Swedish Armed Forces are according to their development planning process taking actions to establish a new joint unit (SWEWOSE), with electronic warfare capability. SWEWOSÉ S main task will be designated to produce electronic warfare libraries for electronic warfare systems within the armed forces. The unit shall have capability to support with libraries in any state of conflict situation even if the supported unit with library needs conducting operations abroad. This essay examines the requirements that justify the establishment of a new unit in times when the armed forces conducting reorganizations and cutbacks in both economy and personnel. The possibilities to buy complete system solutions from an external supplier are examined. But also what kind of library support model that is to prefer according to the demands that the Swedish Armed Forces desired, in terms of capability in platform protection and battle space awareness. The results show that the demands that the Swedish Armed Forces has decided, best will be ful-filled and justified by a national electronic warfare unit, with library production as a main task.

<p>Uppsatsen är skriven med utgångspunkt i att understödjande förbands bidrag i operationer i stadsmiljö sällan nämns i reglementen, samt att förståelse för hur telekrigsförband uppträder och deras unika förmågor är generellt sätt låg inom försvarsmakten. Mitt syfte är att tydligöra hur en telekrigsenhet med dess unika förmåga kan bidra till lösande av uppgifter i en MOUT-operation. I min uppsats försöker jag med hjälp av ett teoretiskt synsätt svara på vad en telekrigsenhet kan bidraga med i en operation av ett MOUT-koncept. För att besvara denna fråga använder jag mig av en kvalitativ textanalys och intervjuer. Resultatet som framkommer är att en telekrigsenhet är en unik resurs som kan bidra med unika underrättelser och verkan, främst kopplat till stegen förstå, få bättre lägesuppfattning samt att kunna engagera motståndaren i en MOUT-operation.</p> / <p>With a theoretical approach this essay aims to answer the question; What can an electronic warfare unit can contribute with to an operation in a MOUT concept? To answer this question I use a qualitative text analysis and interviews. The result obtained is that an electronic warfare unit is a unique resource which contributes with unique intelligence and effects. This is mainly linked to the steps to understand, gaining a better situational awareness and to be able to engage the opponent in a MOUT operation.</p>

<p>Det svenska försvarets övergång till insatsförsvar och internationella insatser har lett till omfattande förändringar av Försvarsmakten. Inom ramen för detta är ny amfibiebataljon under framställning. Denna bataljon bör agera med telekrigsförmåga och därmed undersöks vilken typ av system bör vara lämpligt för amfibiebataljon 2014. Initialt så framställs en genomgång av elektronisk krigföring för att skapa förståelse för ämnet och telekrigsförmågans utveckling i både Armén och Marinen. Amfibiebataljon 2014 presenteras för att beskriva förbandet som amfibieregementet skall ansvara för. För att förstå det sammanhang i vilket amfibiska styrkor skall använda sig av telekrigssystem, så beskrivs tre amfibiska scenarier för att möjliggöra en kommande analys. En intervju med tre nyckelpersoner inom det svenska försvaret förs fram för att säkerställa att aktuell information används i uppsatsen. Analysdel av uppsatsen kommer att baseras på de olika telekrigssystemen med en metod att utvärdera dessa från Försvarsmakten grundläggande förmågor. Därefter kommer de system som skall ha utvärderats på grunder av för- och nackdelar sättas i kontext i samband med de scenarier som har lagts fram. Målet är att ta reda på vilket system som är till nytta för amfibiebataljon, samt för- och nackdelarna med ett sådant system. Resultaten visar att ett medelstort system bör användas av amfibiebataljon på grund av sin förmåga till verkan samtidigt som den uppfyller krav på skydd och rörlighet. Dessutom bör ett lätt telekrigssystem användas av amfibiebataljonen på grund av dess kapacitet inom rörlighet och underrättelseinhämtningskapacitet.</p> / <p>The Swedish Armed Forces transition to a force specified against international missions has brought extensive transformations of the armed forces. As part of this a new amphibious battalion 2014 is in the progress of being organized. This battalion should act with electronic warfare capabilities and thus, this essay will investigate what kind of system should be appropriate for the amphibious battalion. The essay begins with a review of electronic warfare in order to create an understanding in general as well as its development in both the Army and the Marine forces. Amphibious battalion 2014 is also presented to describe the upcoming unit which the amphibious regiment shall be responsible for. To understand the context in which amphibious forces shall make use of electronic warfare systems, descriptions of three amphibious warfare scenarios are presented to allow an upcoming analysis. An interview with three key personnel within the Swedish Armed Forces is brought forward to ensure that current information is used in the essay. The analysis part of the essay is based on the various electronic warfare systems with a method of evaluating these from the Armed Forces essential abilities. Thereafter, the systems will be evaluated on the basis of the produced pros and cons in correlation with the operation scenarios that has been presented. The goal is to find out which system is of use for the amphibious battalion, and the pros and cons of such a system. The results indicates that a medium-sized system should be used by the amphibious battalion because of its ability for effect while it meets demands for protection and mobility. Also, a light electronic warfare systems should be used by the amphibious battalion because of its capacity in mobility and intelligence gathering capability.</p>

