fram till att det finns tendenser till att SOKA är att föredra i och med att slutprodukten blev tydligare för eleven. Det behövs vidare studier för att fastslå om det stämmer.

Hållbar utveckling har fått en betydande roll i den undervisning som bedrivs i desvenska skolorna idag men arbetas med på olika sätt i olika ämnen. Syftet meddenna studie är att få mer kunskap om lärares beskrivningar av arbetet medhållbar utveckling som del av teknikundervisningen. Studien har enutgångspunkt i det kvalitativa med stöd i en kvalitativ innehållsanalys för attsynliggöra lärares varierade beskrivningar om hållbar utveckling som del avteknikundervisningen. En kvalitativ ansats används för att få möjlighet att samlain rikare data samt används en kvalitativ innehållsanalysmetod för att synliggörakategorier utifrån likheter och skillnader i lärarnas beskrivningar iintervjustudien.I intervjustudiens resultatdel visas lärares olika beskrivningar kring sinaegna inställningar till lärande för/om och i hållbar utveckling. De intervjuadelärarna berättar även om sin förståelse relaterat till hållbar utveckling sombegrepp och hållbar utvecklings relevans i teknikämnet. Även lärares reflektioneröver hur teknikämnet har förändrats med tiden och hållbar utvecklings relevanstill ämnet och dess olika moment presenteras. Lärare berättar hur de uppleverinnehåll och formande av undervisningen på olika sätt. Även lärares tankesätt omelever och lärande som går in på elevers inställning, influenser och hur det går attarbeta med hållbar utveckling.

Utvecklingsarbetets syfte var att undersöka och hitta sätt som fritidshemmet kanarbeta på för att stimulera och utveckla elevers teknikintresse. Arbetet genomfördessom en form av aktionsforskning där aktiviteter planerades, genomfördes och sedanutvärderades tillsammans med eleverna vilket i sin tur lade grunden för planeringenav nästa aktivitet. Varje aktivitet planerades utifrån elevernas tankar och idéer samtläroplanen för fritidshemmet, analyserades och granskades utifrån relevantforskning. Resultatet visade att en faktor som uppfattas vara särskilt viktig för attelevers intresse för teknik ska kunna utvecklas är att det finns utrymme för elevernaatt själva påverka sitt deltagande i planerade aktiviteter på fritidshemmet.

Teknikundervisning i förskolan påverkas av förskolepersonals intresse och kunskap för teknikämnet. Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning teknikundervisning sägs äga rum i förskolan, med fokus på förskollärares syn på och erfarenheter av teknikundervisning. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats och nio semistrukturerade intervjuer med förskollärare har genomförts. Pedagogical Content Knowledge, PCK, har använts som teoretisk utgångspunkt för att analysera studiens resultat. Resultatet av studien visar att det främst sker spontan teknikundervisning och att det ämnesinnehåll som framförallt inkluderas är tekniska artefakter. Resultatet visar också att förskollärarna har likande erfarenheter av och syn på teknik i förskolan. Förskollärarna hade även liknande tankar kring vilka orsaker som påverkar varför teknikundervisning inte äger rum, bland annat på grund av att andra ämnen anses vara mer prioriterade och att tiden på olika sätt begränsar.

Studien har haft som syfte att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 planerar och genomförundervisning i teknik. Frågeställningarna som tagits fram för att för att få svar på studiens syfteär: hur beskriver lärarna att de planerar för teknikämnet, allmänt och i relation till det centralainnehållet för årskurs 1-3?, hur beskriver lärarna att de undervisar relaterat till det centralainnehållet i teknik för årskurs 1-3? samt vilka undervisningsmetoder används, enligt lärarna?Dessa frågor har det sökts svar på genom kvalitativa intervjuer med åtta lärare i årskurs 1-3.I resultatet framkommer att teknik är ett ämne som inte fullt ut har fått fäste i årskurs 1-3, då detvisar sig att flera lärare i studien saknar förtrogenheten med ämnets kursplan och planering ochundervisning beskrivs till stor del bedrivas tillsammans med No-ämnena. Teknikämnet har haften egen kursplan i tjugo år. Trots detta saknas på många skolor lärare med utbildning i tekniksamt material. Det framgår dock också i resultatet att några av de intervjuade lärarna ärintresserade och väl insatt i ämnets kursplan, även material i form av Skellefte-tekniken och NTAanvänds av flertalet av lärarna i studien. Teknikämnet behöver stärkas ytterligare som eget ämneoch i högre utsträckning undervisas separat för att ge eleverna en god uppfattning av vad som är teknik

Tidigare forskning samt den systematiska litteraturstudie (Flanagan, 2016) som legat till grund för detta arbete framhåller hur teknikintresset hos grundskoleelever minskar och hur detta delvis påverkas av undervisningens utformning och lärares teknikdidaktiska kompetens. Syftet med denna studie var att berika den tidigare genomförda litteraturstudien genom att studera hur lärare skapar en intressant och engagerande teknikundervisning i praktiken. För att nå ut till så många av landets tekniklärare som möjligt valdes en kvantitativ ansats i form av en nätbaserad enkätundersökning, vilken vidare spreds via flera olika kontaktnät. Lärarna som besvarade enkäten framhöll att teknikundervisningen genomfördes på ett samstämmigt vis beträffande vad tidigare forskning ansett vara en intresseväckande och måluppfyllande teknikundervisning, där ämnesintegrering, studiebesök samt elevinflytande var vanliga inslag. Studiens respondenter ansåg sig ej ha svårigheter med att skapa ett teknikintresse hos sina elever, däremot så framkom i studien att lärarnas personliga intresse för undervisningsämnet teknik påverkade undervisningens utformning. Studiens resultat visar även att de mer organisatoriska delarna av teknikundervisningen så som tidsbrist samt tillgång till lämpliga materiella resurser påverkade hur lärarna hade