I den här uppsatsen har jag undersökt hur tre professionella skribenter, alla reportrar på Läns-tidningen Södertälje, har upplevt att ge respons på varandras texter och få respons på sina egna. Textresponsen har omfattat de tre aspekterna formalia, språk och disposition. De frågeställningar jag ställt upp för min undersökning är: Vad har reportrarna för bakgrund och hur ser deras skrivprocess ut före textresponsarbetet? Vilka förväntningar har reportrarna inför textresponsarbetet? Hur uppfattar reportrarna textresponsarbetet? Upplever reportrarna att deras skrivprocess påverkats av textresponsarbetet och i så fall på vilket sätt? Jag har använt mig av en kvalitativ metod i min undersökning. Genom två intervjuer med varje reporter, en före och en efter textresponsarbetet, har jag fått ovanstående frågor besvarade. Min analysmetod är etnografisk, då jag observerat deltagarna under intervjuerna och därefter analyserat deras svar utifrån tidigare forskning. Intervjuerna visar att reportrarna före textresponsarbetet hade väl utvecklade sätt att lägga upp skrivarbetet. Skribenterna har angett att deras skrivprocesser inte förändrats så mycket efter textresponsarbetet, förutom att de tänker till en extra gång innan de markerar en artikel som klar. De förväntningar reportrarna hade inför responsarbetet skilde sig ganska mycket åt, allt ifrån ett allmänt utbyte av idéer och infallsvinklar till konkreta tips på hur texterna kan för-bättras. I den avslutande intervjun med var och en av de tre reportrarna kom det fram att de alla upplevde det som svårt att ge respons, av rädsla att såra de andra, men att de kände att gruppens sammansättning av kolleger gjorde det lättare att ge negativ respons. När det gäller att få respons är deltagarna nöjda med de synpunkter som kom fram, även om det ibland var tufft att få negativ respons. En av deltagarna tyckte sig ha fått obefogad kritik. Reportrarna i min undersökning är alla intresserade av att fortsätta med textrespons på arbetsplatsen.

Syftet med den här undersökningen är att undersöka hur en brukstext har förändrats efter textrespons. Texten är en tidningsartikel skriven av en egenföretagare som vill stärka sitt varumärke. I undersökningen görs en jämförande textanalys av två versioner av texten, före och efter en professionell språkrådgivare har gett respons. Den teoretiska utgångspunkten är ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, där texter ses som både socialt konstruerade och socialt konstruerande (Hoel, 2001; Hellspong & Ledin, 1997). Som analysredskap används utvalda delar av Hellspong och Ledins (1997) analysmodell, strukturerat efter texttriangelns kognitiva nivåer (Hoel, 2001). Analysen går därför från globalt till lokalt, från övergripande till detaljerat, genom att jämföra situationskontexten, perspektivet, genren, dispositionen, textbindningen och lexikogrammatiken. Undersökningen visar hur förändringar på övergripande textnivåer påverkar övriga textnivåer – de största förändringarna har handlat om att genreanpassa texten vilket även har påverkat dispositionen och textbindningen. Analysen visar också att förändringar har skett även på nivåer som responsgivaren inte har gett råd om, som textbindningen och graden av lättlästhet och konkretion.

The aim of this study is to investigate the meaning-making expressed by pupils in upper primary school when they work with peer response while writing an explanatory and comparative text. The questions answered through the study concern, firstly, what pupils aim their written response at when they read texts, and secondly, what experiences the pupils highlight in the work of giving and receiving peer response. The theoretical foundation on which the study rests is dialogism (Bakhtin 1952–1953/1997). The pupils’ response work is considered in terms of the significance of dialogue for learning, in which language functions as a mediating tool (Säljö 2000). In the texts analysed in the study, there is an interaction between writer and reader, and there is a dialogue that can be related to earlier texts and the conventions developed there (Ajagán-Lester, Ledin et al. 2003, Evensen 1999). The empirical material for the study comes from a class with 23 pupils in grade 5. The material consists of pupils’ written response to classmates’ texts, pupils’ written reflections and six interviews with pupils about working with peer response. The result shows that the pupils are aware that they are writing for readers and that they must therefore think about how the reader is supposed to understand the text. The response is geared above all to the purpose and readers of the text and to how the content is organized. In cases where spelling and punctuation become an obstacle to an understanding of the text, there is also response about that. Pupils appear to be able to utilize their knowledge of text to give a response to classmates’ texts and to their own texts. The pupils also say that they will retain what they have learned in this writing project in future situations when they have to write texts. The double dialogue stands out as central. Interaction is important and the conventions are used to achieve what the pupils’ appear to have in focus: the reader’s understanding of the text. Through contexts where pupils meet in dialogue about text, meaning is created. In this study pupils in upper primary school state that response work and the resulting transactions lead to a knowledge of how to write texts, and through this meaning is created.