Det svenska försvarets övergång till insatsförsvar och internationella insatser har lett till omfattande förändringar av Försvarsmakten. Inom ramen för detta är ny amfibiebataljon under framställning. Denna bataljon bör agera med telekrigsförmåga och därmed undersöks vilken typ av system bör vara lämpligt för amfibiebataljon 2014. Initialt så framställs en genomgång av elektronisk krigföring för att skapa förståelse för ämnet och telekrigsförmågans utveckling i både Armén och Marinen. Amfibiebataljon 2014 presenteras för att beskriva förbandet som amfibieregementet skall ansvara för. För att förstå det sammanhang i vilket amfibiska styrkor skall använda sig av telekrigssystem, så beskrivs tre amfibiska scenarier för att möjliggöra en kommande analys. En intervju med tre nyckelpersoner inom det svenska försvaret förs fram för att säkerställa att aktuell information används i uppsatsen. Analysdel av uppsatsen kommer att baseras på de olika telekrigssystemen med en metod att utvärdera dessa från Försvarsmakten grundläggande förmågor. Därefter kommer de system som skall ha utvärderats på grunder av för- och nackdelar sättas i kontext i samband med de scenarier som har lagts fram. Målet är att ta reda på vilket system som är till nytta för amfibiebataljon, samt för- och nackdelarna med ett sådant system. Resultaten visar att ett medelstort system bör användas av amfibiebataljon på grund av sin förmåga till verkan samtidigt som den uppfyller krav på skydd och rörlighet. Dessutom bör ett lätt telekrigssystem användas av amfibiebataljonen på grund av dess kapacitet inom rörlighet och underrättelseinhämtningskapacitet. / The Swedish Armed Forces transition to a force specified against international missions has brought extensive transformations of the armed forces. As part of this a new amphibious battalion 2014 is in the progress of being organized. This battalion should act with electronic warfare capabilities and thus, this essay will investigate what kind of system should be appropriate for the amphibious battalion. The essay begins with a review of electronic warfare in order to create an understanding in general as well as its development in both the Army and the Marine forces. Amphibious battalion 2014 is also presented to describe the upcoming unit which the amphibious regiment shall be responsible for. To understand the context in which amphibious forces shall make use of electronic warfare systems, descriptions of three amphibious warfare scenarios are presented to allow an upcoming analysis. An interview with three key personnel within the Swedish Armed Forces is brought forward to ensure that current information is used in the essay. The analysis part of the essay is based on the various electronic warfare systems with a method of evaluating these from the Armed Forces essential abilities. Thereafter, the systems will be evaluated on the basis of the produced pros and cons in correlation with the operation scenarios that has been presented. The goal is to find out which system is of use for the amphibious battalion, and the pros and cons of such a system. The results indicates that a medium-sized system should be used by the amphibious battalion because of its ability for effect while it meets demands for protection and mobility. Also, a light electronic warfare systems should be used by the amphibious battalion because of its capacity in mobility and intelligence gathering capability.

Uppsatsen är skriven med utgångspunkt i att understödjande förbands bidrag i operationer i stadsmiljö sällan nämns i reglementen, samt att förståelse för hur telekrigsförband uppträder och deras unika förmågor är generellt sätt låg inom försvarsmakten. Mitt syfte är att tydligöra hur en telekrigsenhet med dess unika förmåga kan bidra till lösande av uppgifter i en MOUT-operation. I min uppsats försöker jag med hjälp av ett teoretiskt synsätt svara på vad en telekrigsenhet kan bidraga med i en operation av ett MOUT-koncept. För att besvara denna fråga använder jag mig av en kvalitativ textanalys och intervjuer. Resultatet som framkommer är att en telekrigsenhet är en unik resurs som kan bidra med unika underrättelser och verkan, främst kopplat till stegen förstå, få bättre lägesuppfattning samt att kunna engagera motståndaren i en MOUT-operation. / With a theoretical approach this essay aims to answer the question; What can an electronic warfare unit can contribute with to an operation in a MOUT concept? To answer this question I use a qualitative text analysis and interviews. The result obtained is that an electronic warfare unit is a unique resource which contributes with unique intelligence and effects. This is mainly linked to the steps to understand, gaining a better situational awareness and to be able to engage the opponent in a MOUT operation.

Försvarsmaktens telekrigsstödenhet (TKSE) har uppgiften att försörja Försvarsmaktens Varning- och motverkanssystem (VMS) med telekrigsbibliotek. Telekrigsbibliotek krävs för att VMS, skall fungera. Med ett gemensamt verktyg för flera VMS, kan den militära nyttan höjas. Genom att möjliggöra att flera system kan samverka vid produktionen, kan flera svaga hypoteser kan blir starkare. Dock kommer detta inte att vara enkelt på grund av den finansiering modell som Försvarsmakten arbetar med. Den som ansvarar för plattformutrustning och producerande enhet har inte alltid möjlighet att nå den optimala lösningen på grund av andra hänsynstaganden.

Vissa militära organisationer utvecklas i fred på ett sätt som gör att de har ett övertag vid krigsutbrott och lyckas anpassa sig till det oväntade på slagfältet medan andra misslyckas. De organisationer som lyckas beskrivs som innovativa. I fredstid sker innovation i Försvarsmakten uppifrån och ner i organisationen men under insats och i krig föreskrivs en modell där innovation skapas på låg nivå.  Syftet med den här studien är att skapa förståelse för hur samverkan kan bidra till innovation på låg nivå och därigenom skapa ett arbetssätt som bidrar till innovation i Försvarsmakten. Den här kvalitativa, tolkande intervjustudien undersöker en samverkan som genomförts på låg organisatorisk nivå sedan 1980-talet. Studien använder semistrukturerade intervjuer för att samla in empiri som sedan analyseras med reflexiv tematisk analys.  Resultatet visar att innovation kan skapas på låg nivå inom samverkan då idéer sprids inom samverkan och därmed skapar kreativitet som omsätts till innovation genom att aktörerna kompromissar. Innovation kan även skapas som ett resultat avsamverkan genom att kreativitet följer med tillbaka från samverkan till aktörernas ordinarie organisation där den omsätts till innovation om ett tillåtande klimat skapar mandat för detta. Studiens viktigaste bidrag är att skapa förståelse för hur samverkan kan bidra till innovation i en militär organisation och att beskriva ett arbetssätt som gör att Försvarsmakten kan utveckla sin innovativa förmåga i fredstid.

I denna uppsats betraktas två olika bandspridningstekniker och vilken påverkan de har på telekrigsförmågan. Uppsatsen svarar på frågan: Vilka möjligheter finns att bedriva signalspaning och störning mot radiokommunikation som använder bandspridningsteknikerna frekvenshopp eller direktsekvens? Inledningsvis beskrivs en modell för telekrig mot radiokommunikation, ”telekrigcykeln”. Därefter beskrivs principer för ett radiosystem samt de två bandspridningsteknikerna frekvenshopp och direktsekvens. Slutligen analyseras bandspridningsteknikernas påverkan med hjälp av telekrigcykeln och resultaten diskuteras. Uppsatsen kommer fram till att båda signalerna går att spana mot, direktsekvens innebär större svårigheter för signalspaningen än frekvenshopp. Störning av båda signalerna görs bäst med störsändare som befinner sig nära radiomottagaren, dock är det svårt att placera störsändare nära motståndarens mottagare. / This essay examines two spread-spectrum technologies and what their effects are on the electronic warfare ability. The essay seeks to answer this question: What are the possibilities for signals intelligence and communications jamming against radio communications using one of the two spread-spectrum technologies frequency-hopping and direct sequence? The essay initially describes a model for how electronic warfare against radio communication is conducted, “telekrigcykeln”. It then describes the principles of a radio system as well as the two spread-spectrum technologies frequency-hopping and direct sequence. Using the model “telekrigcykeln” the essay finally analyses and discusses the impact of the spread-spectrum technologies. The essay finds that it is possible to conduct signals intelligence towards both signals, however direct sequence pose bigger problems than frequency-hopping. Both signals are easiest to jam using a jammer in close proximity to the radio receiver. However, close-proximity jammers are harder to place close to the opponent’s receiver.

In this report metrics for jamming resistance and radar performance of waveform sets are described and developed, and different sets of waveforms are optimized, evaluated and compared. It is shown that without additional processing or PRI jitter, waveform sets can reach jamming resistance a few dB worse than what is provided by PRI jitter alone, and together with PRI jitter a few dB better. Waveforms with better jamming resistance tend to have worse range sidelobes and Doppler tolerance, but show less structure in their spectrograms, suggesting better LPI properties. The Doppler tolerance metric is new, as well as the comparative analysis of waveform sets on multiple metrics including jamming resistance. / Radar är fundamentalt i modern krigsföring. Med en radar kan man avfyra vapen från säkra avstånd och med precision mäta in mål. En radarstörare har som mål att förhindra en radar från att mäta in sitt mål. Då radarn fungerar genom att sända ut specifikt modulerade radiovågspulser och lyssna efter ekot från omgivningen kan störaren förhindra detta genom att antingen sända mycket starkt brus, eller genom att sända radiovågspulser med samma specifika modulation. Den senare metoden kallas för DRFM-störning, där förkortningen står för Digitalt RadioFrekvens-Minne, vilket antyder att störaren kan minnas radarns modulation och själv använda den. Om radarn använder en ny modulation (eng: waveform) för varje puls kan störaren inte använda modulationen den minns från förra pulsen utan måste vänta på att nästa puls träffar den innan den kan repetera pulsen, vilket begränsar dess störförmåga. Denna rapport tänker sig att radarn har en begränsad uppsättning av modulationer att byta mellan, och undersöker olika sådana uppsättningar och bedömer och jämför dem på olika mått av radarprestanda och störtålighet. Radioprestandamåtten inkluderar hur mycket förstärkning och hur fin upplösning man får av modulationen, hur väl modulationen kan hantera mycket snabba mål, och hur stora "sidolober" som uppstår runt starka mål. Sidolobsfenomenet är jämförbart med det optiska fenomenet där små men ljusstarka saker på natten kan se ut att ha en ljus halo eller ljusa utstrålningar runt sig. Störtålighetsmåtten kvantifierar hur distinkta de olika modulationerna i radarns uppsättning är, och på så vis hur väl radarn kan urskilja en modulation från de andra, tillsammans med hur liten sannolikheten är att störaren lyckas välja just den modulation vi kommer använda till nästa puls. Resultaten visar att metoden av modulationsbyten kan ge nästan lika stor störtålighet som en välkänd metod, PRI-jitter, ger själv och något högre i kombination med den metoden. Bättre störtålighet visas gå hand i hand med sämre mått på radarprestanda, men mindre strukturerade spektrogram vilket antyder att de kan vara svårare att upptäckas av radarspanare. Försämringen i måtten på radarprestanda innebär inte nödvändigtvis en lika stor försämring i faktisk radarprestanda, då sidoloberna tar an en brusartad karaktär vilket leder till praktiska fördelar gentemot de vanliga fixa sidoloberna.

UAV:er används frekvent i samhället och med detta har den kommersiella marknaden växt. Därför är det rimligt att de används i större utsträckning i konflikter, vilket innebär att konflikter där båda parter har UAV:er som kan klassas som relativt högteknologiska möts blir troligare. Ukraina och Rysslands användande av UAV i Ukraina kan räknas som denna typ av konflikt.  I uppsatsen är det UAV:er av den militära typen som diskuteras. Skillnaden mellan dessa och civila typer är framförallt räckvidd, flygtid och kvalitén på sensorerna.För att undersöka hur UAV:er nyttjas och taktiseras med i denna typ av konflikter har följande frågeställning använts: Hur påverkas nyttjandet av UAV:er i en konflikt mellan två högteknologiska motståndare?Genom att analysera beslutsprocessen med hjälp av OODA-loopen och bekämpningskedjan har författaren kunnat dra följande slutsatser om nyttjandet i denna typ av konflikt. Uppsatsen är genomförd som en fallstudie där metoderna kvalitativ textanalys och intervju använts Slutsatsen är att den multiplikator som UAV varit i Ukraina visar på att de kommer fortsätta användas i framtida konflikter. Trots att telekrig varit aktivt mot just UAV:erna och att de saknar motmedel mot störningen har de fortsatt att nyttjas, den multiplikatoreffekt de bidrar med kan motiveras stridsekonomiskt och väger tyngre än de problem som störningen innebär. / UAV: s are in more frequent use as a result of a growing commercial market. This increases the probability of UAV: s in conflicts. This means that conflicts where both sides have access to UAV: s that are relatively high-tech becomes more likely. Ukraine and Russia’s use of UAV: s in Ukraine can be described as this kind of conflict. In this paper it is primarily military UAV: s that are discussed. The difference between these and their civilian counterparts are range, flight time and the quality of the sensors. In order to understand how the use of UAV: s is being affected, the following question needs to be answered.  How is the use of UAV: s affected in a conflict between two high-tech opponents? This was answered by analysing the decision-making process using the OODA loop and the kill chain. The paper is a case study which uses qualitative text analysis and an interview.The conclusion of this paper is that UAV: s has acted as a force multiplier in Ukraine and they will be used in future conflicts. Despite the electronic warfare against the UAV: s and the fact that they are missing systems for counteracting the disturbance both sides continue to use UAV: s. The force multiplier that is gained from using UAV: s is justified from a battle economic standpoint despite being hindered by electronic warfare.